Jag har väntat på när jag tappar hoppet och humöret med min jobbsökning. Och det var nu. I början av veckan sökte jag ett drömjobb och jag såg inget hinder till varför jag inte sku kunna komma vidare till ens en intervju. Men så fick jag idag veta att jag inte ens kom så långt. Och nu börjat hoppet rinna ut. Jag HATAR att söka jobb. Jag vill inte sitta och kolla mol.fi flera gånger i dagen för att inte missa nåt nytt jobb och då får jag ändå alla nya jobb till min mail. Och jag tror att jag borde ändra strategi. Satsa på att laga en perfekt CV som är så slipad det kan bli (men det är inte jag och och jag vill egentligen ha en jag CV och jag vill få ett jobb där man vill ha mig), sen satsa på att höra med alla bekanta jag har om möjliga jobb och sen fylla i alla ansökningar jag bara kan. Men jag vill bara ha ett jobb. Jag hatar taktikerande och oäkthet. Jag vill bara vara jag.
Och så säger Sander att han inte vill till dagis. NEJ säger han. Och så börjar jag tveka. Kanske jag borde tänka om. Fast jag vill ju jobba och Sander får nu bara lov att acceptera dagis. Men fan att jag hatar sånhär ovisshet. Att inte veta hur livet ser ut om 1/2/3 månadar, eller ens om 1 vecka. Om jag nu sku hitta nån god sötsak här på landet sku jag ta och tröstäta det fast jag inte ska äta några sötsaker i augustimånad alls. Men just nu känns allt bara skit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar