För vår familj har det funkat dåligt att vi båda jobbat heltid. Barnen har inte lidit utan fått ett bättre förhållande till sin pappa då de alltid haft 2 pappadagar i veckan (Igår förstod de inte ens riktigt att vi båda kunde vara lediga samtidigt). Men jag har lidit för jag har inte hunnit med alls. Och det som speciellt lidit är vårt förhållande. Igår kom Micke hem från en kompis 12 tiden på dagen, före det hade jag senast sett honom tisdag kväll. Och sen när jag är på jobb så kan jag inte prata timtal i telefon och när han är så kan han inte heller. Så våra samtal har handlat om vad barnen ska ha på till dagis, hur det var när man lämna på dagis och hur det var när man hämta på dagis. Och jag har haft mycket förväntingar på de dagar Micke är 4 timmar ensam hemma och alltid slutligen blivit störd och besviken fast nu Micke alltid damsugat och städat undan. Jag har så mycket jag sku villa få gjort men har aldrig möjligheten och då känns det så fel att han sku kunna och inte gör nåt (mest för att han helt enkelt inte ser och märker det). Det sku säkert varit bättre för oss, förhållandemässigt om vi båda hade dagsjobb och alltid var lediga kvällar och veckoslut, men då igen sku barnen ha haft 5 dagars dagisveckor och det sku jag nog heller inte villa. Så slutsatsen är att jag ska ha ett deltidsjobb i framtiden. Så är det bara. Iaf så länge Micke jobbar där han gör (och han har nog inga planer på att söka nåt annat för han trivs så bra)
Och 15 nätter. Så många är det kvar till Thailand. Och alltså 5 nätter tills det är fredag igen och det är min sista fredag-fredag på länge (vet alltså inte hur länge för jag har inte hittat nåt jobb att söka). Och nästa fredag har jag och Micke 5 årsbröllopsdag!!! 5 år. Inte undra på att det är tungt ibland. Jag har faktiskt beställt bort ungarna till lördag-söndag och det väntar jag massor på (på fredag ses jag och Micke inte alls för han jobbar ända till 12 på natten). Idag konstatera min smarta Arthur att i vår familj tycker alla om varandra och så fråga han om jag tycker om pappa. Så konstatera jag att jag ibland tycker mera och ibland mindre om honom men att jag nog alltid älskar honom. Det var han nöjd med och sa att han tycker mest om pappa!
Och idag gjorde jag nåt vi aldrig gör. Köpte leksaker åt barnen i Citymarket. Jag hitta en röd turtles (rafael för sådana som icke är så insatta) och Arthurs absoluta favorit är den röda. Han pratar turtles och ritar turtles hela tiden. Och den röda var i poisto-lådan och det fanns 1 kvar. Den kosta nog 15 euro men den var så han. Så jag satt den i gömman i kassen. Men Micke tyckte han sku få den nu (Micke är också en turtles fantast) och så hitta vi en 5 euros dinosaurie åt Sander och så fick nu Arthur den nu. Och han var så nöjd, så nöjd. Sa till och med att nu behöver inte pappa mera leka med honom för han kan leka med turtlesen (annars ska pappa leka hela tiden)
Och jag är ganska strikt med vad barnen får se för filmer/serier och turtles är en förbjuden serie, man ska var 6-7 år för att se på det. Men ändå, så är Arthur helt inne i det, bara på basen av vad vi berättet och han sett i leksakskatalogerna och intron till gamla turtles på youtube.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar