Det andra inhemska

När jag var 3 år flyttade vi från Nummela till Pojo, en av orsakerna var att det inte fanns svensk dagvård i Nummela och mamma ville att vi sku vara i dagis på svenska. Jag har alltid varit bitter över det beslutet eftersom jag gärna sku ha kunnat finska bättre. Dessutom hade vi simbassäng i Nummela huset :) Nåja, men nu förstår jag henne nog helt bra. Som tur. Det tog bara 20 år.

Min finska är inte jättedålig, men inte är den perfekt heller. Och jag tycker bara om att göra sånt jag är bra på. Hela min ungdom vägra jag prata finska, speciellt om det fanns nån som tala bra svenska (typ en finlandssvensk) som var bättre på finska än mig med i gruppen. Jag vägra. Hade nån inre spärr och kunde täcktes inte säga nåt på finska. Det har varit massor av "nologa" situationer då jag helt enkelt sagt saker på svenska och nån annan fått översätta, eller sen har jag bara varit tyst eller bara talat svenska utan att bry mig om nån förstår. Jag kände bara på mig hur alla sku skratta åt min fula, fula finska så jag kunde inte. Säkert svårt att förstå om man inte kännt så. Och därför sku jag ha villa vara bra på finska och trodde att finskt dagis sku ha kunna hjälpt. I dagens läge har jag ingen skillnad mera. Två barn var lösningen på det problemet. Jag talar finska fast det finns svenskspråkiga med, ibland är jag lite nolo över min finska, men alltsom oftast helt okej. Jag försöker ju iaf och det har ju inte så stor skillnad om det är rätt eller fel, man får tänka vad man vill om mig, jag försöker ju mitt bästa iaf.

Mickes mamma är finskspråkig men barnen (Micke och hans bror) har gått i dagis och skola på svenska och talat svenska med pappan. Micke kan ju finska men det är en väldigt korrekt finska, sån man skriver, och han funderar mycket över den när han pratar. Därför har vi aldrig ens övervägt att han sku tala finska med barnen. Det skulle inte vara naturligt. Det sku vara härligt om de genast fick två språk, men atmosfären hemma sku vara konstig och klumpig och jag sku säkert kommentera hans språk hela tiden. Det sku bara vara så konstigt. Så vi pratar bara svenska.

Men nu har vi flyttat till Lojo. I Lojo är 4 % av befolkningen finlandssvenskar, totalt 1 600 personer. Här finns inget på svenska. I stan gjorde vi det mesta på svenska och med svenska barn. Här är allt på finska. Några dagmammor var överraskade över att Arthur inte kan finska (det är väl så självklart för dem) och tyckte att Sander nu ska lära sig... Men Arthur har inte pratat länge ens svenska och egentligen har inte språket så stor skillnad för barn, de kan leka ändå. Men jag är ändå lite rädd för att Arthur ska känna sig utanför eller konstig när han inte förstår de andra barnen eller när de inte förstår honom. Så jag hoppas han ska lära sig lite finska nu, så att han ska ha det lättare. Vi går på sagostund på finska och också i församlingens klubb med finsk bönestund. För att hålla honom på plats och uppmärksam har jag nu viskat på svenska vad de säger. Sen försöker jag också lära honom lite ord som man ofta hör i parken. Han vet nu vad äiti betyder =)

Jag visste inte att språkfrågan sku komma emot så fort, men nu är det bara att försöka anpassa sig. Nästa år får han hoppeligen också börja finsk klubb, men tror ändå att det får bli svenskt dagis. Tycker ändå att jag vill ge barnen den finlandssvenska kulturen med svenska sånger och traditioner. Men kanske vi bor nån annanstans då. Fast det vill jag inte. Gillar badrummet och det rosa vardagsrummet.

Teknikgenierna

Alltså. Vi har nu bott här i en månad. Och vi har i en månad varit utan tv för att vi inte fått den och funka. Det har varit Mickes projekt och han har ringt typ alla som man kunnat tänka på för att få hjälp och klarhet i vad som är fel. Idag hade vi en kille från DNA här och nu funkar vår tv.

Jag har hela tiden sagt att det är nåt fel i i installationen men inte orkat sätt mig in närmare i det. För tvn har hittat kanaler men sagt att signalen är låg och vi har nettin från tv uttaget och det funkar perfekt. Allt konstigt liksom.

Nå, idag konstatera då DNA killen följande:
-Vi borde ha nollställt tv:n för den sökte frekvenser och kanaler i Helsingfors
-Den helt nya tv-kabeln vi köpt när inget funka var sönder
-Micke hade satt två out delar där var det sku komma in
-Det behövdes en mellandel där delaren för netti och tv juttun var för det var fel ända som gick in i väggen.

Så det är inte bara åldringar som har problem och nu ska vi väl till nästa gång komma ihåg var som kan gå fel.

Ja eller nej

Jag har så svårt att bestämma mig. Skall jag fara på bloggprisgalan i år eller inte?

Micke är ledig både den 5 och 6 så det sku gå. Jag kan helt bra köra av och an. Det sku säkert vara roligt men jag är ändå lite orolig för att känna mig obekväm och utanför och sen bara vara ensam. För jag vet ju andra men ingen mig. Det är ju det konstiga liksom. Så jag vet inte.

Så jag funderar inte på det. Kanske man inte kan köpa biljetter mera eller att de är slut. Jag vet inte ens tiden. Eller stället.

Och sen har ju Micke inte ännu inte varit med båda barnen under kvällsnattningen... Och så var det kläderna. Min mage är för hängig och stor och jag behöver nya tossor för att börja träna.

Jag är nog lite virrig just nu. Hektisk dag. Dagen börja 6 och på förmiddagen hade vi besök av bästa Lee, Dagny och Kristian, sen körde jag till Nordsjö hamn, var på Nurminen Logistics, såg ut över Nordsjö hamn, var till Ikea och Ikeas lager efter reservbit och sen var jag hemma 7.

4 timmar bil idag

Jag har dem bästa barnen. Och mannen.

Idag körde vi i världens värsta ösregn till Heinola på min guddotters 9 årskalas. Nästan 2 timmar ena vägen. På ditvägen somna barnen genast i bilen och vakna när bilen stanna på gården.

Sen hade vi tänkt köra hem vid Sanders tredje tupplur men den tog han där och allt blev ändå senare än planerat. Men ändå så somna Sander en halvtimme efter start och Arthur var helt lugnt och stilla i sin stol och såg lite på shaun the sheep. Han somna 5 minuter före vi var hemma. Ändå satt jag hela resan intråmad mellan två isofixstolar. Obekvämt, men sjukt mysigt. Fick lust att flyga med barnen och ha det trång och mysigt.

Men jag var förberedd på skrik och kaos och hemskt. Men inget sånt. Mina barn är bäst. Jag undervärderar deras bilåkningskunskap totalt.

Och nya bilstolen då. Klippan triofix. Jag är halvt nöjd. Den är annars jättebra, superlätt att montera, bra lutning, går länge och så. Men den är jättetrång för benen jämfört med izi besafen för Arthur. Han får dem inte ens nära på rakt. Så han får väl sitta i den tills Sanders rygg blir ännu starkare och sen byter de igen tills Arthur kan börja sitta andra vägen, för då kommer det igen att vara toppen åt Arthur.

Bullabak

Och för att du nu typ är en första gång måste det dokumenteras. Vi baka saffranbullar/lussekatter idag. Och sen åt vi bulla och kall mjölk som kvällsmål. Lite mums. Så mycket annat lillajul har det inte varit. Vi hade besök av barnens fafi och Arthur fick en mega plasto lastbil. Vi hade också städat, därför en bild av vårt "färdiga" kök. Är störtnöjd med gardinerna. Klippte tyget itu och satt det vågrätt, det var alltså lodräta ränder från början.

Nu lite skumpa igen. Dagen har bara varit bäst, har inte funderat ett dugg på skola och bara varit. Härligt.

Branbiiilaar!!!

Mera brandbilsdagar åt folket! Jag och Arthur har krypit i ett rökrum, Micke har släckt en brand och nu vet vi var brandvarnarna ska placeras. Sen har vi ätit risgröt, bulla och korv för alla 1 euro styck och druckit saft för 50 cent. Sånahär aktiviteter gillar jag.

Myskvällen

Idag har faktiskt varit en riktigt, riktigt bra fredagskväll. Efter fredagshopping i citymarket och bilstolsbutiken så kom vi hem och åt korngrynsfetasallad med broilerbiff och färsk batong. Sen gick vi alla i vår egna bastu och den är hur skön som helst. Sander satt i badkaret på golvet och Arthur var nu lite allestans.

Sen lite marabous choklad med apelsinkrokant och ett glas skuppa. Perfect!

Inte ens det att Sander, igen, sovvägra, eller att jag strykit gardiner kvart över 9 eller att vi städat hemmet halv 10 kan förstöra fredagsfiilisen.

Och det bästa. Micke är nu ledig i 3 dagar.

Leksakskataloger och julklappar

Alltså dethär med julklappar och leksakskataloger.

Vi har fått massa av dem och de är roliga att läsa och se i. Men jag hittar ju passor som min Arthur absolut behöver och han sku ju bli så glad över dem. Han sku älska alla slags bilar, speciellt utryckningsfordon med ljud, han sku gilla nån sorts bilparkering, miniracerbilar, minidjur, böcker med djur och fordon, en spis sku säkert vara rolig i barnrummet, sen sku ju tåg och tåbana vara toppen och kanske bord och stolar till barnrummet. Sen sku också mera duplobitar vara på plats och också kanske ett häststall. Sen sku jag ju villa ge pussel för han tycker om det och det är bra sysselsättning för kalla/regniga dagar. Andra roliga pysselgrejer sku också vara trevligt. Och det som jag egentligen hade tänkt ge åt honom är antingen längdskidor eller skridskor. Men det är ju inte så roligt om det inte blir en riktig vinter. Jaa. Och sen sku ju Arthur också tycka om nåt klädesplagg med fordon, typ marimekkos bilskjorta (den sku han ren ta i butiken och sa "tala, tala", men nej, jag betalar nog inte 35 euro för en barnskjorta).

Så hur ska jag kunna hålla paketberget litet när det finns så mycket roligt som han nog absolut sku älska?!

Det blir så lätt att jag tänker att mitt barn nog behöver allt detdär, och att det är sånt barn skall ha i dagens värld. Men inte behöver ju barn en massa leksaker. Det kan ju inte vara så. Jag vill inte ha barn som måste ha allt. Kan det inte räcka med att vi har duplon, måste vi också ha tågbana och kök? För om några år är det ju sen bilbana igen som gäller. Eller nåt annat.

