2½ dag kvar här hemma och sen tidigt på fredag morgon flyger jag iväg till Frankfurt för att sen ta tåget till Göttingen och bosätta mig hos min kompis Anja i två nätter. Dit kommer också isländska Tinna och schweiziska Olivia. Flickorna träffade jag för första gången i Ecuador 10 år sen då vi var där på utbyte och vi har hunnit träffas 2 gånger i Barcelona, 1 gång i Bergen, sen var de på mitt bröllop och Anja var i Finland när Sander var riktigt baby och Jade från Kanada som nu inte kan komma har jag träffat i Kanada, Ecuador och Finland flera gånger. Vänner för livet är de definitivt och hittills har allt alltid varit som förr då vi träffats. Ska bli jätteroligt!
Och det ska bli så härligt att komma bort hemifrån. Jag kan inte tänka mera här. Jag kan nästan inte göra nåt. Mina barn är halv-huliganer och det enda jag gör är att tjata, förklara, skrika och rädda allt som finns här hemma. Min mamma tyckte nåt i stil med att de är omöjliga och att jag inte har nån kuri på dem utan låter dem göra vad som helst. I min värld så låter jag nog dem inte göra vad som helst, men jag medger att de är väldigt energiska och uppfinningsrika och rör precis allt de ser, och att jag inte orkar eller har möjlighet att följa efter dem varje sekund. Vilket definitivt sku behövas. Och det är främst när de är tillsammans (vilket de nu hela tiden är) som det blir dårskap. Jag säger att skorpan äts vid bordet. Ena springer undan, andra springer tjattrande efter och så slänger de sig med smöriga händer i soffan. Jag ber ena att inte göra nåt och så gör ju andra det. Båda kastar omkring sig saker när de blir arga och snart har vi säkert en massa hål i golvet. På klubben är det helt hemskt eftersom båda försöker klättra upp på alla köksspsiar, dockhus, parkeringshus som finns eller sen gömmer de sig på ställen man inte får eller så springer de omkring vilket heller inte är tillåtet. Tillsammans är det helt craziga!
Så ja. Skönt ska de bli att hinna tänka lite och inte bara hindra alla katastrofer. För katastrofer är det hela tiden. Och sen ska Arthur inte tydligen sova mera på dagen och det är nog också katastrof. 2½ dag kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar