Just nu är jag inte lika positiv till tuttfritt mera. 1 timme efter att han somna till dagsvilan börja han gråta och skrek bara efter tutten och ville inte alls lugna sig i famnen. Kvällens nattning tog också halv timme (och han var i famnen hela tiden) och han ropa på tuttee, å mamma å pappa å mumin. Grät och var olycklig. Sen gick han och söka den söndriga tutten och så satt han den i roskis och efter det kunde han lugna sig och somna (troligen var han sen så trött).
Arthur sa ännu inget då vi tog bort hans, 1 år 4 månader, men det tog längre för honom att somna. Sander kan säga några ord och han är bättre på att kräva, och mera högljudd också. Ikväll har jag nog funderat mycket på om det var vettigt att ta bort den. Han har ju ändå bara sovit med den och somnat rätt snabbt när han fått den. Sugande har också för honom varit en så viktig del av insomnandet. Men jag vill inte ha 3 åring med tutt och det kommer nog inte inom halvt år att vara lättare för honom att somna utan den. Så nångång måst jag ändå ta striden. Blä.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar