Vi ska ha dop om 2½ vecka och jag ska försöka hålla namnet oskrivet före det, men det är nog klart nu, förnamnet alltså. Har checkat det med utländska vänner och börjat använda det så att vi ska komma bort från babyn. Namnet börjar på E och det är färre än 15 som har det namnet i Finland. Men jag tycker det är superfint och har svårt att förstå att ingen annan kommit på hur fint det är. Men jaa, skriva det sku jag ju inte.
Men vi hade ju inte funderat flicknamn, inte alls. Det var bara pojknamn. Jag fastna länge för Elvin, tycker det är så fint och jag gillar E-namn. Men sen var det nåt som inte var så bra. En stund var det Vilmer (jag sku skriva med enkelt och Micke med dubbelt v), sen blev det Valter för det funka bättre med Arhtur och Sander. Och de sista veckorna kom jag på det: Ebbe. Blev blixtförälskad. Allt i namnet var perfekt. Förutom när vi börja fundera hur det blir på finska, och det blev inte så jättefint mera. Och här var vi bor är ju ändå mest på finska. Så Eppe föll bort. Och för en vecka sen, på onsdagkväll, satt vi på lande med Ecci och mamma och fundera och det fanns bara inget pojknamn. Vi gick igenom hela kalendern och inget var bra.
Men då fråga min bror vad det blir om det blir flicka. Nå Julia hade jag tänkt en stund. Det är fint. Sen så finns det ju tusen miljoner fina flicknamn: Astrid, Ellen, Ebba, Hedda, Ingrid, Elsa, Signe, Wilma och en massa andra namn som nu är jätte populära. Men jag vill inte att nån annan ska heta så på klassen så det får inte ändå vara ett vanigt pop-namn. Men det fanns ändå en tanke om ett namn, det har ursprung i ett namn jag alltid gillat men på detta vis får en liten tvist som gör det finare men otroligt ovanligt. Och det sku jag ju skriva då först om 2½ vecka. Ja, och så ska jag planera lite dop. Men det ska inte bli nåt high-tech. Bara simpelt och enkelt och hemma hos oss och trångt och kärleksfullt och välkomnande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar