Sommar, vardag, kroppen

Oj, oj, oj vad dagarna går. Imorgon är det ren 3 veckor sen hon föddes!!! Och sån sommar det har varit under dessa 3 veckor. Härligt med sommar, speciellt för Arthur och Sander. Det som sku bli 2 nätter på stugan blev 6 nätter på stugan. Barnen och Micke har simmat konstant och nu har också mina frusikukkun simmat för sjön är ju säkert 27 grader. Hela tiden, om och om igen. Sander flyter omkring i en ring och Arthur träna simning och dykning. Arthur har nu simtekniken men kommer ännu bara fram nån meter före han sättter fötterna i bottnet, men det viktigaste är ju vattenvanan och man lär sig väl bara genom att träna, träna, träna.

Jag har inte ännu tränat på att vara 3 barnsmamma och har haft det så lätt och lyxigt nu*. Har ammat och burit på lilla E dagarna långa och sett till så att de andra fått mat på någorlunda okej tider. Idag är Micke med dem till HopLop så jag är ensam hemma. Men att få nåt städat med en famntös går ju inte så bra, men nu somnar hon säkert för en längre stund i nåt skede. För vi har ju dop på söndag. Hemma. Och just nu är det nog värre än ett bombnedslag.

Vi har ännu sommarlov 11 dagar och sen börjar vardagen. Det ska bli spännande, troligtvis kommer jag genast att ha massa kvällar själv med barnen. Och undrar hur de ska ta dagisstarten efter 8 veckor hemma. Och Sander byter ju till stora sidan och Arthur blir en femmis, och alltså hör till de äldsta barnen å dagis. Och under dessa 11 dagar ska vi också gå på bröllop och jag undrar hur E ska klara det, speciellt delen där hon inte får tissa hela kvällen. Och var i hela fridens namn ska jag hitta avents gamla tuttar med litet flöde tills dess? Och vad om hon vägrar flaska (det tror jag nog inte för hon är sån sugare) eller om magen går i kras av ersättningen?

Och kroppen ännu. Jag vägde mig sist på rådgivningen. Jag gick ju upp sådär 7 kg med henne och hade 2 veckor senare gått ner 5 av dem kilona och vägde alltså 2 kg mera än vid inskrivningen. Och all den vikt ligger så i brösten, de är ju bomber! Men som gravid tog det emot när man åt för mycket, det känner jag inte nu mera och det går massa mat in i mig. Jag tillät mig själv 10 dagar efter förlossningen att äta sött och gott och kex här och där men sen bestämde jag mig för att hålla in det till dopet och det har gått helt bra att vara utan i snart 2 veckor. Men sen igår och i förrgår åt jag ju en hel nacho påse och det är ju inte heller så bra. Och nu känns kroppen degig och lös och sku villa röra på den. Men brösten är så tunga och sen är det ju rätt varmt och jag vill inte mista nån vätska som kan bli mjölk. Och sen sku jag gärna börja länka snart, men måste nog hålla mig till promenader eftersom jag inte ännu kan lämna fröken hungersnöd med nån annan.


*Fast inte tycker jag ändå att det är lätt med en liten baby, de kräver så mycket, eller iaf mina har alltid krävt så mycket närhet och sugande. Men det är lättare än om jag sku sköta allt ensam.

Babytiden

Köpte ett babygym via tori.fi, behövde egentligen bara bågen och mattan för leksaker har vi från vårt gamla (som gick snder). Det är nog ganska spännande och hon tycker så om att titta och studera.

Igår vid Voudinpuisto stranden.

Babyminer är så härliga så jag försöker nu fota henne så massor det bara går för det är riktigt just slut.

Igår kväll ville hon inte somna och somna först halv 12 efter att ha tissat på sen 8. Hon tog ett paus i sugande och studera sin mormor nångång halv 11.

Jag vill ha bröst!

Sött sovanade.

Idag har det varit hett och jag har haft supervarmt medan alla andra simmat. Har också haft en svettklimp i famnen. Just nu när jag sitter och skriver så ser jag detta framför mig. Lite skugga och lite vindpust och sovande baby.

Och i vagnen ligger en nakenfis som på inget sätt kan ha kallt för der ät bara så varmt idag.Dethär var väl då varmaste veckan på 50 år!

Gårdagen gick igen i ett huj för det hände så massa roligt! Lilla E blev 2 veckor (och om 1 vecka kan jag ren skriva ut namnet) och vi hade besök av två toppen familjer, vi hängde på stranden, vi åt pizza till lunch och kex till mellanmål och på kvällen kom vi ännu till lande där barnen bara simma. En otroligt oorganiserad, kaotisk dag, men ändå en så otroligt fin dag som får mig att le när jag tänker på den. Ibland känner jag mig lite ensam och upplever kanske att jag inte har så mycket vänner och bekanta, men nu under de senaste veckorna så har jag märkt att jag har en massa härlig människor i min närhet och det bäste är att vi hunnit träffa så många av dem. Utmärkt att få baby mitt i sommaren alltså! (Förutom idag då jag faktiskt sku vela gå och simma).

Men jag skrev en text igår, bara för att minnas lite babytiden, och den publicerar jag då nu idag, bara för att jag nu ren skrivit den. 


"Igår var ju jag och min minsting på utfärd till Esbo och jag vill nu komma ihåg hur vår första utfärd gick.

Hon hade sugit där en halv 11 tiden, somnat i famnen och så satt jag ner henne i resevagnen eftersom Micke glömt och ta in bilstolen. Skurra henne till bilen i resevagnen och lyfte in henne i bilstolen. När vi for iväg var hon orolig i bilstolen och jag truga tutt och gunga på stolen (kan själv koppla ur airbagen så hon sitter framme). När farten steg så somna hon. Lyfte ut henne på Ikea och gick genast för att äta 10 köttbullar (min hunger är så otroligt enorm!). Där vakna hon och fick ett bröst och så somna hon om i famnen medan jag titta lite på färdiga rum. Satt henne ner i bilstolen vid barnavdelningen där jag börja plocka handdukar. Hon sov där lugnt ända tills jag betalat och köpt en frozen yoghurt åt mig ( glad att Ikea börjat med det!). Gick till barnens tv hörna och amma och äta min kalla yoghurt. Då var klockan kvart före 1. Körde till Jorv med henne och hon sov fint. Gick och anmäla oss och gick till rätt ställe. 20 över 1 så amma jag igen och på undersökningen fick hon sockervatten coh var så nöjd. Amma igen efteråt och 20 över 2 starta vi hemmåt. Hemresan gick fint i bilen. Körde via Lidl och lyfte ut henne igen för att gå in. Hon sov och vid kassan fick hon tutten å fortsatte sova. Körde hem å lyfte ut henne vid bilen å rouda hem allt. Sen sov hon ända till 4 och åt sen igen massor. Hela kvällen tanka hon sen, och åt konstant i några timmar ända till 10 (med konstant menar jag också konstant!) men sen sov hon ända till 2 och sen till 5 och sen till lite före 8. Så då får man tanka och äta i princip hela dagen."

Sommar, sommar

Vårt färdsystem funkar utmärkt!

Underhållning på lande

Tissenisse är frökens smeknamn. Jag är fräsheten själv, men jag tycker man får vara det när man har liten i huset.

Provar stokke newborn setet. Och det funkar ibland. En gång fick jag damsuget när hon satt där.

Hon har fått bra kläder för varmt väder

Oj vad tiden flyger iväg när det är sommar!

Förra veckoslutet var vi första gången övernatten på lande med hela vår 5 personers familj. Det var varmt. På måndag var vi till aurlahti stranden på förmiddagen, på tisdagen hade vi mycket besök och fick fina, fina kläder. Igår, på onsdag var det Liessaari strand på förmiddagen, rådgivning på dagen och sen lande och vattnet där på eftermiddagen. Babyn hade gått upp 230 gram på en vecka men hon äter ju också konstant men iaf så får hon bra med mat i sig, rådgivningstanten sa att min mjölk är grädde (nå så känns det faktiskt inte på kvällarna då hon vägrar vara nån annenstans än vid bröstet, men jag är ju van, hon är helt lika som Arthur och Sander varit som babyn, en helt normal baby alltstå)

Idag har Arthur lekdag på en kompis lande, Sander hade pappadag i Fiskars och jag och lilla E hade Ikea och Jorv dag. Och allt var bra med höften!!! Jessus jag har angstat över det. Höll på att börja storlipa när ungen före oss fick skena och var så lessen, så lessen så. Men iaf. Hon har allt bra. Och nu jag med. Ända som stör är att jag inte får simma än, tydligen är infektionsrisken så stor. Men oj vad jag sku villa simma. Får se till att vara varmt i augusti med.

Höften

Det finns en sak som jag aktivt ignorerat gällande vår lilltös. Igår sluta jag ignorera det och slog in orden "vastasyntyneen löysä lonkka" på google. Och sen blev jag bara tom och lessen. För jag vill ju inte på nåt sätt att hon ska hamna i en skena. Och jag hoppas ju att så inte ska bli. Jag vet ju inget om saken. Vid hemchecken sa läkarn nåt om att nån höft var lös, jag lyssna minimalt. Fatta inte att det var nån sak och är bara van vid att allt alltid är okej. Men sen fick vi tid till ortoped eller liknande. Jag reagera ännu inte på det. I rådgivningstantens papper stod det nåt om saken och hon fråga om det görs nåt åt saken och jag sa att vi har tid dit. Men jag vet inte ens vad det stod och vad hon sa. Var de mycket lösa, lite lösa, farligt lösa. Aaaa! Önskar jag sku ha varit mera observant. Nå igår googla jag då, och nu fasar jag för att hon får skena i 6 veckor. Och hon sover ju bäst på sidan, och hur ska jag kunna ha henne på en arm om hon får sån och hur ska jag kunna amma och det är ju inte alls roligt! Nå, på torsdan ska vi till Jorv och kolla det. Hoppas, hoppas så på att det löser sig själv!

Mina tankar i punkter såhär 7 dar senare

• Idag är det en vecka sen det börja hända nåt i förlossningsväg och ikväll blir lillisen ren 1 vecka.
• Jag blir sällan överraskad, jag är alltför nyfiken för att bli det och jag har bra koll på vad som händer runt omkring. En jul i högstadiet gav mamma en Thailandsresa till julklapp och avfärd var bara några dagar senare, hon hade fixat allt med skola och sånt i smyg. Det var den största överraskningen hittills, före flickan föddes då. Men dethär med att tro sig veta kön och inte ändå veta så slår nog också den överraskningen, speciellt när det kommer helt det andra. Rekommenderar faktiskt att inte veta kön!
• Jag gilla att var på sjukhuset men att de bara hade keiju som brödmargarin var grymt, det smakar ju så skit! Hur kan man äta nåt sånt? Jag har nu kört med Oivariini/Ingmariini grejer så länge att det går inte att äta sånt skit mera.
• Flickan blir idag då 7 dagar och har inte ännu fått tuttflaska (vi har ännu inte heller avents sugtutt som behövs till flaskorna). Det är nytt rekord. En natt fick hon ju lite ersättning i spruta men det har inte sen behövts mera och det är jag superglad över. Hoppas vi klarar det såhär vidare så behöver jag inte gå med samma ersättningsangst som med de andra två. På onsdagen när vi hade rådgivning hade hon gått upp 85 gram sen vi lämna sjukhuset (på 3 dagar) så det var bra.
• Tutt har hon nog fått. Rådgivningstanten var skeptisk och ifrågasatte det och det är ju i och för sig bra, själv sku jag ju också vela ha tuttlöst barn. Men, hon är en tissnisse och tycker om att bara hålla bröstet i munnen. Suger inte utan vill bara ha det. Och det är ju okej dagtid (och då får hon inte tutt), men nattid och när det ska åkas vagn eller bil så är det inte idealiskt på nåt sätt. På natten när jag ammat och hon är nöjd och har släppt bröstet så börjar hon genast smacka igen när jag lägger ner henne brevid mig (jag gillar inte att ligga och amma). Om hon inte sku få tutt sku jag få truga bröstet i munnen igen så att hon får hålla i, men med tutten fortsätter hon sova. 
• Och bilder från igår och idag på det. Och hur glad är jag inte över en sommarbaby?!

Namn

Vi ska ha dop om 2½ vecka och jag ska försöka hålla namnet oskrivet före det, men det är nog klart nu, förnamnet alltså. Har checkat det med utländska vänner och börjat använda det så att vi ska komma bort från babyn. Namnet börjar på E och det är färre än 15 som har det namnet i Finland. Men jag tycker det är superfint och har svårt att förstå att ingen annan kommit på hur fint det är. Men jaa, skriva det sku jag ju inte.

Men vi hade ju inte funderat flicknamn, inte alls. Det var bara pojknamn. Jag fastna länge för Elvin, tycker det är så fint och jag gillar E-namn. Men sen var det nåt som inte var så bra. En stund var det Vilmer (jag sku skriva med enkelt och Micke med dubbelt v), sen blev det Valter för det funka bättre med Arhtur och Sander. Och de sista veckorna kom jag på det: Ebbe. Blev blixtförälskad. Allt i namnet var perfekt. Förutom när vi börja fundera hur det blir på finska, och det blev inte så jättefint mera. Och här var vi bor är ju ändå mest på finska. Så Eppe föll bort. Och för en vecka sen, på onsdagkväll, satt vi på lande med Ecci och mamma och fundera och det fanns bara inget pojknamn. Vi gick igenom hela kalendern och inget var bra.

Men då fråga min bror vad det blir om det blir flicka. Nå Julia hade jag tänkt en stund. Det är fint. Sen så finns det ju tusen miljoner fina flicknamn: Astrid, Ellen, Ebba, Hedda, Ingrid, Elsa, Signe, Wilma och en massa andra namn som nu är jätte populära. Men jag vill inte att nån annan ska heta så på klassen så det får inte ändå vara ett vanigt pop-namn. Men det fanns ändå en tanke om ett namn, det har ursprung i ett namn jag alltid gillat men på detta vis får en liten tvist som gör det finare men otroligt ovanligt. Och det sku jag ju skriva då först om 2½ vecka. Ja, och så ska jag planera lite dop. Men det ska inte bli nåt high-tech. Bara simpelt och enkelt och hemma hos oss och trångt och kärleksfullt och välkomnande.

Mina stora.

Sander idag: " Mamma! Jjag är här och pajar babyn" (Han har gått in och pajat henne när hon sover)  "Mamma sätt ner babyn där så att jag får paja henne så att hon hålls lugn". Och igår i butiken när hon blev lessen när jag betala så tog Sander om henne med båda händerna och trösta och paja. Han har nu blivit storebror och har en lillasyster. Mina stora lilla 3 åring.

Arthur igen. Han vill inte hålla babyn (när vi sku ta foto idag), han pajar inte och han rör inte. Räknat tårna har han. Men han är snabb på att säga att nu vill hon nog ha mat om hon smackar och så kan han gunga henne i hängmattan. Men att röra vill han inte.

Så olika, så olika mina barn. Men så superfina. Och superbussiga. Kanske till och med lite för bussiga.

MIna tre finaste!!!

 Jag sku ha foto för västis på mina barn. Det var ju lätt! Sen fota Sander lite.

Amning och jordgubbar

Vår första natt hemma gick så bra medan vår andra var katastrof. Fröken somna slutligen klockan 3 inatt! Och då har jag ammat sen 8-9 men det gick inte att få ner henne eller att hon sku ha varit nöjd. Vi desinfiera tuttar å prova med det 2 så beslöt jag att testa med ersättning. Nå flasktuttar hade jag ju inte ännu köpt så tuttflaska var inget alternativ så körde med medicinspruta. 30 ml smaska hon nöjt i sig och sen kunde hon skita å sen börja natten. Men hon verka ha ont i magen å eländigt därför. Det har fortsatt idag å så slog det mig. Jordgubbar! Vi köpte 10 kg igår å frös in å jag är så galen i dem så åt ju massor. Mängder. Kunde inte sluta. Men tydligen är det inte så bra när man ammar å idag har hon å varit rödfläckig i ansikte.

Eländigt! Och en tredje gång borde jag ju veta bättre...

Tredje och sista förlossningen

Här kommer den långa stoorin om min förlossning. Skriven 7 tiden på lördag morgon.

”Nu sitter jag här igen. I en sjukhussäng tidigt på morgonen då jag egentligen borde sova, men  när det bara inte går. Jag är så hög av förlossningen än att det inte funkar. Dessutom skiner solen in och det är ljust som aldrig förr. Men Micke sover och det gör också lilla prinsessan.

Min tredje förlossning är så otroligt lik min andra att det är helt skumt. Både Sander och flickan var extremt punktliga och föddes på den beräknade dagen, i 40+0. Sander nog nästan 23 timmar tidigare 01.10 och flickan 23.49. Annat som är lika är att jag födde båda utan medicinsk smärtlindring och att båda kom på kvällsnatten. Min tredje förlossning börja egentligen natten till fredag. 2 tiden kände jag de första verkarna som tog i ryggen och det kom 1-2 såna i timmen, ibland med längre paus. Jag sov men vakna nog av värkarna men kunde vila rätt bra. Visste att jag behövde det. På morgonen vakna Arthur när Micke for på jobb och han sakna pappa så och var lessen och när jag hade honom i famnen kände jag hur nåt rann i underbyxan. Slemmigt och genomskinligt och vått. Fick under några timmar byta flera par underbyxor för de blev helt våta och på wc:n så rann bara slemmet. Det var helt nytt för mig med att jag märkt slemproppen men jag visste nåt var igång. Jag vila på förmiddagen när barnen lekte, jag gick och gå med Sander och vagnen för att vara i rörelse och sen vila jag när Sander vila men då var det ren obehagligt när värken kom och jag låg ner oförberedd. Vi åt mellanmål och jag var rätt irriterad, börja dra mig inåt. Efter 3-4 på eftermiddagen, kanske halv 4 börja det kännas och komma oftare sammandragningar. Var bara tyst under sammandragningarna och ville inte prata. Ville fara hem men mamma var på höåkern och Micke sku sluta 4. När Micke kom kvart över 4 så konstatera jag att jag inte mera är i körskick så vi sku fara med en bil. Fick sen tag på mamma på höåkern och hon körde till stugan som en galning. 

Vi var hemma i Lojo halv 6 och vi börja klocka värkar. De vara oftast 1½ minut, ibland 2min och ibland 1 min och kom med 7-8 minuters mellanrum. Om det kom en mild värk emellan så var nästa helt hurja. Micke var nervös och skratta massor och jag blev så nervös på honom för det gjorde så ont när jag å börja skratta eller mista koncentration för att han skratta. Kvart över 7 gick jag hemma i duschen. Låg på en pall och hade het dusch på ryggen. Ryggen gjorde så ont. 8 kom doulan och en stund senare kom jag ut ur duschen. Hon hade med en jomppaboll som jag satt på framför tv:n. Lite före 9 börja det kännas eländigt i ändtarmen när det klämde på och så börja jag känna mig illamående och det gjorde jag ju sist också nån timme före Sander föddes. Så lite efter 9, kanske 20 över så packa Micke sista i kassen, hämta bilen och vi körde genvägen till sjukhuset, tog kanske 3 minuter. Fick bara en mild värk i bilen men sen en ännu värre utanför sjukhuset. Stod utanför och bara skrek. Hade då börjat gorma ”aaaaaaa” och det hörde nog hela Lojo. Fortsatte med det inne och säkert har alla hört det. Ändå uppskatta jag inte Mickes skämt om att det hördes till kafeterian. 

Kvart före 10 tycker jag att hon kolla hur öppen jag var. 5 cm och allt var ännu långt bak. Vi gick genast till förlossningssalen, nummer 1, där största badet fanns, och där tog hon hjärtkurvan. Jag satt på bollen och yla. Hon tappa upp vattnet till badkaret för jag hade en tanke om att föda i vattnet och det sku jag ha fått för hon hade den kunskapen. Det tog länge att få dit vattnet så gick i skållhet dusch på jomppabollen igen. Hon tala nåt om ”aquarakkulan” men det kommentera jag inte för orka inte ta ställning om jag ville byta ut en smärta mot annan. Ibland hade jag kontroll över värken, oftast inte alls. Kändes eländigt i rumpan och jag motarbete nog med att spänna den. Sen hoppa jag i badet, kanske halv 11. Det var skönt så länge jag inte hade sammandragning men sen när en sån kom så visste jag inte hur jag sku vara. Hitta ingen bra ställning och skrek mest. Jag behövde kunna röra på höften och det gick inte. Spydde också där och mådde dåligt och frös ihjäl när kroppen var ovanför ytan. Kom bort efter 2-3 värkar och gick i duschen igen. I badet kolla hon om jag öppnat mera och om man sku spräcka hinnorna men det hade inte hänt nåt mera. I duschen fick jag 5 akupunkturnålar i huvudet och det kände jag inget av. Har ingen aning vad effekten var men såna var nu där. Fortsatte i duschen och vråla ”aaaa”. 11 tiden kom jag bort av nån orsak, jo för jag ville ha gungstol (det hade de inte, konstigt nog) och ville vila kroppen lite för jomppabollen börja kännas i benen. Jag ville luta mot nåt. Vi lyfte sängen högt, högt och jag luta dit stående. Då kom sammandragningarna tätt och jag börja tappa modet. Eller hade gjort det i duschen ren tidigare. Hon tog hjärtkurva igen 11 och jag skrek. Försökte uppmuntra mig med att det var sista gången och att min kropp kan det men egentligen ville jag bara ge upp. Börja skrika ännu högre för att ta övertaget på vräkarna och visa att jag har kämparglöd. Vråla bara mitt jäkla ”AAAAAAAA” och det hjälpte alttid lite.

Där halv 12 så har jag haft många värkar på varann och nu vill jag ha bort hinnorna för jag orkar inte mera. Men så känner hon och jag är helt öppen och vattnet har gått i nåt skede (antingen då i badet eller duschen). Det är hemskt att ligga ner den lilla stund hon kollar och jag har ingen kontroll då. Hon ger mig lov att krysta och jag går ner på pall. Då blir det lite längre paus mellan värkar och jag andas ut några gånger. Sen börjar de längsta 9 minutrar. Jag krystar och klämmer och vrålar. Hon konstaterar att jag vrålar ut all kraft och jag ändrar taktik: att genomleva smärtan när nån skär sig ut genom en. Det gör ont, ont, ont och det bränner. Jag talar om 10 krystningar till men tror det sen blev 2-3 och sen var huvudet ute och sen lite paus och sen kom kroppen. Och sen kom chocken. Vi kolla genast kön och jag kunde inte fatta att det var flicka. 

Det var lugnt, jag var glad och stolt och nöjd och lyckligast i världen. Navelsträngen fick pulsera fritt och vi flytta till sängen. Moderkakan kom ut hur smärtfritt som helst 10 minuter efter barnet (utan nån oxytocin spruta) och det skedet var så mycket lättare denhär gången, förr har jag upplevt det smärtsamt. Sen låg jag i sängen med babyn på brösten och kolla tusen gånger könet. Hon tog snabbt brösten och sög sen där medan vi drack te, åt smörgås och drack vatten. Doulan for hem, Micke somna i stolen och jag var världens lyckligaste. Mamma åt 3. Mamma åt 3 som kommit precis då vi velat och med graviditeter och förlossningar som i en dröm. Min kropp är bara menad för det. Men nu var det här. Sista förlossninge och graviditeten och jag är klar. 

Och fan vad stolt jag är över mig som klarat det. Det var helt förfärligt men kändes så värt det.” 

Måste ännu bara tillägga att ren igår, 36 timmar senare kändes det inte mera av mellan benen, hade inga styngn eller sår och allt var bra där. Livmodern drog snabbt ihop sig och ren igår var den  långt nedanfö naveln och graviditetsmagen var genast borta (nu är det degmagen som gäller igen). På lördagen var eftervärkarna grymma och jag åt massa panadol för då orka ja int med ont mera men sen blev det också hanterbart.

Flickigt gull, gull

Ingen kan föreställa sig hur salig min mamma var över att det kom en flicka. Hon sa att hon väntat på det i 3 år men säkert har hon väntat längre. Därför visste jag också hur prinsessigt och rosa och flickigt allt sku bli om det nu råka vara en flicka. Och hon var ju så söt i sin bilhatt idag när vi var ute, men så hörde mamma det å nu har vi det första flick flickiga. Och jag känner ren hur emot det tar att börja göra henne till en rosa prinsessa. Men sen har jag sparat kläder i 3 år nu så de ska användas så jag hoppas det sen tar ut det. Jag vill inte att hon ska vara prinsessan som alla bedårar bara för att hon är flicka. Annars också är dethär med flicka så mycket tuffare när man själv bättre kan relatera till det och vet hur grymt det kan vara.

Bildbomb

Första bilden.

Här börjar tröttheten komma på.

Arthur och Sander och mamma hälsa på på lördag, här är hon 12 timmar gammal. Sander pajar så fint.

Men tv:n var definitivt mera intressant.

Och sängen som rörde på sig.

Tror hon varit vaken, vaken 6 gånger sen hon föddes. Hon sover mest och när hon smackar och vänder får hon bröst i munnen och suger starkt nån stund tills hon igen slumrar bort. Skrikit har hon inte ännu.

Arthur hade valt denna blomma åt mig.

Å Sander denna.

Jo, hon har varit i min mage!

Hon sov hela natten i amningsdynan brevid mig och det funka bra.

Provar hängmattan.