Anti-resenären tänker om

Jag har sån jäkla varmare väder resefeber, och jag sku faktiskt villa fara på en sån före vår familj består av 4 personer och före Micke börjar heltidsjobba.

Största problemet är väl ekonomin och att vi nu inte har 2500-3000 euro att sätta på en Thailandsresa och det är just dit jag sku villa fara just nu.

Det finns ju också billigare och närmare alternativ som är lite varma, som Egypten, Kanarieöarna och Dubai. Men här uppstår problem. Efter att ha jobbat på fältet är jag ännu mera anti-charter och sen ännu med barn är typ charter det värsta jag kan tänka mig.

- Utrymme är litet
- Alla omkring en är påväg till samma ställe och pratar samma språk och det är bara så störande
- Man kan helt säkert inte ta vagnen med till gaten
- När de planen är försenade blir man inte ombokad eller får resan omfixad utan tvingas bara vänta
- Allt kostar i planen och det är så stökigt och det är mera sannolikt att planet är fullbokat och alltså ingen extra plats för barn
- Framme så hör man bara finska och ser sitt resesälskap hela tiden

Sku alltså definitivt inte villa flyga charter, men där kommer ju kostnadsfrågan in. Det blir alltsomoftast billigast med charter, för de två största utgifterna är ju inkluderade. Så nu överväger jag det, läser på aurinkomatkats sidor, de flyger ju ändå med finnair. Tui är alltid försenat och där är det först trångt, med nåt egyptiskt bolag vill jag inte flyga.

Sen är ännu frågan om vart. Har också varit väldigt anti-kanarieöarna för alla far dit, men nu är jag så desperat och vill bara ha lite, lite värme och sol, så det sku kunna gå. Då sku vi inte heller behöva fundera på vaccin åt Arthur eller nåt, han sku bara kunna fara som han är, och Egypten sku vara härligt men vi gillar alla mat och där lär ju alla bli magsjuka.

Önskar det fanns ett lite varmare ställe nånstans dit det var lämpligt med vanligt regulär flyg.

Salzburg - blandat

Vi gick på zoo, nåt som iaf var öppet på juldagen. Arthur var så facinerad av alla djur att det var svårt att få honom med till nästa.
Zoon bredde ut sig längs med ett berg och de bästa djuren där var flamingon, zebran och äkta noshörningar.
Julfin pojke som sprang i hotellkorridorer.
Julig stad som livnär sig på turism.
En av julmarknaderna med megamssa mat och dryck.
Enhörningstutistbild.
Vi var upp dit.
Arthur älska hotelltelefonen, han sku ha villa ringa till alla. Vi hade stort rum med resesäng åt Arthur, i den spendera han max 3 minuter. Han blev mammig på resan och ville bara vara fast i mig, har satt mig på vessan med en apa i famnen i miljon gånger. Men allt var ju så nytt och han sov lite lite så kändes bra att ge honom trygghet i vår säng.
Bild uppifrån. Jättefin stad.

Det var den resan. Vart ska vi fara till nästa? Lite varmare sku det ju få vara där, en lite kakopelle Arthur och sommarklänningar.

Salzburg - maten

Vi har ätit konstant! Vi hade härlig morgonmålsbuffe och dethär är allt sånt som vi satt i oss under 4 dagar där. Fasar för att gå till rådgivningen i början av januari.

Mozzarella-tomat varmt bröd. Mums.Shokladkringla. Inte så god, men fin.

Nån julig delikatess med shokladsås. Typ ett kilo små pankaksbitar med nötter och russin och sen ännu ett kilo sås på. Halva blev typ äten.


Julmiddag. Trots massa underhållning så hölls Arthur inte nöjd i stolen, kanske för att den var låg och obekväm. Så han klättra i restauranghotellets trappor typ hela kvällen.
Förrätt. Efter det kom en soppa.
Huvudrätt, som nog var Mickes. Jag hade megagod fisk. Efterrätten var från plockbord och där fanns en massa sött och massa ostar. Vi rulla hem.
Ugnspotatis med röra.
Arthur älska den och åt upp min så att jag måste ta en ny.
En restaurang var så barnvänlig, men då var Arthur trött och ville inte samarbeta så Micke gick och sova med honom.
Mitt resesälskap drack mycket skumvin, öl och gluhwein.
Jag åt nåt traditionellt också, förutom allt italienskt. En pork leg. Massa kött.

Och lite sachertårta på.
Salladspizza är ju häslosamt.
Massa skaldjur.
Vi gick på det sofistikerade saher-cafet. Arthur var allt annat än sofistikerad. Han ville springa, åt lite av sin apfelstrudel och när jag typ ätit upp den sku han ha mera. Typiskt.

Salzburg - flyget

Försökte i lekhörna få lite lunch i manna, men leksakerna var ju så bäst!

Sen somna den trötta manna och det var så hett i planet och jag måste sitta stel som en pinne. Arthur var bestämd, sku bara sova i min famn.

Megagladis när han vakna och drack och åt massor!

Salzburg

Vi är tillbaka. Var hemma inatt klockan 2. Kan konstatera att vår son är världens duktigaste resenär. Så nu ska jag börja planera nästa resa, vill nånstans lite varmare.

Salzburg var jättevackert, speciellt när himlen var klar och några solstrålar titta igenom, tyvärr var där mest grått och mulet och vått på marken. Maten var jättegod och vi har typ inte gjort nåt annat än ätit. Min och Mickes endagsskidtur blev inte av och det var nog största besvikelsen, bussfixaren svara aldrig när vi sku reservera och fast vi gick och kolla till bussplatsen hitta vi inte den. Min mor var till stor hjälp och vi var faktiskt med Micke engång och äta på tumis, helt skönt eftersom vår lilleman inte riktigt är världens värdlsvanaste äta-i-flera-timmar man. Vår femrätters julmiddag var faktikst mera utmanande än flygen, och under den måltiden så satt han kanske 5 minuter och resten av tiden försökte vi stoppa honom att dra omkull nån servitris.

Ännu om flygen, sådär för framtida minne. En liten man på 1 år och 3 månader tycker om att titta ut genom fönstret i flygplanet. När man blir riktigt trött går det också att somna i planet, om man är i mammas famn, och då sover man säkert största delen av första sträckan Helsingfors-Frankfurt. Flyget Frankfurt-Salzburg var typ bara upp och ner som den entimmes sträckan den var så där var ju inget problem. Hemresan var på kvällsnatten och mannen somna i vagnen på bussen från till terminalen efter första sträckan. Sen sov han, utan att alls vakna upp när vi lasta in oss i nästa plan ända tills vi börja landa i Helsingfors. Då börja han galltjuta, som en massa andra ungar också, kanske örona, och var sen vaken i 1 timme enda tills vi var hemma. Men att sova nattsömn i flyg tyckte han nog inte att var så roligt, han hitta ingen bra ställning och kasta på sig typ var femte minut, och då hade vi en extra stol där han sov, att sova i famnen var inte alls pop, han vill ju sova slapp som en död fisk. Och jag fick ju ingen sömn, var hela tiden orolig att han sku kippa i golvet när han slängde sig så.

Det var en kort version av resan. Senare idag när jag hittat bilder, sladdar och sånt, ska jag dokumentera denna resa ännu bättre.

Matvrak och jultankar

Jag har kommit till ett jobbigt skede i graviditeten. Jag är omättlig. Jag sku kunna äta konstant och hur mycket som helst. Efter att ätit gröt, sådär 3 bröd och nåt till sku jag ännu kunna smälla i mig 3 bröd som morgonmål. Eller dagens middag som var typ halv stor låda färdig vitlökspotatis och 2 biffar och sen åt jag ännu megamassa dadelkaka på och det kändes ingenstans. Har också börjat äta massa sött och shoko för att fylla magen efter måltider, för hur mycket mat som helst kan man ju inte äta, och sen har sött funnits i överflöd nu såhär vid jultider. Suck med mig, var så skönt i början av graviditeten då inget sött smaka och när magen var mätt sa det stop. Tror det får bli sötsaksfri januari.

Bilden har litet med saken att göra, men dethär är vad som finns på denhär datan. Dethär är senast jag och Micke varit tillsammans i ett flygplan. Det är från bröllopsresan och det är ren nästan 2 år sen. Inte undra på att jag har resfeber. Fast det blir Salzburg imorgon vill jag så till Thailand.

Idag hade våra flyg gått helt bra, bara med halv timmes försäningar så jag önskar det ser lika ut imorgon. Nu är allt nästan packat, en fjärdedel av väskan är fylld med blöjor, en andra fjärdedel med vinterkläder och resten är kläder och en massa mat. Eftersom det mesta är stängt över julhelgen orkar jag inte komma dit och börja springa på blöjuppköp eller matuppköp och sen är det skönt att ha några burkmat med så behöver man inte äta varje gång Arthur ska ha mat. Det kommer att bli en skön, fridfull jul med hoppeligen god mat och trevlig stämning.

Det är också vad jag önskar just dig som läser dethär. God Jul.

Julresan 2

När jag först hörde om snökaoset tänkte jag att det hinner fara bort före vi far. Nu ser det dåligt ut. Lite som att det är uruidiotiskt att fara nånstans, men att inte ens testa är ju mera idiotiskt. Så nu förösker jag räkna ut hur mycket Arthur kan tänkas äta och dricka och sen ska jag fördubbla mängden, så att när vi sitter hela natten på Frankfurts flygfält så behöver jag iaf inte oroa mig över ett hungrigt barn.

Och såhär såhär det då ut när jag försöker göra nåt på datan och Micke ännu sover. Arthur är med och gör kaoset ännu värre.
Sen har också en viss liten man blivit napafantast. På måndag när en kompis var besök stod de och jämförde sina napor, de lyfte upp varandras skjortor för att visa var den andras napa var. Så urgulligt.

Julresan

Vi ska flyga på torsdag, via Frankfurt, till Salzburg. Börjar misstänka att vår resa kan bli rätt spännande, i lite negativ bemärkning.

Bilstolar

Min mamma bor i Raseborg. Vi äger ju ingen bil så vi tar tåget dit, men sen är det alltid problem med bilstol. Så hon bestämde sig för att köpa en. Jag sa att ända krav är att den kan installeras fel väg, så som barn i Arthurs ålder ska åka. Nå, det var inte lätt att hitta en sån. I Raseborg fanns bara såna som var vända felväg och sen efter många butiker for hon till Lojo och köpte en izi besafe. Och den är helt härlig. Sån vill jag ha när vi har bil. Tycker att det borde vara lättare att få tag på vettiga bilstolar åt barn.

Händelserikt i Pojo

Arthur har smakat sin första pepparkaka. Och han gilla. Och blev hyper. Sen var det slut på dem.
Mamma hade sprakastickspresentation åt Arthur. Jag har lyckats bränna hål i golvet med dem så hon var förberedd, men en tidning.
Sen gav vi Murres julklapp för jag var otålig. Det var en musmatta och foto av mig och Arthur. Arthur tyckte det var spännande att titta på paketöppning, men lite slapp var han.
Vi var till Mörby julmarknad och Arthur var helt i extas över alla djur. Han blev så slut av djuren och luften att han somna på vägen hem i bilen, utan nån lunch alls, vi sku ju fara hem och äta, sen sov han i 2 timmar på helt tom mage.

På söndagkväll for vi på julglögg. Vi glömde skorna där och kan nu alltså inte gå ut före vi får dem tillbaka.
Arthur blev kär i katterna. Han till och med låg över dem. De är världens snällaste katter så det var ok.
Det var mysigt och juligt och gott. Ända tills vi sku hem. Det blev stress och äckligt och kaos. Micke ville hem ännu på söndagkväll så vi tog 9ans tåg, som går 9. Vi starta 20 före 9 från Ingå, föret var urusselt, helt hemsk, det tar i bra före 20-25 att köra till Karis. 1 före 9 var vi på tågstationen, tåget var ren där, vi drog ut Arthur, vagnen, kassarna och sprang till tåget. Och hann. Mamma hade kört som en dåre. Arthur sov inte, somna först 11 när vi var hemma och stämningen var allt annat än trevlig.

Slutet blev alltså inte lika bra som veckoslutet i Pojo var. Vi hann också och åka snowboard med Micke, men jag kunde konstatera att jag inte äger nåt som kallas kondition och den anstängning det var för mina ben att åka i 2 h (med 2 pauser!) var helt sjuk. Kunde inte röra mig på resten av dagen och vi kunde inte åka mer för jag var rädd för att falla och det är ju inte bra för lilla magbabyn.

Mysig julshopping med Arthur

Har haft så roligt med min lilla sjukling idag. Han vakna för tidigt och det var bara gnäll och det såg ut som om han somnar ren 9 så vi klädde på oss och gick och julhandla, tanken var ju då att han sku få sova och jag shoppa. Nå det gjorde han inte, men det gick ändå hur bra som helst. Allt detta fick vi gjort:

- Var till Stockman, Akademen, Carrols, Lindex, HM, Stockman, Claes Ohlson, Gina Tricot*2

- Köpte Mickes julklapp åt mig, boken växa inte lyda. Väntar så på att få öppna mitt paket och läsa den. Tycker samhället är så fokuserat på lydnad och det är ju lite konstigt, vill inte forma en lydande individ, utan nåt självtänkande. Ska bli spännande att läsa.

-Luncha på Carrols. Arthur, som nu är feberfri, men nog har ont i munnen åt en franskis och några smu tuggor hamburgare. Jag tycker absolut inte att det är bra mat för barn, men det var nära, billigt och jag visste att han inte sku äta. 1 burk välling drack han istället.

-Sen vandra vi hand i hand på alexandersgatan och Arthur gick och yra bland med alla kläder i Lindex och HM. På HM prova han rockar, titta ut genom stora fönstret (bakom kläderna då), valde en barbapapa skjorta åt sig, sket så att vi böt blöja på golvet i omklädningsrummet, och var på riktigt helt supermysig, stod och dansa till julmusiken.

Det var de. Nu ska jag packa lite och sen far vi snart till Pojo.

Skolgången

Lite trött jag. Hoppas Arthur sover bättre inatt.

Jag tala i nåt skede om att hobbystudera. Visa sig snabbt att jag inte kan göra nåt sånt. Om jag gör nåt, så gör jag det ordentligt. Och det har jag gjort och jag gillar att göra det så. Har ju egentligen heltidsstudier och sätter kanske sådär 30% av heltidstiden på studierna men endå är mina resultat utmärkta. Har nästan alltid i studielivet vetat vad som krävs och sen gjort det och fått bra resultat. Är nöjd när jag såg att dagens tent och hela kursen gav 5/5 i vitsord. Och från hösten är det en 4/5 och resten 5:or. Och jag är stolt över mig själv! Känns bra att sånt man gör ordentligt ger fina resultat.

Könet-som inte spelar nån roll

Som några gissat ren så är det en liten pojke i min mage. Ultraljudsdamen kunde väldigt tydligt förklara vad som var vad så är nog rätt säker på det också. Dessutom så har jag ju själv från första början varit helt säkert på det, så överraskad blev jag faktiskt inte.

Men nu är det ju dethär med att säga att man får en pojke till. Människor blir lite besvikna. Tror det är lättare att berätta om andra barnet är andra könet än första, då har man liksom lyckats på nåt sätt. För idyllen är ju två barn, ett av vardera kön. Så ser väl kärnfamiljen ut för de flesta.

Själv är jag helt hundra tusen procent säker på att jag inte sku älska ett barn något mera pågrund av könet, att ifall vi nu sku ha fått en flicka sku vi ha älska det mer än en pojke. Jag gillar barn, inte kön. Det är så simpelt. Men endå tror jag att människor kommer att vara lite snopna när vi berättar/om vi berättar, lite som om de sku tycka synd om oss.

Som min mamma då. Som i hela 10 timmar fick vänta på att få veta. Hon sa i andra ändan av luren helt galet glatt "de en prinsessa, en prinsessa", efter att jag slutligen sagt att nej, det är en pojke, så utropar hon NEEEEEEEEJ, sådär som att det sku vara helt hemskt med en pojke till.

Nå. Men nu vet vi då, och ni med. Men en sak är saker. Med barn nummer tre ska vi inte veta. Och om vi ändå då sku få reda på det måste vi få ett fjärde barn, och det är lite tooo much. Så nästa gång, efter miljoner år då, ska de få vara spännande ända till slutet.

Förutom att det är samma kön också denna graviditet är typ allt annat också samma. Moderkakan är fram, livet i magen är lite större än vanligt nu och allt är bra. Att han har 3 cm långa fötter är rätt spännande.

Tacksam

Arthur ser ut som om han förstorat läpparna

Idag är jag tacksam för att det finns trevliga ställen som Pikkujätti. Service på svenska, lekrum i väntesalen, leksaker i varje rum, supertrevlig personal som påriktigt försöker reda ut vad som är fel, läkare som ger råd och tips och talar lugnande till barnet. Toppen.

För det andra är jag tacksam för att det finns småfolks djurkex. Arthur har idag sen dagsvilan druckit sådär 1,5 dl mjölk, ätit 1/4 banan, 5 djurkex, 1 tesked ris och en burk myslivälling. Och det är inget i Arthur världen, så att så många kex gick ner var toppen. Glad att de finns.

Det tredje är jag nöjd över. Och det är att vi varit fiffiga nog och tagit försäkring, och också fortsatt den, åt Arthur. Utan den sku vi nog inte ha råd med 2 pikkujätti besök inom 8 dagar.

Och sen är jag ju jätte tacksam för min fina, lite söndriga, familj.Så skön dagsvila för båda två.

Beviset

Vårt familjeråd har diskuterat och kommit fram till att vi inte ändå kan hålla könet för oss själva. Så jag ger då denhär bilden som avslöjar det mesta, iaf i mina ögon.

Horrornatten.

Jag förutsåg en hemsk natt och gick och sova brevid Arthur i vår säng klockan 9. Då hade han säkert ren vaknat 3 gånger sen han somnat.

Trots det blev natten värre än jag nånsin kunnat föreställa mig. Vi har två gånger stigit upp för att dricka mjölk för Arthur har bara klängt upp sig över mig in i min famn och visat att nu ska vi upp. Tvåtiden låg vi också i myshörnan och läste böcker och körde med traktorer för sovrummet var bara skrik. Sen har jag gått och vaggat och lugnat sådär 3-4 gånger, och Micke också några (men Arthur var så bestämd att det är jag som ska göra allt med honom, Micke får inte ta upp honom för då kräla han till mig och klängde sig i min famn och skrek), de timmar vi sovit så har han vaknat ofta och sovit helt snett så jag vakna av att mitt huvud hängde över sängkanten.

När jag såg att klockan var 7 blev jag bara glad för då kunde vi ju stiga upp. Och Arthur var hungrig som en varg. Tårarna bara spruta när mjölken sku värmas och gröten svalna.

Nu är jag i skolan. Ska göra slut ett indesign projekt och läsa på morgondagens tent. Efter det är det bara en uppgift kvar, en inlärningsportfölj på 25 sidor, men där har jag också kommit rätt långt och deadline är först 7.1. Så på fredag ska jag bara vara slö. Och på lördag ska jag åka snowboard och på söndag gå på julmarknad och släktglögg.

Sjuka igen

Idag har jag inte varit en så toppen förälder.

Efter ultrabesöket så var jag med Arthur på familjecafets julfest. Tomteluvan som han inte ville ha på kom jag nog ihåg, men inte julklappen man sku ta med. Som tur är Arthur så liten och fattar sig ännu inte på sånt, men för mitt mammahjärta kändes det hemskt att jag gjorde så att min lilla inte fick paket. Som tur fanns det kortlekar som delades ut gratis där så tomten gav en sån åt honom istället.

Den andra missen är att ta Arthur till familjecentret när han säkert hade stegring. Eller det märkte jag mot slutet, han var lite varm och nu har han varit stegrig/febrig hela eftermiddagen. Det var ju smart att ta dit honom!

Nu har han fått munherpes då har vi räknat ut och har ren nu klockan 7 somnat för kvällen utan att äta typ nåt på hela dagen och febrig är han med. Han har varit sjuk typ hela tiden de senaste veckorna. Först var det feber och flunssa samtidigt som jag var sjuk, sen var det nån konstig utdragen magsjuka och nu munherpes. Orkar inte mera med sjukdomar. Före denhär hösten var han så frisk. Som tur är det inte så farliga sjukdomar, men endå störande, sku så villa att han hade det bra.

Jag är svag. Suck!

Nå en sak är ju bra, och det är att jag känner mig själv rätt bra. Den saken som är dålig är att jag inte genomför vad jag beslutat mig för och det stör mig något så massor. Hänvisar förståss till detta inlägg.

När ultraljudstanten fråga om jag ville veta så hade jag två alternativ.

Säga nej, eller fråga om det är rätt säkert vad hon säger.

Valde alternativ två.

Sen hade jag igen ett val. Att be henne berätta eller be att hon inte gör det.

Då tänkte jag att Micke vill ju veta och hon vet ju ren och jag ville att ingen ska veta, så lika bra vet jag. Så valde ju alternativ 1.

Och sen har jag varit störd på mig själv. Inte för att jag vet utan för att jag inte kunde hålla mig. Suck, suck med mig.

Men Micke är glad. Nu ska vi då bara diskutera om vi ska hålla det för oss eller berätta åt hela världen.

Luciadags

Bestämde att med massa kläder så klarar man nog kylan, så vi gick och se på Lucia. Eller så var tanken. Vi böjar kläd på oss 20 över 5 och 10 före 6 satt Arthur i vagnen. Ut sku hon komma 6 och det tar 15 minuter att gå. Hann just så att vi såg plastkronan färdas neråt, men sen var det för mycket människor vid rutten hon åkte att vi inte gick och trängdes. Som tur såg vi lite polishästar så resan var inte helt onödig. Och sen alla bilar, bussar, lastbilar, plogbilar, spårvagnar och allt annat "hmmm, mmm" som Arthur peka på påvägen.

Tankar inför andra ultran

Imorgon på moron är det dags för andra ultran, då har jag exakt 20 veckor fulla. Tyvärr är det bara jag och magen som far, fast jag helst sku ge min mage åt Micke så att han sku kunna fara dit. Jag känner ju redan rörelser och tror mig veta att allt är bra. Men för Micke sku det göra det så mycket mera verkligt. Men nu har vi varit alltför lata med att söka barnvakt åt Arthur för klockan 9 på moron så en av oss måste vara med honom och jag kan inte ta magen bort från min kropp. Tycker det är så viktigt att båda föräldrarna kan vara med att man på nåt vis sku borda få ta barnen med eller fixa det på annat sätt.

Jag är nu jätteinställd på att inte fråga kön. Jag vill så testa på att inte veta. Micke är ju då helt av annan åsikt och tycker han borde få veta, nå nu går det ju inte när han inte ens kommer med. Men sen kanske jag börjar tycka synd om honom där och bara för hans skulla frågar. Måste bara vara stark!

Matvraket

Som kvällsmål åt Arthur idag:

1 portion risgröt gjort i mikron, på mjölk
1 kiwi
1 rostbröd med smör
1 handfull russin
2 riskakokor
lite rågbröd med smör

Och om vi inte sku ha slutat ge mat sku han säkert ännu äta.

Dem värsta tröttheten

Det värsta med att vara trött är att köra bil.

Klockan 3 inatt var min festprisse till mor redo att fara hem. Själv hade jag varit redo att fara hem och sova från 22.30. Men då klockan 3 så sa ja att nu måste vi fara annars somnar jag å sen kan jag inte köra. Det var ändå så totatlt hemskt att göra då mitt i natten, trött och ovan. Måste tänka på Arthur å att jag vill se honom igen, och nicka på huvet, ha kallt i bilen, men jag klara det och hemma var vi halv 4.

Nu är jag vaken och redo att fara hem till stan till mitt lilla söta troll. Men nu är min mor igen en sömntuta.

Och jaa. Festen var jätterolig och dansa som en galning och åt massor. För när man är fravid kan man ju äta mer då man inte dricker.

Frisyren

Denhär fina frisyren har jag idag på 50 årsfesten. Liknar anitngen en 70 åring eller sen rölli-peikko. Men både min mamma +50 och frissan +60 tyckte att det var så bra så, och eftersom det nu var mamma som ville ha mitt hår fixat så kan jag se ut såhär en kväll.

Påminner lite om när jag som 10 åring tog permanent och hade glasögon och en hemsk hundskjorta på skolfoto.

Vår morgon

7.10 vaknar Arthur. Från egen säng dessutom. Inte ett knyst på hela natten vad jag kommer ihåg. Konstigt. Säkert första hela natten. Att somna om i vår säng var inte ett alternativ, han bara sparka.

Eftersom Arthur ren vaknat och han ska ha mat snabbt blir det mikrogrötkokning, men endå så mycket att jag får en liten portion. Det äter vi med sockrig torkad frukt blanding. Har gjort den själv, men fast jag satt hälften av receptets socker blev det sött, borde ha fatta att lämna bort det. Nu får vi säkert en sockeraddicted pojke.

Idag ska jag på 50 års fest och Micke ska första gången vara ensam med Arthur i ett dygn, för jag far ren 10. Det har bara blivit så att jag hängt med Arthur typ hela tiden och om han varit med nån annan har det varit för att vi båda har program. Men nu har de ett helt tumisveckoslut. Och de har till och med all mat fixad så kan de bara njuta.

Nu ska jag ändra alla mina dokument så att de funkar i word 1997-2003, för mamma har ännu inte heller nytt program. Vi hade samma problem vid bröllopet och det är två år sen. Sku vara på tiden att hon får nytt.