Bitar

Dagens och gårdagens största glädjoämne i "vardagen med Arthur" är att han äter bitar. Han fick igår en 8:a månaders matburk och där var nästan bara bitar. Jag mosa dem lite med gaffel för trodde att han inte sku äta det. Han åt hela burken utan att klaga något. Idag laga jag egen bit-mat och han åt. Sen drack han också mjölk från pipmugg, förr gick bara vatten. Han blir människa!

Ibland är jag orolig för att han ska vänja sig vid något och sedan bara acceptera det och inget annat. Därför försöker jag så tidigt som möjligt vänja honom vid sånt som han går med på, som just bitar och pipmugg. Försökte inatt också att han sku sova mera i egen säng så att han inte tror att bara för att han vaknar på natten får han komma till oss. Slutresultatet av det var att han vakna 00.45 och 03.15 och han fortsatte sova i egen säng efter att vi gått runt lite i huset. 04.20 vakna han igen och då var ege säng nej, vår säng nej, bära runt nej, mjölk ja och efter det funka vår säng. Så var vaken sådär 1 timme med honom mitt i natten. Härligt! Som tur fick vi sen sovmorgon till 7.15....

Glada wappen till alla!

Planer

Ikväll ska jag inte göra så mycket mera. Arthur sover och Micke är på jobb. Ska kanske städa undan lite men bara om jag orkar.

Imorgon ska jag baka morotsrutor för kvällens fest och också en räkpaj för första maj. På kvällen är det Hawai inspirerad fest i Tölö som gäller. Med Arthur. Så kräver en massa planering av vad som ska tas med förutom kokosbollarna och morotsrutorna.

På lördagen hoppas jag på att Arthur vaknar tidigt för jag vill för engångs skull höra när de sjunger in i våren i Kaisaniemi parken. Vet nån förrästen när det är? Ska väl slänga ihop en piknik korg och packa en massa saker med åt Arthur också före vi far.

På söndagen måst det städas hos oss. Sen har jag inte så mycket planer på en lång tid. Ska bara läsa på inträdesförhör, sku ju vara alltför nolot att inte komma in. Och planera sommaren på stugan.

Internetlös dag

Vårt internet var inte sammarbetsvilligt igår så jag var nästan hela dagen internetslös. Kändes konstigt. Eftersom jag hade hur mycket tid som helst så laga jag hawaiinspirerade halsband för fredagens hawaiparty. Resultatet är vad man kan vänta av mitt pysslande. Inte bra. Men tiimaris 5 euros band ser typ liknande ut och dethär blev ju gratis. Och Arthur tyckte det var roligt.

Resultatet

Sen hade jag fotosession på Arthur och han sku ta kameran.

Han har nu också börjat lära sig komma ner. Men är ännu lite orolig för att han ramlar på ansiktet och får tänderna i läppen... Farligt med barn.

På dagen var vi på babycafe och på eftermiddagen gick jag på promenad för att Arthur sku sova, men nej. Till slut blev han så lessen i vagnen så fick komma hem bärande på honom, trodde det var nåt i blöjan. Men nej. Sen somna han genast hemma i famnen.

En helt vanlig dag med andra ord. Utan internet då.

Såhär fin var blomman jag fick av Micke

Dagens ups and downs

Plus:

-Micke hämta en helt sjukt söt blombukett åt mig idag, hade rosor i rosagrönt och var bara helt härlig. Han har lätt blivit irriterad på mig på senaste tiden och jag har varit irriterad över det och sen idag var jag irriterad på honom för det är störande med irritation och sen fick jag blomma och allt blev bra.

-Jag gick ensam till butiken och handla ingredienser inför wapp-bakningen.

-Drack årets första mjöd.

-Arthur åt inget på natten. Gav mjölk åt honom halv 7 för han var vaken men sen somna han om och sov till kvart före 8. Tror vi slutar ge mjölk på natten för han saknar den inte när han sover med oss. Och sen när hans kris är förbi och börjar sova i egen säng så vill han inte ha mera mjölk. Fin plan som säkert går i ras ren inatt.

Minus:

-Gardinsyende. Sydde på söndagen en mörkläggningsgardin. Resultatet var hemskt, svart tråd på blått tyg och ingen jämn sömn och en sömn som inte börjar vid kanten och annat hemskt. Sen tog tråden slut och jag hängde upp den andra gardinen osydd. Idag köpte jag ny tråd och 1 av 4 sömmar gick bra. Sen bestämde sig maskinen för att göra ena sidan av sömmen helt hoppig med en massa lösa tråder. Så har sprättat och bestämt mig för att skita i projektet sy gardin. Hänger upp den halvfärdig med 1,5 sydd söm av 4.

-Arthur har haft ont nånstans. Både vid lunchen och middagen börja han gråta smärtgråt och sen ville han inte äta. Kanske tänderna, sku ju inte överraska om det sku komma ännu mera av dem. Eller magen. Eller ont i benet av att han ska stå med ena benet i tripp trappen.

-Köpte fazer struvor som sparas till wappen men malvala struvor som var för idag. De smakar apa.

Varför så negativt till invandrare?

Före jul sluta vi prenumerera på hbl, jag tyckte vi sku spara. Men nu har det kännts lite tomt att inte ha nåt att läsa på mornarna så började igen prenumerera på den. Och nu kan jag igen konstatera att dethär landet är helt vrickat.

Jo, jag fattar att vissa människor, sånadär väldigt "Finland ska helst inte ha nån kontakt med resten av världen" är av den åsikten att utlänningarna kommer och ta våra jobb, men att en så viktig person som Heinäluoma går och påstår något sånt tycker jag att är helt sinnesjukt. Jo, det går dåligt för partiet, men kanske man sku byta ordförande istället för att göra dethär landet ännu mera främlingsfientligt. Jag tycker inte att det är något fel i att göra det lättare för utlänningar att få jobb i Finland, tycker ju också att det är roligt att finländare kan fara till andra länder och lätt få jobb. Och det är ju trevligt med diversitet, och nu talar vi ju ändå om människor som kommer hit och jobba och inte såna som kommer och leva på socialförmåner. Och fast arbetslösheten nu är rätt hög så kanske det beror på att vi har arbetskraft med fel utbildning och kanske genom att ta arbetare utifrån, tex sjukvårdare, hjälper denhär snedvridheten. Tycker bara att det är så fel att man fiskar röster och genom det göra landet ännu mera främlingsfientligt. För om nu Heinäluoma säger så så måste det ju vara sant. Nåja. Hoppas att människor är smartare än så.

Arthur 7 månader

Simply the best!

Arthur blev igår hela 7 månader. Min stora pojke.

I mina ögon är han jätteaktiv, påväg nånstans hela tiden och hålls bara korta stunder på samma ställe. Kryper snabbt, stiger upp mot allt och sitter fint. Har inte ännu börjat med tvåstavelse joller, sådär som ta-ta. Är alltsom oftast glad, jätteglad. Speciellt när man tar fram kameran och när man säger nej åt honom. Roliga lekar är till exempel "mammas lilla kråka" sången på knäna, "var är Arthur?" och "tittut"-lekar och ramsor, bäst är: tåtisse, fotbisse, benborre, knärkorre, lårväcken och lilla vällingsäcken. Böcker är roliga så länge man kan äta på dem och så länge mamma för konstiga djurläten.

Äter allt och mycket, iaf just nu. Men stora bitar är inte pop. Nu går helt vanlig gröt ner, en vuxenportion som morgonmål. Äter sådär en 8-9dl mat, frukt och gröt per dag. Dricker väldigt lite mjölk, också fast han får den före maten. Har hemma på sig tygblöja. Skiter många gånger per dag.

Håller på och få tänderna tre till sex. Vaknar ofta på natten. Äter max 1 gång per natt, resten av gångerna stiger han upp och stå i sängen. Att sova med mamma och pappa är roligare för då kan man ju dra nåndera i håret. Vaknar oftast halv 7, men idag var det halv 6, så det varierar. Sover ca 11 h på natten och kanske 3h på dagen i 3 olika pass. 2 stycken är 30-40 minuter och 1 är ca 1,5h. Orkar vara sådär 2-2,5h i sträck vaken. Somnar när man går med honom i famnen.

Han tycker inte om damsugarljudet och inte heller om prassel. Det är han det just nu. Mitt lilla troll som jag älskar så otroligt massor.

Han älskar kameran och när han ser den börjar han skratta och charma

Uppföljningen

Allt gick bra. Arthur hade bara fallit en gång, tagit 2 tupplurer, ätit bra med mat, druckit dåligt med mjölk och varit lite gnällig efter sista tuppluren. Allt var som vanligt med andra ord. Mamma hade också hunnit städa vårt kylskåp och diskbänk och jag fick en vänlig påminnelse om att jag måste städa bättre.

För mig och Micke gick det också bra. Första akten satt jag med hjärtat i halsgropen eftersom vi hade biljetter i rad 1 på 3 balkong, alltså högst, högst upp, och jag är rädd för höjder. Kände bara hur jag sögs nedåt och höll därför hårt i baksidan på stolen. Playme var underhållande och skådespelarna fantastiska talanger, vilka röster, vilken koreografi och vilken akrobati. Efteråt gick vi ännu till Grande Grill och jag åt en megaportion köttbullar, potatismos och bacongräddsås. Så otroligt gott men efter 1/3 portion var jag mätt. Och det var ju lite konstig mat att välja men hade sån lust med det. Efter att vi betala börja jag sakna Arthur massor. Helt megamassor. Så sen kom vi hem så snabbt det gick och den gnälliga pojken blev genast glad i min famn. Mitt lilla troll. Och jag ringde bara 1 gång för att kolla hur allt går.

Första gången utan oss

Idag är en stor dag i mitt liv som mamma. Arthur ska första gången för en längre tid vara med nån som inte är hans förälder. Jag och Micke ska gå på Playme och min mamma kommer och se efter Arthur. Vi går på dagsföreställningen för kvällen är ju ändå lite mera kritisk för småbarn som första gången är utan föräldrarna. Nu kan man ju tycka att detta inte är nån big deal och det är det ju egentligen inte, men för att senare förstå vad det är som är oroande och kritsikt kommer här nu en lista:

- Arthur är hungrig utanför mattid och mamma förstår inte det och så går han hungrig. Jag tycker själv det är så äckligt att var hungrig så om jag ens lite tror att Arthur är det så får han mat. Nå troligtvis räknar nog min mamma också ut det. Och som minne för famtiden: Inatt sov han utan mat och vakna bara en gång, klockan 12, och då kom han till vår säng. Halv 7 vakna han glad och nöjd för moron.

- Arthur faller och slår sig och får ont. Väldigt sannolikt scenario om mamma inte är tillräckligt snabb. Igår när han själv försökte komma ner från stående så landa han pladask på ansiktet (fattar inte varför han inte to emot med händerna men jag fick halvt tag i hans ansikte). Tog genast upp honom i famnen och i med tutten och när jag titta på honom rann bara blodet ner på hakan och det var massor. Klara inte av att titta så som tur var Micke hemma. Han hade slagit de undre tänderna i övre läppen och fått ett sår. Nu ser hans övre tandrad också helt missfärgad ut. Den är blå och så kommer det ut lite tänder där, men ett rejält slag har den också fått. Hoppas att det blir bra av sig själv.

- Arthur tror att han blivit övergiven. Ytterst osannolikt.

Så nu har jag behandlat dethär och ska ta och njuta av lite tumistide med Micke. Och en bra teater.

Här var mitt och Mickes liv väldigt annarlunda, och det är drygt ett år sedan. På vår bröllopsresa på Maldiverna. Då hade vi bara tumistid och fast lilla Arthur ren då var i magen så hade vi nog ingen aning om hur det sku blir.

Barnmässan

Jag var med Arthur till barmässan. Galet är hur jag sku beskriva det. Nån sa att det sku vara som barnfamiljers galna dagar och det är precis vad det var, om inte värre. Allestans barnvagnar, och en massa springande, skrikande, gnällande barn i alla åldrar och stressade mammor. Speciellt roligt var ju att där fanns typ 2 hissar. Att shoppa något där var halvt omöjligt. Barnvagnar allestans i vägen och en massa rådd. Tur för mig. En sak köpte ja nog ändå, det var en pocketblöja för 15 euro.

Arthur betedde sig exemplariskt och sov största delen av tiden. Helt ok upplevelse men om man vill shoppa behöver man nog pappan med och för att barnet ska få nåt ut av det måst det vara lite äldre. Där fanns tex polis och spåra.

Fruktkakan

Igår var jag i Lindex och kände att Arthur behöver något färggrant. Mest kanske så att jag ska få vår och sommarkänsla, för det är ju ändå jag som mest ser vad han är klädd i. När Micke såg vad jag köpt sa han orden fruktkaka och polkagris. Ganska beskrivande eftersom den rosa bodyn har en massa frukter på sig. Polkagrisbodyn är han och byter idag för kom på att den är lite för ljus, men fruktkaksdräkten stannar. Och oj vad jag tycker att han är söt i den. Blir ju på så gott humör av den. Blåa byxor till och allt är bra. Köpte ett 3:e par blåa byxor åt Arthur igår. Jag gillar blåa byxor.

Mycket glädje och mera färg i väntan på sommaren.

Det enda negativa är att fast bodyn är en storlek 80 så är den väldigt tight på lilla gubben som egentligen ännu är en 74. Säkert gjort för flickor. Blä för det.
Och för att nu ännu klargöra det så tycker ingen av oss, inte jag eller Micke, att man med kläder kan påverka ett barns sexuella orientering.

En natt igen

Arthur sover ännu och klockan är kvart före 8. Wihuu. Det finns hopp. Hittills har det varit bra om han sovit till kvart före 7 men oftast har han varit klarvaken sen halv 7.

Han har sovit med oss sen halv 3. Han vakna 10 över 2, jag bar på honom, satt ner honom, han sov 1 minut vakna, jag bar igen en längre tid han somna, sov i 10 minuter. Sen tog jag honom med oss. Och det söta i hela situationen är att han lite vakna upp 10 över 7, men han vände sig bara och tog i mitt hår. Sen när jag steg upp vände han sig till Micke och tog i hans hår. Hår är det som får Arthur och sova.

Inatt åt han 10 (för då var det nån panik) och 4. Men han somna sent, först halv 9. Så nu får han börja gå och sova senare.

Å nu vakna han.

Sommarplaner

Idag var vi hela familjen på excursion till Lojo och ett ställe i närheten av vår (min mammas) sommarstuga. Tillbaka kom Micke med ett sommarjobb. Yiih. Så nu är våra sommarplaner fastställda. Vi ska bo hela sommaren, 3 månader på stugan. Micke kommer att jobba 5 km därifrån. Stugan har inget rinnande vatten, uthuset är otrevligt och där finns massa ormar. Plus att där inte finns diskmaskin, tvättmaskin (inget eknomoiskt tygblöjsanvändande :( ), ingen fungerande tv, inget internet jaa, där finns typ inget. Kommer att bli spännande!
Men när jag ser på foton från ifol så längtar jag ren:

Utsikten från nedre stugan.

Ekorrjagande hunden kommer också att få bo där hela sommarn.
Och jag och Arthur får vara hela sommaren med Micke. Om han sku ha varit i stan sku vi ha setts lite för jag och Arthur sku inte ha varit här. Det som inte är roligt är ormarna. Jag hatar dem och är livrädd för dem. Micke får mörda alla han ser.
Jag kan klä mig i ännu konstiga kreationer än här hemma.

Liten stackare

Idag på kvällen var vi till pikkujätti läkarstation till en hudläkare med Arthur. Han har rött i knä- och armväcken och sen vid örat, och nu har det börjat klia mera. Det gjordes på honom prik(?)test för att kolla för allergier och det var inte alls kul. Först måste händerna hållas stilla för att skriva siffror, sen för att droppa grejer dit. Sen efter 15 minuter sku resultatet ännu kollas. Arthur ville ju inte att man sku hålla hans händer stilla, ville inte sitta där, han var ju trött. Så han skrek och skrek och skrek och inget fungera för att få honom och lugna sig. Inget. Stackarn. Sjöng tusen sånger och Micke klappa händerna och visa leksaker. Vi såg ut som dårar. Och när vi sku bort därifrån hände ett under. Arthur somna när jag klädde på honom. Och Arthur somnar aldrig, aldrig, sådär i misstag som vissa babyn. Aldrig somnat när han lekt på golvet, aldrig i sittern, aldrig av att sitta i famnen. Han va så slut. Så nu sover han för natten i t-skjorta och byxor med våt blöja och utan kvällsgröten. Blir intressant natt. Men inatt får han äta massor om han vill.
Han hade inga allergier men nog atopisk hud. Nu ska vi börja smörja.

Couscous

Jag är lite ute med sånadär nyare, trendigare (?) maträtter. Jag älskar mat och tycker om att pröva nya saker, men här hemma kör vi på potatis, pasta, rissorter, nudlar och bröd som tillägg till mat. Idag tänkte jag outside the box och köpte couscous. And I'm in love. Finns det nån lättare maträtt? Man kokar vatten och sätter i couscous och så är det klart. Härligt.
Till och med Arthur åt couscous helt i sin naturliga form (nog blandat med zuchini-purjo pure) och han är ju lite kinkig för bitiga saker.



Enkel couscous måltid (tillägg till kött): Tillred couscous enligt paketet. Stek lite zuchini, purjo och tomat. Smula lite feta. Blanda ihop allt och häll över olja, speciellt gott med basilikasmakande olja. Krydda med lite salt och peppar. Mums. Ska så laga massor av det på sommarn och äta med grillmat.

Orka, orka!

Idag blir jag sinnesjuk med Arthur. Han drar mig i mitt smutsiga hår, klänger i mina byxor så att de faller ner och gör allt han inte får. Sen sover han på fel tider och alltför kort. Ska bara vara i famnen och klänga. Och jag blir störd och vill ha nån sekund för mig själv. Och det känns ju sen hemskt. För jag älskar ju det lilla livet så massor. Och jag förstår att han har det svårt och behöver mig. Endast 1 av de 4 tänderna som är påväg har spruckit helt igenom, de andra håller nu på att bilda hålet. Och om 3 tänder var påväg att spricka igenom åt mig sku jag å va störd. Så jag ska orka. Hoppeligen mera nu efter detta inlägg.

Min offentliga amnings historia

På alfamamman och livet & Helsingfors pågår en häftig diskussion om amning i restaurang. Har ju aktivt kommenterat men dethär är ju en fråga jag har en stark åsikt i så måste skriva lite till .

Ville nu bara ännu klargöra det är okej att amma offentligt om man själv är okej med det. Man behöver inte låsa in sig i hemmet för att man inte vågar amma offentligt. Och man behöver inte gå på toaletten och amma om man inte vill.

När Arthur föddes hade jag väl ingen åsikt. Men ren före första gången på stan googla jag lite åsikter om offentlig amning. Sådär för att veta hur man ser på det i Finland. Vissa var förståndiga och sa att ja, att självklart kan man amma, men otroligt många kommentarer sa att nej, gå på wc:n, mata från flaska och så. Det gjorde mig ju lite osäker, kanske nån sku bli störd, säga någo åt mig och så. Men allt gick bra. Var också efter det lite orolig för hur det skulle tas, var det lämpligt eller ej liksom. Speciellt när vi sku på restaurang. Men efter mama rosa besöket med Arthur hade jag bestämt att det var okej. Och med tiden har det bara blivit mera okej. Hellre amma en hungrig/bröstsjuk unge än att höra på skriket och inte tillgodose babyns behov. Jag har ammat i närtågen (tåget var försenat), på en central bänk i böle tågstation (annars sku det ha blivit i spåran), bilen, caféer och de få gånger vi gått på restaurang (det kostar ju pengar och pengar är ibland lite knappt!), flygplan... Och om någon sku ha sagt nåt åt mig sku jag bara ha fortsatt.

Jag tror inte att nån njuter av att visa upp sina bröst på offentliga platser, jag har inte haft så mycket emot det, men så lite som möjligt försökte jag ju alltid visa. Och när barnet har bröstet i munnen så ses ju nästan inget. Och ingen måste ju titta. Jag tittar inte heller på andra när det äter.
Amning kan inte jämföras med att gå på toaletten eller utföra andra naturliga behov. Det det nog kan jämföras med är att dricka ur flaska eller helt enkelt att äta. För barnet äter ju. Något som är helt okej att göra. Allestans. Så länge man själv är okej med det. Ibland ses barnen bara som nån slags accesoar till föräldrarna och har jättelite värde i sig själv. Barnet ska inte få bröstmjölk för att nån annan störs av det, barnet ska vara så tyst som möjligt så att ingen störs. Det finns mycket saker som också stör mig när jag rör mig ute bland folk, men det är sånt jag måste finna mig i. Vårt samhälle borde också finna sig i barn och amning. Så en sista gång. Det är okej att amma offentligt.

Skrämmer förldrarna

Arthur har börjat skrämma livet av oss.

Jag var just ut på dagspromenad med Arthur (utan tutt!) och när jag kom in bar jag upp honom sovande i mammalådans sovpåse. Sen satt jag ner det sovande paketet på vår säng, så som alltid. 5 minuter efter att vi kommit in hörde jag ljud och gick och titta. Paketet var tomt och ungen stod vid spjälsängen (som tur nog är helt fast i vår säng) och var hur nöjd som helst. Han sku ha kunna välja en annan riktining och krachat ner i golvet. Paketet sätts från och med nu antingen på golvet eller i spjälsängen.

Igår titta ja in i hans mun för att se efter tänder. I gommen såg jag något svart, vitt mögelaktigt. Det såg lite ut som ett hål, som om något frätat sönder gommen, helt jättefult. Sen fick jag Micke och titta och han blev också helt upprörd. Börja tala om päivistyksen på hälsocentralen i Malmgård, ja konstatera att det är stängt på söndag. Sen sku vi ringa till nåt nummer och fara till läkare och allt möjligt. Medan Micke sökte fram nummer så våga jag mig ännu på en titt under lampan. Nu var grejen på tungan. Det var en del av tidningen ekonomi som hamnat i Arthurs mun! Som tur hann vi inte ringa nånstans...

Lärorik dag

Idag har jag lärt mig lite nytt om Arthur:

- Min mat duger, äntligen, om den är tillräckligt vattnig och lös. Då går allting ner. En stor hit var potatis, purjo, zuchini.

- Det är lättare för mig att natta Arthur med håret fast. När det är löst drar han bara i det och blir hyper..

- Arthur kommer att bli balettdansör:

Bättre, bättre

Lät kanske lite bitter i förra inlägget. Det är jag inte mer. Micke fick Arthur och sova vid 8 och jag gick pånytt och sova och fick sova en sådär 45 minuter. Sen steg dessutom Micke upp med honom och lät mig sova lite till. Nu var denhär dagen räddad!

Idag ska vi städa och gå och simma med Arthur. Och jag har sälskap hela dagen, av en vuxen.

Ingen sovnatt åt mig

Projekt låta mamma sova på natten mer än nån timme i sträck gick inte så bra. För det första vakna Micke inte en enda gång själv fast han låg på pojkens sida, jag skuffa till honom många,många gånger före han äntligen tog sig upp och då Arthur ren hunnit börja vakna. Och grejen är att man snabbt ska sätta tutten i och handen på och om inte det går genast ta upp honom före han blir mer upprörd och vaknar. Sen fatta han inte heller när han var hungrig och sen när jag sagt det så fick han det inte allt koordinerat så till slut satt jag och mata honom. Sen sprang jag också senare efter mat eftersom han inte riktigt förberett sig tillräckligt bra. Och Arthur som först somna kvart över 9 igår när vi kom hem från Jari&Dannu vakna kvart över 6. Och nu var det ju min tur att gå upp, eftersom jag haft sovnatt. Jaaa. Och efter bara 9 timmars sömn för pojken är han ett gnällmonster

Bör tränas på mycket mera, varje veckoslut. Men nu borde Micke också förstå att man kan vara trött av att bli väckt miljotals gånger varje natt.

Första parkbesöket

Idag var vi första gången med Arthur till en lekplats med Arthur. Stället ligger 20 meter från vår bakdörr. Toppen tycker ju jag. Där kan sen Arthur sitta i sandlådan, gunga och åka rutchbana. Finemang. Fast så länge till kommer vi ju nog säkert inte att bo här, fast det sku vara helt perfekt. Svenskspråkigt dagis kanske 25 meter från vår bakdörr.

Arthur var kanske inte lika excited över gungbesöket som hans mamma och pappa, han tyckte nog att omvärlden var intressantare.

Väldigt slapp attityd i gungan, lite som om han sku ha varit hög.

Sen gunga vi tillsammans större barns gunga

Och till sist var det rutchbansåkning med pappa.

Tandstatus

Eftersom jag är lite ute med tänder hade jag nog ändå lite fel när jag trodde att Arthurs hörntänder var påväg. Det var de andra från mitten. En av dem har kommit igenom lite och den andra känns helt bra i tandköttet. Men nu märkte jag också att de övre framtänderna är påväg. Det betyder att han nu håller på att få 4 tänder på engång om jag kännt saken rätt (för dit in är det omöjligt att se). Så nätterna är igen helt hemska. Inatt var det värre än hemskt. Arthur var vaken i 45 minuter från 20 över 3. Sen fick jag honom och somna och han vakna igen efter 10 minuter. Idag har jag faktiskt varit zombie, länge sen sist och en känsla jag inte saknar. På babypoesin låg jag som en baby över alla dynor och om Arthur inte sku ha varit så livsglad sku jag säkert ha somna.

Nåja. Imorgon har jag Michaela-dag. Jag ska gå på loppis. Utan Arthur. Sen förhandlar vi också om sovnatt åt mig. Sku ju vara trevligt att sova lite mera än 3-4 timmar i sträck för en gångs skull, har ju inte skett på snart 7 månader. Problemet är bara att Micke inte vaknar. Inatt klättra Arthur över hans huvud och rev i håret och Micke rörde sig inte ens.

Somnande och avslutad amning

Efter dålig natt igen tycker jag att jag har rätt att äta shokorussin som mellanmål/lunch. Vet ju att det bara gör mig tröttare, men iaf behöver jag inte tillreda något. Kaffe hade liten effekt. En promenad sku säkert göra bra men Arthur sover redan andra gången.

Efter att vi flyttat ner sängen har jag tillfälligt gett upp hoppet på att han sku somna själv där. Om man sätter ner honom vaken börjar han bara gunga, stiga upp och stå och till slut protestera och man måste lyfta ned honom och så börja allt pånytt. Så nu får han somna så att man går med honom i famnen och det är så otroligt fridfullt. Han tittar först lite runt och sen när han inte orkar mera sätter han huvet mot bröstet och stänger ögonen och det tar mycket mindre tid än att lägga ner honom en miljon gånger i sängen. Och lika dåligt/bra sover han för det.

Sen har jag också slutat amma, tror att sista gånge blev på lördagen när han ännu var dåsig när han vakna upp. Fast jag var okej med det före Barcelona så har det nog varit svårt. Höll i det rätt länge och amma typ 1 gång per dag, alltid då det funka, vilket var sällan. Helst sku jag ju ha nattamma istället för att leka med flaskan men när det inte bara funka. Efter min kortvariga spysjuka och utdrivningsreflexproblem blev det aldrig riktigt bra igen, och speciellt att amma på natten gick inte alls. Men nu på söndan bestämde jag att det är inte rätt mot Arthur att nån gång ge bröst och oftast flaska, han blir ju helt yr av det, så det har fått vara. Så nu är det helt slut. Om jag får flera barn sku jag nog gärna amma längre, för det blev ju helt ok sen till slut.

Utekläder

Arthurs nya vår- och hoppeligen hösthalare och mössa.

Fast jag nu inte tänkt fara med barnvagn till Galna Dagarna blev det nu ändå så och helt bra gick det. Megakö till hissarna var det men Arthur var bara glad. Hem kom vi med denhär reima halaren i storlek 80, en gåva av min mamma. Den är bara skalet och nu undrar jag vad man ska ha under? Är det bara fleece som gäller eller går tex ylle också bra? Sen när jag listat ut det ska vi gå till nån park och gunga.

Min kväll

En euros skumvin på Bakers, vittvin, muchos nachos och skib-po på Amarillo och en massa tomt skitsnack med halvmaraton tränande Lee. Toppen kväll, men nu i säng så att jag hinner sova lite före Arthur vakna.

Lessen mamma

Drar sig upp mot ungsluckan som förstås öppnar sig. Hur ska han nu förstå det?

Dethär med att Arthur tar sig och stå är inte alls roligt. Inte ett dugg. Det enda han ska göra är att stå. Han kan ligga nån sekund på golvet, men sen kryper han fram till närmaste sak och tar sig upp och stå. Det är ingen skillnad om det är en instabil stol, ungsklucka som öppnar sig, handduk som hänger på tork, mammas lösa byxor/bara ben, torkställning, väska... Allt ska klättras upp på och precis hela tiden. Konstant. Problemet är ju att han inte förstår något. Han kan ta sig upp med stöd av soffan och sen hålla i en filt vilket förstås resulterar i fall. Han kan stå vid vardagsrumsbordet och mittiallt börja leka med en sak med två händer vilket resulterar i fall. Och fast han har hjälmen på så slår han sig ordentligt när han faller, och int vill jag ju att han ska få ont. Jag sitter nästan hela tiden med honom. Han vill inte leka med mig, men måste ju sitta där för att fånga honom för annars sku han slå sig säkert 100 gånger/dag. Just stod han jättelänge och höll i medan jag läste tidning och på en sekund tappa han balansen och föll rakt bakåt. Jag fick inte i honom. Efteråt var han så otroligt, otroligt lessen och jag var förstås jättearg på mig själv och ville också bara gråta. Nu önskar jag att han sku lära sig och stå utan stöd så att han sku kunna hålla på med vad han gör. För jag blir galen snart. Är alla ungar sånahär?

Att stå upp i sängen är också så roligt, men inte för mamma.

Glad mamma

Är så nöjd över vår natt! Arthur vakna första gången 20 före 2. Tog honom i famnen, gick nån minut och satt ner honom. Han sov. Inga tecken på hunger. Han vaknar halv 4 nästa gång. Är säker på att han är hungrig så klipper snabbt upp ersättningen och häller upp. Han äter 80ml och somnar om och vaknar först nästa gång 7. Helt otroligt. Han vakna bara 2 gånger på hela natten!
Nu vet jag ju att detta säkert händer nästa gång först efter några månader men jag kan alltid iaf komma ihåg denhär natten och tro att nästa kanske blir så.

Och ikväll ska jag och träffa Lee. Första gången jag är borta från Arthur på månader. Säkert helt bra för alla.

Alltför snabbt

Lilla svampen står samtidigt och ser på tv:n som han tittar in i leksakslådan

Arthur är faktiskt ingen baby mera. Det börja vid påsk då allting ändra. Då han lärde sig mängder av grejs. Och nu fixar han grejerna hur bra som helst. Han sitter och man kan lämna honom sittande (rådgivnignstanten sa att det sku hända när barn är typ 10 månader), men man kan ändå inte lämna honom nånstans för han stiger genast upp mot allt, tom filtar, trasor och sånt man inte kan stiga upp mot och krypande ser också mycket smidigare ut. På 1 vecka har han gått från att vara baby till nåt annat. Och då är han ju bara 6,5 månad. Har svårt att smälta dethär. Väldigt svårt. Han sku ju vara min baby länge, länge till.

Försökte inatt amma när han inte ville komma till ro och somna om. Nå vad gjorde den lilla grisen då? Bet mig. Inte så skoj. Tror det får vara nu. Måst bara kunna släppa, men lätt är det inte. Ja, och om det nu är hörntänderna som kommer så borde de först komma när barnet är typ 1,5 år. Han har skostorlek som en 9-12 månaders baby, klädstorlek som nästan ettåring och så dök han första gången idag. Alltför snabbt växer han upp. Snart får vi börja gå till parken och leka och sen börjar han väl skolan riktigt snart me. Suck!

Väldigt koncentrerad man

Bortskämda barn

Har hela dagen idag funderat på hur man kan skämma bort ett barn med närhet och kärlek. Eftersom det var min mamma som, igen (suprise, suprise!), kom med det påstående måste jag ringa och fråga hur det är möjligt. Jag fatta inte alls tankebanan bakom hela konceptet. Med materiella saker är det ju helt logiskt, men med närhet!? Nåja. Tydligen är det så enligt det gamla tankesättet att om man har barnet ofta i famnen, sover med barnet, tar upp det genast när det gråter osv, så vänjer sig barnet vid att vara i famnen och vill alltid vara där. Att inte är nu barnet dumt, om det en gång får komma i famnen vill det alltid vara där! Och att alltid ta upp barnet betyder att det är barnet som bestämmer och inte den vuxna. Det mest shockande i samtalet är att min mamma helt seriöst tror att det är såhär. Hon förstår inte att det under de riktigt senaste åren har ändra så mycket. Det är ju bara 23 år sen hon haft små barn. Nu har jag ju då i 6 månader försökt förklara dethär åt henne. Men nej.

Tycker att det är helt logiskt att mycket närhet är bra. Lite som att om man alltid har tillgång till sängen (eller nåt), liksom helt alltid, då går man dit när man är trött och drömmer inte om att ligga där hela tiden, för man vet att man alltid kan gå dit när man vill. Om barnet alltid vet att det får komma nära när det behövs, då vågar det ju sen vara för sig själv.
Har nu tagit det som mitt mål att ändra hennes åsikt, för man kan ju bara inte tänka sådär idag. Helt absurt. Har ren skickat två länkar åt henne (denhär och denhär), men nu sku jag själv villa läsa mig lite in på dethär. Så, om nån har något bra boktips, nättips, något, så tar jag gärna emot det. Om nån som vet något om sånt läser...

Och det är här det skiter sig med att anta att alla föräldrar vet bäst. För tydligen så tycker ju ännu endel att barn kan bli bortskämda med närhet och försöker motarbeta det.

Dagen såhär långt

Han börjar bli stor, byxorna är ren storlek 80.

Kvart över 7 vakna jag till en rörlig Arthur. Natten gick rätt bra och han vakna bara 2 gånger, 1 och 6 och mellan det sov han med oss. Gav lite värkmedicin åt honom igår så berodde säkert på det. Det är hans övre hörntänder som är påväg och hörntänder lär ju ska vara problematiska...

Nåja. Fick typ 8 kaffe huvudvärk. Väldigt störande sån. Och vi hade ingen mjölk och jag dricker inte kaffe utan mjölk. Dricker oftast kaffe bara på morgon, en kopp, och börja med det nån månad efter förlossningen för att magen sku funka bättre. Men nu måst jag få det varje moron. Funkar inte utan det. Förmiddagens program var Ikea besök, men före det var vi via mc donalds drive in och köpte kaffe. Och guuuud så häärligt! I Ikea köpte vi lite prylar åt Arthur och annat smått, åt lite köttbullar, mata Arthur och så. Nu är vi hemma igen och jag och Arthur ska vara ensamma resten av dagen för Micke är på Ylonz, ölorrientering.

Glad och mätt kille efter en burk pasta&höna och en blåbär&lingon!

Vet nån om det hör till att ungen har dålig andedräkt när tänderna kommer, eller är det nåt annat? Han stinker allt annat än härlig baby från munnen...

Jag

Jag är en rätt enkel person. Rätt svart-vit. Tycker inte om att göra saker krångligare än de är utan ser oftast att det finns 2 alternativ. Är logisk och nyfiken. Kommer snabbt på om någon ljuger eller försöker utelämna saker. Har i vissa frågor starka åsikter men med bra argument och bevis kan jag snabbt ändra åsikt. I många frågor och ämnen är jag inte tillräckligt påläst och kunnande för att ha en vettig åsikt. Frågar ofta "varför" och föröker, speciellt gällande människor, förstå vad som får människor att göra saker och stå för olika åsikter. Är intresserad av olika åsikter för att själv kunna bilda en bättre åsikt. Jag har saker under kontroll och det är viktigt för mig att detaljer blir rätt, att säga att det var på torsdag något hände när det egentligen var onsdag är något jag rättar till. Jag har nästan alltid rätt, mycket på grund av att jag har koll på saker. Jag är väldigt punktlig och ärlig. Jag har lätt för att prata med nya människor om det är på antingen svenska eller engelska och på ett ställe jag känner mig bekväm. Att gå på fest ensam är något jag inte gör men att gå till olika aktiviteter är något jag kan göra utan att känna nån. Jag är en öppen person och kan prata om det mesta. Jag har svårt för att bestämma mig, speciellt gällande små saker, en orsak är väl att jag inte har så stor skillnad och den andra är att jag alltid vill göra det bästa beslutet. Jag försöker alltid vara rättvis. Jag är rätt snål och baserar största delen av köpbesluten på priset, men köper ändå alltid rättvishandelns bananer. Jag älskar mat och älskar att äta.

Det var en liten självanalys såhär på fredagseftermiddagen.

Svampen

Känner mig lite dum som varit så frustrerad över tandsprickningssituationen. Det finns ju mycket värre saker. Arthur är frisk och mår annars bra och det går ju över.

Han har inte alls villa sova i sin säng. Om man lyckas få ner honom dit så vaknar han efter 45 och gråter och man måst ta upp honom och sen är det igen halvt omjöligt att få dit honom. Men eftersom han är en klängapa dagtid så är det ju helt naturligt att han vill vara nära nattid också, så han har fått sova mellan oss. När han som nyfödd sov där i ca 2 månader så sparka han inte, han rev inte i håret, han låg inte på tvären, han kröp inte hela tiden in i väggen och slog huvet. Det gör han nu. Med andra ord: Jag har haft en händelserik natt igen.

Idag var vi på babypoesi, skönt att komma bort lite igen. Hemresan var ju inte så rolig eftersom VR igen har problem och det tog 1 h att komma hem isf 15 minuter. Jei.

Frisk och kry förutom lite tandproblem. Och liknar han inte lite en svamp? Eller Mario-figur?

