lördag, februari 22

Lyckligt lottad

Jag inser nog hur otroligt lyckligt lottad jag är. För jag är det. I min mage bor en perfekt passligt stor baby. Min mamma är världens bästa hjälp och stöd och meddela att hon hämtar barnen och tar dem övernatten så att jag kan packa. Och sen är det nu inte många nätter till (2!!!) tills vi beger oss till Thailand och sen efter några dagar kommer att bo några hundra meter från dethär:
Ao Thian Beach på Koh Samet stränder
Ao Thian beach på Koh Samet. Vi bor en strand uppåt, Vongdeuan, men man kan gå mellan stränderna.



Och babyn ja. Nu är det ren 20+2 och på torsdagen hade vi andra ultran och nu kunde också Micke vara med för mamma var snäll och kom till oss halv 8 för att se efter barnen. Allt var bra med babyn. Raka fötter, 5 fingrar, hel läpp, bra blodflöde i hjärta, kropp och navelsträng. Och så fick vi se hur den sög på tummen. Ca 20 cm lång och med en vikt på 340 gram, och medelstor och lite större än veckorna precis som med de andra. De har 4D i Lojo så man såg faktiskt helt hur den sög på tummen som en riktig baby. Det visa sig att moderkakan ändå var fram (jag missförstod det säkert i första och kanske man inte ens kan se det då) och därför har rörelserna igen varit rätt dämpade (har med alla haft den fram).Och lite mera verkligt blev det (men det är ändå otroligt overkligt) att vi faktiskt kanske ska få en baby i juli. Den är ju riktigt klar ren och behöver bara kött på benen:



Och vi fråga inte om könet. Eller jag sa genast vi kom dit att vi inte vill veta så att det inte sku gå som förra gången. Och jag säger som sist, könet spelar ingen roll. Jag vill inte ha ett tredje barn för att få en flicka och jag har inga drömmar om ett flickbarn, jag vill ha ett friskt barn och jag tänker vara en vettig, närvarande förälder och sen hoppas att mina barn också blir närvarande pappor så att jag får vara en närvarande farmor (jag tror alltså att enda fördelen med en flick är att då kanske man blir mormor). Men jag är ändå 95% säker på att det är en pojke i min mage och om det sku vara en flicka sku jag inte kunna hantera det. Jag kollar bara pojknamn och är bara så säker på det. Jag kommer att bli en 3 pojkars mamma och det har jag haft klart länge ren. Om det inte sku gå så, vet jag nog inte hur jag sku förhålla mig till saken.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Men det verkar ju som om könet spelar roll? Med tanke på hur du skriver...

Michaela sa...

Du har rätt och jag har också tänkt på det. Men det spelar roll åt fel håll, inte det man sku tro. Men fast jag alltid haft bilden av 3 pojkar så sku jag inte ha nåt emot 2 pojkar och 1 flicka. Då sku jag ju eventuellt kunna bli mormor! Och det sku ju vara helt roligt att också ha en flicka i gänget. Men sen igen är jag så säker på att det är pojke och därför har jag svårt att ens tänka tanken att det är en flicka och därför skriver jag och tänker jag som jag gör. I mitt huvud är det "könet spelar ingen roll" men det beror på den utgångspunkt jag har (alltså är säker på att det är en pojke). Sist och slutligen älskar jag mitt barn oberoende av om det har snopp eller snippa och vad än den har så är den lika välkommen.