Jag har länge funderat på dethär med Sanders tutt och när den skall försvinna. Jag vill ha bort dem rätt tidigt för att mina tänder är sneda och det kan bero på att jag hade tutt tills jag var sådär 3-4. Men ändå känns det ju lite fräckt för det är jag som gett den åt honom (och med Sander sku vi aldrig överlevt utan tutt, han var inte ens 24 timmar då han fick den första gången).
Och så far vi ju till Thailand i januari och jag har funderat om det är bättre att ha den då eller att inte ha den då. Bra för flygen och tröst är det ju men sen ska man söka den på natten och hålla den ren och hålla reda på dem. Så jag har inte kunnat bestämma mig om det ska vara före eller efter. Men om det sku vara före så sku det vara nu då Micke har semester. För då har vi lite mera tid och hoppeligen lite mera ork. Och sen idag när jag natta honom på dagen: Han stog upp i sin säng och protestkasta bort tutten. Sen la han ner sig och skre "tutttteeeee" och sku ha den igen. Efter några gånger bestämde jag att nu får det vara. Klippte sönder en och sa att den gick sönder när han kastat den så. Tog honom i famnen tillsammans med hans tutinalle och efter lite gnylande och gråtande och tuttee skrikande somna han och sov sen i 2 timmar utan problem. Vi ska nu ge det 3 nätter och om det är riktigt hemskt ännu då så får vi se. Ikväll, just nu, får Micke natta för oftast går det lättare med honom. Har nu inte hört nåt skrik men nog lite gråt och skrik efter tuttee. Hoppas att det sku gå bra och att natten inte sku vara alltför hemsk.
Och annars så har han nog på sista tiden bara haft den när han sovit, jag har varit sträng med det, men genast han sett en har han skrikit efter den. Den är ju nog så kär, så kär. Som tur borde tutinalle också vara ganska kär. Och jag tror ändå att det är lättare nu än om ett halvt år (eller sen inte). Han förstår lite nu, men ändå inte så mycket, och han borde glömma den snabbt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar