Strömmingskadan

Arthur skall inte steka strömming mera. Och det tror jag nog inte heller att han kommer att göra på länge. Båda barnen rulla strömmingen i rågmjölet och jag hetta upp smör och olja i panna. Sen satt jag i en strömming och Arthur ville också. Det gjorde han. Sen satt han en till. Och så börja skriket. Rusa iväg med honom till badrummet för att få handen under vatten. Och efter det hade han handen i vatten i 3 timmar. Inte för att jag sa så utan för att han blev helt hysterisk varje gång han försökte ta bort den. Det sved så. Ringde efter två timmar till jouren för att fråga hur det skall skötas (för internet ger inget entydigt svar). De sa att vi sku komma dit. Ringde mamma och fråga om hon kan komma och se efter Sander för att åka med två barn och taxi där en 8-tiden när det är sovdags locka inte alls. Hon tyckte att jag var hysterisk som ska visa upp nåt så litet. Det tycker hon ännu också. Och så är det kanske, men jag har inte kunskapen att avgöra vad som är fiffigt när och jag fick rådet av hälsovårdaren att komma dit. Dessutom är det bara 3 km bort, om det var 60 km sku jag suttit hela natten med Arthur i famnen och vattenkoppen i en hand. Vi åka också bil med vattenkoppen.

När vi kom fram var det helt fullsatt och jag bestämde att sova med vattenkoppen nog är det bästa alternativet om inte nån hälsovårdare kan göra nåt. Men hälsovårdaren tog genast och satt salva på det och packa in det och det lätta genast. Arthur konstatera att han alltid vill gå dit och göra sådär. Så hela besöket tog som tur bara halv timme. Och nu har Arthur handen i paket och skall ha det så till söndagen. Och jag är en hysterisk förälder som för minsta lilla far till läkare.

Och dethär är vad jag fotat idag före vår kvällskris. Kurakläder på och så var vi i pulkabacken och efter det och sparka boll på lerplanen. Lite påsk är det också.

Jigsinger

11 år sku hon just fylla, men på onsdagen så var det slut för henne. Hon orkar inte mera, bakbenen höll inte och hela hunden har länge varit full med knölar.

Kommer ännu ihåg hur jag var med mamma och söka henne. Hon var så rädd i bilen där på golvet mellan mina fötter. Så rädd så. Resten av sitt liv har hon varit rädd för att åka bil och inte alls tyckt om det. Hennes första sommar spendera jag massor med henne före jag for till Ecuador för 10 månader. När jag kom tillbaka var hon stor och man kunde inte mera bära ut henne. Jigi lilla. Jigi som fick namnet av att jag tyckte om nåt klädmärker/bymärke som var typ Jiggy.

Oftast har mamma haft två hundar. Det hade hon med när Jigi kom. Men Jigi har aldrig fått nån kompis så Jigi har alltid varit babyn. När Arthur föddes var det lite jobbigt för henne, hon var inte mera min baby och jag hann inte med henne på samma sätt. För 2 år sen när Sander föddes så brydde hon sig inte mera. Men den sommarn var Arthur så dum med henne, men annors så har de tyckt så massor om henne och förstått när hon ska lämnas ifred. På veckoslutet var Jigi hos oss. Jag vakta henne från barnen när hon hade svårt med benen och var gammal. Då sa Arthur att hon är gammal men har inte ännu dött. Lät så självklart när det kom från honom. Men nu är hon borta. Hon har det nog bättre nu. Hon har ren sen förra sommaren varit i dåligt skick men jag tror att hon inte vågat lämna mamma för då har ju mamma ingen att komma hem till och då kan hon börja jobba 24 timmar i dygnet.

Sommaren på stugan utan hund där kommer att vara konstigt. Jigi har ju bott där på somrarna. Tiggt efter korv och lägat i solen och haft hett. Och så har vi ju alltid gjort promenader med henne och barnen har stridit om kopplet. Och hennes morrande, hon har pratat genom att morra. Morrat när man ska skrapa mera och morrat när det varit skönt. Oskolad och hårt dragande men ändå vår Jigi.

Men hon har det bra nu och jag är glad att mamma kunde göra det beslutet. Jag fick meddelandet om det precis när jag steg över tröskeln till en kyrka. Känns som om det var ett tecken på att det är bra nu för henne, fast jag nog inte alls är troende men ändå så är ju kyrkan ett andligt hus.

Skratt och länk

Dagens roligaste: 
Micke hade dagsnattat Sander och jag hade satt på film åt Arthur under tiden. Micke tyckte att Arthur nog absolut borde vila och Arthur säger att han ska sova och se på film. Micke konstatera att han inte kan sova och se på film samtidigt och att han måste gå och vila för att orka. Då konstaterar Arthur:

"Men pappu du får nu gå å vila, du e ju tvinni i huve!"

Ingen av oss kunde hålla oss för skratt.

Dagens länk:
10 kilometer. För 1 vecka sen gjorde jag första efter flunssan, en 8:a, men sen kände jag mig krasslig igen. Lite gymma vi på lördan på hotellet och jag sprang hela 1 km på löpband! Så igår först var jag på en länk igen, en "få upp motivationen  4 km" eftersom jag var helt slut. Men idag så fick jag äntligen in en ordentlig 10 km länk. Dessutom spurta jag 3:e,6:e och 10:e kilometern och drog dem på 6:40 nåt. Hela länken gick med 7:22 tempo och det var jag nog störtnöjd med. Jag har passlig puls och är så bekväm av mig där mellan 7.40-8.00, så allt under det är jag nöjd med! Och nu är det ju typ 6 veckor till HCR och jag har tänkt att 10 km sku bli sådär vanliga länkar, just nu är 7-8 km såna som jag strävar efter... Och sen så borde jag nog få till lite längre länkar också, vill att kroppen ska orka med 21 km. Och jag har anmält mig till att jag vill göra det på 2:30, men nu tror jag att 2:40-2:45 sku vara helt realistiskt. Och egentligen så borde jag ju bara vara nöjd med att klara av det.

Viktintressant:
Vi var och simma idag och där väger jag mig alltid. Och jag vägde mig helt som vanligt. Vägde samma som jag vägt i 3 månader (det är jag också nöjd med fast jag ännu har 2-3 kg kvar till målet -10 kg på ett år). Men sen var vi där en stund till och jag måste gå och kisa och tänkte att jag ser vad vågen visar efter det för det kom ut massa vätska. Och otroligt nog så visa den 1 kg mindre där! Och med dethär ville jag bara visa hur stor skillnad situationen har på vad vikten egentligen är. Tidspunkt på dygnet, vad man ätit /druckit och när. 

Centar och foton

Jag går äntligen igenom våra Thailand foton. Och jag måste nog säga att den var värd varenda en cent! Varenda en. Och dit gick nog en otroligt massa centar men jag kan inte komma på nåt bättre sätt vi sku ha kunnat spendera dem på. Den resan var nog bara så otroligt bra.

3½ år

Min förstfödde blev just 3½ och han är så härlig att vara med just nu. Kan inte komma på nåt annat småstörande med honom just nu än det att han igen, efter en megalång paus, tagit för vana att på natten krypa brevid mig i sängen. Och eftersom Sander också sover där stor del av natten blir det trångt. Men det är alltså det enda!

Han är jätte positiv och otroligt lillgammal. Han är jättesnäll och det är egentligen bara om han har kisibrott och inte går på vessan som jag blir arg på honom. Då gör han nåt dumt, får sitta på stolen en stund (det händer nog väldigt sällan och bara om han gör ont eller förstör och är utom kontroll) och varje gång slutar det i att han måste på vessan och blir sig själv igen. Han har i över ett halvt år varit väldigt skrämd för allting, han har inte sagt nåt direkt men har inte vågat gå själv på vessan och har inte vågat vara i nåt annat rum själv och varit orolig över att vara själv. Men nu har det då äntligen vänt. Han går själv på vessan när han behöver, han kan söka böcker i mörka rum och att vara i ett annat rum är inget problem.

Han pratar massor. Frågar och funderar. Kommer ihåg allt. Han älskar att rita och måla just nu. Mest bilar, ibland båtar. Att bygga duplon sysselsätter också honom länge. Han kan jättebra underhålla sig själv just nu. Läser Aku Ankka själv eller andra böcker. Saxen är han inte intresserad av just nu och inte pussel heller. Han leker snällt med Sander och han berömmer så ofta Sander för att han t.ex. kan säga nåt ord, eller kan göra nåt annat. Han är jättetålamodig med Sander och är en super storebror. Lite för snäll tycker jag ibland. Ger av sina leksaker eller annat om Sander skriker och så hämtar han bilar åt Sander, och berättar vad saker är och så. Oftast leker de båt och det går ut på att bära allt i Arthurs säng. Jag är också jätteglad att Arthur vågar säga åt mig om  jag gör nåt fel. Ibland blir jag irriterad eller arg, vilket jag tycker att är helt ok, men då får jag en arg röst och så brukar Arthur säga att "jag tycker inte om när du har dendär rösten" och det är så bra att han kan säga det. För det är ju inte trevligt med rytande människor, inte måste man väl gorma bara för att man är arg.

Vi hade också 3½ års rådgivning. 18,6 kg väger han och är nästan 107 cm lång. Längre än medeltalet men helt proportionerlig med vikt och längd. Han äter med god aptit nuförtiden och det bästa är när saker inte är blandat utan allt är skillt för sig. Korvsoppa är en stor favorit, också allt annat med korv. Nudlar, broiler är annat han älskar. Ugnslax är också mums. Majs, ärter, paprika, gurka, tomat, sallad, broccoli, morot äter han alltid. Alla frukter och bär älskar han med. Sötsaker älskar han men får inte choklad eller godis godis än. Inte heller limsa. 

Jag är så otroligt glad att jag har fått ha spendera så mycket tid med honom!

Överraskningen

Ett helt toppen veckoslut alltså! Och oj vad man hinner med massor på 24 timmar! Och oj vad min man är rolig att spendera tid med på tumis!  Konstatera idag att vi inte grälat nåt, inte sagt nåt fult till den andra utan bara varit glada, söta, snälla och haft roligt med varandra. Underbart. Så härligt att vara på tumis.

Och så roligt att överraska Micke. Mamma sa åt oss när vi for "vi ses ikväll" och när vi körde in till hotell Crowne Plaza i Helsingfors fatta Micke inget. I receptionen när hon checka att vi reserverat för en natt var han att oj, vi ska bli en natt här! Rummet var perfekt och hotellet har ett allmänt gym i bottenvåningen. Så vi var på gym. Första gången i mitt vuxna liv. Jag har aldrig sprungit på en matta och fatta inget av maskinerna. Sen ännu bastu och simning efter det. Och så förstås badkar i rummet. Och där överraska jag med kall skumpa. Och sen gick jag efter is och efter det knacka nån på då Micke var i bara badrocken och första överraskningsgästen, Lee, droppa in. Sen for jag efter is några gånger och några av Mickes goda kompisar kom på för skumpa. Sen drog vi iväg till Manala och där vänta andra kompisar, vissa som han inte sett på 1½ år! Micke var så överraskad och så glad. Sen åt vi gott, drack massor gott och gick ner till källaren och drack mera. 2 var vi i säng och 9 på gott hotellmorgonmål. Sen ännu lite badkar och hem för att rädda mamma. Det hade inte gått bra här. Sander hade inte kunnat lugna ner sig på kvällen och sen vaknat hela tiden under natten och skrikit. 6-halv 7 hade de vaknat fast de somnat först efter 9. Och det var ju inte riktigt roligt, speciellt då mamma ska hänga med dem i 3 dagar när vi i juni far på bröllop till Gotland.

Skida på isen

På eftermiddagen var vi på isen och skida. Sander har nu också fått skidor och skor som jag köpte på rea och som går nästa år (eller egentligen fick Arthur nya 120 cm och Sander har Arthurs "gamla" 110 cm). Jag är annors jätteförsiktig med isen men förra gången vi var körde där en grävmaskin och idag såg vi säkert 6 bilar på isen. Sander orka inte skida så mycket, men Arthur skida länge, helt säkert över 1 km och kanske t.o.m. 1½! Jag och Arthur är nästan helt på samma nivå i skidandet men nu har jag köpt "pito" till mina och det kändes massor bättre.

Micke fick också idag ett brev. Mera än det fick han inte veta. Men stackarn ha nog trott att hans 30 årspresent var en grön leksaksmotorcykel. Och nu. Nu ska jag heja på Emilia i voice of Finland. Hon och Lees lillasyster Lina sjöng som överraskning Aladdinlåten en helt ny värld på vårt bröllop. Och hon kan faktiskt sjunga. Det var så fint. 

Tidningsdiskussion med bloggen.

