Just nu väntar jag. Och väntar och väntar. Jag väntar på att få höra från ett företag om jag kan få praktikplats där och eftersom jag helst sku vela dit (det är i Lojo centrum och ingen tid sku gå till arbetsresor) så väntar jag på att få höra om de har nåt eller ej. Om jag var ett företag sku ja förstås trolla fram nåt tråkig projekt (typ gå igenom kostnaderna för nåt, ta reda på dethär eller dethär eller hur sku det vara om vi gjorde såhär istället) eftersom jag sku jobba gratis. Och på 800 timmar hinner nog en männsika få ganska mycket gjort. Men förstås borde ju nån hitta på dessa projekt och det kan ju vara ansträngande. Men iaf. Det väntar jag på. Men idag har jag också hittat andra potentiella företag som kunde ha praktikplats men dem vill jag först kontakta då jag fått svar härifrån. Vänta, vänta hela tiden.
Och så väntar jag på bra dagisdagar. Idag har jag varit känslokall. Lämna Arthur på hans sida och gick med Sander till hans. Han börja gråta ren när han sku sätta på sig innekläderna men jag sa bara att gå och tvätta händerna nu. Sen gick vi in och en skötare börja visa nya böcker åt honom och där var en bu och bä bok. Så konstatera jag bara kallt att nu får du gå och läsa med henne mamma far iväg nu och så krama jag och sa "hejdå, mamma älskar dig" och så lyfte jag över det protesterande, skrikande barnet och gick iväg. Kallt och fel på alla sätt men nu är det bara så. Jag hatar alla former av skrikskolor och sånt där barn öppet protesterar och säger att de inte vill och så tvingas de bara till det ändå. Jag hatar sånt, men det dödar inte barn. Mitt barn får mat, vila och har 3 fina skötare där så han blir inte lämnad ensam på nåt sätt. (Så förklarar väl också föräldrar till babyn som förs till anstalter för sömnskolor sitt agerande). Gårdagen hade gått bättre. Han hade skrikit när Micke lämnade honom (jag tyckte att Micke också kan få uppleva det) och Micke hade haft så svårt att fara därifrån men sen hade det gått bättre och ute hade han till och med lekt för sig själv en stund (tidigare har han bara hängt med skötarna). När jag kom satt han på en pall och vänta för mamma sku komma efter mellanmålet och just igår så hade de ätit lite tidigare och jag kom 2 minuter senare. Men han hade ätit och till och med tagit mera fil. Jee! Men sen när jag kom så explodera tårarna igen men snabbt börja han berätta om hur de sjungit om bamse spindeln. Hemma var han ganska lugn igår och inatt kom han först kvart före 6 brevid mig i sängen (förra veckan kom han mellan 11 och 1). Så hoppas att det börjar vända nu. Men jag väntar ännu på riktigt bra dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar