Imorgonkväll om exakt 2 veckor så borde jag ha avklarat alla kurser för min tradenom examen, sen är det bara praktiken som fattas. Och inom 15 dagar så ska jag till stan troligen 4 gånger, jag ska ha en presentation om ett slutarbete imorgon, skriva ihop en kort grej om ett projektarbete och skriva en deltent (och egentligen borde jag vara igenom kursen om jag nu får presentationen att bli till nåt). Så det är inte alls mycket, men motivationen börjar vara slut. Så är det ju ofta då det är för lite att göra. Länkar, butiksresor, loppisbesök, frisk luft med friskt barn prioriteras framför skola.
Så nu sku jag då göra en presentation. Men skrällungen Sander vägrar sova. Han har annors också varit så extremt munter idag. Vakna kvart över 6 och skrek. Vägra säga åt vad och inget hjälpte så jag fick stiga upp och väcka honom på riktigt för han var så kinkig. När jag sku tala i telefon så fick han raseriutbrott för HAN sku ju tala i telefon. Sen fortsatte utbrottet när Micke for och han somna skrikande i min famn. När han vakna så skrek han i en halv timme, åt vad vet jag inte ännu heller. Skrek "mamma amppo" och han var i min famn men sparka ändå bara. Till slut sökte Arthur saft åt honom när han tänkte han var sjuk och sen börja situationen lösa sig. Sen skrek han över att han hade fel pulka och låg bara på marken. Och nu, nu när jag borde göra min presentation, så då ska han inte sova. Han hade tydligen skitbrott,var hyper, smutsa ner 2 blöjor och 2 pottor, och sen fortsatte överdrivenheten och hyperheten och skriket och tjattret och sånt som inte alls passar sovdags. Så jag gav upp. Satt mig vid datorn och låter honom göra vad han vill. Samlar tålamod.
Senare: Helt bra att samla tålamod. Läste ännu lite tidning efteråt och så ville han ha saft men fick mjölk och drack 3 dl mjölk i min famn medan jag sakta gunga och så somna han. För trött var han ju nog, men det är ju så roligt att vara bässig. Och jag minns alltför väl hur det var när Arthur var kring 1 år och 10 månader och han sku fås att sova. Det var så hemskt och jag hade en liten baby att bära på eller få att sova och Micke jobba då också massa kvällar och jag kommer ihåg hur fel jag gjorde men endå kändes det som att jag inte hade nåt val för jag visste inte vad jag sku ta mig till. Arthur ville ju ligga brevid mig och snurra mitt hår men det tog ju typ 1 timme och Sander sku ammas/vaggas och så börja jag kräva att Arthur sku ligga själv och sova och så börja jag gå ut när han inte gjorde det och så stod jag på utsidan av dörren och sa att "ligg stilla så kommer jag in" "eller var tyst och lugn så kommer jag och sitta" men ungen ville ju inte bli ensam (förstås inte!) och sku ut och nångång höll jag emot handtaget och fy fan så jag ännu också har morkkis över det. Men ja, det var hemskt. Ska försöka att inte göra sovande till en så stor grej med Sander och han har alltid somnat bättre än Arthur.
2 kommentarer:
det låter otroligt hårt med sånt nattande, du är en stark mamma :)
Tack! Det var helt hemskt att natta Arthur som baby, han hade bara så jättesvårt att somna. Hörde till honom. Och jag stressa alltför mycket över det, försökte att han sku somna själv och så. Som tur bestämde jag att inte göra det med Sander och honom natta vi också i famnen tills han var 1 och hans nattningar har alltid gått mycket snabbare och lugnare. Men vid 2 så får ju många barn problem med att somna och kämpar emot det.
Skicka en kommentar