1 år i Lojo

Jag kommer ihåg vad vi gjorde ett år sen då klockan igen flytta en timma bakåt. Micke var på jobb och jag gick ut med barnen lite efter 8. Vi gick med dubbelvagnen och bekanta oss med våra nya hemtrakter, vi såg stranden, campingen, mattvättplatsen och alla radhusen. Då hade vi sovit i vår egna lägenhet i några nätter. Då var allt så nytt, nu känns allt bekant och "vårt".

Jag fundera idag på vad jag saknar från stan och det ända är nog känslan (det finns mycket känslor och minnen där och så är känslan lite annorlunda också) och bussarna/metron/tågen. Sen sku vi ju gärna få bo lite närmare kompisar, men gissar att vi ändå träffats lika mycket som vi sku ha gjort fast vi bodde där. Men jag älskar nog att bo var vi nu bor. Det känns mycket lugnare och mera harmonsikt (speciellt då vi flytta från Havshagen och där såg man hela tiden bilar). Vi har allt så nära och vi rör oss inte så mycket bort från var vi bor för allt är här och barnen kan springa fritt, vi behöver inte vagnen varje gång vi går till parken och till och med Sander kan sparkcykla här. Ibland kör ju bilar till husen men de vet ju att här bor barn och barnen är också extremt försiktiga (typ rädda) för bilar. Barnen kan genast gå ut då de är påklädda, det finns inga trappor/hissar och det känns "friare". Sen så finns det flera som har liknande syn på barn och kläder som jag har, så det gör inte nåt fast det inte passar ihop eller är lite smutsigt. Sen så är det Prism och Citymarket kläder som används i parken och inte dyraste dyrt. Sen så har många flera barn hemma, också 4-5 åringar, så det finns lekkompisar åt Arthur. Och om inte de barnen är i parken finns alltid dagmammornas barn.

För mig är det skönt att vara här i lugnet, men skillnaden är nog enorm för barnen, märker jag nu. En dag när vi gick i Lojo centrum (det gör vi heller nästan aldrig för det är inte så lugnt att gå med barnen i butiker) blev Arthur helt överlycklig när han såg bärgningsbil, polisbil, roskisbil, stocklångtradare och nåt till. Det var det bästa med hela resan ( och då hade vi också varit och äta pizza). I stan så såg han ju hela tiden nåt spännande fordon för vart vi än sku så gick vi intill stora vägar. Sen gick båda också med öppna munnar när vi var i Sello, det var så konstigt för dem att se alla butiker och så mycket människor. Barnen rör ju sig här i parken, klubben, biblioteket, runt radhusen, simhallen eller butikernas leksaksavdelningar...

Men nu har alltså ett år gått. Ett år till bor vi i alla fall. Men sen är ju frågan vad som ska hända. Ska vi bli här långsiktigt (och alltså måla mera väggar och byta dörrkarmar) eller ska vi i nåt skede söka nåt större eller närmare stan?