Arthur vakna halv 11 (!!!) och när jag fråga hur örat var konstatera han att det inte är alls sjukt mera. Jess alltså. Det känns på nåt vis så vrickat. Inte vill jag ju att han ska ha ont, men hellre får jag medicin mot att han har ont så att det onda slutar och inte så att jaa, dethär är nu en hysterisk mamma igen. Och det att han sov till halv 11 är också så skumt. Han sov i soffan och Sander har suttit i soffan och sitt på blixten, han har hoppat, klättrat, skrikit, vi har pysslat och där har Arthur legat i dags-och lampljus och sovit i 2½ timme.
Sander igen somna till daggsömn halv 12 efter ett halv timmes utbrott. Barnens rytm är väl synkroniserad idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar