Bloggar, kommentarer och sånt

Jag tycker om att läsa babybloggar. Det stör mig inte över huvudtaget att man nämner hur stort sitt barn är, vad barnet kan, hur barnet äter, hur det sover osv. Tycker själv, förstås som mamma, att det är intressant. Men jag tyckte också tidigare att det var intressant. Speciellt spännande tycker jag att det är att läsa andras tankar berörande föräldraskapet och hur man själv upplever det. Saker som jag också som icke-mamma tyckte att var intressant. Blir ibland lite trött på hur många bloggare konstaterar att denhär bloggen ska då inte bli en mamma/barn/baby blogg, för man får ju blogga om vad som helst och det är inte något fel på att blogga om såna saker. Tycker också att det är roligt att veta att man inte är ensam, ibland är allt bara skit och inte en dans på rosor.

Själv bloggar jag för tillfället mest för mig själv, för att komma ihåg, lite som en dagbok. Efter några år kommer jag säkert att tycka att denhär tiden var den ljuvligaste nånsin, och då är det bra att ha något att gå tillbaka till, för dethär är det enda stället jag skriver något på. En annan orsak är också för att få prata med någon. Vet inte riktigt vem jag pratar med, men jag tycker att det är trevligt att iaf tro att man pratar med någon.

Jag försöker skriva så ärligt som möjligt och inte förfina saker. Kanske är jag lite väl negativ, fäster mig oftare vid negativa saker än sådant som är positivt. Jag tycker överlag att människor är så hemlighetsfulla och försöker hålla upp någon form av fasad av att allt är så vackert, lyckligt och fint. Jag försöker iaf att inte göra det. Ett ämne som jag undviker att blogga om är mitt förhållande och speciellt grälen i det. Det sku säkert bli en toppenblogg men det kan man inte göra med sitt eget namn, eller ifall jag sku göra det sku jag säkert inte ha något äktenskap, alltså inget att skriva om.

Jag gillar att få kommentarer, det gör väl alla. Då vet man att någon hör ens prat. Själv har jag varit dålig på att kommentera, men försöker bli bättre. Har haft känslan av att jag inte har rätt att kommentera, att jag inte har något att komma med, att den andra är mycket coolare. Oftast kommenterar jag på andra mammors bloggar, det känns på något vis tryggt, men det är också något jag först börjat göra efter att jag fått Arthur. Jag är jätteklumpig i mina kommentarer och jag kan sitta och slipa på dem jättelänge, tills det låter ännu klumpigare. Ännu sämre är jag på att kommenterar kommentarer. Jag är ju inte cool, så som de andra.