Idag har vi haft hembesök från dagiset, en från bådas grupper. Väldigt, väldigt lyckat på alla sätt. Arthur blev mjuk med "sin" tant på 5 minuter och sku sen visa alla saker och babbla på som aldrig förr. Jättebra! På måndag far vi dit på första besöket och sen börjar vi långsamt (för ja, jag har ju ännu inget jobb!).
Och nu fick jag svar på massor frågor. De får dricka mycket mjölk, man ska smaka på all mat, två knäckebröd räcker till och barnen blir inte satt i nån knut för att skämmas om de gör nåt fel utan saken funderas igenom. Det enda som jag inte var riktigt förtjust vid (men får leva med) är att de i den mindre gruppen (alltså Sanders grupp) inte får klättra eller rutcha i de större sakerna. Och det kommer att vara svårt för Sander, han klättrar ju allestans där Arthur är och han är ju en superklättrare. Men jag förstår ju nog att ettåringar inte kanske kan få klättra i stora ställningar och då måste alla dras över samma kam. Men jag sku så önska att man sku sluta begränsa barnens glädje att röra sig och lära sig och istället göra de på nåt annat sätt. För jag har faktiskt aldrig förbjudit mina barn från att klättra nånstans eller röra sig och därför klarar de nu också av det så bra. Men ja. Det sku ju då behövas mera personal (i Arthurs grupp kan de vara 27 barn på 3 skötare!) så att nån kan stå under ställningarna och ta emot barnen. Och sen vill jag ju nog inte att Sander rasar ner från en heller så helt bra är det väl.
Och jag är dendär jobbiga mamman (som märks!) som vill veta allt. För när jag vet så förstår jag och kan också förklara åt barnen. Och då kan jag genast säga min åsikt och behöver inte prata dåligt om sakerna "bakom ryggen" på dagis. Så jag tror det blir riktigt bra med dagis, trots min ibland ganska anti-dagis attityd. Jag önska mig bra sammarbete med dagiset och det tror jag att det blir om jag själv också är aktiv och intresserad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar