Glad att denhär veckan var slut dagismässigt? Ja.
Ingen lätt dag idag. Värsta dagen faktiskt. Satt själv hemma och grät på dagen och hos tandläkaren tyckte jag att det var rätt åt mig när det gjorde ont och hon drog bort tandsten. När jag kom till dagis halv 3 så träffa jag en skötare i tamburen före Sander såg mig. Och det hade ju inte gått bra. Några stunder hade han INTE gråtit. Men att nu, efter vilan hade han en stund, en halv timme, varit tyst då det kommit en taxi på gården. Och mina ögon börja ju tåras och det var bara hemskt. Fick en stor kram av skötaren och så stod jag där och samla mig för inför honom är jag stark. Och jag var stark. Jag krama och höll det finaste barnet nånsin så hårt, så hårt, så hårt och han störtgrät med semla ännu i munnen. Snabbt blev han lugn när han förstod att det är över nu och han också får se Arthur igen.
Men sen berätta han hemma när han satt på pottan att " mamma lämna mig. mamma for med bilen till butiken (det gjorde jag int men det trodde han väl) Sander super, super, super, super lessen". Hemskt är det ju men glad att vi kan prata om det.
Och jag är glad att det kommer nu. Det finns nog en mening med att jag är hemma nu. Herregud om jag sku behöva lära mig ett nytt jobb och vara borta 9 timmar hemmifrån varje dag och sen ännu hantera dethär. Nej, nej. Bäst på alla sätt. Men förfärligt är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar