5 år sen var jag vackrast i världen,
lyckligast i universum och hade de absolut bästa människor omkring mig. Det är en dag jag aldrig kommer att glömma och den dagen som är den absolut bästa dagen i hela mitt liv. Jag var så kär, så lycklig och allt var så fint. Maten supergod, stämningen mysig, massa lekar och program och utmärkt bänd.
Idag morse for jag iväg halv 7, Micke sov då brevid Sander som hade kommit tassande till vår säng klockan 6 (och lyckligtvis somnat om!). Jag lämna ett brev och en mars och en snickers åt honom. Han förde
barnen till 9 och for på jobb till 2, jag hämta barn 4 och kom hem med dem och Micke kommer hem imorgon där 16.30. Jag har ren hunnit ringa irriterat samtal om hur han glömt att ge rätt matsaker åt barnen till morgonmål och att det nu blir gammalt och måst slängas och sånt fiffigt. Och just nu är jag helt utmattad. Mera död än levande. Men en fin och minnesvärd dag blev det och en som jag faktiskt kommer att leva på länge.
Jag hade ju sista dagen på jobbet idag, eller praktiken ja. Jag hade massor att göra och inte blev jag nu klar. Jag har ändrat en sak i en databas på sådär 600 produkter och det har krävt alltför mycket klick-koncentration och annars har också hela dagen gått framför datan. Men så hade vi avskedskaffe åt mig. Alla 20 anställda var där och sa hejdå. De två ägarna prata så fint om mig. Hur jag inte är rädd för att göra arbete (ja för jag har haft intressanta uppgifter som att såga hyllor, skruva ihop hyllor, sortera skruvar) och om hur jag gör ordentligt och bra arbete (alltså jag kan bara inte göra nåt dåligt om jag vet hur det kan göras bra) och att jag också är klipsk och om hur "ihana luonne" jag har. Det värmde så massor att höra. Sen fick jag ännu blommor (som beskriver mitt luonne), vävbara reselyktor (2 stycken så att barnen inte sku gräla), kort med fin text, ett utmärkt arbetsintyg och ett fint bidrag. Speciellt mycket värmde det att veta att om de sku ha resurser så sku de anställa mig (men jag har hela tiden sett att de inte egentligen har behov för nåt jag sku kunna tänkas göra).
Och nu väntar jag mest på morgondagen. Mamma tar barnen nångång 1 tiden och sen ska jag bara vara för mig själv hemma i 4 timmar tills Micke kommer hem. Sen ska vi ligga i soffan hela kvällen och se på serier och äta glass och tapas och bara ta det lugnt. Just nu behöver jag det faktiskt. Och ja. Idag är jag i 19+0. Ofattbart det med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar