När jag kolla i bloggen hitta jag ett inlägg där jag skrivit:
"Sander igen sover som en kratta. Ska ha lite mjölk hela tiden, eller bli buren, annars ylar han. Och från halv 7 (han vaknar alltid halv 7) ska han sova länge i famnen för att möjligtvis kunna sova längre. Och sen gnäller han på golvet, ska bara opp, opp. Inget är bra. Gnäll, kast, gnäll. Och inte ska han heller somna. Han sover, men gnäller och gråter och gnäller lite till."
Det sku jag nästan kunna skriva nu också. Fat mjölk dricker han nog inte mera. Men det är helt horribelt och varje gång han ska fås att somna eller alla gånger han vaknar och ylar och ska bäras på natten så önskar jag att jag hade tutten. Och det handlar inte om den mera, men det är mamma-panik och tandont och till det kunde ju tutten kanske hjälpa. Inatt sku Micke natta, men genast Micke tog i famnen börja ylet. Han skrek och grät och kasta sig och klöste och slog. När han vägra lugna sig gick jag dit och han klamra sig fast i mig som en koala. Känns helt som om den förstfödde också sku ha haft en liknande period nångång (joo, så var det ju, han skrek hysteriskt när Micke sku natta då nångång) men Sander är mera bestämt och han sku inte sluta på jättelänge. Om han bestämt sig för nåt så då står han för det och håller på så länge det krävs. Som tur somna han i vagnen på dagen utan skrik men annars så skrek han när han vakna 10 före 6 (och ännu var trött) och när han vakna från vilan och hela förra natten.
Det är en fas och det går nog över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar