Städa, torka, städa, torka. Jag blir galen.
Sander var het på morgonen. Feber. Jag var trött. Satt på Blixten. Arthur vakna. De såg båda på film med paus för morgonmål. Micke fick fara till butiken efter saft före jobbet och jag börja baka limpor. Barnen fick se hela filmen, nästan 2 timmar för vi kunde inte fara till klubb eller ut eftersom Sander var het. Sander ville bara vara i famnen. Halv 12 somna han vid lunchen i min famn. Het och slut och utan blöja. Halv timme senare skrek han till i sängen och den var våt (han sover nog oftast på dagen utan blöja och dethär var första gången den blev våt). Han hade svårt att somna om och ville bara ha mig brevid. Till slut var han så het så jag gav värkmedicin och sen kunde han sova 1 timme. Jag fick tvätta lakan.
När Sander vakna titta Arthur på mumin och Sander gick med och se. Han fick kex och saft. Spydde upp all saft på soffan, filten och sig själv. Jee. Jag fick tvätta. De titta 4 avsnitt mumin. Jag kan bara inte vara inne med barn. Vad gör man liksom?! Vi lekte ju med duplona i timmar men vad mer?! Så idag blev det nästan 4 timmar tv.... Klockan 4 var jag så störd på att vara inne så vi packa in feberpatienten i vagnen och gick ut en sväng. Han hölls fint i vagnen och Arthur fick springa lite. Och så sku det lagas mat. Och Arthur hjälpte duka men tog mjölken från kylskåpet och kasta burken bakom ryggen och sku bära den så. Allt rann förstås ut!!! Och damsugarskrället hade de dragit dit och den blev dränkt och jag måste torka och pastavattnet sku hällas ut och så faller Arthur från soffkanten där han ligger och slår huvudet i en hylla och det är skrik och så ringer ännutill telefonen och nerverna är så nära slutet det går. Och sen. Sen när jag fått alla nedlugnade och mat på tallriken med ketchup på så ska Sander sätte mera ketchup. En ny stor burk, och jag säger nej samtidigt som jag häller upp mjölk och då, då tappar han ju förstås den i golvet och det är ketchup allestans. Mera städande. Och då skrek jag. Vet inte ens mera vad. Men fick mig till slut lugn. Men jag tror det är nåt med mina barn. De är mästare på att få allt skitit och att tappa och fälla allt som bara går. Oförsiktiga och klumpiga. Och det är faktiskt också ett temperamentsdrag så i så fall måste man ha förståelse. Men jag blir så slut med dethär eviga städandet.
Så slut att det känns ganska skönt att börja surfa runt och sätta in sig i hur man i dagens läge söker jobb. 4 månader till och sen kommer jag inte att torka upp så många utspilda mjölkglas. Hoppeligen hälften men kanske också ännu färre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar