Denhär dagen blev så totala motsatsen till planerat och jag har inte tagit det bra. Speciellt då jag inte hann/kom ihåg att dricka mitt te på morgonen och det börja kännas i huvudet. Sen så var ju natten väldigt hackig och jag var mycket vaken då med och har faktiskt känt mig trött idag.
Jag hade idag tänkt ha en förberedande dag. Wappen, första maj, Sanders kalas. Fundera mat och köpa mat och laga mat och gå promenad och få kaffesälskap. Istället har jag suttit länge på Mehiläinen, köat länge för antibiotika mot öroninflamation, rusat igenom en alltför stor Prisma, bjudit på färdiglådor som lunch åt barnen, grälat med Micke och däremellan haft tusen tankar snurrande i huvudet. Så när Sander vakna genast Micke fått honom att somna ute så såg jag tv:n som min räddning. Och nu börjar jag leva igen. Jag drack te, skala potatisar, rulla köttbullar, tömde diskmaskin och tvättmaskin och fick ordning på tankarna. Nu är jag redo att, igen, gå och handla och denhär gången med båda frågemonstrena. Eller ena frågar inte, han bara vill, och han vill allt. Som att åka skateboard nerför Prismas rulltrappor. Och så ska man svara nåt...
Alltså. Idag har jag inte tagit mina ändrade planer bra för vanligen så gillar jag faktiskt massor att vara med mina barn.
Och ännu: Sander jaa. Inga problem eller fel idag. Inga alls. Feberfri totalt. Lite hosta som låter äcklig ibland men that's it. Sku bara villa cykla. Och igår var han så sönder som jag aldrig sett honom. Konstigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar