söndag, februari 16

Gravidstatus

Just nu är jag gravid i vecka 19+2. Och det gick precis som jag aldrig ens kunnat drömma om att det sku gå, men ändå nog hoppats på: Jag kom såhär långt i graviditeten under praktiken. Nästan hälften är över och jag har inte hunnit oroa mig utan bara fått ta det som det kommer. (Nu med slutet kan det sen bli annat).

Jag tycker att det är superroligt att vara gravid nu när barnen ändå är såpas stora. De frågar och funderar mycket och speciellt nästan 4½ åringen är jättesmart med sina funderingar. En dag fråga han om vi har tutt och haklapp för det behöver ju babyn och så fundera vi på vad man ska göra med tutten och så berätta jag om att babyn vill suga på mammans bröst (och att de också gjort det) men att om det inte alltid går är det bra med tutt. Och så har Arthur fundera på babyns bilstol och jag har berättat att den har en egen och nu har Arthur också gett förslag på var den ska komma. Sen fundera han om han får lyfta babyn och så svara jag att i början så får de ha babyn i famnen för man måste vara försiktig med nacken. Det tyckte han var bra och konstatera att han ska då ha tutt åt babyn när han inte har några bröst. Det är bara så härligt att dela dethär med dem och lära dem nåt helt nytt. Jaa, och så tyckte han babyn kunde heta Sand! Arthur är också jättenyfiken på småbarn och tittar massor på dem. Sött var det också när jag berätta att när Arthur var baby så fanns inte Sander utan att Sander föddes först senare. Och så fråga Arthur att: "Vem lekte med mig då?" (Han mena att Sander ju haft honom att leka med, men vem hade han?)

Jag har ju mått bra. Hade hemsk godishimo förra veckan (och jag tycker inte ens om godis!) och rör inte alls på mig (men det skyller jag på tidsbrist). Idag ska jag gå på en gå/jogg länk. Och orsaken är att mina ben har börjat bråka och de har de inte tidigare gjort, men tidigare har jag inte heller varit så stillasittande. Iaf så gör det ont i benen nedanför knät, restless legs har jag listat ut att det kan kallas. Körde en dag med stödstrumpor på jobbet och det funka utmärkt. Sen har jag också köpt magnesium. Men motion är säkert bäst av allt. Ibland känner jag lite av foglossning när jag stiger upp men jag kunde ändå göra en mini joggrunda nån dag sen och det gjorde inte ont så ännu är det inte så farligt. Måste bara hinna jogga lite innan det blir värre. Ja, för joggning är ju nåt jag inte gjort på 17 veckor men nog så gärna sku villa göra (efter vecka 13-14 har det bara varit lathet och tidsbrist att skylla på, nu är hemoglobinet helt ok).

1 kommentar:

Pia sa...

Det heter sjärtlapp ;) (kunde dock heta nåt mer passande ;))