Man kan se på saker från så många olika perspektiv och så är det ju omöjligt att säga vilket som är rätt.
Jag dagisangstar helt hemskt för tillfället. Vad ska vi göra med dagsiplatserna i mars om/när jag inte hittar jobb. Hur ska det fortsätta i augusti om/när vi får baby.
Barnen har efter julen varit på dagis 6 veckor och före julen så var de ända från augusti där. Men nästa vecka är första veckan (och säkert sista) de har 4 dagar och på hösten hade de många gånger 5-6 dagar ledigt mellan dagisdagarna. De var också hemma 2½ under julen och nu har de 4 veckor ledigt och på sommaren sku de kunna ha 2-3 månader. På basen av det så är det inte så dagisförstörda. Jag ser inte att dagis sku ha hämtat med sig nåt hemskt. Sander knuffar ganska hårt men det är för att han hänger efter Arthur och hans kompisar på eftermiddagen och de knuffar (på lek) medan Sander inte förstår den leken än. Arthur har svårt att somna på dagiskvällarna när han vilat där men annors ser jag nog inget värre fel på barnen.
Och jag kommer så bra ihåg då när jag inte hade barn. Min åsikt var då att förstås ska barnet få vara med sina kopisar och i sin omgivning, att varför ska de tas därifrån bort. Dagis hörde ju till deras liv.
Sen blev jag mamma till en liten mammig Arthur (nu är han helt pappig eftersom pappa kan leka med smålegon och bygga med dem och rita turtlesar och sånt som mamma är så ointresserad av och dålig på). Då börja jag tycka synd om barnen på dagis. Tyckte att barnen förstås allra helst sku vara hemma med mamma eller pappa.
Men nu vet jag inte mera var jag är. Nu har ett nytt perspektiv kommit till mitt huvud. Och det är att släppa taget och låta barnen se och lära sig att det finns nåt annat i världen och andra sätt och att man ska anpssa sig till det. Lära sig fungera i grupp. Och det är ju ett krångligt perspektiv, för när är det lämpligt med sånt? Och är det nödvändigt? Måste man göra som alla andra? Måste man vara del av gruppen? Och troligtvis inte, man kan hemskola och hemsköta och vara i full kontroll. Vara den som enbart inverkar på barnet. Men sen tänker jag perspektiv, gruppdelaktighet och sen blir allt igen helt omvänt.
Och just nu är jag säker på att Arthur får vara på dagis hela tiden. 3 dagar i veckan. Antingen 9-12 (vilket säkert stöter på mycket motstånd av Arthur) eller 9-15/15.30. Sander har jag ena sekunden tänkt ta bort, andra sekunden hålla kvar och så blir jag igen helt snurrig.
Och ja, så var det ju ännu mina eventuella studier (om jag kommer in då). När ska jag börja och hur påverkar det systemen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar