Sander 1 år 9 månader

Sander är ingen liten typ. I flyget från Koh Samui-Bangkok fråga en flygvärdinna var Sanders plats var. Senare kom hon och fråga hur gammal han egentligen är och hade svårt att förstå att han är under 2 år. Då blev han exakt 1 år 9 månader. Han och Arthur kan ha samma kläder och det är nog inte ens mera 10 cm som skiljer dem åt. På resan fråga alla om de var tvillingar, fast så jämnstora tycker jag nog inte de är.

Sander har en egenskap som jag älskar och det är hans uthållighet för att lära sig nåt nytt. Igår när vi var och skrinna fick han för första gången på sig skrinnskor. Skrinskor som var många numror för stora och som sitter fast endast med en dum länk. Men han sku skrinna och han sku inte ta bort skorna. Efter en stund så kunde han gå själv framåt med skrinskorna (det förstod Arthur i början av denhär säsongen) och han blev inte i panik/lessen fast ingen var brevid honom för att ta i när han sku falla. Han ger inte upp. Så var det också när han börja gå som 8½ månaders, han gjorde tills det gick. Vågar göra fast man inte kan. Och sen börja han ju ocksåsparkcykla som 1 år 4 månader och då gjorde han tills det gick. Tappar inte tålamodet och ger upp utan fortsätter tills det går. Själv är jag inte så men gillar nog den egenskapen.

Annors är han ju nog också bestämd och uthållig i allt annat också. Min antingen eller unge. Han kan gnälla och han kan skrika och han kan ropa på mamma 50 gånger i minuten. Om han inte vill nåt så gör han inte det. Om han inte vill ha bilskjortan på utan istället bamse så skriker han tills man förstår det. Med honom måste man ofta locka och lirka för att få honom att göra nåt. Om han inte är med på det så blir det inte till nåt. Han skriker. Och han skriker länge och ligger på golvet och är eländig. Sparkar och slår. Så det man vill att Sander ska göra så måste man få det att verka som en bra ide ur hans synvinkel, då funkar allt perfekt. När han är trött funkar inget och oftast är han då överdriven och svår att ha nån koll över. Men i och med att han lär sig mera ord och att det blir lättare att förstå vad han vill så kommer hans utbrott att minska. Ren nu när han skriker så säger jag att han ska säga vad det är han skriker åt så att jag vet. Och då kan det komma "ban"/"äpl" eller nåt annat han vill ha. Sen när man frågar att är det så? Så svarar han "Nä" och tystnar och ser om man går med på vad det är han vill. Jo säger han aldrig utan nä är jo. Inte säger han ibland för nej, men också nä.Så då är det ju lite svårt att veta.


Motoriskt gissar jag att han är långt, och språkligt också bättre än Arthur, men sen dethär med pyssel så är han nog inte alls intresserad av. Han målar och ritar och modellerar och gillar sånt (eller äter mest målfärg och dricker vattnet), men att bygga pussel har han inget tålamod med. Har ännu också svårt med enklaste barnpusslen och oftast tar Arthur biten och sätter den på plats. Han förstår inte att vända dem rätt väg och sätta dem i hålet. Han har nu först börjat få legoklossar på varann och andra klossar eller torn bygger han inte. Han kör bilar eller härjar. Böcker tycker han också om att lyssna på och de flesta Arthur sagor gillar han också.