Stor viking sko besvikelse

Nu ska vi tala barnskor, bara för att jag är milt upprörd.

På hösten köpte jag nya viking goretex skor åt Sander för att de förra han hade var inte goretex och de blev hela tiden våta. Det blev ju snabbt ganska kallt och så var det ju regnigt också i nåt skede så de var troligen i bruk 2 månader och ren då börja tarrorna ge upp. Jag putsa dem och satt bort dem. Och nu på våren när jag tog fram dem igen så har tarrorna konstant kommit upp och jag märkte just att de inte ens hålls fast mera, de tar inte ens emot. Hitta också ett gammalt par som är helt sönderslitet och där har tarrorna inget fel utan de håller fast, medan dehär tarrorna har blivit helt lösa där på mjuka sidan. Jag kontakta Viking. Inget hände. Förde dem till butiken där de tyckte att de får fara tillbaka. Men sen ringde dem idag och viking och butikschefen tyckte att det hade gått för lång tid sen köpet, så alltså Viking tarrorna borde inte ens hålla mer än några månader. Uruselt! För 70 euros skor. Så det var nog tack och hej Viking! Och jag har köpt alla barnens skor av det märke. Så nu till frågan. Finns det någo skor som har tarror som håller? Och tarra heter väl egentligen kardborreband eller nåt ditåt men ja. Viking är totalt out nu.

1 år sen

Jag har haft ett megaprojekt på min to-do lista i ett halvt år ren. Fotobok från våren 2013 tills idag. Det är inget litet projekt för det finns foton att gå igenom. (Och jo, jo, man borde säkert göra nåt vettigare när barnen är på dagis...) Men fotoböckerna är varje gång värt allt arbete för vi läser dem rätt ofta och det är så roligt att se vad man gjort och att följa med barnens utveckling.

Dethär var 1 april i fjol. Vi var ute och skida på isen och bilarna körde då ännu på isen.

1 april ifjol. I år är det inte en droppe snö kvar (förutom på en skuggig tomt vi var och titta på igår och den föll snabbt bort för snö har jag inte sett nån annenstans på en vecka)

Min förstfödde har växt så massor.

Dethär var 20 april!!!

Och gud så härliga Sanders lockar var!

Krig

Igår var Arthur inte riktigt sig själv (troligen för att han var trött efter en tung lördag och lite för lite sömn) och på kvällen ville han bara sitta i min famn. Börja fundera om det är hussökande och husvisningen som han oroar sig för och funderar på men det var inte det utan det var krig.

Och dethär med krig kom också upp på onsdagen när vi var ute och gå. De sprängde nåt i närheten och han tänkte att det var en bomb. Och när han berätta åt mig att vi ska fara till Thailand om det blir krig så visste jag genast varifrån han fått det. För när vi var i Thailand så börja ju hela Ukraina, Ryssland grejen och mamma var snabb att konstatera, åt mig då, att nu börjar tredje världskriget och att hon måste flyga Ecci (min bror) till Thailand och så blir vi där (hon är lite Ryssland paranoid). Men Arthur måste ha hört nåt men sen inte pratat om det tills han hörde smällen här ute och nu är han rädd för krig. Och jag har förklarat åt honom att det inte blir nåt krig i Finland, att i Finland vet man vem som ska bestämma och behöver inte kriga om det och att Finland haft sina krig och att det inte kommer igen. Men han är ändå inte säker märker jag och så fundera vi igår på vad han är mest rädd för med krig och det var då att han blir bortförd och då övertyga jag honom om att man inte gör så med barn. Men jag vet ju att det är precis så man gör, inte ens barn är heliga på denhär planeten och det är bara så förfärligt. Jag börja tänka på alla mammor med barn på krigsområden och vad de säger åt sina rädda barn. Världen är alltför grym (men det behöver inte min 4 åring ännu veta).

Och sen lova jag ännu åt honom att om det sku bli krig här (vilket det inte blir) så sku jag ta med honom och Sander och pappa och fara till nåt ställe där det inte är krig och där sku jag hela tiden vara med och skydda dem. Och det är ju precis så en vettigt fungerande förälder sku göra. Fly och skydda. Och det är ju precis så de flesta människor försöker göra men det finns bara alltför många i denhär världen som inte har nånstans att ta vägen för de är inte välkomna. Och det är nog en så stor orättvisa!

Vårdagen utan bilder

När vi for iväg till stugan tänkte jag snabbt att jag borde ta med kameran men den tanken försvann lika snabbt och ingen kamera kom med. Men som jag sakna den igår. Igår var den perfekt vårdagen. Hela vår familj och mamma var på sommarstugan och det var soligt och vi kratta hela övre gården och brände en lövbrasa som brann bra och Micke satt upp trampolinen och så grilla vi korv och åt karelska piroger och det var bara så härligt hoppfullt och vårigt. Väntar så på att fara tillbaka igen. Men en våningssäng måste köpas dit. Vi sover i det enda sovrummet i huvudstugan och det är ganska exakt 9 kvadrat och har ett klädskåp och på sommaren borde vi rymmas 5 personer och sova där. Dessutom sover jag nog hellre med Micke än med barnen igen.

Barnbidraget

Jag blir så oändligt trött på denhär barnbidragsdebatten. Vi använder barnens barnbidrag och vi använder den till 100 %, inget går till nåt konto för barnen. Men, barnbidraget är nåt extra som staten nångån bestämt sig för att erbjuda barnfamiljerna. Det är inte nåt som ska ses som en absolut självklarhet som är varje barnfamiljs absoluta rättighet. Det att man väljer att försöka få barn ska inte ha nåt med barnbidraget att göra, inte heller hur stort barnbidraget är. Om man vill ha barn så ska man själv kunna stå för dem. Det är den utgångspunkten jag lever efter. Och därför känns det inte alls så farligt för mig att barnbidragen skärs med ca 7 euro/månad. Jo, det blir mera ju flera barn man har men summan men ännu får är ju enorm. Och som sagt, det är ju en summa som borde ses som en extra bonus för varför sku staten måsta finansiera det att nån får barn?! Och jo det är ju för att man vill att landet ska fortsätta befolkas och vill stöda det på nåt sätt, men jag tycker inte att det är den 100 euron som borde få avgöra om man vill ha barn eller ej. Och jag blev rent ut sagt chockad när jag märkte att vi sku få 365 euro/månad när vi får vårt 3:e barn. Det är ju en så otroligt stor summa.

Och jag utgår nu från att Finland staten måste spara. Och med den utgångspunkten så stör det mig inte ett dugg att man skär lite i barnbidraget. Jag tror att de familjer som har det jätteknappt ändå får utkomstöd (eller vad de nu sen heter, pengar iaf) och andra stöd och att den helheten borde hjälpa. Sen är jag ju också av den åsikten (i de flesta fall, finns undantag) att man kan göra nåt annat och genom att ändra vissa saker kanske man sku börja klara sig bättre ekonomiskt. För vår egen del är jag säker på att vi sätter 15 euro på onödigheter varje månad. Micke köper limsa och godis varje gång han har nattur och om de föll bort sku det sparas in. Eller 6 ciderflaskor eller en 12 pack öl. Eller 2 vinflaskor eller några chipspåsar med dip.

Och sen har jag inte hört ett ord om vad som händer med vårdbidraget och hur det ändras på. Kunde läsa i hbl att kristdemokraterna vill ändra på det men vad saken innebär vet jag inte. Kanske man med barnbidragsdebatten slopar över det för det är ju alltid så fördärligt om nån förmån skärs ned (samma är det ju om nån sku gå med på att sänka sin lön) medan ändringar eller höjda skatter inte är lika farliga. Och sen ännu om hbl: Det är ju jättefiffigt att ha nån som sätter allt barnbidrag in på barnens konto att säga barnbidraget är viktigt.

Punktbloggandet

Jag gillar punktbloggande. Fortsätter med det.

• Jag har bestämt att vi inte ser på tv på vardagsmorgnar i detta hus mera (vi gjorde det en kort stund efter resan) och det är så mysigt att ligga i soffan med Sander på moron och leka "det kommer en mus" och bara gosa och låta honom vakna i lugn och ro. På dagismorgnar har vi aldrig sett på tv men då blir ju dagisdagar blää bara för att man inte på dem får se på tv. Så nu är det veckoslutstv som gäller. 
• Jag har börjat få en mage märkte jag igår. Det är en uttänjd boll på min mage. Nu i 25+0. Fattar inte vart tiden gått och min inställning och allt är så annarlunda än förr. Undrar hur det slutar och om jag kommer att vara helt i chock om det sen kommer en baby i juli. 
• Axas havreflingor är så goda så jag sku kunna äta upp ett helt paket på en gång.
• Min agenda för idag är att putsa köksskåp och wc-golv. Väldigt omotiverande.

Det sociala barnet

 

Min förstfödde har under sina 3-4 första år kunnat klassats som blyg, speciellt med nya vuxna. Som baby vägra han vara i nån annans famn och ville bara vara nära. Om nån såg på honom så gömde han sig i famnen. Han var inte bekväm i sociala situationer med nya vuxna. Men nu, nu har det hänt nåt och förändringen är ännu otroligt märkbar.

Dagis har hjälpt till massor men jag ser Thailand resan som förändringspunkten. På resan var alla asiater helt galet förtjusta i våra barn, speciellt på Koh Samet. De fota barnen och rörda dem och prata med dem. De flesta rikta sin uppmärksamhet till Sander men Sander fick nog, speciellt mot slutet. Han börja slå bort deras händer och visa bara sura miner och gömde sig i våra ben (helt förståelig reaktion). Arthur fundera varför de gullar mest med Sander och vi prata om att de gillar utländska barn med ljus hy och att Sander är yngst och därför gullar de mest med honom. Och efter det tycker jag det hände nåt i Arthur. Alltid när nån börja prata med barnen så sken Arthur upp som en sol. Han log bara när de rörde eller prata och så börja han få godis av personalen och han var så med på noterna. Satt upp sitt finaste leeende bara och var social. Och här hemma har det fortsatt. Om nån kommer till oss så kommer han och hälsa, han vill till och med öppna dörren, han svarar på frågor och berättar gärna vad han heter och hur gammal han är, både på finska och svenska. När vi hälsa på hos Anders och Heidi och Fanny så kunde han stå i centrum och berätta om sig själv och resan och allt möjligt (medan Sander gömde sig i mina ben). Han har plötsligt börja tala finska och svarar på finska att han heter "Arttu" och sen när han leker med finska kompisar så hör jag honom säga "minä löysin sinä" eller "mitä toi on?". Långt ifrån avancerat språk och långt ifrån perfekt men jag är så glad att han vågar uttrycka sig med det han kan. Och då är jag igen så tacksam över vårt något korkade projekt med att ha Micke och tala finska hemma. Micke glömmer jätteofta och när han blir upprörd eller barnen inte gör som han vill byter han snabbt till svenska, sen när han berätta nåt på finska så översätter jag ofta det och det är långt ifrån fungerande. Men när jag hör Arthur prata finska med andra så känns det så värt det. Han har fått redskapen och ens en liten grund och en positiv bild av språket. Det tror jag han kommer långt med.

Och ännu. När han var baby, eller när han som 3 åring sku börja klubben så trodde jag aldrig att han sku bli den han är idag. Jag är så glad att det har fått ta tid och att vi har låtit honom vara den han är utan att tvinga nåt som inte är bekvämt för honom.

Vårt hem

Köp vårt hem.

Vår röra

-Nu är avtalet om försäljning gjort. Första visningen nästa söndag.
-Jag är nu helt officiellt tradenom. Och arbetslös. Och jag borde ha förstått att bli arbetslös ren när vi kom hem från Thailand för betyget är daterat till 11.3 och tydligen kan man vara det när man är klar.
-Arthur är ännu sjuk och febrig och otroligt besviken över att inte få fara till dagis. Han har en bästa kompis där, en bästa kompis som var hos oss förra torsdagen efter dagis och leka, en bästa kompis som han ska gifta sig med. Och han hade vänta så på att det äntligen sku vara dagisdag och så blev han sjuk. Och febern var just 38,6 så inget dagis imorgon heller.
-Sander fick fara till dagis idag för det sku inte ha blivit nåt av städanden eller fixande om han sku ha varit pigg och energisk här och han hade inget emot det.

Röran

Det har blivit vår! På torsdag kom det massor med snö men på fredagen smalt allt bort. Nu finns ingen snö kvar. Arthur spelar "fudis" hela tiden på dagis och det är nu pop. Jag älskar att barnens kläder är så härligt missmatchande och färggranna. Nu är jag så glad att Arthur valde den rock han gjorde, den gör mig så glad.

På fredag for vi på spontanfödelsedagskaffe. Micke blev och måla sovrummet och jag sku fara snabbt med barnen. Nå det blev inte snabbt för där fanns massor duplon och godsaker och båda slockna i bilen påväg hem. Och så fick de sjörövarkostymer där. Tack Fanny, de älskar dem! Och det första de gjorde på lördagmorgon var att klä ut sig och så hade jag två sjörövare med mig på jomppan.

En annan toppenmänniska är Lee. Hon sticka batman vantar åt Arthur. Och som han älska dem, tyvärr var de alltför små men bort vill han inte ge dem för de är så fina. Och det instämmer jag helt i.

.

Mina sjörövare

På lördagen var vi på husvisningar och sen for vi till Intersport och köpte större cykel åt Arthur och nya hjälmar. Kändes fiffigt att göra det nu för sen när vi är mitt uppe i husköp så får int en extra cent gå åt och då kan cyklar utebli. Sander ska få Arthurs 16 tums pedalpuky och Arthur fick nu en 20 tums Nopsa. Den är nog lite stor än men han kan cykla med den men är inte så bekväm med det. Sander vill inte heller ha pedaler så vi fortsätter såhär en stund till. Och jag sku nog genast köpa en ny Puky från polkuped.fi men jag tyckte att han inte ännu behöver växlar och sen när han behöver så då ärver Sander dendär cykeln.

Åt Arthur dög inte en svart hjälm men hans Nutcase hjälm är nog jättefin. Han har bra smak min son, fanns han påstod att det var nån typ på den. 

Jag är jättetacksam över att det finns så snälla människor i vår omgivning. Tack Lee. Tack Fanny. Tack Heidi. Hoppas jag nån dag också blir en sån som kommer ihåg andra.

Annars så går det hårt nu. Igår hitta vi en potenteillt bra lägenhet. Priset, läget och bottenplanen bra men nu är det takvärme som gör mig lite fundersam. Sen har jag beslutat förmedlare och imorgon klockan 11 gör vi avtal om försäljning. Då borde det vara fixat och det är det inte. Barnen sku vara på dagis men nu fick Arthur feber idag och var ynkligare än ynklig så blir nog inget av dagis och alltså inget av städande. Får bara kasta in saker nånstans. Och konstigt nog är jag inte orolig för att sälja dethär. Jag tror det kommer att gå åt och jag har inte ännu börjat oroa mig över vad vi ska göra om det går åt för snabbt. Jag kan bara inte veta vad som händer. Och jag sku ju vill ha undan detta på 14-15 veckor men det är ju nog lite väl mycket begärt så troligtvis blir det flytt med baby igen, nåt jag helst inte sku göra. Men. Time will tell. En tråkig vår blir det definitvit inte.

Och en onsdag

Tiden räcker ju inte till fast jag är ensam hemma och barnen är på dagis. Och eftersom det är så att jag faktiskt har fullt upp så har jag inte ens så dåligt samvete över att de är på dagis när jag är hemma. Och jag tror att jag ska sluta ha det helt och hållet, det är inte på nåt sätt dåligt för dem där. Arthur är helt eld och lågor över dagis och vill inte hem och väntar så på att fara. Sander hade igår mjuknat upp och idag när han såg att "hans" tant också var där så blev han så glad. Dessutom diskutera jag igår med en av Sanders skötare och han funkar fint där och verkar bekväm. Så allt är bra.

Och jag har haft en värderare här och väntar nu på nästa. Sen fick jag veta att jag troligen nästa måndag får mitt betyg. Sen har jag talat med doulaverksamhetens ledare eftersom jag igen denna förlossning vill ha med en doula (och det finns tydligen ett stort behov för doulor så om nån är intresserad av att vara doula så kan man kontakta folkhälsan, jag tänker gå med när denhär babyn är född). Och sen har jag ju städat. Och måsta fixa på mitt slutarbete eftersom jag hade skrivit att Linn Jung är min handledare... endast förnamnet var rätt i det påstående. Och jag skrev det ju 2012 men ren då var jag helt bloggförstörd.

Och så ska jag städa mera. Ska ha ut dethär snabbt till försäljning (fast priset verkar bli alltför lågt för att ens ge tillbaka vad vi betala) och då ska det inte finnas nåt extra skrot nånstans.

Och just nu börjar jag känna mig vuxen. Vuxna beslut och svåra beslut och osäkra framtider.

Och ännu. Mina barn har inte blivit resetraumatiserade av långa flygresor. Arthur vill så gärna till Thailand igen för att få åka flygplan länge och se på film. Sander vill nu annars bara tillbaka till Thailand, han sku fara genast igår och ville så gärna, så gärna. 

Tisdagen 18.3

Barnen är på dagis, Micke river ner tapeter och jag kontaktar bostadsförmedlare. För nu är det klart, denhär lägenheten ska sättas till salu (okej, helt klart är det väl inte, beror på pris). Det som får mig att kräva en flytt är vessaproblem, alla ska alltid skita samtidigt och det är inte roligt att skynda på ett barn för att andra barnet just då också måste gå (och jag vill hålla pottan borta) så vi behöver 2 wc:n. Jag älskar dethär området och möjligheterna här men vi har stor brist på förvaringsutrymme och med ett tredje barn påväg kommer det inte att lätta. Så vi ska sälja och köpa och hoppas att tajmning för sälj och det att vi hittar nåt att köpa kommer att funka bra. Mamma är ju förmedlare men inte i Lojo så jag kontaktar nu först lite olika.

Barnen har första dagsidagen på nästan 5 veckor. Var så härligt att hör när nån konstatera att Arthur inte varit på länge där och hur Sanders kompisar tog honom i handen och sa "kom och leka". Arthur blev gladeligen där medan Sander var blyg och försiktig och ville vara i famnen och nära. Men han blev nog också där utan gråt och jag hoppas att dagen går bra och att han kommer in i det igen. De kommer nu att var 9-15/15.30 3 dagar i veckan tills jag får jobb (men först ska jag få papper och vara arbetslös en dag så att jag får 220 euro högre mammapeng).

Och, så blev ju Micke 31 idag och vi fira med bacon och ägg morgonmål och kex.

Trög start

Återhämntingnen från semestern går dåligt. Sander är inne på tredje dagen med feber och har för tredje natten sovit som en kråka och vaknat för att skrika massor på natten fast han ligger helt intill mig. Desutom får han grymma utbrott när han ska dricka på natten för det är ju då klcokan 3 roligt att skrika om hur mycket mjölk det är i glaset... Jag har nästan öppnat terassdörren och satt ut honom. Micke har jobbat kväll och natt sen vi kom hem och jag håller väl också på att bli flunssif för huvudet håller på att spricka ibland och jag är helt slut. Arthur mår utmärkt och har varit så uttråkad de senaste dagarna, han vill till dagis eller på resa igen och tycker allt är tråkigt. Nå idag kom han iväg på jomppa och sen for han till mamma och på tisdagen är det dagis igen.

Jag blev så slut på Sanders sjuka så for till läkaren imorse och han har öroninflamation och fick genast antibiotika. Hatar det systemet i detta land, ingen ifrågasätter antibiotikan för öroninflamation. Dessutom har han ont i magen och massa luft i magen så antibiotika gör det säkert bara värre. Men jag är desperat så han får den nu ändå.

Och så var jag till banken igår och nu ska vi fundera. Vi kan få lite mera lån och vi har lite för trångt så eventuellt ska vi söka nåt lite större. Drömmer om ett litet varmt förråd, ett kodinhoitohuone med dörr utifrån och ett stort kylskåpsskåp med ett stort frysskåp på sidan. Lite mera utrymme alltså.

Rocken och färgen och korkade jag

Idag var jag en alltför yr mamma och orsaken är så korkad. Sander somna halv 8 på moron för dagssömn och jag for efter 8 med Arthur till butiken. Mat och vårrock åt Arthur var vad som behövdes. Och i Prisma fanns det rockar. När vi gick till rockarna sa han att han inte tycker om ljusrött, det har han ofta sagt och det är okej. Han pratar inget om flickfärg eller så utan bara att han inte gillar, och allt behöver man ju inte gilla.

Jag hitta en blå rock som verka bra och den passa bra. Sen såg jag att "flickmodellen" var lila och fråga om han vill ha lila eller blå, jag trodde ju att han ville ha blå, var så säker. Men nej, han ville ha den lila. Och jag önskar att jag sku ha låtit det vara och konstaterat att "fint val" oberoende av vad det var. Men jag blev orolig över att nån dagiskompis ev. sku säga nåt om att det är "flickrock" och att han sen sku vara lessen och arg och aldrig mera villa ha den på sig. För barn är grymma och kläder är väldigt viktigt för Arthur (han öppna alla tröjor i butiken så att man sku se hans batmanskjorta). Så jag checka flera gånger att det var ok och han var säker- Men min oro växte bara i butiken och sen kom jag på att vi ännu går i Lindex och kollar, motiveringen åt honom var att det kanske blir billigare... Nå i Lindex fanns en grön och en jeansfärgad som var bra och samma pris. Men nu lät jag honom välja en sista gång, och det var den lila som vann. Och den är så fin och fräsch och just en sån jag sku villa att han har och jag hatar att jag ändå är så låst att jag ifrågasatte valet. Donatello är ju lila, så försås är det en bra färg! Och förr har jag ju också köpt lila rock åt honom och åt Sander köpte jag i Bangkok en ljusröd tom och jerry skjorta från "flicksidan", men med äldre barn blir saker bara så mycket grymmare och det är så mycket viktigare att passa in och att ha sånt som också andra tycker att är fint. Jag är helt borttappad i det sammanhanget för jag vill ju att han "passar in" men ändå att han kan stå på sig och för sina val och vad han gillar och sen kan man ju inte bara ha sånt som är fint och man kan ju inte hela tiden få nåt nytt och sånt nån annan har.

Härligt fin färg!

Och ännu mera störande är att jag inte mera ifrågasätter att köpa batman eller superman kläder.

Mina favoritbilder

Vi hade en fotosession på Samet och jag bara älskar bilderna! Jag med mina finaste!

Första morgonen/natten hemma

Ho, ho what a night!

Sander var feberhet när jag gick och sova. Han fick medicin och kom med mig. Han har vaknat flera gånger och klagat på magont och varit hängig. Klockan 1 ville han stiga upp och då drack han vatten. Han somna om efter bökande. Efter 2 vakna Arthur och gick på wc och ville till mig. Han ville stiga upp och han ville inte försöka sova. Sen var han hungrig och fick en banan och så kunde han gå med på att vila lite till. Och just när han nästan somna så vakna Sander och allt var tokigt. Han sku stiga upp då och ha mat. Han skrek över en banan jag öppna fel men som tur vakna Micke och gick med Arthur och Arthur sov ordentligt. Sander åt 2 banan och vi gick i Sanders säng och vila men han ville inte alls. Efter 4 tände jag lampan och låg död i sängen medan han körde med bilar på mig. Kvart över 5 vakna Micke och Arthur först kvart över 6 (vilket är kvart över 11 thai-tid).

Jag är levande död idag och konstatera att såhär är det ju sen med baby med. Ho, ho. Men att komma hem är så mycket svårare än att fara ditåt. Och Sander är nu halv 8 helt slut och kokhet.

Hejdå Koh Samet

Ofattbart att detta var igår!!!

Hemma

Och så var vi i Lojo igen. Resan sku inte ha kunnat gå smidigare. Barnen vakna i bra tid på morgonen och vi for mot fältet exakt 8 och klockan 9 var vi igenom check-in, säkerhetskontroll och passkontroll. Planet lyfte i tid 11 och vi landa i Finland kvart före 5 (kvart före 10 på kvällen thai tid). Sander var gnällig idag igen på morgon och inget var bra och under incheckningen for de runt som yra hönor och jag höll ren på att måla upp skräckscenario i huvudet, men själva flyget gick som en dans. 11 timmars dagsflyg är ju jättelångt men en gång (efter 2 timmar) fråga Arthur hur långt det är kvar. De har pysslat 1 gång i var sin klistermärkesbok och resten av tiden sett på film från datat (det finns strömuttag) eller från skärmen eller spelat spel på skärmen. Arthur var vaken hela resan och Sander sov i en timme sådär 4 timmar in i resan, han somna under en film. Det enda som var synd och lite oroande var att Sander efter vilan fick så ont i magen, säkert av ett äppel han åt som mellanmål. Han fick luft i magen och det kom inte riktigt ut. Efter det mådde han inte riktigt bra i magen men åt i nåt skede nudlar men spydde upp allt 2 timmar före vi landa, men då satt också Micke med honom och det mesta hamna i påsen. Jag såg en film och en 45 minuters serie och spela sudoku på skärmen. Skillnaden från ifjol var så otroligt enorm!

Sen landa vi i ett varmt och soligt Helsingfors och barnen tuppa av före 6 i bilen påväg hem och inget i världen får dem att vakna mera, så imorgon klockan 4 är vi senast vakna. Men vi har tid att återhämta oss. Jag har ingenstans bråttom, bara att hitta jobb och barnen ska ti dagis först på tisdag.

Och Arthur tyckte det var blä med sockor och byxor och han sku imorgon flyga till Thailand igen.

Jag fixa ihop morgonmål på rummet: Yoghurt, semlor med smör och skinka, vattenmelon och honungsmelon. Mina kära barn åt lite yoghurt och nån melonbit. Nå iaf var jag mätt.

Pajaser utanför rummet

Arthurs transformerleksak han fick igår.

I Bangkok

Ligger nu i sängen på Paragonn Inn i Bangkok. Härligt stort rum vi har och allt har funkat toppen. Dagen har varit lång och mitt huvud värker. Starta halv 9 från Koh Samet och då var där ren hett, var svårt att få ner nåt morgonmål. 12 var vi vid hotellet i Bangkok efter att Arthur typ nonstop i 2 timmar frågat när vi är framme och att det är så tråkigt att åka bil och att kan nån berätta saga och att magen är sjuk och bus med Sander. Sander somna för en stund och det blev lite lugnare. På hotellet igen var Sander helt överdriven och lunchen funka inte alls. Jag fundera för första gången hur morgondagens 11 timmars dagsflyg ska gå. Sen doppa vi oss för en stund och for till Mega Bagna köpcentret. Och det var först ett köpcentrum! De påstår väl att det är Thailands största eller nåt ditåt. Nå, där fanns allt. Och barnen var ytterst mutade. Om de beter sig fint får de leksak. Det har säkert använts en miljon gånger idag. Nå, Arthur fick en draktransformers och Sander en angry birds bil. De var nöjda för en stund. Men sen blev Sander hyper och Uniqolo besöket var ytterst nervpåfrestande men det blev massa seriefigur t-skjortor åt barnen och en tröja åt mig. Ute fanns en lekplats och då var det lugnt en stund och också under barnens middag på McDonalds (jag bojkotta det men det var nu bra att barnen åt nåt för deras ätande har varit uselt idag). Sen blev det ännu big C där vi handla matvaror för imorgon och lite smått att ta hem.

Och Arthur vill inte resa hem, han tycker vi varit så kort tid här. I början sakna han hem lite, han ville hem och leka med legona, men idag finns det inget sånt mera i honom. Han tycker det är onödigt att vi far hem, han sku villa fara till flera öar. Han vill hellre bli här än åka hem och har frågat många gånger varför vi måste hem. Men jag har sagt att vi kommer igen och hoppeligen då för längre tid, och då visa han 7 gånger alla sina fingrar för hur länge vi ska stanna. Och det sku passa mig så bra. Och det är också min hemliga dröm. År 2015 fyller jag 30. Micke sku kunna vara 7 veckor pappaledig i ett och vi sku kunna göra rundresa i Thailand/Malaysien/Vietnam/Kambodja. Jag har i smyg funderat på det en längre tid ren.

Men nu. Samla krafter för imorgon. Hoppas Sander har ro att skita före vi far (då är han tusen gånger lugnare). Och mamma är ju på samma plan. Och det kan ju inte vara lika hemskt som ifjol.

Koh Samet och solkrämer

Sista natten på Koh Samet börjar snart och det är helt okej. Att vara 10 nätter här är länge för det finns inget annat att göra än strand. Vi sku egentligen bra ha kunnat köra Koh Chang med under dessa 2 veckor eller lite mera fastland men nu känns det helt skönt att fara tillbaka till civilisationen. Att gå barfota i 10 dagar är helt tillräckligt för nu (fast jag sku nog gärna ännu vara i Thailand länge, länge till men Koh Samet räcker för nu).

Koh samet sku jag kunna beskriva med: Klart vatten, fina stränder (om än smutsiga på några ställen), massor gungor i träd, motorbåtar, papayasallad, fruktförsäljare på stranden, äta på stranden, dåliga bilvägar, dyra taxin, ingen shopping, dyrare än fastlandet, barfotagående, snorkling. Jag har iaf varit positivt överraskad och speciellt med tanke på att det tar 2-3 timmar hit från Bangkok.

Vädret har varit rätt hett de senaste dagarna men idag har det varit mulet och blåsigt och det har passat bra, speciellt då Arthurs hud sagt upp sig helt. Hans mage börja svida i havsvattent till och med så han har inte kunnat simma mycket idag. Huden blev bättre men nu har den igen börjat bråka och värre denhär gången för det svider i både pool och hav. Så med tanke på honom är det bra att semestern nu börjar vara slut. Igår var mammas sista dag på ön och Micke var och dyka och då spendera vi hela dagen på Ao Cho och dagen var bara perfekt. Blev igen lite för mycket sol för mig men när vattnet var så skönt och stranden var så het så bodde jag ju i vattnet. Barnen var helt slut och idag slockna Sander också vid middagen och jag kom till rummet med honom halv 8 och somna genast. Så tungt att semestra!

Och så ska jag ännu göra solkrämsdokumentation:

-Sprayflaska är rumpa. Den går sönder och så måste den öppnas och allt rinner allestans.
-Att smörja barn/sig själv på stranden är otrevligt. Barnen är antingen våta eller sandiga eller så springer de genast igen i vattent. Så hög solskyddsfaktor som möjligt är bäst (helst alltså 50 och inte 30 som vi nu hade).
-Vattentålighet är viktig faktor!
-Acos ansiktspinne är toppen för att smörja ansiktet (synd bara så trodde jag att den tappades dag 5 och så hitta jag den idag, 9 dagar senare)
-Jag har använta 2*150 ml på 2 veckor. En 25 och en 15. Båda tog slut och borde ha smörjat lite oftare. Aco var här också bra på 15.
-Arthurs hud mår bättre utan uv-kläder och för honom är kemikaliskt skydd bäst. Aco funkar bra. Han behöver 1-2 burkar för 2 veckor.
-Sander har varit klädintäckt och använt lite solkräm, mest sebamed kemikaliskt. 

Med på resan till barnen

Pysselböcker, tidningar, pennor, sax, bilar, spelkort och sovnallar

Arthur har åstadkommit konstvärk. Tjuvarna hänger i lampan och kisar och kakkar på supermannen. He, he, he. fast jag skratta nog när jag såg den för han hade helt själv kommit på det.

Om mina barn inte har nåt att göra söndrar de hotellrum eller kräver full uppmärksamhet av vuxna och då är allt ett ständigt kaos (och jag har lite svårt med kaos). Så jag tar med mig saker barnen kan sysselsätta sig med på resan och i rummet och det kan hålla dem lugna en stund. Eventuellt.

Arthur tycker mycket om att rita så jag hade med ritark och pennor. Jag har också med saxar för att klippa (och det kan nu annars också behövas). Sander tog med 4 bilar och Arthur 1. Arthur hade med en turtles och så hade båda med sovnallar. Uno junior är med och också ett riddar/drakkortspel. Sen har jag med 3 böcker och några tidningar som nattsaga och så har jag några pysselböcker per barn med. Sen har jag ju också med min lilla skrutt laptop som är långsam och trög och irriterande men från den kan man bra se filmer eller serier. Det finns kanske 10 filmer och lite chuggington och shaun the sheep.

Sen köpte vi här ämbar och spadar för stranden men barnen har också haft roligt med vattenflaskor i havet. En för stor snorkel fick Arthur och sen hitta vi billiga legoturtlesar som åka skateboard så det fick dem med. Och en transportbil med små bilar (varav hälften ren är sönder) åt Sander och nån sorts transformersak åt Arthur. Imorgon i Bangkok ska vi ännu se om vi hittar nåt eftersom priserna (och kvaliteten!) är nåt helt annat än hemma.

Tre korallöar

Nu har vi bara 3 hela dagar på Koh Samet med sol och strand kvar och sen far vi till Bangkok och där hinner vi hänga en eftermiddag i köpcentrum eller pool och sen blir det långt dagsflyg hem. Suck snyft att det ren ska ta slut. Men jag är så glad att vi i år igen att hade möjlighet till dethär. En riktigt, riktig semester. Jag är faktiskt jättenöjd.

Igår hängde vi på vår strand här på Samet. Vi hyrde en mega luftmadrass som vi lekte med hela dagen i havet. Det regna första gången, en skur på 10 minuter och jag var rätt besviken att det sluta så snabbt. Det var så härligt och lugnt och tomt i havet när det regna. Dessutom är det svårt att hitta skuggiga platser på förmiddagen så det blir en massa sol så det var en skön paus. Nå, resten av dagen sken solen och vi var massa i vattnet och på madrassen och det kändes nog i huden på kvällen. Sander vila med Micke i stugan och då var jag med Arthur och öva simma. Hans glöd och kämpariver för att lära sig simma är enorm och nu kommer han 3 meter själv utan flytmedel med huvudet ovanför ytan. Det är bra att vi har pool för där är det lättare och lugnare att träna (och inget salt vatten). Vi avsluta med sent mellanmål på terassen och det märktes vid middagstid för barnen åt inget och vi hade beställt en hel fisk som Arthur ville ha... Nåja, vi hade lärt oss för idag.

Super hälsosamt mellanmål med kex, chips och chokoflingor.

Sängbarn

Mina sötaste!

Idag var vi förmiddag på strand och i pool och sen for vi på eftermiddagen på speedboat äventyr till 3 korallöar. Barnen såg så fram emot att åka snabb båt. De somna rätt snabbt och sov under första snorklingspunkten och mamma var i båten med dem. Det visa sig att man gick i land på en ö och på de andra två ställen snorkla man. Men det var en kort tur, från 14-17 så det var helt okej och priset för en vuxen var 12 euro så det var inte så farligt. Dessutom var det spännande att de 15 andra på båten var thailändare och vi var de enda utlänningarna (överlag en sak jag tycker är bra med denhär delen av Thailand: Turismen är inte uppbyggd för västerlänningar utan för thailändare). Vi väckte barnen när vi kom till Koh Kudee. Ön var stenig och inte alls paradisig men vi var där en kort stund och åt vattenmelon och ananas. Sen for vi vidare till ett snorklingsställe och där mata de fiskar och det kom så massa fiskar kring båten och vattnet var så klart. Då kom också barnen med i vattnet och tyckte det var så spännande med alla fiskar. Efter båtutfärden blev det ännu pool och så beställde jag färdigt mat medan Micke laga barnen i skick och de åt jättebra med riktig mat. Sen hade vi ännu massa kväll kvar och så satt vi på en bar i solstolar och åt nutellacrepes och sepla spel. Micke drack drinkar. Så chill.

Det var vågigt och mycket sjöborrar vid korallerna så det gällde att hålla fötterna upp och att hållas på ställe. Det var då bra med flytvästar för alla i vattnet. Dessutom simmar/snorklar ju alltid asiaater med flytväst.

På hemresan klättra Arthur och Micke upp där bak och det var två saliga killar.