Mae Phim dag 2 och 3

Här går dagarna i alltför snabb takt. Jag vill inte. Thailand är bara så mitt land.

Nå. Andra dagen vakna vi utvilade. Spendera förmiddagen på Mae Phim stranden, åt lunch och eftermiddagen vid poolen. Sander och Arthur fick hamburgare till lunch och det är väl den enda matmaten Sander ätit. Han är inte så förtjust i nya smaker. Arthur gillar ris och smakar på det mesta.

Igår var vi spontana och hyrde en mopo med sidovagn. Vi fick den genast och så puttra vi iväg 30 km till BanPhe och där gick vi på Rayong Aquarium. Arthur somna på tillbakavägen och så stanna vi på Coca-Cola stranden för lite strandliv. Åt glass och simma och byggde sandkakor. Hemma vid hotelle var det poolen som gällde igen och Arthur har lärt sig simma framåt under vattnet så långt han kan på ett andetag. Det är väl början till simmande det. Roligt att se hur han utvecklas.

Jag växla också pengar i Ban Phe, på banken. Kursen där var 43,99. På flygfältet i bankok var den 41,99 (och dumt nog trodde jag att vi inte sku få växlat här så jag bad mamma växla där åt oss). I Finlands forex var den typ 41,5 och på fältet i Finland under 39. Så, slutsats: växla på bank i Thailand.

Hitresan

Oj, oj, oj, oj. Var ska jag börja? Har ju så massor att dokumentera. Nå. Vi är här och vi har nu varit i Thailand i mindre än 24 timmar men det känns å ena sidan ren jättelänge och samtidigt 24 timmar som jag helt räknat bort före resan, vi sku ju bara vila och återhämta oss.

Flyget sku inte ha kunnat gå bättre. Att inte ha ett barn i famnen emot ifjol då jag hade är så enorm skillnad. Dethär gick ju som en dans på rosor. Dessutom var högst hälften av planet fullt och det fanns massa extra platser.  Jag hade valt två tvåans rader åt oss (med två platser alltså) men Micke fick sen en tredje att sova på. Vid 9 släckte de i planet denhär gången coh då släckte vi barnens skärmar. De hade nog först svårt att lugna ner och hitta bra sovposition men när jag stängde mina ögon och låtsades sova så satt Sander också huvudet i famnen och kunde sen somna. Senast halv 10 sov båda. Jag satt med Sander och hade hans huvud i famnet till 1 tiden då jag hade så avdomnat rumpa och baksida och ben att det inte mera gick. Nå tydligen kunde han också sova på en dyna när jag stod coh jomppa benen. Arthur valde en sittposition att sova i och jag försökte sitta brevid honom och vakta att Sander inte sku falla men till slut var Sander konstant tokigt så jag gick tillbaka. Arthur vakna halv 3 finsk tid när det börja strömma ljus inför fönstren. Han var en sån solstråle, som han väntat liksom. Sander sov sig igenom allt det, morgonmålet, mitt packande och springande på vessan och när jag satt honom sittande på egen plats med bälte på och vakna finska klockan 4 när planet var på 3000 meters höjd och sjönk snabbt och det gjorde ont i örat. Då var vi 15 minuter från att landa. Lite tuggummi och allt blev bra. Hade ingen aning om att han hade så bra sömngåva.

Allt funka bra på fältet i Bangkok och barnen åt lite morgonmål efter att vi fått väskan ooh vi satt sommarkläder på. Ut och där vänta vår taxichaufför. Oriental Escape hade jag beställt med och funka utmärkt. Fanns två bilstolar åt barnen. Vet inget om kvalitet eller om hur bra de var fastsatta men vi hade nånstans att sätta barnen och de sov största delen av vägen till Mae Phim, en resa som tog ca 2 timmar. Micke snarka på som en stock men jag måste nog ändå hålla lite vakt här också, precis som i planet. Halv 1 thai-tid var vi på vårt hotell och det var genast: ”Nu ska vi simma” och ”Jag är hungrig” fast simma vann genast. Klockan är ju 5 timmar mer här så då var klockan halv 8 finsk tid. Som tur hade jag packat smart och simsakerna var högst upp. Barnen var i bassängen säkert 5 minuter efter att vi kom. Jag försökte få mig insmord, hämta handdukar och fixa mat på några få sekunder och det gick helt bra och vi fick vår första thaimat. Arthru åt ris och drack vattenmelonshake medan sander nu drack lite och åt inget. Gårdagen var helt skum med mattider och mat och barnen åt nu chips och glass (ja för i Thailand så ska vi ju ha glass! Och leksaker. Nu, nu, nu!) och morötter hemifrån. Krabba ville de ha på kvällen men det var nu ingen hit för dem. Men jag är glad att de vill prova. Mae Phim är lugnt och stranden titta vi bara på och doppa fötterna i men dit ska vi gå idag. Mycket skaldjursrestaurganer och mysighet som bara finns på små ställen. Vi hitta pannkakor igår och då hade han ingen lång lista med 20 smaker utan endast banan och choklad. Utmärkt! Mest svenskar är ju här och nån finne, men överlag minimalt med turister.

Igår var vi ännu vid 8 vid restaurangen men sen börja Sandergå så på övervarv så det var nattdags. 9 släckte vi lampan och jag sjöng en gång sov du lilla videung och en gång vyssan lulla. Och sen hörde jag hur Micke snarka (han sov med Arthur i huvudsängen) och Sander andades djupt. Gick och titta och Arthur sov med. Vi har stort rum och jag och sander sov på 2 stycken 1 metersmadrasser i ett avskilt hörn.  Jag somna också efter att jag varvat ner en stund för som reseledare med sina finaste barn så är det ju rätt intensivt och min sömnmängd hade ju varit minimal. Men 11 vakna jag av Sanders gråt. Han bara grät och hade hett (jag har så svårt med AC och att bestämma hur den ska va) och var helt förstörd. Vaggga omrking honom och gav tillslut värkmedicin om det sku lugna. Han drack lite vatten och vi kunde somna om. Halv 1 eller halv 2 vakna han igen och då kom det en spya i sängen. Han hade pratat och sett ut som om han sku spy ren när han somna så jag hade en påse brevd men jag hann ju inte genast reagera. Så spydde han lite i påsen och sen var det bra och jag drog bort smustiga lakan och så gick vi och sova på andra madrassen tätt intill varann (för han kom ju till min för att spy!). 7 börja det ljusna och han vakna och sa nåt men han somna om. Inte jag då förstås. Arthur och Micke har bara sovit. Snart i 11 timmar.
Och till 9 får de sova, sen ska vi äta morgonmål. Och Arthur är ju ren så stor att han kommer ihåg från ifjol. Han kommer ihåg att det fanns chokladflingor i Thailand och han väntar nu så på dem.

Och bilderna får nu vara totalt fel väg. 

Skiiiit vinter

Jag hade större förhoppningar på denhär vintern. Eller jag hade förhoppningar om att det sku bli en vinter och inte bara en jävla lång höst och vår. Och om jag bodde i egnahemshus utan barn och hund (vilket jag ju nu inte heller har, men tänker bara) sku det ju ha varit en bra vinter. Inget att ploga och snö som snabbt smälter bort.

Men jag har barn. Vi har skrinnskor, skidor, pulkor, snöspadar och snowboardar. Skrinnat har vi gjort. De 3 veckor det gick. Ifjol skrinna vi massamera. Pulka ha barnen också åkat några gånger och sen ner för isbacken men det sku ha fått vara mera. Skidorna gick de i en gång då det var lite snö (och sen gick jag och köpa stavar så att vi sku kunna fara på isen men sen smalt allt). Micke var med jobbet och snowboarda och mitt står för fjärde året oanvänt (och i år sku jag faktiskt fara). Snöspadarna har vi använt 1-2 gånger. Och det sku kanske vara okej, men det som inte har varit okej är det våta och regniga. Galonkläder på hela tiden i nån form och en miljon ton sand som kommer in. Alltid något vått och på tork. Har äntligen lärt mig uppskatta tunna galonhandskar som dras på tunna vantar (har tidigare envisats med inbyggda men då har barnet oftast svettig hand) så det är väl lite positivt. Men fan denhär vintern har varit kakka!!! Ingen vinter alls. Och så pratas det om att det är slut nu, att nu är det vår. Men fan heller, det blev ju aldrig ens vinter! Känner mig lurad. Nå som tur slipper jag allt med galonkläder idag och det har ingen skillnad fast det sku ösa ner varje dag i Thailand. Det är varmt regn och man behöver inte gummistövlar, yllesockor, halare, galonbyxor, yllevantar, galonhandskar, halsduk, mössa.

Efter denhär "vintern" behöver jag denhär resan ännu mera än vad jag trodde då i januari.

Så idag är det avfärd. Yihuuu! Jag slockna 9 igår och barnen hade somnat lite före det. Sander ropa konstigt nog 3 gånger på mig inatt (förra natten 0 gånger) och sen när Arthur ropa halv 5 så tog jag honom med mig. Sander vill inte komma mera till vår säng på natten så det är bara att springa in dit och sätta täcke på när han ropar. Men jag var klarvaken 6 så jag steg upp och fundera pengar och datasaker i 1 timme tills Sander vakna. Nu är mitt största bekymmer hur jag ska få slut nästan 2 liter mjölk, 4 filar och 1 liter yoghurt. Det känns helt omöjligt eftersom lunchen är klar och vi bara ska äta morgonmål och mellanmål.

Lyckligt lottad

Jag inser nog hur otroligt lyckligt lottad jag är. För jag är det. I min mage bor en perfekt passligt stor baby. Min mamma är världens bästa hjälp och stöd och meddela att hon hämtar barnen och tar dem övernatten så att jag kan packa. Och sen är det nu inte många nätter till (2!!!) tills vi beger oss till Thailand och sen efter några dagar kommer att bo några hundra meter från dethär:

Ao Thian beach på Koh Samet. Vi bor en strand uppåt, Vongdeuan, men man kan gå mellan stränderna.

Och babyn ja. Nu är det ren 20+2 och på torsdagen hade vi andra ultran och nu kunde också Micke vara med för mamma var snäll och kom till oss halv 8 för att se efter barnen. Allt var bra med babyn. Raka fötter, 5 fingrar, hel läpp, bra blodflöde i hjärta, kropp och navelsträng. Och så fick vi se hur den sög på tummen. Ca 20 cm lång och med en vikt på 340 gram, och medelstor och lite större än veckorna precis som med de andra. De har 4D i Lojo så man såg faktiskt helt hur den sög på tummen som en riktig baby. Det visa sig att moderkakan ändå var fram (jag missförstod det säkert i första och kanske man inte ens kan se det då) och därför har rörelserna igen varit rätt dämpade (har med alla haft den fram).Och lite mera verkligt blev det (men det är ändå otroligt overkligt) att vi faktiskt kanske ska få en baby i juli. Den är ju riktigt klar ren och behöver bara kött på benen:

Och vi fråga inte om könet. Eller jag sa genast vi kom dit att vi inte vill veta så att det inte sku gå som förra gången. Och jag säger som sist, könet spelar ingen roll. Jag vill inte ha ett tredje barn för att få en flicka och jag har inga drömmar om ett flickbarn, jag vill ha ett friskt barn och jag tänker vara en vettig, närvarande förälder och sen hoppas att mina barn också blir närvarande pappor så att jag får vara en närvarande farmor (jag tror alltså att enda fördelen med en flick är att då kanske man blir mormor). Men jag är ändå 95% säker på att det är en pojke i min mage och om det sku vara en flicka sku jag inte kunna hantera det. Jag kollar bara pojknamn och är bara så säker på det. Jag kommer att bli en 3 pojkars mamma och det har jag haft klart länge ren. Om det inte sku gå så, vet jag nog inte hur jag sku förhålla mig till saken.

Packningen

Okej, nu ska jag börja fundera på den. Packningen. Ifjol såg det ut såhär (och nu är jag igen glad att jag kan kolla i bloggen för hjälp).

I år kommer det med en liten kappsäck, sån som man sku få ta in i planet med, och sen stora rinkan. I lilla kappsäcken går alla krämer, burkar och mediciner och sen lite kläder. Jag tvättar gärna kläder där och tar med så lite som möjligt. I år kommer ingen potta* med men nog 20 nattblöjor åt Sander. Sen kommer två flytvästar med och simpuffar och simglasögon och uv-kläder. Barnen får ha på crocsen ren i planet och mina flip-flops är minimala. Rockarna för bli i bilen och inget extra med.

För planet blir det en ryggsäck med minidator, pysselböcker, pennor, häften, spel och byteskläder. Nåt att äta är ett måste när man reser med barn  i min värld (för man kan inte anta att de sku äta sig mätta på flygplansmat) men nu när vi far dit är det bara kvällsmål och lite extra som gäller så blir säkert frukt och smörgåsar.  Sen får barnen ta med sina dagisväskor och packa dit sina sovnallar, shorts och bilar/turtles/lite leksaker. Det gör det mera krångligt för oss men jag tänker mig att det är lärorikt att lära sig ta hand om sina egna saker och att själv hålla reda på nåt (fast jag vet att det är jag som i slutändan gör det).

I år har jag inte tänkt ta med nån vagn alls. Jag kommer säkert att ångra det i nåt skede, men det känns onödigt. Under våra 4 dagar i Mae Phim sku vi kunna natta Sander i vagnen men sen på Koh Samet där hotellet är på sanden och i början på djungel och vägarna är dåliga och obefintliga så känns det bara korkat. Och så ska den släpas på båt och hit och dit och bara för 15 minuter/dag då Sander ska nattas. Dessutom var Arthur 2 år 9 månader när vi var i Trapani, Sicilien och vi hade bara resevagnen åt Sander och Arthur sov då han sov. Jag tänker inte hålla fast så hårt på Sanders rutiner (fast han nu är ett rutinbarn) utan hoppas att han sku klara sig utan vila (och han gör det om han en dag är utan och sen sover länge nästa morgon). Sen tänker jag mig att han kan somna för stunder i båtar/bilar och att det räcker. Och sen får Micke gå till rummet och natta honom om det behövs. Där är det endå svalare. Så vagnen stannar här. Det enda vi använder den till här är för att natta Sander på dagen.


*Sander är inte så glad över att jag bestämt att han ska sluta använda pottan (eller egentligen rita han på väggen brevid pottan och jag konstatera då att den går bort (inte så myckt logik i det, men så var det)). Han håller sig för att skita jättelänge och har börjar få massa klickar i byxan. Sen vägrar han gå och kisa när man ser att han har nöd utan håller sig tills kalsongerna har en blöt fläck i sig. Men, han är snart 3. På dagis har han ingen potta utan använder byttan. På resan har vi bara byttor och han kan det själv med byttan och räcks upp för att stå. Han är bara lite envis min son.

Bra, snart, slut

Vi mår helt bra och ingen är just nu sjuk. Arthur var dålig hela måndagen, klaga på magont och var hängig och slö. Han ville med till butiken men satt bara i butikskärran och när vi gick ut var han med i vagnen och satt där hela tiden. Han åt ingen middag utan hade bara ont i magen och var varm. Kvart före 7 slockna han på en sekund i vår säng och sen sov han (han somnar vanligtvis typ 9, så där är före 7 jättetidigt). Han vakna halv 8 följande morgon nästa gång och var ren mycket piggare. Hungrig och inte varm. Igår tog han ännu lugnt på förmiddagen och var med ute i vagnen men på kvällen var han helt pigg. Han hade nån sorts magsjuka för 2 år sen och då somna han också tidigt och sov hela natten och blev sen bra. Men denhär magsjukan kan bra bero på allt skit han stoppar i sig ute (snö, is, och blandingar av det) eller så var det nåt annat för magont var det ända han hade.

Och idag har ren hela onsdagen gått. Nu börjar det kännas nära på nåt sätt och som att jag inte hinner med. Imorgon har vi massa program och sen är det bara hela fredag, lördag och söndag kvar. På månadagen far vi mot fältet 3-tiden. Och Micke jobbar massor nu. Imorgon ledig och sen kväll, kväll, natt. Det är ju roligt att flyga efter att han samma dag vakat till 8, men tydligen är det nu så det måste vara....Jag måste bara vara lugn och förstående och ha vett för oss alla 4. Och tålamod. Och ännu mera lugn. Och packa kan jag inte då jag är ensam med barnen så det måste jag nog snart börja göra. Men imorgon är det dags för andra ultrat (och nej, vi ska inte veta kön) och sen till stan för att ansöka om betyg, växla lite pengar, köpa krämer, gå på naturhistoriska museet och träffa vänner.

Och nu är jag bara trött men borde ju nog göra nåt fiffigt. Som att tömma diskmaskin och fylla den igen.

Inomhus

Det som är ännu tråkigare än detta jävla skit väder är att måsta vara inne då det är sånthäd skrotväder.

Min Arthur är halvsjuk. Stegrig/febrig/varm och hängig och har klagat på magont (han tala också om att spy på morgonen och då försökte jag räkna ut om en spysjuka hinner gå igenom alla på 1 vecka). Sander har inget fel utan är energisk och kraftfull (men vakna som tur halv 7 och somna snabbt i vagnen halv 1). Och vi har alltså varit inne bara idag. Det är bara så tråkigt. Nå. 1 vecka kvar och så förbereder vi oss på att fara mot fältet och det är bara så att då får alla se till att vara friska för jag sku inte klara av att inte fara.

Sunday

Allt fick en plats och allt blev upprätt och snyggt medan barnen var borta. Men, det vara förstås inte länge. När jag sökte bilar åt Sander så hade Arthur lyckats få till stånd detta konstvärk och sen var det dags att gå ut och så bara blev det, så allt detdär rosket ligger ännu på golvet.

Arthur börjar helt pårikigt nu bli från ett småbarn till ett stort mindre barn och det passar mig perfekt. När han hittar paff (jo, jo, det ska skrivas papp) så börjar han genast klippa och greja och idag blev det turtles ögonbindlar åt alla och bälte och lite knivar. Bäst är när han själv hittar på och gör och så kan jag hjälpa lite på sidan (att binda band).

Annars har det varit en riktigt toppen dag idag. Barnen kom hem 11 och då var allt harmonsikt och städigt och jag hade fått foton insatt på datan. Min promenadlänk uteblev men jag natta Sander i vagnen och promenera en 20 minuters runda och det är ju bättre än inget alltså. Bananplättar till mellanmål gjorde barnen glada och så var vi i 1½ timme ute i dethär (jävla skit kakka) vädret. Barnen var väl utrustade med regnkläder och de hade ingen nöd, de lekte med sandleksaker, gunga och rutcha in i vattenpölen och hoppa och satt i den. Sen åka vi ännu lite pulkabacke (eller vatten/is/lerbacke) med "glidlapp" (ge mig tack ett vettigt svenskt ord för liukuri!) och det gled som aldrig förr och det såg ut som om vi aldrig sku komma in för att få middagen i skick. Men sen for det lite för fort för Sander och han hamna på bredden och for över från rygg till mage i hård fart och drog upp massa skin över övre läppen och det gjorde ju förstås jätteont så jag fick bära hem den neddränkta katten (och så tacksam att det är en sträcka på kanske 70 meter).

Jag hann laga mat medan de såg på mumin i buu-klubben och alla åt med god aptit och sen hann vi leka och spela och det var ingen stress. Ingen panik med att alla sagor ska vara lästa 8 för att hinna i säng i tid för att man sen ska upp till dagis. Nu får man ju sova och då gör det inget fast man är i säng 20 före 9.  Och jag kan också vara vaken till 10 och det är inte hela världen. Passar mig så bra just nu.

Gravidstatus

Just nu är jag gravid i vecka 19+2. Och det gick precis som jag aldrig ens kunnat drömma om att det sku gå, men ändå nog hoppats på: Jag kom såhär långt i graviditeten under praktiken. Nästan hälften är över och jag har inte hunnit oroa mig utan bara fått ta det som det kommer. (Nu med slutet kan det sen bli annat).

Jag tycker att det är superroligt att vara gravid nu när barnen ändå är såpas stora. De frågar och funderar mycket och speciellt nästan 4½ åringen är jättesmart med sina funderingar. En dag fråga han om vi har tutt och haklapp för det behöver ju babyn och så fundera vi på vad man ska göra med tutten och så berätta jag om att babyn vill suga på mammans bröst (och att de också gjort det) men att om det inte alltid går är det bra med tutt. Och så har Arthur fundera på babyns bilstol och jag har berättat att den har en egen och nu har Arthur också gett förslag på var den ska komma. Sen fundera han om han får lyfta babyn och så svara jag att i början så får de ha babyn i famnen för man måste vara försiktig med nacken. Det tyckte han var bra och konstatera att han ska då ha tutt åt babyn när han inte har några bröst. Det är bara så härligt att dela dethär med dem och lära dem nåt helt nytt. Jaa, och så tyckte han babyn kunde heta Sand! Arthur är också jättenyfiken på småbarn och tittar massor på dem. Sött var det också när jag berätta att när Arthur var baby så fanns inte Sander utan att Sander föddes först senare. Och så fråga Arthur att: "Vem lekte med mig då?" (Han mena att Sander ju haft honom att leka med, men vem hade han?)

Jag har ju mått bra. Hade hemsk godishimo förra veckan (och jag tycker inte ens om godis!) och rör inte alls på mig (men det skyller jag på tidsbrist). Idag ska jag gå på en gå/jogg länk. Och orsaken är att mina ben har börjat bråka och de har de inte tidigare gjort, men tidigare har jag inte heller varit så stillasittande. Iaf så gör det ont i benen nedanför knät, restless legs har jag listat ut att det kan kallas. Körde en dag med stödstrumpor på jobbet och det funka utmärkt. Sen har jag också köpt magnesium. Men motion är säkert bäst av allt. Ibland känner jag lite av foglossning när jag stiger upp men jag kunde ändå göra en mini joggrunda nån dag sen och det gjorde inte ont så ännu är det inte så farligt. Måste bara hinna jogga lite innan det blir värre. Ja, för joggning är ju nåt jag inte gjort på 17 veckor men nog så gärna sku villa göra (efter vecka 13-14 har det bara varit lathet och tidsbrist att skylla på, nu är hemoglobinet helt ok).

5 års bröllopsdagen

Dethär är så exakt vi. Tråkiga, opolerade och bekväma. Jag gav väl Micke ett alternativ på att gå ut och äta, men egentligen var det inte ett alternativ. Vi låg i soffan och såg på serier från 6 till halv 10 (då jag nästan somna i soffan) och åt nachon, Micke drack lite Sol-öl och åt glass. Precis vad vi sku ha gjort förr i världen, då för 5 år sen när vi inte ännu hade barn. Vi titta massor serier, åt massor glass och åt alltid framför tv:n. Nu med barn har vi aldrig på tv:n för annat än barnprogram då de är vakna och eftersom jag och barnen går och sova nästan samtidgt så hinner jag och Micke aldrig se nåt tillsammans. Så dethär var bara mer än perfekt. Så perfekt det kunde bli. Bästa 5 års bröllopsdagen. Och så härlig min man är att vara med på tumis och så bra vi funkar ihop utan barn. (Och det är ju absolut inte barnens fel men när barnen är med så hinner vi inte alls prata och det blir just därför massor stön och suck och strul och det är väl bara så att vi borde bli bättre på att sätta de vuxna i första hand och inte alltid barnen).

14.02.2014

5 år sen var jag vackrast i världen, lyckligast i universum och hade de absolut bästa människor omkring mig. Det är en dag jag aldrig kommer att glömma och den dagen som är den absolut bästa dagen i hela mitt liv. Jag var så kär, så lycklig och allt var så fint. Maten supergod, stämningen mysig, massa lekar och program och utmärkt bänd.

Idag morse for jag iväg halv 7, Micke sov då brevid Sander som hade kommit tassande till vår säng klockan 6 (och lyckligtvis somnat om!). Jag lämna ett brev och en mars och en snickers åt honom. Han förde
barnen till 9 och for på jobb till 2, jag hämta barn 4 och kom hem med dem och Micke kommer hem imorgon där 16.30. Jag har ren hunnit ringa irriterat samtal om hur han glömt att ge rätt matsaker åt barnen till morgonmål och att det nu blir gammalt och måst slängas och sånt fiffigt. Och just nu är jag helt utmattad. Mera död än levande. Men en fin och minnesvärd dag blev det och en som jag faktiskt kommer att leva på länge.

Jag hade ju sista dagen på jobbet idag, eller praktiken ja. Jag hade massor att göra och inte blev jag nu klar. Jag har ändrat en sak i en databas på sådär 600 produkter och det har krävt alltför mycket klick-koncentration och annars har också hela dagen gått framför datan. Men så hade vi avskedskaffe åt mig. Alla 20 anställda var där och sa hejdå. De två ägarna prata så fint om mig. Hur jag inte är rädd för att göra arbete (ja för jag har haft intressanta uppgifter som att såga hyllor, skruva ihop hyllor, sortera skruvar) och om hur jag gör ordentligt och bra arbete (alltså jag kan bara inte göra nåt dåligt om jag vet hur det kan göras bra) och att jag också är klipsk och om hur  "ihana luonne" jag har. Det värmde så massor att höra. Sen fick jag ännu blommor (som beskriver mitt luonne), vävbara reselyktor (2 stycken så att barnen inte sku gräla), kort med fin text, ett utmärkt arbetsintyg och ett fint bidrag. Speciellt mycket värmde det att veta att om de sku ha resurser så sku de anställa mig (men jag har hela tiden sett att de inte egentligen har behov för nåt jag sku kunna tänkas göra). 

Och nu väntar jag mest på morgondagen. Mamma tar barnen nångång 1 tiden och sen ska jag bara vara för mig själv hemma i 4 timmar tills Micke kommer hem. Sen ska vi ligga i soffan hela kvällen och se på serier och äta glass och tapas och bara ta det lugnt. Just nu behöver jag det faktiskt. Och ja. Idag är jag i 19+0. Ofattbart det med.

4 åringars tankar

Jag älskar när jag får höra saker ur barnens perspektiv. Det ger så massor åt mig.

Idag sa en i personalen att också Arthur hade pratat om babyn när nån annan också sagt att de ska få baby (Sander har nu i några veckors tid varje dag frågat om jag har baby i magen och sen klappa på magen och sagt "Hej, baby!). Och sen hemma när jag laga mat idag så prata vi mycket om dagis och hur det varit och om babyna på Sanders sida. Och så fundera Arthur på bröder och systrar och att babyna är helt nakna när de kommer och sen börja han fundera på om de inte är för små för att börja på lilla sidan på dagis. Han tänkte ju att babyn måste vara nånstans när mamma och pappa jobbar. Så jag berätta att nån måste vara hemma med baby och att mamma är i början. Nå sen fundera han hur det då ska gå när jag för dem till dagis (så för honom är det alltså självklart att vara på dagis!). Då sa jag att jag nog kan föra och att får babyn komma med. Och det passa nog bra, så länge Arthur sku få sitta bak i mitten. Sander sku sitta i Arthurs stol, Arthur i mitten och babyn i bilstolen. Så det var klart så.

4 åringar är så härliga när de ren tänker och funderar och ifrågasätter!

Sista veckoslutet

Och så börjar denhär dagen också gå mot ett slut. Men nu är det lite kvar och sen är det skönt när det är över. Exakt 5 dagar praktik kvar och jag är klar! Inser inte vad det innebär studiemässigt utan mera detdär med att hinna med.

För vår familj har det funkat dåligt att vi båda jobbat heltid. Barnen har inte lidit utan fått ett bättre förhållande till sin pappa då de alltid haft 2 pappadagar i veckan (Igår förstod de inte ens riktigt att vi båda kunde vara lediga samtidigt). Men jag har lidit för jag har inte hunnit med alls. Och det som speciellt lidit är vårt förhållande. Igår kom Micke hem från en kompis 12 tiden på dagen, före det hade jag senast sett honom tisdag kväll. Och sen när jag är på jobb så kan jag inte prata timtal i telefon och när han är så kan han inte heller. Så våra samtal har handlat om vad barnen ska ha på till dagis, hur det var när man lämna på dagis och hur det var när man hämta på dagis. Och jag har haft mycket förväntingar på de dagar Micke är 4 timmar ensam hemma och alltid slutligen blivit störd och besviken fast nu Micke alltid damsugat och städat undan. Jag har så mycket jag sku villa få gjort men har aldrig möjligheten och då känns det så fel att han sku kunna och inte gör nåt (mest för att han helt enkelt inte ser och märker det). Det sku säkert varit bättre för oss, förhållandemässigt om vi båda hade dagsjobb och alltid var lediga kvällar och veckoslut, men då igen sku barnen ha haft 5 dagars dagisveckor och det sku jag nog heller inte villa. Så slutsatsen är att jag ska ha ett deltidsjobb i framtiden. Så är det bara. Iaf så länge Micke jobbar där han gör (och han har nog inga planer på att söka nåt annat för han trivs så bra)

Och 15 nätter. Så många är det kvar till Thailand. Och alltså 5 nätter tills det är fredag igen och det är min sista fredag-fredag på länge (vet alltså inte hur länge för jag har inte hittat nåt jobb att söka). Och nästa fredag har jag och Micke 5 årsbröllopsdag!!! 5 år. Inte undra på att det är tungt ibland. Jag har faktiskt beställt bort ungarna till lördag-söndag och det väntar jag massor på (på fredag ses jag och Micke inte alls för han jobbar ända till 12 på natten). Idag konstatera min smarta Arthur att i vår familj tycker alla om varandra och så fråga han om jag tycker om pappa. Så konstatera jag att jag ibland tycker mera och ibland mindre om honom men att jag nog alltid älskar honom. Det var han nöjd med och sa att han tycker mest om pappa!


Och idag gjorde jag nåt vi aldrig gör. Köpte leksaker åt barnen i Citymarket. Jag hitta en röd turtles (rafael för sådana som icke är så insatta) och Arthurs absoluta favorit är den röda. Han pratar turtles och ritar turtles hela tiden. Och den röda var i poisto-lådan och det fanns 1 kvar. Den kosta nog 15 euro men den var så han. Så jag satt den i gömman i kassen. Men Micke tyckte han sku få den nu (Micke är också en turtles fantast) och så hitta vi en 5 euros dinosaurie åt Sander och så fick nu Arthur den nu. Och han var så nöjd, så nöjd. Sa till och med att nu behöver inte pappa mera leka med honom för han kan leka med turtlesen (annars ska pappa leka hela tiden)

Och jag är ganska strikt med vad barnen får se för filmer/serier och turtles är en förbjuden serie, man ska var 6-7 år för att se på det. Men ändå, så är Arthur helt inne i det, bara på basen av vad vi berättet och han sett i leksakskatalogerna och intron till gamla turtles på youtube.

Solkärmer

Idag är min och Mickes första gemensamma lediga dag på evigheter och på förmiddagen fick jag en timme för mig själv här hemma och det är precis det jag saknat mest. Att nån stund kunna vara själv hemma. Men den timmen gick alltför snabbt eftersom jag försökte hitta den ideala solkrämen och det blev allt för invecklat.

Den sku inte innehålla A-vitamin. Inte heller oksibentson eller Bentsofenoni 3. Inte heller parabener, alkohol, "hajusteita" och helst inte mineralolja heller. Sen blev detdär med nanopartiklar alltför invecklat. Som gravid borde man använda fysikaliskt skydd (och inte kemiskt som påverkar hormoner och sånt) helst med "sinkkioksidi" eller "titaanioksidi". Men sen var plötsligt allt som är nära nanopartiklar och mikropigment och allt fysikaliskt skydd också dåligt eftersom det kan sugas in i huden och aldrig komma ut och göra fiskar sjuka osv. Så jag fick ingen klarhet i det. Alkyl Benzo fanns i de flesta solkrämer jag titta på och det var tydligen helt safe. UVA och UVB skydd var också viktigt

Det jag sist och slutligen beställde var:

Åt barnen
 -ACO Lasten aurinkosuihke SPF 30 150 ml

-ACO Lasten aurinkopuikko SPF 30 14 g

ACOs dehär krämerna var parabenfria, alkoholfria, utan färgämnen och luktämnen. De är både kemikalsika och fysikaliska och jag vet nu sen inte sist och slutligen hur bra de är. Vi har från förra sommaren en Sebamed som vi också tar med och sen en Eucerin mikropigment (den är ju bra för ren små barn men den är så klottig). Andra potentiella var Sebamed 50+ eller Eucerin 50 + eller La Roche-Posay Anthelios 50+. Men sen plötsligt beslöt jag att 30 räcker för då har det mindre kemiskt skydd men man måste bara sätta oftare och det borde man ju ändå göra. Sen har de ju långärmade uv dräkter så krämen kommer på benen, händerna och i ansiktet.


Åt mig

	Favora Sensitive Sun Gel SPF 15 150 ml
	Eucerin Sun Sensitivity Creme-Gel SPF 25 150 ml
	ACO Aurinkovoide SPF 15 200 ml

Många resor för min del har blivit förstörda av att min hud inte klarat solen. Det har börjat klia så in i norden. Det kan ha berott på att den har varit för torr och fått fel av solkärmer som har för mycket skrot i sig (fick just sån reaktion ifjol när jag på hösten smörjde in mig i nivea fuktighetskräm). Ifjol i Thailand gick det bra. Jag hade skött min hud och fuktat den före och den mådde bra. Sen är Eucerin sun sensitivity creme-gel också utmärkt för det. Därför var den ett måste för mig!

Favora Sensitive Sun Gel var helt ny. Den har bara mikropigment skydd och passar också barn. Den var parabenfri och utan "hajusteita" och färgämnen.

ACO:n igen var med kemiskt skydd men den var jätte vattentålig och så var den: "Hajustamaton, väriaineeton, alkoholiton ja parabeeniton"


Vi får se hur de verkar!


(Och nu har jag iaf nåt att kolla tillbaka på för framtida år, jessus sånt projekt att reda ut sånthär)