måndag, februari 27

A sad, sad mom

Det finns en sak i vår vardag som gör mig så otroligt ledsen. Speciellt eftersom jag anat att det kommer att bli ett prolem och jag har gnällt och påmint och tjatat och varit arg i över ett halvt år och själv sett till att på inget vis vara en orsak till att det händer.

Det är så roligt när barn lär sig prata och lär sig ord. Men det gäller bara till en viss punkt. Så länge orden är trevliga. När ens två-åring säger v-ordet så vill man bara gråta och samtidigt slå den som är orsaken till det. Och man borde ju glädjas över barnets språkutveckling och vanligtvis uppmuntrar man ju det, men hur förklara åt en två-åring att man inte ska använda ordet och hur ska man få honom att glömma det? Jag har talat med honom om det när han sa det första gången, om han vet vad det betyder. Han sa att det är sånt som x säger när det gör "aj,aj" eller när x och y skriker eller att alla barnen säger det. Jag förklara att det är ett fult ord som ingen ska säga. Det har jag nu lugnt och sansat förklarat de tre följande gångerna han sa det. Men idag märkte jag att han nu säger det för att få en reaktion, så nu kör jag ignorans. Men vad ska man göra? Jag vill inte att han kan det. Vill inte.

Och sen tror han ibland att man säger det när nån säger "vet du" och så upprepar han v-ordet. Det är bara så hemskt.

3 kommentarer:

Liw sa...

Än så länge har vi inte stött på några fula ord i Maits mun än, men den dagen tror jag jag kommer göra som du. Säga och förklara att det är fel, fult och om det, vilket det troligt gör, blir att det används för att få uppmärksamhet så kommer jag ignorera. Tror det är bästa vägen att gå.

Lycka till!

åsa sa...

Jag blir så arg på min sambo varje gång han i misstag säger något fult för jag vill inte att pojken skall snappa upp sådana ord. Det är ju så svårt att bli av med dem sen.

Jag tror att jag också skulle ignorera så gott det går. Om han får uppmärksamhet med ordet blir det mest till en rolig lek.

Lycka till!

Michaela sa...

Liw: Ignorans är nog bäst och bra funkar det ju hemma. Men sen om han börjar säga det nån annenstans kan det bli svårt att ignorera.

Åsa: Det är väl ganska lätt att läsa ut vem den skyldiga är i dethär fallet, men eftersom jag nu inte ska smutskasta någon så skriver jag inte rakt ut det... Och jag har poängterat om det länge och personen har förstått det och håller med om att såna ord inte ska komma från barnamun. Men sen när personen är arg på mig så kommer det ännu mera svordomar bara för att "skada" mig för att personen vet att jag inte gillar det. Önskar bara att personen kunde se att det är barnen som sen använder dem och att det är grymt. För att nu få ut lite av min ilska över saken.