Kvällstankar

Arthur har en ny fotomin och Sander har äppel i munnen

Igårkväll natta Micke barnen. Sander hade somnat själv i egen säng utan någon hjälp. Idag på dagen natta jag Sander och han bara skrek i min famn och sku bort och skrek lite mera (han var väl övertrött och ville nåt annat). Men sen ikväll när jag igen natta: Han låg lugnt och länge i sin egen säng utan att försöka sig bort till min famn. Helt tyst och fint bara. Men sen när han nästan somnat så tog han sin tutinalle och ville upp i famnen och somna sen djupt i min famn. Så det finns hopp! Förutom att han nog nu kan komma över sängkanten och att vi troligtvis måste ta bort väggen till den och då kommer han nog inte att hållas där.

Men annars så önskar jag att Sander sku sova gott inatt. Jag orkar inte sitta vaken med honom 1 timme mellan 5 och 6. Det är sån tortyr. Jag sku villa vara under täcket och ha det skönt men genast jag försöker sätta ner honom (tätt intill mig!) så ylar han, skriker aj, aj och försöker klättra tillbaka i famnen. Om jag sittsover i soffan med honom i famnen är han lugn men inte i sängen. Och tar Micke honom så skriker han bara på mamma. Och han sover ju nog men han vill bara ha rörelse och vara i min famn. Och så har det ju varit ända sen hans tänder börja komma. Tandtortyren.

Micke semester är snart slut. På lördag ska han på natt tur igen. I början kändes det som att jag hann med igen men nu har det ändå blivit rätt mycket. Loppis, köksplanering (åt mamma), länkandet, matlagning och att vara med familjen tar mycket tid. Sen har jag så massor små projekt på gång att jag igen inte alls hinner med.