Sååå, såååv

I like our kid! När vi kom in från promenad nummer 2 idag vaknade ungen förstås, var missnöjd, lyfte upp honom, vagga honom till sömns igen, satt ner honom i vagnkassen för att ta mat åt mig och då öppna han förstås ögonen och ungen var vaken igen. Men, han klaga inte utan titta bara på mig. Stod då brevid och sa långsamt sååå, sååå, sååååv (kunde inte bestämma mig om jag sku säga sov eller så, så variera lite) och ögonen gick sakta fast. Och sen sov han. Toppen! Vår unge e bäst!