Hata tänder

Har haft stor blogglust idag, har så mycket som vill komma ut... Men, Arthur vakna 5 gånger inatt under den tid jag sov och jag är nu dötrött. Sen har han också varit som en igel idag. Om jag går nånstans kryper han efter och ska klättra upp på mitt ben tills jag tar honom i famnen. Jag är säker på att allt detta beror på dedär förbannade tänderna. Om jag får till barn önskar jag att de föds med tänder, alla tänder.

Är så slut så när jag sku vagga det härliga lilla livet till sömns, och han bara sku gunga och slå på mig, så fick jag be Micke komma och ta över för ville skrika "sov" och bara skaka hårt så att han sku somna. Och så får man aldrig göra. Aldrig.

Ska bara stå

Dethär...:

...har nu lett till dethär:
Sen eftermiddagen har Arthur endast villa stå. Han har klättrat upp på stolar, bordsben, jaa, allt han får tag på. Vingligt är det ju och ner kommer han inte. Eftersom jag inte hela tiden kan vara (orkar?/vill?) 10cm från honom och ta i honom så har vi idag köpt en mjuk skyddshjälm. Fast många tycker att de är löjliga är jag väldigt nöjd över den och känner att det inte gör lika ont åt honom när han faller. Och sen på kvällen för att bevisa att nu kan han ta sig upp och stå varsomhelst så tog han sig upp i spjälsängen och stod där och skratta. Klätterapa.

"Men kan inte någon stoppa honom?" är vad jag nu tänker. Det får inte gå såhär fort. Krypa, ok, det går ännu långsamt och så. Men inte stå nu ren. Kan man inte bara radera den kunskapen. Jag vill inte att han ska kunna det. Vill inte.

Vill så ha.

Har ett väldigt stort ha-begär för denhär vagnen. Var idag i Stockman och leka med den och oj vad rolig den är. Man kan ju svänga sätet på typ 0 sekunder och så får man det i liggande läge och framhjulen låsta och snabbt ner. Och så är den ju jättefräch. Nu till problemen. Om man köper den på Stockman, enda stället jag vet var den finns på i Finland, kostar den 499 euro. Då kommer också en vagnkoppa med, en sån som vi inte behöver. I england kostar den 250 pund (ca 300euro), och där kan man köpa delarna skillt. Ett annat problem är att den är till 15 kg och Arthur väger nu 9.

Men, jag vill ha den. Så nu funderar jag om man borde fara till London och köpa en därifrån, för fast man kan få den skickad till internationella adresser så måst man ha engelskt kreditkort och adress för att kunna beställa den. Eller om man borde köpa den från Stockman och isf använda den för potentiellt nästa barn. Men sen är ju problemet att om man snart, typ inom 1 år, vill ha ett nästa barn och då har turen att få ett, så kanske man vill ha en syskonvagn. Nåja. Tror inte att fallet är det.

Men vagnen vill jag ha.

Mera tänder?

Arthurs första tänder kom ju upp när han var sådär 5,5 månad, för cirka 1 månad sen. Nu misstänker jag igen att han håller på att få tänder, men inte de övre framtänderna utan den andra från mitten på höger sida.

Likheter med förra gången då tänderna kom:
-Gnällig, vill vara massor i famnen.
-Dreglig, har massa genomskinligt dregel runt munnen hela tiden.
-Snörvlig.
-Lite uppsvällt, rödaktigt ansikte.
-Gnider sig i ansiktet och har ofta fingrarna i munnen.
-Mjölken smakar inte dagtid men äter mera på natten, säkert för att det känns bra i munnen och inte pga hunger.
-Kan gråta högljutt av smärta, speciellt när sover.
-Sover ännu sämre och vaknar ofta.
-Verkar vara ett litet hål där.

Försökte ta ett foto för att fråga om det ser ut så när det övre tänderna kommer, men Arthur vifta så med händerna och sku ta kameran och sen stängde han bara munnen. Så ett foto på hela ungen istället:

Natten med Arthur 6 månader

Vet inte vad nattens horrornatt berodde på, men en enkel förklaring sku ju vara den nedsänkta sängen. Förr låg han på samma höjd som det vinröda lakane och nu är han typ på golvet. En annan förklaring är att han lärt sig så mycket nytt och varit så aktiv att han behöver massa mat. Kvällen och natten:

16.15- Äter en burk grönsaker och dricker 130 ml ersättning.
18.45- Äter havregröt gjort på 2dl ersättning.
19.15- Sover
20.00-Vaknar, somnar inte om fast man tar honom i famnen och vandrar. Får ersättning, dricker 100 ml.
21.15- Jag går och sova. Sätter in tutten för han håller på att vakna
23.35-Arthur håller på att vakna, tar i famnen och går runt. Hjälper inte. Äter 80ml. Han sover jätteoroligt.
00.15-Jag somnar igen.
03.20-Han vaknar igen och för sitt hungerljud. Glömde bort att han ren ätit inatt så klipper upp ersättningen. Han dricker 180ml.
06.00-Gnylar. Jag går omkring med honom, tar honom i sängen mellan oss. Han drar mig bara i håret och klättrar upp på oss. Tvingar Micke att gå upp och försöka få honom att sova. Han svär massor och jomsar nåt om praktik och skola. Arthur somnar inte om.
06.40-Stiger jag upp med Arthur. Micke ber om ursäkt för att sitt jomsande och sover vidare.
07.10- Arthur äter en vuxenportion havre-råggröt doppad i ersättning.
08.30-Ammar och Arthur tar en första 20 minuters tupplur.

Detta sku säkert vara helt ok för nån 2-3 månaders baby som inte äter mycket vanlig mat. Men för en 6 månaders är ren 360ml ersättning på natten galet massor. Och sen sov han ju rätt bra i typ 1 vecka sen vi kom hem från Barcelona, åt typ bara 1 gång och vakna max 3.

Livsfaran

Har klättrat upp längs med pappas ben och tagit sig och stå

Denhär lilla ungen är nu officiellt en livsfara för sig själv. Allt som är på en höjd av sådär 20-30cm ska han klättra upp på och så stiger han upp och vinglar, sen kan han när som helst släppa taget och fattar inte alls att det är farligt. Därför har vi nu sänkt ner sängen, han sku ju annars kunna vakna, komma upp och skuffa sig över kanten utan att man märker (tror inte att det sku hända men möjligt är det ju) så nu sover han nästan på golvet och oj vad jag saknar honom.

Hans säng har varit helt fast vid vår, på min sida, och vi har förr varit på samma höjd, men nu är han så lågt ner. Älskar denhär ungen så löjligt mycket. Helt sjukt. När jag ser på videosnuttar med honom blir jag riktigt varm och jätteglad, och när han skrattar eller är glad är jag jätteglad inuti. Eller att se på när han sover så fridfullt...Så härlig känsla. Och fast jag i början ren älska honom massor så ha det nog bara blivit starkare med tiden, helt oförklarlig känsla. Är så överlycklig över att ha fått honom i mitt liv. Härligt, härlit.

Stop minimister!

Idag är en stor dag. Idag är dagen då jag räknar med att Arthur börjat krypa. Tror jag iaf. Han har några dagar lyckat ta fram sig lite, lite krypande men idag kröp han säkert 1 meter före han kort kollapsa ihop och sen fortsatte vidare. Så fort går det ju inte, och rätt vinglit är det. Men kryper gör han ju nog. Alldeles för snabbt i min takt. Han är ju bara 6 månader (okej, snart 6,5).

Andra stora grejen som hände idag var att han drog upp sig i spjälsängen. Vi har inte ännu sänkt ner den till bottennivå eftersom det är så enkelt när han sover på samma höjd som oss. Nå idag när han sku ta sin första tupplur så tog han i med ena handen i övre kanten, sen hjälpte han lite till med munnen och sen kom andra handen upp och så stod han där och vingla en stund tills han föll och suprise, suprise slog huvet. Han är alltför osmart för att försöka ta sig upp, han släpper ju sen bara taget och faller. Han drog sig också upp i badet igår.

En tredje sak som nu också lyckas galant av minimister är att klättra upp i famnen på en när man sitter på golvet. Hur roligt som helst ju. Och sittande går också rätt bra.

Händer alltför mycket just nu.

Få ut min aggression

Har just varit på påskkaffe och födelsedagsfest hos min kusin. Början var jätterolig och det bjöds på helt mega, mega gott att äta. Men. Sen börjades det jomsas och förklaras och jessus jag blir störd på det. Förstås gällde det ju Arthur. Allt sku nu bli fel med honom. Han blir för bortskämd, han blir förstörd och liknande var vad vi fick höra.

Arthur vakna kvart före 3 från sin tupplur. Klockan 5 sku vi vara där och vi starta 4. Hade tänkt att Arthur sku somna i bilen för den tiden sover han vanligtvis sin tredje tupplur. Nå, han somna aldrig. Så när vi kom dit hade han varit vaken över 2 timmar och då är han ren jättetrött. Där hade jag honom största delen av tiden i famnen och var i närheten om jag inte hade. Han var trött och om han sku bli gnällig så sku jag vara i närheten och kunna göra något åt saken. Dessutom känner han sig tryggast med mig när han är trött och gnällig. Och det är ju helt normalt enligt anknytningsteori. Det är liksom hälsosamt om barnet vid 6 månaders ålder knytit an till en av föräldrarna. Och dessa barn blir sen i framtiden självsäkra trygga barn om man följer den teorin. Men nej. Här var det fel att jag tog honom av min mamma när han gnällde och hade varit vaken 4 timmar. Det var fel att han inte kunde fara och flänga och vara för sig själv så som barn som är åtminstone 1 år äldre än honom. Han behöver absolut ett syskon nu för han blir så bortskämd med uppmärksamhet och kärlek. Jag blir helt förstörd när jag är så inne i honom. Ja. Jag ha fått höra mycket.

Tänker absolut inte ändra vad jag gör, jag tror ju på det. När han är redo att vara självständig så är han det, före det tänker jag vara där för honom. Och jag är ju den som kan läsa hans signaler bäst. Visst litar jag på andra, men inte vet andra vad han vill. Sen när han kan prata eller peka eller nåt, så då ja. Blir bara så lessen. Varför ska jag måsta förklara mig? Och varför ska man måsta tro att en 6 månaders baby ska vara så självständig och kunna hoppa från famn till famn när han dessutom är trött. Blä.

Trots att Arthur var trött som bara den så var han världens solstråle, och gnällde bara lite i slute när mamma sku envisas att hålla honom. Vi bestämde sen att för Arthurs skull starta hem ren kvart över 7, när han varit vaken 4,5h, och han somna på 2 minuter i bilen. Sötis.

Smaka på sin sko. Födelsedagsbarne hade också köpt lite piltti aruinkoinen åt de små gästerna, istället för tårta. Så sött så.

Burkdille

Massa Arthur mat

Vi har bil nu över påsken så idag var vi och storhandla Arthur-mat. Att köpa barnmat i närbutiker är jättedyrt. Så idag var vi till Lidl och vi köpte 33 burkar barnmat, sen var vi till citymarket och jag måste bara köpa 5 till för det var så annorlunda smaker. Fast jag försöker laga mycket av maten själv så går det ändå åt helt massa burkar. Arthur föredrar burkmat och sen när man far nånstans är det lättare med burkmat. Sen blir nog också fruktburkarna billigare än hela tiden köpa riktig frukt...

Förstås köpte vi också tuttar och tuttflaska.

Bästaste Lee

Och sen måst jag nog ännu skryta om min kompis Lee. Hon for till New York och när hon kom hem på måndag morgon kom hon genast till oss och hade med sig helt toppenpresenter. Mega starbucks koppar åt mig och Micke och en blå new york yankees t-skjorta åt Arthur. Och kortet, det hade hon själv lagat efter att inte typ sovit på åtminstone ett dygn. Arthur älska det, men eftersom han bara sku ha äti upp det fick han det inte. Har inte så många nära vänner men de jag har är helt bäst!

Påskgult

Det fanns igår nåt som till färgen kan påminna om en påskhare hos oss. Men endå en miljoner gånger sötare liten stor sak

Orkar inte med påsk

Jag orkar inte med påsken, påsken är inte riktigt min grej. Den kommer så plötsligt och förväntar sig att man ska göra nåt åt den. Fick lite dåligt att vara igår eftersom vi (alltså jag) inte alls uppmärksammat påsken, så jag köpte 4 kinderägg och en liten påse med såna där goda fyllda små chokladägg. Nu hoppas jag att påsken blir glad. Kanske jag inte gillar påsken för att den är så gul och gul är inte alls min färg. Men grönt är ju skönt.

Över påsken ska jag (kanske vi) städa och barnsäkra hemmet. Arthur är så famnig på dagarna så får inget gjort, men nu är ju Micke hemma så...