Ibland känner jag mig ensam hemma med barnen, har stort pratbehov sådär överlag. De dagar jag pratar lite med andra vuxna märker jag också att mitt internetbehov ökar. Men jag ser ju Micke varje dag tänker jag, men så börja jag fundera på denhär dagen.
Han var hemma halv 1 inatt och kvart över 9 sa jag åt barnen att gå och väcka honom. Vi sa godmorgon och jag fixa mat i köket. En stund senare sa jag att han ska börja gå ut med barnen. Vi prata kanske lite kläder och stred med Sander om påklädnand. Han var ute. Jag laga mat. Arthur frös om händerna och kom in och fick nya vantar. Jag kasta en roskis åt Micke åt barnen. For på en långlänk, 10 km söndagslänk (säkert midnight run i augusti då det sist blev 10km). Kom hem, duscha och åt snabbt. Diskutera med Micke hur barnen åt och sa när de sku gå och sova. For genast iväg till butiken för att hinna handla före Micke sku på jobb till 2. Kom hem och han natta barnen som förstås sprang upp och nattningen blev katastrof och ingen unge sover och Micke for på jobb utan att vi han prata nåt. Igen. Och så jobbar han till 10, då jag sover, och far imorgon 7 och så ses vi igen halv 4.
Nå som tur ska vi köra till stan imorgon, då hinner vi prata några ord. Om förstås ungarna hålls lugna då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar