Sommar, vardag, kroppen

Oj, oj, oj vad dagarna går. Imorgon är det ren 3 veckor sen hon föddes!!! Och sån sommar det har varit under dessa 3 veckor. Härligt med sommar, speciellt för Arthur och Sander. Det som sku bli 2 nätter på stugan blev 6 nätter på stugan. Barnen och Micke har simmat konstant och nu har också mina frusikukkun simmat för sjön är ju säkert 27 grader. Hela tiden, om och om igen. Sander flyter omkring i en ring och Arthur träna simning och dykning. Arthur har nu simtekniken men kommer ännu bara fram nån meter före han sättter fötterna i bottnet, men det viktigaste är ju vattenvanan och man lär sig väl bara genom att träna, träna, träna.

Jag har inte ännu tränat på att vara 3 barnsmamma och har haft det så lätt och lyxigt nu*. Har ammat och burit på lilla E dagarna långa och sett till så att de andra fått mat på någorlunda okej tider. Idag är Micke med dem till HopLop så jag är ensam hemma. Men att få nåt städat med en famntös går ju inte så bra, men nu somnar hon säkert för en längre stund i nåt skede. För vi har ju dop på söndag. Hemma. Och just nu är det nog värre än ett bombnedslag.

Vi har ännu sommarlov 11 dagar och sen börjar vardagen. Det ska bli spännande, troligtvis kommer jag genast att ha massa kvällar själv med barnen. Och undrar hur de ska ta dagisstarten efter 8 veckor hemma. Och Sander byter ju till stora sidan och Arthur blir en femmis, och alltså hör till de äldsta barnen å dagis. Och under dessa 11 dagar ska vi också gå på bröllop och jag undrar hur E ska klara det, speciellt delen där hon inte får tissa hela kvällen. Och var i hela fridens namn ska jag hitta avents gamla tuttar med litet flöde tills dess? Och vad om hon vägrar flaska (det tror jag nog inte för hon är sån sugare) eller om magen går i kras av ersättningen?

Och kroppen ännu. Jag vägde mig sist på rådgivningen. Jag gick ju upp sådär 7 kg med henne och hade 2 veckor senare gått ner 5 av dem kilona och vägde alltså 2 kg mera än vid inskrivningen. Och all den vikt ligger så i brösten, de är ju bomber! Men som gravid tog det emot när man åt för mycket, det känner jag inte nu mera och det går massa mat in i mig. Jag tillät mig själv 10 dagar efter förlossningen att äta sött och gott och kex här och där men sen bestämde jag mig för att hålla in det till dopet och det har gått helt bra att vara utan i snart 2 veckor. Men sen igår och i förrgår åt jag ju en hel nacho påse och det är ju inte heller så bra. Och nu känns kroppen degig och lös och sku villa röra på den. Men brösten är så tunga och sen är det ju rätt varmt och jag vill inte mista nån vätska som kan bli mjölk. Och sen sku jag gärna börja länka snart, men måste nog hålla mig till promenader eftersom jag inte ännu kan lämna fröken hungersnöd med nån annan.


*Fast inte tycker jag ändå att det är lätt med en liten baby, de kräver så mycket, eller iaf mina har alltid krävt så mycket närhet och sugande. Men det är lättare än om jag sku sköta allt ensam.