Igår var en hemsk eftermiddag. Jag och Arthur bara gräla för han betedde sig som en utomjording eller nåt. Han medgav att han var trött. Och det såg jag med, ögonen hölls just och just uppe och han var så överdriven och så galen att ho, ho. Igår var 5e dagen i sträck då han inte vilat på dagen.
Och fast han bara sov 11 timmar inatt med så sku han inte sova på dagen idag hellet. Han bara böka, skrek och höll på tills jag gav upp och tog ut honom för att inte väcka Sander. Sen blev det igen galenskaper och kasta alla saker, slå och bara busa och vara omöjlig. Låste in mig flera gånger på wc:n och barnet några gånger på rummet. Allt för att inte skada honom för tålamodet existerade inte mera. Sen gjorde jag det ända jag kunde och det var att sitta tyst och stilla i soffan och låta alla skrika. Sander skrek för att han sku se på mumin. Och under Sanders skrik och kläng och släng så märkte jag hur Arthurs ögon föll och hur andningen blev tyngre och hur han till slut somna. Äntligen kunde han låta sig slappna av och genast kom sömnen. Men han kämpar så emot på dagen. Och han sku ju inte måsta sova, men när man ser att han är så trött, så trött, så trött men ändå gör allt för att motarbeta... Och trötta, överdrivna, hysteriska barn är så inte min grej. Jag klarar inte av det.
2 kommentarer:
Oj, vad det låter bekant detdär! Hopplöst när dom "vill" lämna bort dagsvilan men sen ändå inte riktigt orkar hela dagen. Krafter!
Fast jag önskar ju att det inte sku låta bekant, så hopplöst kändes det. Men det är också en konstig känsla för jag kan inte nu, nu när allt är lugnt, förstå hur det kan gå så över för barnet och hur jag inte har nån kontroll över situationen mera utan bara sku villa sätta ner mig och gråta. Hoppas så att vi hittar nåt vettigt system snart. Idag sov han men sen tog det igen 1 h att somna på kvällen...
Roligt att hitta din blogg!
Skicka en kommentar