Barnen var på dagis igår och allt hade varit bra och barnen var helt sig själv. Vi kom hem, Sander cykla, vi åt och så for vi och cykla igen och så kom vi in till buu-klubben. Barnen titta på buu-klubben och efter det så kändes Sander varm om kroppen men kall om händerna. En halv timme senare hade Sander superfrossa och frös och var helt hängig. 39,2 graders feber. Han darra och frös så att jag gav värkmedicin som han sen piggna till av och somna sist och slutligen vanlig tid fast han nu varit helt färdig i nån timme ren.
Jag gick i säng halv 11 och halv 12, just före Micke kom hem, så vakna jag av ett ljudligt och klart gråt. Fast det var Arthur. Han hade så ont i örat, så ont så ont. Han fick värkmedicin och fick komma med mig i sängen men hade svårt att vara och var så lessen. 2 var det igen helt olidligt och jag förklara att vi inte kan fara till nån läkare nu att vi måste vänta till morgonen men han hade så ont, så ont. Hitta barn-burana och gav det och efter en stund kunde han somna. Ångra att jag inte i Thailand köpt hem bedövande örondroppar eller vad det nu är de använder där...
Och så vakna jag nu, 6.45 och nu funderar jag vad det blir av denhär dagen. Sander har inte alls ropat inatt (inte ens 5-6 tiden som han vanligen gör) och jag har ingen aning hur han mår. Arthur ska jag släpa till läkare och hoppas att det lättar hans öronvärk. Sen ska vi väl alla förbereda vår stillsamma wapp fast planen ju egentligen var att båda sku vara på dagis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar