En liten sammanfattning

Barnen springer på stranden

Snart är det roliga slut. Två hela dagar kvar. Sen kvarstår det värsta. 10 timmar dagsflyg med mina lugna stillasittande barn. Men det är så värt det. Det har varit underbart. Jag har inte läst någon bok (hade inte ens med någon), jag har inte legat ens en liten stund på en solstol (en gång låg jag på stranden i 15 minuter) och jag har inte haft sovmorgnar (Sander har vaknat halv 7 oftast). Men att sitta på stranden, bygga sandslott, kakor, bilvägar eller annat. Simmat i hav och pool och haft nån buse med i famnen. Ätit godare än god mat, räkor, bläckfisk, nudlar och fisk. Bara kunna vara. inte laga mat, inte tvätta kläder och inte fundera och stressa så mycket. Underbart. Värt varenda cent. (Och det har nog gått åt så massa pengar till denhär resan, och därför har jag bestämt att inte ens räkna, bara njuta och vara tacksam att vi haft möjlighet till det)

Varmt har det varit, just sådär passligt. I skuggan har vi ju mest endå varit. Men januari är annors bra thailand månad då det inte är för hett, sist var vi i mars och då var vi så passiva när det var så varmt. Långärmat har inte behövts här och byteslångkalsongerna har barnen haft på natten så att de inte ska skrapa sig så  (myggbett och sen har Arthurs veck klia ibland, säkert någo svettutslag). Barnen har älskat det här. En gång sakna Arthur sina leksaker men annars så älskar han värmen och att simma. Ingen av barnen har klagat över sina uv-dräketer eller ens ifrågasatt dem. Det har varit skönt när de haft dem så har man inte behöva akta solen så mycket. Bådas armar/händer blev lite röda någon dag men annars har de inte bränt sig. Med Sander har vi stridit mycket om lippisen men eftersom de inte haft solglasögon så har de fått ha dem på sig.

Jag älskar koh tao. Vattnet var så klart där och bara paradis. Koh samui har kanske varit lite miss, borde ha blivit längre på koh tao, nån natt till, eller kanske koh phangan. Hotellvalen har alla varit perfekta. Just vad jag förväntat mig. Men stranden vi nu är på, choeng mon, är nog en besvikelse. Unspoilt by mass-tourism läste jag före, men håller nog inte riktigt med. Grumligt vatten och fullt med turister. Majs och fruktföräljarna på stranden gillar jag, men resten sku få försvinna.

Barnen har varit bra resenärer överlag. När det gällt har de betett sig. Restaurangbesöken har ibland varit en utmaning och vissa förmiddagar har mest varit gnäll då Sander vaknat för tidigt. En resa till shoppingcenter sluta i kaos då allas nerver helt var slut. Men oftast har Arthur älskat allt och Sander varit ens lite samarbetsvillig ( han är ju ändå inte ens 2). Jag vill definitvit resa pånytt till Thailand med dem men då får Sander gärna vara i Arthurs ålder för Arthur kan ren sitta långa stunder och rita för sig själv och man kan diskutera med honom och på det viset underhålla. Då kanske det sku kunna bli koh tao (om jag bortser från båtresorna dit) eller sen nån lugnaare, mindre turistig ö med klart vatten.