Jag älskar när jag får höra saker ur barnens perspektiv. Det ger så massor åt mig.
Idag sa en i personalen att också Arthur hade pratat om babyn när nån annan också sagt att de ska få baby (Sander har nu i några veckors tid varje dag frågat om jag har baby i magen och sen klappa på magen och sagt "Hej, baby!). Och sen hemma när jag laga mat idag så prata vi mycket om dagis och hur det varit och om babyna på Sanders sida. Och så fundera Arthur på bröder och systrar och att babyna är helt nakna när de kommer och sen börja han fundera på om de inte är för små för att börja på lilla sidan på dagis. Han tänkte ju att babyn måste vara nånstans när mamma och pappa jobbar. Så jag berätta att nån måste vara hemma med baby och att mamma är i början. Nå sen fundera han hur det då ska gå när jag för dem till dagis (så för honom är det alltså självklart att vara på dagis!). Då sa jag att jag nog kan föra och att får babyn komma med. Och det passa nog bra, så länge Arthur sku få sitta bak i mitten. Sander sku sitta i Arthurs stol, Arthur i mitten och babyn i bilstolen. Så det var klart så.
4 åringar är så härliga när de ren tänker och funderar och ifrågasätter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar