Fortsättningen

Han blev trött, drack 150 ml ersättning, spydde ner mig, sig själv och golvet med största delen av det, efteråt var han hur glad och pigg som helst. Jag gick nästan sönder. Hitta ett megalass i blöjan och nu. Nu får vi vänta och se när sömnen kommer. Bläh. Och jag som ville se på gossip girl.

Ny vagn?

Har nog varit jättenöjd med vår teutonia spirit s3 vagn, en trehjulig vagn med låsbart framhjul och sätet kan sättas åt båda hållen. Enda nackdelarna med den är att den är tung och klumpig att få ihop och på sommarn ska jag vara på en massa olika stugor så då sku ju en lätt ihopfällbar vagn vara bra.

Var in på Stockman idag och föll lite för denhär, en fyrahjulig megalätt vagn som också värka rätt stor och den kan vara åt båda hållen och barnet kan ligga rakt i den. Kanske jag ska försöka sälja den gamla och köpa ny...

Arthur vägra somna, så nu ligger han på golvet i sin sovpåse och slår på golvet och är hur nöjd som helst. Kan inte tviga en pigg unge och somna men jag tänker inte underhålla honom när han borde sova.

Onsdagar

Onsdagar är alltid trevliga dagar. Då är det babycafe på svenska familjecentret. Tycker att det är så roligt att under dagtid få prata svenska med andra föräldrar och då har också Arthur något att göra. Eller så mycket gör han väl inte, tittar på andra babyn, försöker sätta allt i munnen och idag föll han ner från en mjukiskrokodil som han kramade och slog huvet hårt. Krokodilen låg ju nog på golvet, men på nåt sätt lyckades han säkert falla 20cm, stackarn. Han slår huvet hela tin, inte alls roligt!

Idag var där också två pappor som är hemma med sina babyn och jag börja sen efteråt fundera att vad ska man prata om med pappor. Ska man prata med pappor på samma vis som med mammor, om sömntider, matätande, och liknande problem. Är hemmapappor intresserade av likadana saker som hemmamammor? Eller är det annorlunda? Måste fundera vidare på det...

Arthur fick nog inget problem av nåndera vaccinet. Han sov bra från 19.15 till 7.30, vakna för att äta 100 ml klockan 2 och så amma jag halv 7. Försökte amma då 2 och hade mjölk för hade inte ammat på säkert 30 timmar. Men. Såhär gick det då: Arthur vaknar och för jag-är-hungrig-ljud. Jag sätter honom i amningsposition och han tar bröstet. Han suger, släpper efter ca 15 sekunder, jag ger bröstet igen, han suger en stund, släpper, suger, släpper och blir nervös, jag byter bröst, han suger, släpper, suger, släpper och blir nervös, byter tillbaka till första bröstet och han suger, blir megalessen för inget händer ju. Det kommer ingen mjölk. Lyfter upp ungen, klipper hål i ersättningen, häller i tuttflaskan (massor far förbi), på med korken, in i munnen och Arthur är nöjd. Nu sku han ju gärna amma om något sku hända, men troligtvis eftersom jag är trött och lite ängslig över om det går eller inte så funkar det inte bara. Skit!

Och jaa, jag sku ju sluta, men ändrar mig flera gånger per dag om den saken. Och i doctor Phil sa de igår att man borde amma upp till 1 år, då blir barnet smartare. Och tänk om Arthur blir dum sen och amningen sku ha hjälpt.

Ja, det sista var ju lite sarkastiskt, men de sa faktiskt så.

6 månaders rådgivning

Idag var det rådgivningsdags. Första gången Micke inte kunde komma med, och första gången Arthur fick spruta i båda benen. Han fick finip och svininfluensa. Imoron är sista dagen för svinisvaccin och jag resonera som så att om han mot förmodan sku bli sjuk på hösten och får nåt fel så ångrar jag iaf inte att vi inte gav det. Och det kan ju vara bra i framtiden mot nåt annat med.

Stor pojke är han å. Mitt dagsgödande märks. 8865 gram stor (nästan 1 kg till) och 71,3 cm lång (2,5 cm till). Längden hoppa till nästhögsta kurvan men vikten var vid noll om jag nu fatta rätt. Arthur är så gnällig i slute så vet inte riktigt. Skyddsreflexerna åt sidan och fram var bra och annors va också allting bra, lite överraskad var hon över att han stod i krypposition och kunde ta sig framåt genom att kasta sig. Speciellt när han försökte äta upp blodtrycksmaskinen.

Minimister klott

Såhär ser det ut när Arthur äter sin lunch i matstolen. Wet wipes påsen är väldigt viktig. Både för mig och pojken. Han slår på den och försöker dra ut wipesen för att sätta dem i munnen. Jag torkar och försöker minimera klottet. Pipmuggen med vatten älskar han, så jag mutar med lite vatten emellan för att få ner mera mat. Han kan till och med suga ut lite vatten. Sen behövs det något som han kan hålla i händerna och sätta i munnen, här fungerar antingen en annan sked, en tvättbar leksak eller wet wipes påsen igen. Trasan i famnen är viktig för att han ska sitta bättre i stolen och för att inte också byxorna ska bli helt smutsiga. Matstolsätande är klottigt.

Dagens lunch bestod av en burk minlagade nöt,morot, potatis och halv burk butikens nötsörja. Om han bara får butikens vattenblandning går det massor lättare att mata.

Radikal bröstavvänjning

Eftersom Arthur vill ha sälskap hela tiden och det att jag sitter vid datan i samma rum inte uppskattas överhuvudtaget så titta ja på tv imorse. Det kom på Nelonen taaperotiimi och dagens problemfall var en 7 månaders flicka som amma hela tiden, för att somna, tröst osv och vägra flaskan. Råden mamman fick av experten var att helt totalt sluta amma på natten och dra ner amning från 12 gånger till 2 och däremellan försöka hitta andra sätt att trösta, och ge ersättning från pipmugg. Och detta från typ en dag till en annan. Fattar ju nog att man måste göra något åt sitautionen om mamman är helt slut, men tycker att det är otroligt radikalt. Om mamman lärt flickan att amning är vad man somnar till (förstås inte på flit, men ändå!) så är det helt jättefräckt att bara från en natt till nästa förvänta sig att barnet ska förstå att "hej, man kan somna utan amning" och så har man flickan och är lessen hela natten och hon förstår inte alls vad grejen är. Så fräckt!

Är alltså väldigt känslig gällande barn i Arthurs ålder eller yngre. Och barn överlag.

Göder ungen

Vuhuuu. Arthur åt endast 1 gång inatt och den gången amma jag också. Klockan var halv 4. Sen vakna han kvart före 7. Kanske mitt gödande hjälper, eller så var det bara en tillfällighet. Han får nu 5 gånger mat och före han går och sova så får han mjölk, så han får mat 8 gånger under typ 12-13 timmar.

Dagens tankar

Idag var vi på babysim med Arthur och oj vad bra det gick. Första gången vi satt näsan under vattnet och sen drog jag också honom under vattnet efter att vi hällt vatten över honom. Och han hade absolut inget emot det. Härligt. Han är så duktig. Gångerna före har det inte varit så pop att få vatten över ansikte.

Sen spydde han också i mitt hår idag. Det var faktiskt megaäckligt. Det var nån sorts majspure... Hade honom och flyga och hoppa lite och så, vips!

Han är som sagt rätt mammig och famnig. När jag sitter på golvet med honom så försöker han kråla upp i famnen, så sött så. Ibland när jag går bort från vardagsrummet och fast Micke är där så börjar han kinka, när jag kommer tillbaka är han nöjd. Vet ju att det inte har något att göra med att jag ammar så lite, typ 1 gång per dag och 1 gång per natt, men är ändå fundersam, så vågar inte sluta helt. Han måst ju få närheten. Så länge det ännu går och det finns någon mjölk alls.

Sen har Arthur också börja göra pruttljud med munnen mot bara ben eller axlar. Skojigt!

Kakreklam

Fick idag sovmorgon och sov ända till 10 före 8 gammal tid, lyckades inatt amma 1 av 2 gånger och nu njuter jag av gårdagens chokladtryffelkaka tillsammans med konstigt smakande nescafe. Kan det bli bättre?!

Igår var också en lyckad dag. Vi var på eftermiddagen med Arthur och Arthurs gudföräldrar Jari och Dannu till Rosso och äta. Sen kom vi hem till oss när det blev dags för Arthur att gå och sova och njöt av min chokladtryffelkaka. Den var som kladdkaka med chokosås, och helt megaenkel att laga, inget vispande. Lite vaniliglass till så... Mmmm. Rekommenderar. Massor.

Arthur sov först länge men när vi fick maten vakna han. Sen fick han också mat och åt så fint så. Försöker göda honom på dagen så att han inte sku va hungrig på natten.

Sen hade han lite tänjning på gång...Och glad var han största delen av tiden, speciellt när han fick vara i min famn.

Morgonpigg liten

Idag var det igen en tidig morgon. Halv 7 börja Arthur prata och klämde ut en liten klick i blöjan. Har ren hunnit baka havrescones och titta på mörkläggningsgardiner.

Men natten. Förstår inte riktigt. Hur kan en 6 månader gammal baby som äter 5 mål per dag vara så hungrig på natten. Förra natten gav jag ersättning halv 1 tiden, han drack 170 ml och sov till 4 då jag amma. Inatt testa jag med majsvälling för att se om det sku hålla honom längre mätt. Nå han drack hela 210ml i ett nafs och sku ha kunna dricka mera. Satt ändå ner honom och sova. Klockan 3 funkar inte pajning och tutt mera, inte bröstet heller. Och han dricker 100 ml ersättning. Så totalt har han druckit 310 ml inatt. Hur ska jag få bort detta? Då utan att bara vägra ge honom mat och bära på en skrikande baby.
Sen har jag ju också paja honom 3 gånger och burit 1 gång.

Getingsjakten

Okej, dagen blev väl lite bättre efter den tråkiga starten. Vill nu ännu bara klargöra att vi inte har din och min mat utan det mesta är nog vår mat. Men vi har endast en gång tidigare haft bagels bröd hemma så då är det ju speciellt och då ska det delas jämt. Nåja. Jag var lite löjlig. Och Micke ska köpa ett nytt paket åt mig på vägen hem.

Idag var vi på babypoesi. Arthur blir nog ingen poet, tror nog på någo mera aktivt. För stilla ville han inte vara. Ett så otroligt nöjt och glatt energiknippe var han. Och det fortsatte här hemma. Ända tills jag, världshistoriens mest misslyckade idiot mamma lyckades bränna honom med hett vatten. Han var lite gnällig och tog honom i famnen och så hällde jag in frysta fiskbitar i soppan och förstås stritta det ju på honom. Och han tjöt av smärta. Fan vad jag hata mig själv då. Hur kan man göra nåt så dumt åt det finaste man har?!

Jakten av getingen idag då när allt ännu var bra:






Men sladden var ju så mycket roligare!

Kryper gör han inte ännu. Han kan sätta en hand framåt och ännu hållas uppe men sen när han sätter nästa så faller han ihop. Sku vara kul å veta om han snart börjar krypa eller om han först gör det efter 3 månader. Om han gör det nu måst vi faktiskt börja göra hemmet lite säkrare.

Ingen bra start

Först vakna Arthur ren halv 7 och sen märkte jag att Micke igårkväll ätit min bagel, den jag speciellt sparat tills idag. Och inget annat moronmål är ens lika så bra när man sku ha kunnat ha bagel med skinka och philadelfia. Jag är inte glad.

Lockelser

Det finns vissa saker jag nuförtiden alltid går och se på då jag är i större butiker än vår lilla alepa. Oftast köper jag också dessa.

Barnmatsburkar, speciellt fruktpure. Om de kostar under 31 cent plockar jag några med mig. Lite omväxling i smakerna liksom. Och i vår alepa kan vissa kosta så mycket som 42 cent.

Tuttar. Försöker hitta någon som är fin i samma form som mams tuttar men hittar alltid bara fula. Om jag hittar nåt som är ok köper jag det och därför har vi bland annat denna fula tutt.

Tuttflaskor och nya gummin till flaskor. Arthur har ingen skillnad med vad han dricker ifrån men på de flesta flaskor har vi det minsta flödet och det tar ju så länge för honom att dricka. Så nu försöker jag hitta snabbaste flödet. Men endå har vi 3 ainu flaskor med snabbt flöde. Och sen köpte jag av nån konstig anledning vällingsgummi och då ger jag inte ens välling åt honom.

Barn är så olika

Det är så lätt att tro att barn och babyn borde fungera på ett sätt och om de inte fungerar så, då är felet i föräldern. De flesta mammor och pappor vet ju nog att felet inte ligger i dem utan i det att barn faktiskt är helt otroligt, otroligt olika med helt olika temperament och olika grejor som funkar på olika barn. Men endå tror många, också jag ibland, att felet nog ändå är i föräldern. Att som förälder har man nog inte försökt tillräckligt...

Som gravid så visste jag att barn är olika, men jag förstod inte riktigt det. Förstås är ju problemet i föräldern om barnet inte kan sova själv, sover vid fel tidpunkter, har svårt att somna, äter för ofta/för sällan osv kunde jag då tänka. Nu kan jag konstatera att man som föräldrar genom val visst kan påverka vissa saker, men barnen är ändå så otroligt olika så de gör som de själv tycker.

Och det är ju det som är problemet när man träffas med en massa mammor. Fast jag som gravid ville att mitt barn sku utvecklas långsamt och hållas baby och stilla så länge som möjligt så är jag ju nu jättestolt över vad han kan och vill sådär lite i smyg att han ska vara snabbare än andra. För han är ju bäst liksom, och då måst ju andra också se det. Eller något i den stilen. Men grejen är ju den att man som förälder egentligen kan påverka barnets utveckling jättelite, barnet gör det slutligen i sin egen takt.

Det dumma i hela dethär är sen att man försöker göra sin baby till en idealbaby som äter själv, somnar själv, leker för sig själv, är tuttfri/blöjfri, talar osv. fast det ibland sku vara så mycket enklare att inte stressa och bara låta det komma. Känns ibland som så att tecknet på hur bra man är som mamma (speciellt om det är mamman som är hemma med barnet) ligger i hur bra ens barn är på vissa saker och hur utvecklat det är. Och ändå är barn så olika.

Dethär var nu bara lite yra tankar som jag ville få nedskrivet. Du får gärna kommentera om du har någon åsikt om saken.

Arthur halvt år

Idag är det redan 6 månader sen det lilla livet titta ut. Fast tiden gått snabbt är jag jättenöjd med hur livet är just nu och hur Arthur är. Sku inte villa ha honom i någon annan ålder är den han är i nu. Han är ju bara för härlig.

Sömn:
Sover 3 gånger på dagen, mellan halv timme och en och en halv per gång. Somnar antingen i vagnen, sjalen, famnen eller i egen säng om ens huvud är nära. Somnar för natten 7-8 tiden och sover alltsom oftast 12 timmar, men vaknar ju nog däremellan ett antal gånger. När han sover i egen säng sover han på mage.

Mat:
Äter nu 5 måltider per dag. Allt går ner. Ammar ibland, kanske 2-3 gånger/dag, men det är nog på slutrakan. På natten äter han 2 gånger, men den andra gången är oftast på morgonnatten. Inatt drack han 2 dl ersättning halv 1. Så han äter nog för hunger och inte vana. Mitt duktiga troll. Han har börjat sitta i matstolen och det först är klottigt. Han ska ta i allt han ser, torka sig kring munnen, ta i skeden, torka klottet på kläderna, bordet, sakerna han tar i och sen är allt ännu mera klottigt. Klott. Ibland får han suga på frukter, som tex plommon, päron, banan. Alltsom oftast slutar det i hård hosta då han håller på att få det i halsen. Men litar på att barn hostar upp det och inte storknar.

Annat:
Storlek 74 i kläder. Är oftast glad. Tycker om att riva i håret. Vill ha allting som han ser. Är rätt rörlig. Kommer upp i krypställning och gungar där. Kan sparka sig framåt med huvet i marken. Far snabbt runt i cirkel. Vänder sällan på flit från mage till rygg utan kippar oftast när han tittar upp och sen slår han huvet och blir lessen. Stackarn. Är lite rädd för prassel.

Håret

Funderar på att klippa bort en del av mitt hår och göra det till en svans som kan sättas över Arthurs säng. För att kunna somna i egen säng kräver Arthur hår och mitt ansikte nära. Det betyder att jag måste hänga över sängen. Låter löjligt men annars börjar han bara gråta mera tills han blir hysterisk och man måste ta upp honom. Och försöker ju, för säkert 4 månaden, lära honom somna själv. Utan någon gråtskola.

Konstatera att mitt bloggnamn ännu var becoming a real grown up. Och fast jag ännu känner mig ung och inte alls vuxen så sku jag nog definieras som vuxen, jag har ju barn och är ju gift. Bostad äger jag inte dock. Och i brist på dålig fantasi får min blogg, iaf för en tid, heta michaelas liv, liksom det är ju vad den går ut på. Men ska försöka hitta på något mera finurligt. Fast jag inte alls är finurlig.

Resan i text och bilder

Här kommer nu en lång sammanfattning av resan:


Flygresorna gick som sagt bra. När vi for var vi 1h försenade, men medan vi väntade i bussen och Arthur var i bärväskan så somna han, fick också honom och somna inne i plane genom att gå en runda i korridoren. På vägen tillbaka somna han också i planet av att jag gick lite och sen somna han medan vi mellanlanda i köpenhamn. Gick mycket bättre än förväntat alltså. Öronvärk eller andra problem vid avfärd och landning hade han absolut inte. Eftersom vi var 2 gick det bra att byta blöja där var vi satt (förutom då att han blötte ner en body när jag sku bytai planet). På 1/3 flyg hade vi 3 bänkar, annars var det rätt trångt men gick på så korta flyg. Av Blue1 fick Arthur en babyleksak med nycklar. Toppen tycker jag!Vår lägenhet var fin och det var nog jättebra att vi hade ett ställe med diskmöjligheter och kök. Dessutom att priset blev sådär 28€/person/natt var inte något dåligt. Arthur hade en egen babysäng som han sov i alla nätter förutom första. Hade också med från Finland hans sovnalle, sovtrasa och boken vi läser före sängdags. Så att han sku vara trygg.

Ergon var ett helt toppenköp och utan den sku det ha varit tungt. På flygfälten var han i den, han var i den när han inte orka vara ensam i vagnen och han sov i den när vi gick omkring i Barcelona. Och den går så snabbt och lätt att sätta på. Absolut värd de 40 eurona!

Så värst mycket kulturellt gjorde vi inte men försökte nu ändå så att min mamma sku få se lite av staden eftersom det var hennes första gång. Vi gick förstås omkring i gamla delarna av staden, jag var in i katedralen, vi var till ett stort akvarium, vi var till boqueria markanden, vi var till stadsdelen barceloneta och såg stranden, vi var utanför och titta på sagrada familia och vi bar upp vagnen för 1000 trappor för att komma till parken guell. Resten av tiden åt vi, hängde med mina kompisar eller lät Arthur härja i sängen.
Vi var största delen av tiden utanför lägenheten och Arthur åt därför mycket ute, men hans intresse för att äta var lika med noll. Amma ville han inte alls. Jag hade inget emot att sätta mig i parken, restaurangen, varsomhelst och erbjuda bröstet, men nej. Arthur ville inte ha. Så försökte alltid med ersättning emellanåt. Problemet var bara att jag endast tagit med 8 burkar och jaa, det sku ha behövts flera. Och i spanien är största delen av ersättningen pulver och jag ville ha färdigblandad. Som tur hitta mamma lite rismajsvälling så det fick han sen.
Min mamma tyckte att jag inte sku ta med blöjor härifrån så att vi sku ha mera utrymme i kappsäcken. Problemet i det var att de flesta blöjpaket som säljs är megapaket med 80 blöjor. Och det är rätt svårt att få så många använda på 4 dygn. Köpte alltså något konstigt, dåligt märke i ett mindre paket. På lördagen då vi gick i butiker och Arthur vakna så tog jag honom i famnen och mittiallt kände jag att min skjorta var helt blöt. Det var Arthur också. Allt hade kommit igenom blöjan fast den satt helt rätt. Körde ut och in på en sidogata och böt blöja där. Som tur hade jag just köpt ett par byxor (ännu lite för stora) som jag kunde byta till. Bodyn böt jag inne på en restaurang senare. Flexibilitet och fantasi var vad som behövdes!
Det var helt trevligt väder. Omkring 15 grader och lite sol emellanåt. Så skönt! Gick helt bra att byta blöja ute och mata honom ute.

Vagnen klara bra flygen och där kunde Arthur sitta när vi andra åt och då när han själv åt. Ensam sku jag inte ha klarat det så är nog jättenöjd att mamma var me. Sku ju ha haft världens möjlighet att festa med mina kompisar men det kändes så fel att lämna Arthur ensam. Sen sku han vakna upp och ja sku inte ha varit där och han sku ha blivit lessen. Gick ut för 20 minuter för att hitta mat och det var som tortyr, oroa mig bara för att han sku vakna... Så sku inte ha njutit av det. Kanske om han i Finland nångång sku ha vari en natt med någon annan än Micke och mig så då. Och sen är ju sanningen tyvärr den att när han är lessen så vill han till mig. Ingen annan duger. Och vill ju inte först släpa honom till ett helt främmande ställe och sen lämna honom där med nån annan. Vill bara göra sånt som känns bra, och det kändes inte bra.

Det var den resan. Sku absolut kunna fara pånytt med Arthur. Han var så nöjd när det hela tiden fanns något nytt att se på. Börjar ren bli slut på att underhålla honom här hemma...

Back from Barcelona

Arthur var hela tiden så jätteduktig och nöjd så jag köpte en dyr fin leksak åt honom (18€). Men genast han såg en vattenflask ville han hellre ha den.

Nu är vi tillbaka från Barcelona. Och jag är helt döslut. Resan och resande gick helt toppen, Arthur är ren vid 6 månaders ålder en världsvan och nöjd resenär, men ansvaret och allt underhållande tröttar ut en. Flygen gick jättebra och fast Arthur var trött sov han väldigt lite, 30 minuter, och sen fortsatte han studera och upptäcka. Eller ville bli underhållen. Och om han höll på med nåt, tex studera min mammas halsband, i 3 minuter så var det megalänge. Sen ville han göra nåt annat. Men det var jätteskönt att komma bort och fick faktiskt en bättre bild av Barcelona än sist jag var där. Beror kanske på att vi då sov bort dagarna och drack bort nätterna. Och sen var det härligt att igen träffa mina kompisar från utbytesåret i Ecuador, fast nu våra tidtabeller inte alltid gick ihop. På söndagmorgon kom de hem när Arthur vakna.

Nu ska jag interneta, har inte varit på en dator på 4 dygn. Säkert nytt rekord för i år och i fjol och förrfjol...

Bloggar, kommentarer och sånt

Jag tycker om att läsa babybloggar. Det stör mig inte över huvudtaget att man nämner hur stort sitt barn är, vad barnet kan, hur barnet äter, hur det sover osv. Tycker själv, förstås som mamma, att det är intressant. Men jag tyckte också tidigare att det var intressant. Speciellt spännande tycker jag att det är att läsa andras tankar berörande föräldraskapet och hur man själv upplever det. Saker som jag också som icke-mamma tyckte att var intressant. Blir ibland lite trött på hur många bloggare konstaterar att denhär bloggen ska då inte bli en mamma/barn/baby blogg, för man får ju blogga om vad som helst och det är inte något fel på att blogga om såna saker. Tycker också att det är roligt att veta att man inte är ensam, ibland är allt bara skit och inte en dans på rosor.

Själv bloggar jag för tillfället mest för mig själv, för att komma ihåg, lite som en dagbok. Efter några år kommer jag säkert att tycka att denhär tiden var den ljuvligaste nånsin, och då är det bra att ha något att gå tillbaka till, för dethär är det enda stället jag skriver något på. En annan orsak är också för att få prata med någon. Vet inte riktigt vem jag pratar med, men jag tycker att det är trevligt att iaf tro att man pratar med någon.

Jag försöker skriva så ärligt som möjligt och inte förfina saker. Kanske är jag lite väl negativ, fäster mig oftare vid negativa saker än sådant som är positivt. Jag tycker överlag att människor är så hemlighetsfulla och försöker hålla upp någon form av fasad av att allt är så vackert, lyckligt och fint. Jag försöker iaf att inte göra det. Ett ämne som jag undviker att blogga om är mitt förhållande och speciellt grälen i det. Det sku säkert bli en toppenblogg men det kan man inte göra med sitt eget namn, eller ifall jag sku göra det sku jag säkert inte ha något äktenskap, alltså inget att skriva om.

Jag gillar att få kommentarer, det gör väl alla. Då vet man att någon hör ens prat. Själv har jag varit dålig på att kommentera, men försöker bli bättre. Har haft känslan av att jag inte har rätt att kommentera, att jag inte har något att komma med, att den andra är mycket coolare. Oftast kommenterar jag på andra mammors bloggar, det känns på något vis tryggt, men det är också något jag först börjat göra efter att jag fått Arthur. Jag är jätteklumpig i mina kommentarer och jag kan sitta och slipa på dem jättelänge, tills det låter ännu klumpigare. Ännu sämre är jag på att kommenterar kommentarer. Jag är ju inte cool, så som de andra.

För tidig väckning

Mickes 27 årsdag till ära bestämde sig Arthur för att vakna 6.15. Detta efter att han totalvägra somna före 20.45. En nattsömn för pojken på 9,5 h betyder att jag, och de andra flygplanspassagerarna, kommer att ha en otroligt lugn och harmonisk resa till barcelona. Eller så inte. Men då får det vara så, ingen känner mig ändå och man gör ju alltid sitt bästa för att lugna barnet. Och att inte flyga bara för att man är baby är löjligt, då borde inte heller högljudda människor, fnittrande människor, påverkade människor få flyga.

Eftersom Arthur ännu är lite krasslig fick han sitta i sittern medan jag ducha. Han, hur nöjd och glad som helst. Jag, helt död. Och jag är inte naken, har nog en handuk runt mig.

Snart Barcelona

Såhär glad är Arthur som snart ska och resa.

Nu är det bara två nätter tills vi far till Barcelona. Och oj vad jag väntar. Men denhär gången väntar jag också på att komma hem. För då tänker jag sluta amma. Jag orkar helt enkelt inte mera. Sku sluta nu genast men då sku jag måsta släpa med så mycket ersättning till Barcelona och redan nu har jag med tillräckligt med burkar och grötar och lite ersättning. Har inget emot att amma och sku gärna fortsätta om det sku funka som så att ungen får bröstet, det börjar rinna inom 20 sekunder, han äter och allt är bra. Men nej, nu tar det en halv evighet före det rinner, jag byter bröst 3 gånger före något händer och under den tiden hinner ju vem som helst bli nervös. Så ja, efter resan tänker jag gradvis sluta. Och det känns skönt. Iaf just nu. Inatt åt han också bara en gång (dessutom den enda gången han vakna också) och hoppas att det målet sku bli senare och senare i och med att han efter Barcelona ska börja få ett femte mål, morgongröt. Och en gång klarar jag nog av att ge flaska per natt och i något skede försvinner ju det också.

Idag har jag försökt packa lite eftersom Micke har praktik hela morgondagen och jag får nästan inget packat när miniman Lönnblad vill ha konstant uppmärksamhet, men det går trögt. Kommer på något sätt inte alls framåt. Min hjärna är bara mos och klarar inte av att tänka på de oändliga mängder saker man behöver: leksaker, tuttar, mat, tutthållare, trasor, blöjor, kläder (och jaaa, vad för kläder liksom?), pass, biljetter, kartor, bärväska, vagn (och hur ska den packas?)... Känns lite som i mardrömmar där man aldrig blir klar och aldrig hinner packa tills det är för sent. Uj. Nå har ännu morgondagen på mig. Just nu känns det som att flygresan kommer att gå bra, men man får ju se. Ja och ännu för att demonstrera att det inte bara är sådär att resa med baby så har jag beställt specialtaxi till fältet med bilstol åt Arthur.

Arthur gungar

Har aldrig förr satt upp ett videoklipp för själv brukar jag sällan orka se på dem. Men detta ser ju alltför roligt ut så ville sätta upp det. Efter att han lägger ner sig händer det inget mera, men kan inte riktigt klippa det heller.

Idag tänkte jag att Arthur sku kunna ta sin 3e tupplur i egen säng. Han höll inte riktigt med. Såhär höll han på efter 15 minuter. Det sluta med att han fick sova i ergon.

Vi var idag med honom till hälsostationen pågrund av hans äckliga hosta. När man ser dethär energiknippet så tror man inte att han är sjuk och inte hade han heller något fel i öronen eller annanstans. Blev lite fundersam om han sku ha haft nåt i öronen pga hostan, rinnande ögon och att han skrapar sig vid örona (kan ju bero på tänderna). Men nu vet vi att allt är bra och känns bättre att fara på resa så också. Bara 3 dagar kvar.

Mums, mums!

Igår när min mamma och mormor var på besök laga jag denhär, en gul pashatårta. Första gången i mitt liv som jag lekte med gelatin och bra gick det. Tårtan är nog jättegod och håller på att försvinna som bäst.

Arthur är ännu jätte, jättehostig och näsan rinner. Nu syns hålet till den andra framtanden och den första känns ren vass. Idag slapp han i sängen också upp i krypställning och stod där och gunga.

Ge mig ork!

Just nu sitter jag med detta framför mig: Mjölk, megastor shokoplatta, ouppdrucken ersättning och tandborste. Är helt otroligt slut. Lite som då i början. Äter sällan sådär megamssor shoko utan klarar mig bra med några bitar. Inte idag. Jag fasar för natten. Det är en liten tand som är påväg upp, ungen är snuvig och hostig som bara den och sen vill han lära sig att komma upp i krypställing. Lite för mycket på en gång för att det sku gå smärtfritt.

Dålig, dålig energi men väldigt hoppingivande.

Arthur har idag ätit endast en måltid med normal aptit, annar är det fruktpure jag försökt med så att han sku få i sig något. Dessutom är det en väldigt dålig kombination att mata ett slemmigt, hostigt barn. Risken för att allt flyger ut är stor. Som kan ses på bilden.

Sen har jag äntligen listat ut vad det är han vill när han ligger på magen. Han vill upp, framåt, krypa liksom. Vill inte att han ska börja krypa på länge men hoppas att han inte ska klaga ända tills han lär sig. Idag backa han när han ville efter en sak, men sen kom han på att han kan ju faktiskt ännu sparka sig fram. Han har ändå varit rätt nöjd idag och jag har haft honom mycket nära, både i hug-a-buben och ergon.

Helt upp slipper han inte ännu, men magen får han nog upp. Stop unge nu!

Tansuna?

Arthur håller kanske på att få tänder. Kanske därför för att det känns som nåt lite vasst nere i käken på vänstra sidan, men när lille man Lönnblad hela tiden har tungan över nedre käken så är det omöjligt att se. Satt säkert 10 minuter och försökte se. Höll bort tungan samtidigt som jag försökte öppna käken samtidigt som Arthur slår mig i ansiktet och försöker dra mig i håret, och ja, så skuffa han ändå ut tungan. Nu väntar jag på att Micke kommer hem så att han kan hålla hans händer så att jag bara behöver hålla bort tungan.

Jag vill inte att han ännu ska få tänder men det sku nog vara skönt om det är orsaken. Det sku iaf betyda att han inte förevigt kommer att sova såhär dåligt, utan bara så länge tills alla tänder kommit. Sisådär en 3 år!

Hus i kris.

Gårdagens planer på den perfekta mamman och perfekta frun gick inte så bra. Kvällen satt jag nog inte vid datorn utan istället stred vi med Micke, orsaken kommer jag inte ihåg men hade säkert något att göra med varför vi strider, vems fel det är och hur den andra borde ändras. Arthur hade inte en bra dag heller, maten smakade inte över huvudtaget vilket resultera i att han åt 3 gånger inatt och vakna totalt 8. Dessutom är han flunssig och har rasslat hela natten. Kris i vårt hus just nu.

För att demonstrera det och gläda er mina läsare ska jag visa hur kaos vårt kök är. För om någon visar sitt kök på en blogg eller nånstans är det alltid så städigt. Hos oss är det sällan det. Speciellt när jag och Arthur äter hemma och jag lagar mat åtminstone 1 gång per dag.


Hur ser ditt kök ut?

Bättre imoron

Nu sover min lilla, goda famndocka. Fick pussa honom till sömns men han somna i egen säng några minuter före 7 så att jag hann se på matkaoppaat. Det måst ju kännas tryggt att bli pussad till sömns. Imorgon ska jag vara extrasnäll mot honom och ge honom megamassor uppmärksamhet. Jag ska inte bli irriterad, inte ens inne i skallen, på hans gnäll eller att inget är bra. Jag ska vara en gosig söt mamma som accepterar dåliga dagar och visa åt ungen att han ändå är helt superunderbar och speciell. Inga suckar eller "vännen va e d?"- uttryck, ingen halvarg ton för att han kniper mig eller gör något annat oönskvärt Jag ska leka och underhålla honom hela dagen och inte spendera så mycket tid vid datan och med bloggar.

Sen ska jag också vara jättesöt mot Micke och vara en toppenfru. Inte genast ge ungen åt honom när han kommer hem, inte klaga över vad han glömt/inte gjort eller över hur slut jag är, inte påpeka att han varit borta två kvällar i rad och att han får natta Arthur. Jag ska ha en vänlig ton, inte sucka när vi pratar, inte klaga över att vårt hus är kaos och på kvällen när Arthur sover ska jag inte sitta vid datorn utan spendera den tiden med min man. Jag ska inte heller på natten bli störd över att han inte hör Arthur vakna.

Morgondagen blir toppen!

Famndockan

Arthur och mössan. I famnen. Försöker ta kameran.

Oj jessus vad snabbt man vänjer sig vid en baby som är nöjd för sig själv på golvet och nu när babyn inte är det så är det ju jättejobbigt. De första månaderna bodde ju Arthur i famnen och kunde inte ens sova ensam, men nu har han länge klarat av att leka på golvet för sig själv och så. Inte nu. Dagens babycafe spendera Arthur i famnen, eller drog mig i håret eller gnällde. Men han har det ju inte så lätt, säkert en ny klängperiod och utvecklingsperiod, så jag är förstående. Trevligt var det iaf att träffa andra vuxna och klaga lite. För åt andra mammor kan man klaga utan att verka otacksam eller missnöjd.

Igår köpte jag en tunnare mössa åt Arthur för Barcelona. Men nu har jag hört att där har snöat. Som tur är här nu +7, så kan ju använda den här.

Ergo

Jee, jag har just huutat hem en ergo bärsele åt mig. Gårdagens shokladbruna vann jag inte men idag vann jag denna. Jee. Nu är vi klara för Barcelona och flygfält.

Sen gick jag och Arthur till Myyrmanni för att söka ut vårt Libero paket. Och vad glad jag blev över det. Där fanns engångs haklappar. Just vad jag behövde för Barcelona. Arthur premiärkör sina glasögon. Ända problemet med dem var att veta när han hade somnat. Måste lyfta upp dem för att kolla.

Efter mitt föregående negativa inlägg tog Arthur en lång tupplur och efter det var han på betydligt bättre humör. Så det var trevligt. Han åt tom av min broccoli, morot, potatis grej. Kanske det var nöten som var äcklig vid lunch. Vem vet. Fick nyaste kaksplus också (mammas julklapp åt oss) och där var det en mamma som en natt steg upp över 24 gånger, så då är nog 5 gånger inte så farligt.

Krisig, igen.

Nu har Arthur två nätter i rad endast ätit 1 gång. Vilket aldrig förr typ hänt. Inatt var det klockan 2 och natten före det först klockan 6 (hade nog försökt före det men han ville inte ha). Så det är ju väldigt positivt. Han äter också gröt gjort på 2dl ersättning före han går och sova så helt logiskt att han inte äter så mycket på natten, gröt på 2 dl är ju en vuxen portion.

Nå, men nu har vi då ett annat problem. Han vaknar bara annars på natten och tutten&pajning räcker inte, utan jag måst stiga upp, ta honom i famnen, vagga lite och så somnar han snällt om. Sen har han också börjat sova på mage vilket säkert inte har något med saken att göra. Inatt har jag stigit upp 4 gånger med honom och natten före likaså. Idag vakna han dessutom 6 och vägra somna om. Megabläh. Försökt allt, men no.

Från och med igår har han också varit megakinkig. Han kan inte ligga på golvet som förr och se på när jag lagar mat, nej, han vill vara i famnen. Han kan inte sitta i sittern och se på när jag hänger upp tvätt, nej han ska vara i famnen. Han hade just igen börjat äta min egna mat men idag så spotta han bara ut min potatis, morot, broccoli, nöt blanding och åt sen en helt burk grönsaker med broiler. Speciellt roligt är att han börjar med detta just när jag är ensam med honom största delen av hans vakna tid (allt förutom de två timmar från 5-7 när Micke är hemma).

Nåja, nu har jag klagat lite. Allt är inte perfekt hela tiden. Men är nog ändå så tacksam över honom. Det härliga lilla livet.

Inte bättre förr

Egentligen har jag haft det ganska lyxigt. Ända från och med julen tills idag har Micke inte haft mycket skola alls så han har varit hemma med oss, men idag börjar då hans 3 månaders praktik. Så nu kommer jag ju att vara påriktigt hemma mamma. Och får ta alla dagsnattningar själv. Blä!

Jag låna idag från biblioteket en bok om barnmat. Den stämmer så inte överens med något av dagens rekommendationer, den är skriven i sverige -92 och översatt-95 i Finland, så endå bara 15 år gammal. Där kan man från 6 månaders ålder tex ge salt, spenat, rödbeta. I dagens läge är rekommendationen 1 år. I boken står också att från 6 månader kan man börja ge mjölkprodukter. Idag är rekommendationen mellan 10-12. Så saker ändras. Men kanske jag ändå hittar några bra tips åt mitt matvrak där.

Men det jag egentligen mena med att saker ändras är att det ju är en bra sak. I dagens läge vet man mycket mera än för 15/20/30/40 år sedan. Man vet att barnen inte mår bra av att bli ensamlämnade och skrika sig till sömns. Man vet att det optimala inte är att sätta barnen i dagvård vid tidig ålder. Man vet att det bästa för barnet inte är att amma/mata det på bestämda tider utan när barnet vill det. Man vet så mycket mera nu. Och därför tycker jag att det dummaste argumentet nånsin är att så har det gjorts förr. Nå förr visste man inte bättre, men nu gör man det och då är det ju bara dumt att inte göra det som är bäst om man har möjlighet till det. Men få människor att förstå dethär!

Rumplösa pojken

Idag var jag lite rolig.

Jag sa att Arthur var rumplös.

Det jag sku säga är att han var strumplös.

Futuristisk Arthur

Har aldrig sett en fulare tutt (napp) och den får Arthur att se så konstig ut. Här ler han men ser ut som en alien. En söt alien förstås. Det var jag som köpte tutten men till mitt försvar måste jag säga att den inte var så ful i paketet. Den är av märket Nuby sku jag tro. Får väl hålla oss till mam tuttar.

Trevlig dag idag

Glad dag idag!

- Ska snart njuta av hemgjord, ja alltså mingjord, pizza
- Det är trevligt väder för vagnpromenad med den söta problemsovaren Arthur
- Arthur vakna 20 över 6 och var hur pigg som helst och mulvardera lite, MEN jag fick honom och somna om så att han sov till 8
- Vi ska troligen träffa Pedu, Tanja och Emil idag
- Jag har varit i duchen
- Om Micke nu sku få 1500 euro så sku han bjuda mig på dyr middag som det första. Lite sött!

Den enda förbättring som sku få ske är att Arthur antingen sku lära sig att vända tillbaka från mage, eller lära sig det som han nu tydligen inte kan. Vänder sig till mage och gör armhävningar där men efter en stund blir han så störd...

Nå nu sover han ju sen!

Sähär ser det ut i sovrummet just nu...

Arthurs mattider är rätt fasta, 11, 2, 5 och 7, för de kan jag påverka. Sovtiderna är det sen inte lika bra med. Försöker ju också påverka dem men tyvärr finns det ingen on/off knapp på ungar. Idealet sku vara att han vaknar 8, tar en 30 minuters tupplur kring 10, tar en 1,5-2 h tupplur halv 1 tiden och sen en 45 minuters tupplur en 4-tiden. Problemet är att han oftast vaknar efter 35-45 minuter (tycks vara vanligt för barn).
För att få min väg gick jag därför på promenad med honom på dagen så att han sku sova mera än 45 minuter, nå vad hände? Jo, han vakna sen ändå i vagnen efter 45 minuter och vägra somna om. Och vad gör han nu såhär på kvällskvisten? Joo, han har ren sovit 1 h 15 minuter. Om han inte vaknar snart får jag väcka honom... Detta är orsaken till att ingen dag ser lika ut som den andra. Man vet aldrig hur länge han sover.

Snart är det vår

Dagarna bara går framåt och min lilla baby blir bara större. I veckor är han redan 23 veckor. Galet. Var idag och tog ett otrevligt papa-prov och jag var jättespänd och äcklad inför det, att klä av sig endast alla byxor och gå upp i en stol och visa allt är faktiskt inte min grej, och sen ännu att laboratorietanten gör vad hon gör och för in vad hon för in gör inte saken bättre. Jag hatar det. Saken görs inte bättre av att jag haft en förändring och det har skurits bort och gjorts andra grejer, dessutom av en gammal gubbe. Nåja to the point. Efter en förlossning borde detta ju inte vara en så stor grej, en unge har ju trots allt kommit ut därifrån, men nää, jag tycker nog ändå att det nästan är värre än en förlossning. Förlossningen glömmer man och resultatet (ungen alltså) är positivt, medan detta andra bara är äckligt. Jobbigt att vara kvinna.

Annars är det helt härligt väder idag, speciellt med tanke på att miniman igen är inne i en fas när det inte alls lockar med att sova. Det finns 3 alternativ för tillfället:
A) Man sätter ner honom i sängen, drar igång speldosan och ger hans sovsaker. Efter en timme ligger han ännu vaken och man har fått vända på honom otaliga gånger. Sen är han så trött så han bara gråter och man måste ta upp honom.
B) Bär och vaggar honom i famnen. Tar en evighet eftersom han i något skede glömmer att han är trött och ska sova och börjar titta omkring. Detta är också vad man måste göra när A inte funkat.
C) Det snabbaste sättet är att klä på honom kläderna och gå ut på vagnpromenad. Somnar på några minuter.

Har alltså gått två gånger ut idag endast så att han ska sova. Nu lär han väl sen i något skede sig och sova.

Matvraket

Arthur. Han är ett matvrak. Han är lite på 5 månader. Idag har han fått ett fjärde mål mat, han har idag ätit:

11: 1 burk majs, halv burk äppelpäron
14.30: 1 burk egen äppelhallon och flera skedar banan
16.45: 1 burk egen morotmajs
18.45: Havregröt gjort på 1 dl ersättning och nästan halv burk plommon

Varje gång sku han dessutom ha kunnat äta ännu mera. Jag har slutat ge mat när jag tycker att nu är det alltför mycket, han har inte vänt bort huvet, stängt munnen eller spottat ut i slutet. Inte en enda gång. Har också ammat åtminstone 4 gånger nu på dagen. 5-6 dl riktig mat. Känns lite hemskt det med, som om jag inte ger tillräckligt med mjölk eller nåt, men han borde ju veta bäst själv. Sjukt!

5 månaders rådgivning

Idag hade vi 5 månaders rådgivning. Arthur är nu 68,8cm lång (växt 2,5cm) och väger 7925 (600 gram mera än sist). Mega pojke!

Nu har jag för första gången kommit på något negativt med vår trehjuliga vagn. När framhjulet kör fast i megablöt tung snö är det svårt att skuffa loss den och man måste backa och hålla på. Men jag hatar dethär vädret och är inte gärna så mycket ute så inte gör det något. Och om 16 dagar far jag, Arthur och mamma till Barcelona. Köpte solglasögon åt honom idag. Så det får se till att vara sol där.

Arthur idag

Har helt själv konstaterat att han har fötter, och helt själv, utan att jag gett dem, tagit tag i dem. Så sött!

Han har ätit med god aptit. För att han inte sku leka med haklappen fick han en morot istället, sådär lära känna råvaror stil, men det var inte så lyckat, för han satt den bara i mun och jag kunde inte samtidigt sleva in mat.

Sen har han tränat på att skuffa sig famåt. Kanske att han inte gör de på natten/kvällen då. Nu i dagarna har han också börjat korta stunder att hålla upp sig på endast händerna.

Va ska det bli av mig?

Våren 2005 blev jag student. Samma vår, eller en vecka före studenten, träffade jag Micke. Den våren skrev jag endast ett inträdesförhör, i u-landsforskning vid Helsingfors universitet, sen for jag till Ecuador för hela sommaren. I Colombia var jag också två veckor.

Jag hade kämpat hela våren med inträdesförhörsboken i u-landsforskning, hade läst den en 7 gånger. Kom jag in? Nej. Men de tog ju endast in 10 å jag tävlade med hela Finland. Det var min dröm, att läsa u-landsforskning. Min plan B var att läsa det i Sverige, och plan C var ekonomi i Åbo akademi för dit kom jag in med endast studentbetyget, så jag visste att om allt annat sket sig sku jag komma dit. Jag kom in till Sverige, men då i Lund och jag ville helst till Uppsala, dessutom ville jag inte börja planera en flytt och söka lägenhet i Sverige när jag var i Ecuador. Dessutom hade jag nog ren hunnit falla för Micke genom hans smöriga mail.

Det blev alltså Åbo och ekonomi. Sku lika bra ha kunnat läsa statsvetenskap för till det sku jag också bara ha kommit in på papper, men jag valde ekonomi för det var väl mera matematiskt och jag gilla matematik. Året i Åbo var galet med en massa festande. Helt sjukt. Men studierna gick nog också bra eftersom jag bodde i ett litet rum med gemensam toalett i korridoren, hade ingen tv eller dator och gick och sova runt 10 varje kväll. Men jag gilla inte alls vad jag studera, men något måste jag ju göra det året.

På våren 2006 bestämde jag mig för att söka till Hanken (svenska handelshögskolan i helsingfors). Varför fattar jag inte riktigt. Nåja, Micke bodde i Helsingfors och då sku jag kunna läsa u-landsforskning som biämne (hade gett upp på att komma in dit) och hade större urval av huvudämnen i Helsingfors. Här gick studierna mycket sämre för här hade jag både dator, tv och Micke. Men fick igenom alla kurser jag gick. Sen gjorde jag kanske det dummaste beslutet hittills. Jag bestämde mig för att läsa nationalekonomi som huvudämne. Orsaken? Det verka som det mest avancerade, något som sku vara en utmaning, det var allmänbildande och matematiskt. Med andra ord bara svårt flum. Borde ha fattat bättre och läst tex redovisning eller logistik. Någonting var man lär sig något och inte bara lär sig analysera saker, för är inte ett dugg intresserad av det. U-landsforskning som biämne var iaf lyckat och det är något jag använt mig av i alla skolarbeten inom nationalekonomi. Helt som jag planerat lyckades jag bli klar ekonomie kandidat efter 3 år på Hanken. Fast det inte locka så ville jag inte ge upp när det var så lite kvar.

Nu är det bara fortsättningen som är problemet. Nationalekonomi tänker jag inte läsa, hatar det! Mina värderingar och drömmar har sakta men säkert förändrats rätt mycket och nu hör inte rädda världen och upptäck världen till mina högsta prioriteringar. Nu är nog familjen number one. I och med det vet jag inte om jag vill flytta till Sverige för att studera på magistersnivå utvecklingsstudier. Vi känner ju nästan ingen där och allt är ju så mycket lättare här. Sen är ju det också ganska flummigt och just nu sku jag villa lära mig något som jag kan jobba med. Tex logistik. Tror det är något jag ska satsa på. Kan tyvärr inte göra det vid Hanken av konstiga orsaker, så ska kanske söka in till yrkeshögskolan Arcada och påbörja en ny 3,5 årig utbildning. Isf sku jag iaf kunna vara mycket hemma med Arthur. Och det sku vara något konkret. Borde säkert ha gjort det från början, men då tyckte jag att yrkeshögskolor är så "low" och att självklart ska jag till universitet. Nu är ju bara problemet att man måste komma in dit. Och hur nolot sku det inte vara om jag som ekonomie kandidat inte kommer in till Arcadas företagsekonomi linje?!