onsdag, april 9

Huset eller läget

Nu ska vi diskutera och jag vill gärna ha åsikter och tankar och erfarenheter.

Just nu bor vi i ett radhus på typ världens bästa läge. Det jag uppskattar här är:

-Lahokallio naturstig är 100 meter bort.
-Liessaari naturstig är 1½ km bort.
-Det är 300 meter till stranden.
-Fotbollsplan/Ishockeybanan är 50 meter ifrån.
-Pulkabacken och parken är 50 meter åt andra hållet.
-Bibliotek, närbutik, rådgivning, pizzaställe är 400 meter ifrån.
-Det är lugnt och tyst här och det kör inga bilar här.
-Det finns massa vägar man kan ta för länk eller cykelturer.
-Citymarket är 1 km bort och Lidl likaså.

Här finns allt och ändå finns det natur. Natur som är så otroligt vacker. Idag gick vi igen runt Lahokallio och det är så fridfullt och vackert. Jag gillar natur och jag vill bo nära antingen vatten eller skog och helst både och.

Och orsaken varför vi säljer är att allt konstant faller ut ur skåpen och då har vi inte ens mycketsaker. (Vi har en handduk på man och 5 extra för simhall och det mesta är genomgått och så mycket onödigt har vi inte). Med 3 barn behövs ganska mycket, vår bastu fylls nu med skridskor, hjälmar, bilstolar och pottor. Vi har ingenstans att sätta sånt och jag vill ha plats för allt. Sen är det ju detdär med 2 wcn och ett stort kylskåp och inte ett frys/kylskåp. Enda nackdelen med området är att det finns hyreshöghus i närheten och alla barn där är inte så lugna och de springer ensamma och härjar och det vill jag inte att mina barn nån dag är del av.

Men jag vill ha naturen och så vill jag ha utrymme inomhus. En gård att leka på med barn i grannhusen. Men hur viktigt är det att ha en park nära sig? Och närbutik? Är det relevant? Just nu känns det mindre relevant men sen igen vill jag ha nåt att göra med barnen på eftermiddagarna och inte bara hänga ensam på den egna gården. Och hur ska man veta om det bor andra barn i området. Och är själva hemmet viktigare än själva läget? Det är min stora fråga nu. Är hemmet eller läget viktigare?

Sen är ju barnens evntuella skolväg och spelar in och arbetsresor och allt sånt. Och när vi flytta hit så gick det så snabbt och det mesta som fanns här kom som en överraskning, men nu har vi blivit så bortskämda och det känns som att vi aldrig kommer att hitta nåt lika bra som detta och i precis allt är det nåt fel. Jag var ren påväg till Routio men sen är där så massor hyreshöghus och så var det prat om massa droger och nu är jag definitivt inte påväg dit mera. Dethär är så otroligt svårt!

2 kommentarer:

Pia sa...

Ja, svåra frågor. Själva har vi ypperligt läge och ypperligt hus. Men om jag skulle måsta välja något av dessa två skulle läget nog vara det som avgör. Naturen o stranden har vi nära, bra skolor och daghem och lite på sidan om stora vägen där det är lite trafik (återvändsgränd). Däremot har vi 5 km till närmaste butik, till rådgivningen/ hvc och allt annat service. Vi behöver två bilar för att få det att gå runt sådär praktiskt då lokaltrafiken här suger. Men, ekonomiskt går det ändå av nån konstig anledning ihop trots att jag mestadels är hemma om dagarna fortfarande att ha två bilar, och då betalar jag gärna för denna "lyx". Droger finns överallt, även om jag känner med dig i tankarna om att det känns tryggare om barnen inte härjar runt på kvällarna ensamma, det kommer de att göra någongång i livet oavsätt om var man bor. Bor man på landet (där jag är uppväxt) har man ändå mopo o kommer i kontakt med samma skit som de inne i städerna i något skede..

Michaela sa...

Tack för tankarna! Vi kommer definitivt att behöva två bilar och därför är just närhet till butik inte avgörande (dessutom är det omöjligt att bära hem all den mat vi köper per gång, det går ren nu åt såna mängder mat i detta hus!) Droger och elände finns överallt, det är ju sant, men sen tänker jag ännu bara på 7-8 åringar som själv går ut på kvällen för att leka nånstans och så kommer det elaka barn (som säkert är elaka på grund av dåliga uppväxtförhållanden) och retas eller blir "vänner" med mina barn som sen också börjar härja och förstöra. Fast så kanske man helt enkelt inte får tänka. Måste väl kanske lita på att ens barn sen är någorlunda smarta.