Livskris

Nu börjar jag på nåt sätt landa. Hinna stanna och tänka upp och jag fattar inte alls vad som händer mera. Alltså va håller jag på med? På fredagen såg jag en huuto anons på en Emmaljunga city cross vagn och jag bestämde mig bara för att "huuta" på den. Igår så var det enda budet och jag fick den vilket ju förstås var trevligt men så som jag känner mig sku jag ha satt massa mera tid på vagnköpet för det är ju ändå den sista. Dessutom har jag ingen aning om var den ska förvaras eller var vi finns när den ska användas. Men kanske det var jag som panikera eftersom jag inte alls funderat någo babytankar, inte alls som förr. Om 3 månader kan vi ha en baby i huset.

Och där kommer det andra "problemet" upp. Om 3 månader föder jag kanske barn och nu håller vi på att sälja vårt hem. Var ska vi bo då? Tänk om nån köper det här? Tänk om jag måste flytta med nyfödd. Så ogenomtänkt som nåt kan vara. Jag sku denhär gången villa kunna fokuser på babyn och hoppeligen få amningen och funka bättre och där är stress nåt som inte hjälper.

Och jobbet. Nu efter att ha varit en lugn dag hemma är jag uttråkad. Saknar vuxet sällskap och sku villa göra nåt vettigt. Men är endå så tveksam till att söka långa tjänster, det känns så fel för jag kan ju ändå inte börja nu. Dessutom borde man i dagens läge vara socionom eller hälsovårdare för att få kortare jobb. Och jag är ju då tradenom och tradenomjobb finns det minimalt av. Och jag har ju aldrig funderat på jobbsituation när jag studerat utan bara vad jag vill göra och vad som passar mig.

Jag går definitvit igenom livskris nu och inga bitar finns på plats. Eller en bit är på plats. Mina barn är nu 80% på dagis 13 dagar i månaden ända tills nångång i juni. Det var sen sist och slutligen inte så svårt att avgöra. Men allt annat. Kaos. Och graviditetsmässigt är jag jätte känslig just nu och sku kunna gråta åt precis allt. Var kommer detta att sluta?!