Back in the city

Nu är vi hemma igen å nu kommer ajg och Arthur att stanna här. Skönt.

Fredagen den 13e så gick Arthur för första gången till postlådan på lande. I sina skor. Han höll mamma i handen på ditvägen men tillbaka gick han största vägen själv. I både upp och nerförsbackar. Långt för en liten man, säkert 150 meter eller nåt.

På lördagen gjorde vi en trip in till Lojo med mamma. Micke sov hela dagen för han jobba både fredag och lördag natt. På lördagen hade vi också varit tillsammans i 5 år. I Lojo så gick Arthur lite kläder, jag en tröja och ett par nya ecco skor. Jag har börjat köra på bekväma skor stilen och bryr mig inte vad nån annan tänker om mina skort. Detta är mitt tredje ecco par och de är nog så jäkla bra för min fot, mina ben, rygg, och allt. Man satsar ofta på barns skor men sen går man själv i skit. Nu gör jag inte det.
Arthur gick själv i kläd- och skobutikerna, och det var nog så roligt. Han hade endast en body på sig (inga byxor) och sen strumpor och skor. Ibland ramla han omkull när skorna var lite tunga, men ibland for han som bara den. Eller så stod han i vägen för nån och bara stirra, eller så sku han pussa spegeln, eller gå bakom kassorna. Barn är nog så underhållande.
Sen drack vi kaffe på honoret och Arthur lyckades dra ett bord över sig.

Imoron får vi vår nya säng och jag är jätteinne i mysteriet om pyramiden i washington (den förlorade symbolen).