Men dedär leksakskatalogerna hjälper mig inte i att hålla paketmängden liten, och det är ju nog det jag i grund och botten tror på. Mindre paket åt folket och mera tid och kärlek.

Chaga, chaga, chugington

Ojamo här i Lojo har ett eget bibliotek i samband med skolan och det är typ 500 meter från oss.

Vi har varit där varje vecka, på fredag är det också sagostund (på finska nog vilket gör att Arthurs koncentration inte är den bästa men hoppas han ska snappa upp lite ord). De har massa dvd:n också så vi har varje gång lånat en. För några veckor sen var det chugington. Och efter det har Arthur talat om det hela tiden. Idag fanns den i hyllan igen och vi låna den förstås. Hela förmiddagen gnällde han om att titta på den och jag sa att efter vilan (för han sku nonstop kunna titta serier om vi inte begränsade det).

Han gick så snällt och fint och vila i vagnen som idag var i tamburen, han gnällde inget, sa inget, bara somna. 1½ h senare klättra han själv ut utan ett ord, kom till soffan och sa Chuggington. Lite bra effekt denhär Chuggington har.

Ajo: Chugginton handla om tågbarn som i vår dvd går i skola. Och så kör det runt och gör grejer.

Programtips

Vart tredje ord Arthur säger är typ brandbil. Han lagar brandbilskakor, man ska modellera brandbilar, rita brandbilar, se på brandbilar, mata brandbilar osv.

Därför blev jag jätteglad när jag såg att det är "en dag på brandstationen" imorgon, och ännutill på 300 olika brandstationer.

Kvällen då?

Jag har lärt mig min läxa. Sander får sova tre gånger tills han är fast 13. Värre kväll har vi inte haft sen sommaren nångång. Borde väl bara gett upp och satt på Rorri. Fast Arthur var ju nog inte problemet, utan sovvägrarn Sander. Arthur gick tom bort för att leka i lugn och ro. Men jag var så trött och ville sova men Sander skrek bara när han sku nattas. Sen har han ätit 3 gånger inatt igen. Och jag hitta inte nattlampan så rummet var alltför mörkt.

Smarta jag borde inte skippat luren

Sander har krånglat vid insomningarna, speciellt inför tredje tuppluren och natten. Sen går han också sent och sova nuförtiden och sover mycket tupplur och lite natt.

Så jag tänkte att jag sku vara smart och skippa tredje tuppluren (för han vakna ändå halv 3 från andra) och lägga honom för natten halv 7 när han var helt slut.

Nå, men det tänkte han inte då. Efter en tupplurslängd, kvart över 7, vakna han, och vägra somna om. Halv timme före nattsovningsdags.

Fan. Jag tänkter aldrig testa nåt nytt. För Arthur somnar först efter Sander när jag är ensam med båda och Micke jobbar 17-08. Vi kommer alltså att vara uppe hela natten.

Måste ladda tålamodet.

Mellan 6 och 7

Gissa vad jag gjort mellan 6 och 7 idag morse?!

Jo. Jag har suttit med en sovande Sander i famnen i soffan och läst bloggar.

Och varför har jag inte sovit då?

Nå för att varje gång jag försökte sätta ner Sander i vår säng så börja han vråltjuta.

Men i famnen sov han nog.

Roligt.

Min erfarenhet

När jag vänta Sander var jag jätteivrig på att höra erfarenhet av andra som hade en åldersskillnad på mindre än 2 år, jag ville förbereda mig och höra hur det gått. Men ingen var riktigt villig att ge ett långt svar, det var nu mera bara sådär att "nu går det" och "lite tungt ibland" och sånadär intetsägande svar.

Idag var jag i den situationen. Nån fråga mig. Vi var för första gången till församlingens klubb (och typ alla mammor och alla barn i alla åldrar från Ojamo var där, roligt) och där var en mamma som just ska få andra och sen en till som snart ska få.
Och jag tänkte ta den säkra vägen och säga att "ja, nu har det varit lite tungt ibland, men nu går det". Men jag gjorde inte det. Jag sa exakt som det känns nu. Att det är galet med två små barn och att det nog är jättetungt. Konstatera senare att det är bättre att förvänta sig för mycket än att tro att det är superlätt (nåja, vem tror nu så?!).

Men sen fick jag nog ju också säga att jag börja studera då Sander var 4 månader, vi köpte lägenhet, remonta och flytta också under tiden. Och jag konstatera själv att det kanske inte gör saker lättare och mindre tunga. Försökte också förklara vad jag upplevt som tungt och kom fram till att det var att Arthur måste bli stor, han kunde inte vara liten mera (vilket jag trott sku gå), och det att jag kände att jag inte räckte till. Jag ville ge mera av mig åt båda barnen och ändå ville jag ha nån sekunds lugn och ro ibland. Det att jag inte sovit har inte varit tungt, det har varit kanske 5-10 dagar då jag varit extremt trött under 6 månader, men då har Sander i medeltal vaknat åtminstone 3-4 gånger varje natt sen han föddes. Men tröttheten har ju nog påverkat förhållandet, för vi har inte haft nån gemensam tid när jag måste gå och sova genast då barnen gör det. Sen tror jag också att Arthurs extrema mammighet har gjort det tyngre för mig. För det har alltid bara varit jag som duger, jag som ska trösta och klä på och vara där (fast Micke varit mycket hemma och varit delaktig i hans vardag). Dessutom är hans närhetsbehov jättestort och han sover bara 11½ h i dygnet.

Men. Jag ångrar absolut inte vårt val. Vi har det tyngsta över. Barnen trivs jättebra med varandra och har så stor glädje av varann. Kan inte föreställa mig hur det var om Arthur var ensam. Vad sku han göra liksom?! Så jag sku nog genast göra om det.

Men nåt tredje barn kommer inte på frågan nu. Har funderat på det mycket. Tripp, trapp, trull sku vara bra för då sku det vara undan och då finns inte risken att det blir bara två barn (om det inte passar in senare). Men jag orkar helt enkelt inte. Det sku inte vara rättvist mot nån. Jag vill ha lite eget liv först med lite mera egen tid. Göra en liten resa med Micke, få studierna klara, börja jobba (för jag VILL faktiskt jobba med det jag studerar och jag vill bli bra på det och nå toppen), fara på safari till Tanzania och solsemester till Sansibar med hela familjen och ge den tid jag har på de barn vi nu har. Sen om barnen sku sova, och somna, bra sku situationen kanske vara en annan, och kanske om Micke hade regelbundna arbetsturer från 8-4 och kanske om vi anställde en nanny och... Nä. Ingen trea nu. Sen nångång. För jag vill nog så ha ett trejde barn.

Så fel

Nåt jag aldrig, ALDRIG, kommer att kunna förstå är hur man kan ta livet av sina egna barn, nåt som man burit på i 9 månader och som man sen fött fram och sett växa upp. Det knyter sig riktigt i magen att läsa det. Hur kan det gå så fel?

Mattor

Vårt hem blir mera och mera hem. Idag köpte jag de första mattorna efter att jag varit på studiebesök till Schenker. Förstås från Ikea.

På morgon blev jag så kär i denna Ikea Stockholm matta, finaste nånsin ju (borde börja få gratis grejs av Ikea när jag länkar så mycket dit) men jag hade bestämt att vi sku ha en vit matta under soffan. Men sen var den vita så tung och Stockholm mattan så fin och lätt och av ylle som stöter bort smuts. Så det blev den och jag är så kär.

Så nu ser det ut såhär. Ännu inga tavlor. Nu önskar jag mig en sånhär till julen. Helt megamassor. Hoppas mamma läser.

Och så köpte jag matta till köket. Kommer att vara smutsig inom ett dygn.

Och så ska jag sy gardiner till köket. Arthur försökte hjälpa klippa så det fick gå på paus. Ordning vi har i vårt hem jaa..

Och jag och ungen som tydligen varit i pyjamas hela dagen. Va fina vi är.

Tomten

Idag var jag på champagnelunch med getostsmörgåsar. Det var lyxigt och roligt och avkopplande. Eftersom Micke jobba eftermiddag-kväll var mamma och se efter mina små busungar. Och sen läste mamma och Arthur Stockmans leksakskatalog och Arthur visa allt han vill ha (och vad han inte vill ha, för han vill inte ha baby, alltså docka, eller babyvagn och han har helt själv kommit på det, första gången vi läste så sa han "Nej Arthur babyvagnen" och riktigt bestämt).

Nå sen berätta min mamma om jultomten och han ska skriva lista och så får man paket om man är snäll och hela radiramsan som jag vuxit upp med. Resten av kvällen har han sen gått och sökt paket, tala om tomten och om listan. So, yes. Tack mamma!

Men från min sida kommer jag nog inte att tala om att tomten kommer när man är snäll. Mina julklappar kommer att vara få och jag önskar vi alltid ska fokusera mera på maten, stämningen och att vara tillsammans istället för paket och gåvor.

Alltid kan man ju önska det.

Barnstolstips

Vi var idag och se efter en ny bilstol åt Arthur. Sander kommer snart att få Arthurs Izi BeSafe så Arhtur behöver en ny. Kraven är att den sku gå för tunga barn och ryggen mot körriktningen. Försäljaren meddela att en finsk produkt, Klippan, nylanserat en bilstol förra veckan och att den uppfyller alla de kraven och kommer med en "alusta" som gör den stadig. Och den är från 9-36 kilo. Tror vi ska skaffa en sån. Gissar att det är denna triofix hon tala om.

Tänder och bananer

När Arthur var i Sander ålder hatade jag tandsprickning och jag önska att min nästa unge sku födas med tänder. Nu sku jag nästan kunna säga samma. Förutom då att jag inte kan vara säker på att det är tandsprickning. Men allt lutar ju mot det, allt ska gnagas på, han är nöjd med kall morot i munnen och ibland kommer det såna ont-gråt sessioner. Förra natten var helt grym. Vi har burit och vagga och matat typ hela natten. Hoppas nu bara att det inte är nåt annat, för han ha ju vari flunssig i en vecka.

Å idag var skoldag. Ska komma på vad mitt slutarbet ska handla om. Tror det blir bananer. Jag är så facinerad av dem. Har skrivit massa om bananer. Å så var det sömn jag behövde.

Dagar då allt klaffar

Mot biblioteket (som är typ 500 meter ifrån, men Arthur ska bara famnen så han får då vara i vagnen). Sandis fick ny halare från Lindex (var på 40% rabatt), en som tål vind också i jämförelse med mammalådans halare. Han kommer ju nog att vara utanför vagnen också i vintern, vilket Arthur aldrig var. Hoppas bara storlek 80 går hela vintern. Nu var den nog lite, lite säckig och han gilla den inte alls.

Jag hade mina fina crocs på.

Mitt baksällskap.

Sander var gnäll, gnäll när han vakna från tredje tuppluren. Gav fruktpure fast jag nog misstänkte att han inte var hungrig, han åt ändå. Men gnället fortsatte. Skala morot och han blev nöjd. Det är nåt som kliar så i hans mun, och det går så i vågor, ibland kommer smärtan. Och då är morot bara bäst. Han blev genast nöjd.

Idag var en såndär bra och energisk och fin dag. En dag då jag var helt närvarande för barnen. Planen var att jag sku studera på förmiddagen när Micke jobbar kväll, men han var sur och störd och irriterad och trött och gnällig och skrikig, eller nåt, så jag fixa ut oss på morgonen. Och då gick vi och sparka boll och jag lärde Arthur göra mål och så lekte vi i parken och Sander sov så sött hela tiden.

Eftermiddagen var vi till biblioteket, låna en dvd, massa bilböcker och kom hem och läsa. Arthur ska bli astronaut och flyga rymdskepp.

Sen baka vi limpor (mina första nånsin) och en räkpaj och så såg Arthur lite, lite på babar filmen. Han har inte sett nåt på tre dagar för märkte att det gick för långt från vår sida. Alltid när han var klängig eller gnällig eller "i vägen" satt vi honom framför rutan (och han är helt fastklistrad), så det har varit bra att konstatera att man klarar sig utan den helt bra. Sen var båda pojkarna ännu i badkaret före det var dags för sängen.

Och jag bara njöt av allt. Allt var fint och bra och jag kände att jag var på helt rätt ställe. Fast jag och min man inte pratar med varann. Det var nog vädret. SÅ fint så.

Badrummet

Jag har lovat att skriva ett inlägg om vårt badrum, men det är så svårt att få vettiga bilder, och när jag ser före bilden verkar förändringen så liten. Men den är nog egentligen mega.

Före:

I denhär bilden ser man ett batteri, en ful ställning med stickor åt alla håll, en fast duschvägg, endast en spegel och inget skåp, missmatchade möbler och slitet kakel.

Efter:
Nu ser det ut såhär. Ljust och rymligt enligt mig. På väggarna Pukkilas kaarna kakel och på golven nåt grått från laattapiste. Inte så halt och skiftar i färg så att inte all skit syns. Båda kosta typ 20 euro/m2. Spegelskåpet är från otsoson, köpt via talotarvike.com. Det kosta ca 200 euro och har uttag inuti och kom färdibyggt. Otsoson hade mycket bra grejer och förmånligt. Lavoaren och hyllan under är från Ikea. Likaså är kranen. Kranen var typ 100 euro, lavoaren och skåpet tillsammans 200 euro.
När man kommer in finns det två vita höga skåp från Ikea. Båda placerade 40 cm från marken så att pottor och blöjroskis och sånt ryms dit under. I skåpen förvaras tvättmedel, blöjor, trasor, städredskap, mediciner. Hemmet har inte så mycket förvaringsutrymme så det var bra med extra. Skåpen kosta cirka 200 euro var. (Listen är bara extra och i vägen)
Min ursprungliga plan för var allt sku vara måste slutligen ändras för annars sku rör och lampsladdar blivit framme på ytan. Därför ryms just och just tvättmaskinen in mellan lavoar och höga skåpen. I min plan var där mera utrymme (vad vet jag om rör och flyttning och sånt?!). Därför blev det sen mera utrymme mot duschen. Nu är det 105 cm mellan väggen och duschdörren och då ryms ännu Arthurs pall in mellan lavoar och duschdörr. Ifall vi vill ha torktumlare i nåt skede (jaaa. drömmer om det) så ryms det med. Duschdörren är svängbar. Det ger mera utrymme för typ att hänga tvätt. Dörren är köpt från Ekenäs VVS och är av det svenska märket macro. Kosta 400 euro.
Dushcen och blandarn är köpt från K-rauta, för tillsammans typ 180 euro. De är av olika märken, men kommer inte ihåg dem just nu. Bakom duschen är en rand av golvkaklet. En ställning från Ikea hänger också på väggen. Jag vill ha tillräckligt med utrymme för att förvara saker så ställning var ett måste. (Men den är lite sned upphäng dendär ställningen..)
Sen har vi ett rättipatteri från netrauta av märket sentakia. Kosta 380 euro. Men eftersom vi betalar golvvärmen (som inte funnits tidigare) från elräkningen så var det fiffigt med sånt när det är husbolaget som står för uppvärmningen. Bastudörrens list är lite opassande men eftersom dörkkarmen var trä så blev listen det också.
Dethär är våra krokar från Ikea. Lite flopp det med. Och det var bara så svårt att se. Så vi satt barnens krokar fast först. Och de borde ju ha varit en högre för att vara symmetriska. Nu är de på 1 meters höjd, men de sku bra kunnat vara på 1,20. Troligtvis kommer det ännu två tappar till på hög höjd. De kosta typ 15 euro tillsammans.


Så ja, mycket bättre än tidigare blev det. Ska nångång räkna ihop vad allt löst blev och kosta men vågar inte nu. Lite missar blev det nog, men det var min första planering så allt kan inte bli rätt. Förutom att krokarna är lite konstigt så är inte heller golvkaklet bakom duschen i mitten, för enligt ursprungsplanen sku den bara var 90 cm bred och inte 105.

Lekrummets detaljer.

Vi har alltså en trerummare och vi sover alla i samma sovrum och så har vi det minsta rummet som lek och arbetsrum. Rummet delas av en Ikea expedithylla (4x4) med tillhörande skrivbord. Sen när barnen är större blir det deras sovrum, men det är nog säkert först om några år.

Vi rev bort två lager tapet och målade två av väggarna turkosa (tikkurilas capri om jag kommer rätt ihåg). Väggen närmast dörren lämna vi vit, tänkte att det blir ljusare så, men är nog ännu lite fundersam om den också borde vara turkos. Jag är jättenöjd med färgen. I rummet har vi också en billig grå Ikea bäddsoffa, en bilmatta och en byrå (som ska bytas ut då jag hittar nåt passligt). Sen finns det också två klädskåp.

Och sen beställde jag lite från lastenhuone.fi och jag är så jättenöjd. Sen nångång när det är klart och städigt visar jag kanske mera bilder =) Gardiner måste jag ännu hitta/beställa. Tänkte mig dessa. Min tanke är alltså att detaljerna ska ge färg och göra det till ett barnrum.

Denhär väggen ser man när man kommer int. En kort flaggremsa och sen tavlor från Ikea med motiv som jag och Arthur googlat fram och printat ut.
Vita väggen mot dörren har krit-tarrark i passlig barnhöjd och en klädställning för barnens tröjor och sånt som så lätt blir och hänga. Här ovanför vill jag ha nåt roligt, det är lite tom. Kanske nån avlång tavla eller nåt. Har nån nåt förslag?
Flaggan går hela vägen och dörrarna och dörrkarmarna borde så målas nångång. Ljusgrå sku vara fint.

Bloggjag, skolja och riktiga jag

Mitt bloggjag är jättemassa mamma och barn och dagbok och vad vi gör och sånt. Mitt skoljag är inga barn (nämner dem helt otroligt sällan) och mest sak och skola och sånt. Mitt riktiga jag är en blandning. Enligt mig själv talar jag rätt lite barn sådär allmänt. Nog förstås med min mamma och med andra föräldrar, men annars låter jag det vara. Därför har jag bloggen ju. Men i riktiga livet är jag också intresserad av andra saker och facinerad av mycket. Ville bara meddela, min blogg är ju bara barn och hemmaliv.

Just nu sitter jag och kollar igenom TARIC. En databas med varukoder som behövs när varor importeras till EU. Hitta en definition på flick och pojkkläder. Väldigt viktigt att veta vilket det är för att få rätt varukod. Och att det är importförbud på t.ex. skidjackor från Nord Korea.

Men kolla nu denhär definitionen, hur skumt är inte det?

...plagg som är avsedda att tillslutas framtill från vänster till höger eller vars kanter överlappar varandra från vänster till höger anses utgöra kläder för män eller pojkar, medan plagg som är avsedda att tillslutas framtill från höger till vänster eller vars kanter överlappar varandra från höger till vänster skall anses utgöra kläder för kvinnor eller flickor. Dessa bestämmelser är inte tillämpliga i sådana fall då plaggets skärning klart utvisar att det är avsett för det ena eller andra könet. Plagg som inte är igenkännliga vare sig som kläder för män eller pojkar eller som kläder för kvinnor eller flickor skall klassificeras enligt numren som omfattar kläder för kvinnor eller flickor

Denna farsdagen.

Såhär fira vi ifjol och året före det såhär.

Idag hade vi till och med paket, ett från var och en (2 t-skjortor och ett par boxers). Och sen stekte vi plättar. Så vi blir bättre på det hela tiden. Micke jobbar 14-22. Och idag har jag haft mycket roligt med vår urusla kamera (nå jag sku ju också kunna redigera dem men det orkar jag ej).

Hela familjen på morgonpromenad med hunden. Jag ser munter ut!

Arthur håller förstås kopplet

In Ojamo, Lojo.

Vi gick till stranden. Till "vår" strand.

Resten av dagen har vi läst om fordon. Och städa. På eftermiddagen fällde Arthur igen mjölkglaset från bordet, och Sander hällde igen ut Jigis vatt. Sen hällde också Arthur ut ett myslipaket. Sen baka vi semlor, var ut med Jigi och på kvällen kom mamma och ta hem hunden.

Och eftersom jag ännu är så förundrad över Sanders utveckling har jag försökt filma det idag. För att förstå hur galet det är. Men sen fick jag istället en lång snutt över mina hyper crazy kids. De är roliga. Och Sander är idag 6 månader och 1 vecka. Arthur är 2 år och 1 månad och väldigt busig och uppfinningsrik. Och Sander faller inte på slutet, det var bara mamma som knacka på så vi for och öppna.

Salamandern natt och storlek

Inatt hände det mest överraskande nånsin. Nåt som säkert aldrig händer igen men som jag kan drömma om. Klockan 5 förde Sander för första gången ljud från egen säng. Klockan 5! (Han äter vanligen 1-2 tiden första gången och andra före 5)

Sen drack han 80 ml å somna om. Kanske han nångång ska sluta äta på natten.

Annars ännu om min Sander som jag glömt och dokumentera (för jag kanske tappar rådgivnignskorten ju). På 6 månaders rådgivningen var han 9,1 kg och 73 cm lång! Han är ju helt megalång! Både längre och tyngre än Arthur. Snart ser man väl inte skillnad på vem som är äldre mera.

Bara städa

Det finns en orsak varför man inte får något gjort här hemma och inget nånsin färdigt. Och det är ju inte alltid så lätt att förstå eller komma ihåg. Men orsaken är att man hela tiden, varje sekund, får städa efter barnen.

Idag under 4 timmar har våra lyckats med bland annat:

-Hälla ut en hål skål blåbär på golvet. De flög allestans.
-Fälla ut hundens vattenskål över hela golvet.
-Gå inne med smutsigaste skorna som finns.
-Rulla sig i hundskit ute.
-Dra ut halva blomman ur krukan och sätta allt in i en hus-ljushållare. Mylla allestans.
-Dra ner bordsduken så att mjölkglaset flög i golvet och mjölken allestans
-Smeta in sitt smutsiga blåbärstryne i nya soffan.

Och sen sku vi ut med hunden och så stekte vi ju amerikanska plättar farsdagen till ära å sen allt annat med kläder och blöjor och pottor och guu vet vaa. Så jag har ännu inte hunnit få nåt kaffe eller ens öppnat tidningen.

Sa att Micke att jag gärna nu for med i programmet "come take my kids, please"

Champagnemiddagen

Idag var planen för kvällen: champagne och bastu. Champagnen var tänkt att avnjutas när barnen sov, men eftersom det inte alltid är så lätt att få dem att sova föreslog jag att vi ren öppnar flaskan med middagen. Så vi gjorde det. Champagnen som vi fick till förlovningspresent i januari 2008.

Sander fick sitta långt från bordet en stund för han drar ner allt. Jigi i på besök över natten å Arthur ska bara köra med gräsklipparen (Sanders bilstol) på henne.
Min man. Micke. Vi åt ugnspotatis med en räkfyllning och en laxfyllning. Arthur åt bara räkor.Arthur fick eget glas att skåla med. Och han vänta så fint.
Sander åt bland annat riskaka. Men sen drog han också potatis, paprika så till sist fick han gröt.
Men det sista, skålen, missa Arthur, han orka inte vänta mera...

I mitten av middagen lyckades Arthur fälla glaset i golvet och Micke fick börja damsuga allt och Arthur börja springa runt och jag börja laga gröt och det var den trevliga middagen det.

Crazy kidsen

Mini tittar också på tv. Helt som Arthur.
Och äter Arthurs potatis när hans egna tallrik flög i golvet. Och detdär är inte vad som flög i golvet utan det han kastat på golvet. Potatisland under matbordet. Jee. Vi damsuger typ 3 gånger per dag. Åtminstone.
Och Arthur hitta kakaoasken men hade nog vett att tvätta händerna. Sen gick han pånytt och satt händern i paketet... Men eftersom han nu så ville kladda så baka vi chokladbollar som vi rulla i florsocker. Som tur gilla han dem inte, för jag vill inte att han ska äta sånt.
Sandis är ena sekunden världens solstråle och andra världens gnällboll. Han har nog någo otrevligt nånstans.

Plus, minus, minus, minus

Plus:
-Badrummet är klart. Tak, golv, väggar, krokar, duschvägg. Bara elekrikern ska ännu installera golvvärmen, men det räknas inte.

Minus:
-Jag och barnen är flunssiga. Arthur har tittat på tv hela eftermiddagen, Sander har klättrat upp och stå mot allt (precis allt, precis hela tiden) och jag har varit trött.
-Var så trött att jag inte ens noterat att hela bilens framruta spruckit upp när jag var till skolan imorse.
-3 kvällen i rad som Micke jobbar. Och imorgon har han ännu natt. Kvällarna är nog ändå tyngst.
-Första dagen med minusgrader gick dragkjedjan på Arthurs vinterhalare sönder. Utmärkt. Han har nog ändå använt den tidigare men just idag for den.

Om att ställa krav

Nu när Arthur är i en lite mera krävande period så finns det vissa saker jag tycker att han borde förstå och veta och göra. Men sen funderar jag ändå på att hur mycket kan man kräva av honom, kräver jag ändå för mycket, och sku jag kräva lika mycket av honom fast Sander inte fanns? Han är ju ändå bara två men han är också redan två.

Jag blir sällan klok med mina tankar, men alltid kommer jag fram till att jag sist och slutligen kräver rätt lite, fast sen igen kan det hända att det jag kräver är för svårt. Jag kräver att han ska vara tyst på kvällen när vi går in i sovrummet och Sander sover och där är jag rätt sträng. Och det ÄR för mycket krävt, för jag blir småarg och säger att han skall vara tyst om han börjar gråta när han inte får somna i vår säng eller om nåt annat är fel just då, men det funkar inte annars. Sen får han inte heller vara dum med Sander eller slå och förstöra eller kasta inne och endast rita på papper (vilket är så otrooooligt svårt). Sen så tvättas händerna alltid när vi kommer in och efter maten och man får bara äta och dricka i köket eller vardagsrummet. Men det är nog helt vettiga krav som passar åldern.

Men sen å andra sidan kräver vi inte att han somnar själv, att han ska klara av nåt själv (som att klä på sig) eller att han total lyder. Han behöver inte äta själv eller äta på nåt speciellt sätt, och det finns inga krav på att allt skall ätas upp eller att det ska ätas på nåt sätt (han slickar bara smöret från brödet). Och där borde vi nog kräva mera, men jag orkar inte helt enkelt. Nu är det lite kaos men det är inget gräl. Och jag vill ha det lugn och kaos istället för strängt. Jag tror det blir bra med tiden.

Men det är nog svårt att veta vad som är för mycket och vad som är för lite. Och vad händer sen om man kräver för mycket? Vad är följden i långa loppet?

Och sen är ju både jag och Micke första barn (och båda barnens gudföräldrar också, dem som vi alltså hänger mest med) och jag läste nånstans att första barn-föräldrar överför stora krav på sitt egna första barn.

Och ett blogginlägg hjälpte inte denna gång. Blev nog inte klokare.

Inge vett

Idag efter att jag med all rätt blivit arg på Arthur (och släpat in en skrikande unge i handen) så försökte jag tala lite vett med honom, när jag lugnat mig lite och fått Sander och sova. Jag berätta att man inte får fara sådär bara och att man inte kan springa egna vägar

Då utbrister ungen nöjt: "alla vägar: raserbilar, brandbildar, lastbilar..."

Att tala vett med en två-åring går nog tydligen inte.

Föräldrar som tror allt om sitt barn?

Idag var jag med Sander för första gången till vår rådgivning i Lojo.

Det skulle ha kunnat gå lite bättre. Man vill ju att rådgivningstanten får en bra bild av en så att hon är snäll och söt med barnen. Denhär tanten fick nog ingen bra bild. Hon är helt säker på att jag inbillar mig och vill att Sander ska kunna mera än vad han kan, att jag känner mig bra för att han är snabb motoriskt (vilket ju självklart inte är fallet) Jag berätta hur han håller på och så ville hon se. Nå, på golvet låg han bara och stirra på henne. Rörde inte en fena. Han satt som en kasa och hon tyckte nog att man inte borde låta honom sitta när ryggen är så sned (men här hemma är han ju helt rak!).

Eftersom jag inte kommer ihåg när man får äta vad så fråga jag när han kan få grädde. Och hon blev helt paff, fatta inget. Fråga om vi "karppar". Inte får man ge grädde åt barn sa hon. Konstatera bara att jag tror på det naturliga framom konstiga blandningar och poängtera ännu att vi dricker mörkblå mjölk också.

Sen tyckte hon nog att mat en gång per natt sku vara helt tillräckligtför Sander (nu äter han två då) o sen så tyckte hon ju att nu då vi flyttat sku kunna flytta ut Arthur när jag konstatera att jag inte vill att hela huset ska vakna på natten. Nå. Flyttar gör ju inte Arthur.

Sen såg hon helt besvärad ut när jag satt kasan och sitta på golvet och tyckte igen att nä han kan nog bara sitta i famnen ännu en tid. Så ja.Hon är helt säker på att vi är snobbiga föräldrar från Helsingfors som tror för mycket om våra barn.

Söndagsförmiddag i bilder

Sander har fått börja ha Arthurs hjälmmössa på. Igår föll han säkert 5 gånger och slog huvudet. Han vakna 6.10. Micke sluta sitt nattskift 8 på morgonen.
Arthur var busig och sku såga allestans. Han ritar också allestans, så nu är pennorna idag, igen, bortsatta för dagen. Han vakna 5 före 7.
20 före 9 gick vi ut. Det var dött. Sander fick mjölk och somna.
Vi såg en lastbil och Arthur plocka sten.
Vi gick förbi stranden på en liten vagnlänk.
Arthur deppa och ville inte göra nåt och Sander sov. Jag kände mig hurtig. Och se hur bra Arthur ännu ryms in i Teutonia vagnen, å han är säkert 93 cm.

När vi kom tillbaka till vårt område fick jag liv i Arthur och vi lekte lite kaffelek i en park.
Sen gick vi till en annan park och gunga på hästen. Var lite fundersam om jag borde låta honom stå på den. Är inte orolig över att han sku falla utan för att det kanske inte är okej ur lekparkssynvinkel. För mig är det inte okej att klättra upp för rutchbanan fel väg till exempel.
Sander vakna just före vi kom in och så åt vi lunch halv 11. Arthur och jag "solsoppa" (kålrot, morot, palsternacka, potatis och grädde) medan Sander fick zuchini, palsternacka, morot pure och riskaka. Vi hade riskaka allestans. Efter det städa vi och sen baka jag och Arthur semlor före Arthur gick ut i vagnen och vila klockan 12.
Sander sku också sova då, men han träna, igen, på att stiga upp. Han är så vinglig och inte alls rak i benen men nu ska han upp på fötterna också. Hela tiden. Har jag nämnt att jag ogillar det väldigt starkt när små, små typer ska upp och när de inte har nån vett i skallen!?