Jag är den enda i min riktiga människor omgivning som läser hbl (ja vi bor ju i ett störstadelen finskt Lojo) så bloggen får nu vara min samtalskumpan. Jag har egentligen varje dag nåt jag vill diskutera ur tidningen, men sällan hinner jag blogga.

Jag blev väldigt glad av Anna Rotkirch inlägg under debattsidorna. Rubriken var "Mera myspys bra för alla". Där konstatera hon att det är helt bra att småbarnsföräldrar jobbar mindre och att man iställlet i slutändan kan jobba mera, t.ex. deltid. Människorna lever ju ändå hela tiden längre. Men det fick mig så glad eftersom hon ändå är direktör för institutet för befolkningsforskning och hon säger att det är helt okej att inte köra sig helt slut när man har småbarn, utan man kan också ta det lite lugnare. "mera myspys och motion just det åren skulle vara bra för alla: barnen, föräldrarna, den nordiska vardagen och nationaleknomin som behöver frisk, kunnig och motiverad arbetskraft på lång sikt".

Den andra saken jag fastna på. Texten som beskriver programmet Obs-debatt om mammor. Där kommer frågan: Varför blir en del kvinnor personlighetsförändrade när de får barn? Och dethär har jag så massor åsikter om. Jag tycker det är bra att man blir personlighetsförändrad för en tid. Jag tycker alla borde blir det. Det är inte bara sådär att få barn och fortsätta helt som förr utan nu måste man lite stanna upp tycker jag och gå in i detdär med baby. Det är ju en massiv förändring ändå. Och då blir man ju lite personlighetsförändrad. Jag tycker att fokus då ska ändra från sig själv till babyn. De första 10-12 månaderna tycker jag att det är helt okej att vara fokuserad på endast barnet. Man behöver inte hålla så bra koll på sig själv då. Man kan äta choklad varje dag och måste inte vara utåtriktad och intresserad av allt som händer i omvärlden. Men jag tror att alla ändå kommer tillbaka sen när de är färdig för det. Då blir man sig själv igen, fast kanske på ett lite annat sätt än förr. Tycker att det är konstigt att man ska måsta hållas så lika som före barn. Det är ju ändå en så stor förändring.

Dagis och syskon och babyn

Jag har aktivt följt med kommentarsfältet på Linns blogg gällande vad dagis egentligen är till. Och där ploppa ju upp lite åsikter också om storasyskon på dagis medan hemma med baby. Och det är faktiskt en fråga jag konstant ändrar åsikt i.

Jag kommer ännu ihåg hur jag länge före barnen lästa i nån tidning om att storasyskonen inte fick vara på dagis när de mindre syskonen var hemma (kanske gällde det Esbo och att man inte fick stöd då). Jag tyckte då att det var så fräckt. Varför sku liksom det äldre barnet straffas för att det får syskon? Och varför sku det äldre barne ville vara hemma och ha tråkigt? Men kanske också artikeln just lyfte upp den aspekten och jag såg det som självklart att barn har det bra i dagis och att där ska man ju vara.

Nå. Åren gick. Jag blev mamma. En mamma som seriöst hade tänkt lägga barnet i dagis vid 1 år. Nå. Den tanken krossades ganska snabbt. Inte kan man ju lägga en så liten i dagis. Och sen hörde jag en massa och fick en negativare bild av dagisar. Satt mig själv in i uppfostran och fick en egen bild av det. Arthur har alltid varit försiktig med nya människor och tanken på dagis kändes därför också väldigt främmande för mig. Nå, sen börja jag ju som tur vänta Sander och då var det problemet löst. Han behövde inte börja i dagis. Och han har trivts hemma med mig, alltid. Inte haft nåt behov av dagis alls eller nåt ställe utan mamma. Och från det har jag ju sen bildat min uppfattning. Uppfattningen om hur orättvist han sku känna det om han sku föras till dagis medan jag är hemma med småsyskon. Det var sen den tanken som styrde att jag tyckte att unga äldre syskon inte borde vara på dagis när man är hemma med yngre syskon. Min åsikt var rätt stark, men det beror nog säkert mest på Arthurs personlighet.

Men nu. Nu är jag nog förstående. Läste just om att 1½-3 åringar är mest aggressiva och därför råkar de också ut för mycket familjevåld. Och det att man sen ännu har en lite nyfödd som skriker och äter hela tiden och sover dåligt gör det säkert lätt att mitt i allt flippa och slå till det äldre barnet när det gör nåt fel eller slår och kastar. Och därför tror jag att det i vissa fall, där barnet trivs på dagis är det bästa att låta barnet gå där några dagar och några timmar i veckan. För att få lite paus. För ingen kan vara supermänniska och nu kan jag till och med tänka att det kan vara bättre för det äldre barnet att mamman får lite paus och lite mera ork så att hon inte hela tiden fräser och klagar åt det äldre barnet. För nu är det ju ändå det äldre barnet som får sig och är jobbig när mamma inte orkar (fast det kanske just är situationen som är jobbig). Sen så kan ju t.ex. egenföretagare/studerande fortsätta jobba och studera om det äldre barnet är på dagis, om babyn sover bra. Jag fick faktiskt förra året, då Sander var mellan 4 månader och 1 år och Arthur mellan 2 och 2 år 8 månader, mycket bättre studerat än vad jag fick i år för då sov Sander mycket och Arthur sov också på dagen. Som tur hade jag också mycket mindre kurser i år. Förstås beror ju allt på situationen men jätte små barn, sådär mellan 1-2 år som bli storasyskon som inte börjat dagis tror jag nog man sku kunna försöka ha hemma. Kanske fundera på andra alternativ, detdär med städhjälp och barnvaktshjälp som nån nämnde på Linns blogg verka som en bra ide. Men om man igen känner att man inte orkar och ändå är i den situationen så kanske det är bättre att äldre kan komma bort nån stund ibland men då ska man också vara beredd att ändra situationen. Om man sen börjar orka bättre och barnet vantrivs så kan man ju alltid ändra sig och göra annat beslut.

I denhär frågan har jag alltså gått en lång väg. Inget är så svartvitt som det verkar.

Men långa dagar alla dagar i veckan är jag nog ännu väldigt mycket emot för små barn med ena föräldern hemma. Och att man är på dagis på semestern.

Senare:
Hitta faktiskt ett inlägg av mig själv om syskon och dagis just före jag sku föda Sander. Jag var nog väldigt negativ då. 

18 mars 2013

Jag och Sander börja dagen klockan 7 och börja förbereda de amerikanska pannkakorna. Allas födelsedagar firas med sådana till morgonmål, eller allas förutom mina. Micke fick bli hemma i lugnet idag och jag for med barnen till klubben från 10-halv 1. Sen kom vi hem och Micke tog över en stund tills han for på jobb halv 2. Jag laga chokladbollar som han tog med till jobbet när han nu en gång blev 30! Arthur sov inte och Sander sov bara 1 timme och vakna just när jag sku sätta på film åt Arthur. Så de titta en mumin och sen blev det kak och chokladbolls mellanmål och sen gick vi ut. Först skida Arthur (det har blivit alltför lite av det denhär vintern med tanke på att han fick nya skidor, men det har kännts så svårt att få ihop det med Sander och ställen att skida på) och sen var vi lite i pulkabacken och sen i parken. Sen sprang jag in efter kameran och ville gå till isen men Arthur var alltför trött och gnällig så vi gick bara lite runt och jag fota en massa och så kom vi in. Sander sku också så gärna ha villa skida och hade svårt att förstå att hans skor inte gick fast i skidan. Måste komma ihåg att köpa ett par skidor nu på rea, hoppas det ännu finns. Så har vi sen nästa år åt båda. Hemma pyssla vi (händer otroligt sällan) och imorgon ska vi plantera påskräs i våra harar, eller katter som det kanske mera liknar. Sen var det matdags med kryddig kidneyböns och majssås med kokt potatis och sen blev det buu-klubben och efter det lekte barnen båt (sätta allt löst de hittar i sovrummet i Arthurs säng) och jag satt på lite maskiner och dasmuga lite och städa undan. Det var 18 mars 2013 det.

Dagens Sander nattning

Inget är för evigt, allt kan ändra på en sekund och ingen kväll är en annan lik. För 19 dagar sen skrev jag denna text om hur Sander inte sku sova. Efter det har det också varit krångligare kvällar där han nu varit lite allestans. Oftast när jag nattat klättrar han i min famn och sitter där en stund tills han vill tillbaka i sängen. Och så sitter jag brevid tills han somnat. Det gör Micke med. Arthur var vi brevid tills han var långt över 2 så har inte ens ifrågasatt det hela. Dessutom så nattas båda alltid samtidigt i samma rum så jag ser det som allra lättast att då sitta där i 15 minuter och ha situationen under kontroll. Men,

Idag efter kvällsmålet kom Sander och tog min hand, sa "tuti" och drog mig till sovrummet och stängde dörren och släckte lampan. Han ville helt klart gå och sova. Jag tvätta snabbt hans tänder och stred om blöjan och packa in honom under täcket. Arthur åt ännu smörgås och vi hade ännu sagor kvar att läsa så vi gick ut och Sander blev i sängen med Mickes motorcykel. Vi tvätta tänder utanför, läste sagor och inte ett knyst hördes från sovrummt. Och när vi titta in efter alla sagor sov Sander sött med motorcykeln i handen. Så gulligt och så härligt att han själv vet när han är trött och kommer och säga att han vill gå och sova. Dethär är nåt som gärna sku få hålla i sig! Fast imorgon är det nog säkert helt nåt annat igen.

Dethär var Mickes 30 årspresent som Sander tog som sin. Micke drömmer om motorcykel och motorcykelkörkort men jag är inte alls med på det hela. Kanske sen när han fyller 50. 

Den blivande 30 åringen och kakan

Efter att bottnet var klart fick jag första ordentiga "nervestervet". Satt mig framför datorn och såg på enbuske linnanahde show. När jag kom tillbaka höll Sander på att slicka bordet.

Väldigt rena barn. Och mycket nakna.

När vi gjorde snabbvisiten till citymarket lämna jag barnen framför lego tv och gick och söka marsipan. Där fanns ingen lakrits så köpte chokladströssel istället (att gå bort till godishyllan sku ha varit alltför långt och barnen sku säkert ha rymt nånstans).

Resultatet blev ju helt otroligt fint. Nästan som på receptet. Eller sen inte! Men det var första gången jag lekte med marsipan och tiden var väldigt knapp.

Men smaken var faktiskt jättegod. Smaka syrligt av citron. Sander åt allt och Arthur lämna bara marsipanen.

Vi kan börja med att konstatera att jag blir störd på mig själv. Varför ska jag måsta så mycket och ha så höga krav på mig?!

På fredag kväll klockan 6 for Micke till stan. På lördagen var hans bästa kompis svensexa och han sku vara borta till söndagen. Jag var ännu flunssig och slut och den 1½ timme jag var vaken efter att ungarna somna på fredagen så satt jag på toaletten med lös mage. Jee! Efter det har jag till söndagen klockan 14.10 konstant varit med nåt barn. På lördagkväll somna jag 8, helt slut pga flunssan, mellan 2 barn. På natten var jag vaken sådär 1 timme med en sparkande skrikande Sander och så vakna vi alla 7 och så var det projekt kaka. Ett helt idiotiskt projekt. Men jag hade kommit överens med Arthur om att vi ska laga angry birds griskaka åt pappa till hans födelsedag, hans 30 årsdag, och sen tänkte jag att det ju är roligt om vi sku ha ett litet familjekalas när han kommer hem. Nå men kakan måste bakas, ungar måste föras ut, vessan måste städas, mat ätas och allt annat som händer. Jag hade ju inget bakningstålamod med barn men kände ändå att det måste göras. Fräste mest. Gräddtårtor är inte min grej. Och sen, 20 över 12, när jag talar med min blivande 30 åring så meddelar han att hans pappa kör hem honom. Och då börjar ju paniken. För hade ingen marsipan hemma och Sander måste fås på dagssömn och hemmet var ett bombnedslag (för projekt kababkning med 2 barn leder till bombnedslag och att till allt annat också får ligga). Så rusa iväg till butiken. Dekorera kaka med Arthur på 5 minuter. Städa kök, torka ytor, sopa golv... Och allt det. För min svärfar är ändå så sällan på besök att det kan inte se ut hursomhelst. Och sen tänkte jag att det ju är roligt att bjuda nån på kaka. Och nåt salt behövdes ju också så tina upp bagels och fyllde med philadelhia och lax...

Och min energi är ännu lika med noll, näsan rinner och huvet värker varje gång jag böjer ner mig.

Varför kan jag inte bara låta allt vara och inte stressa över nån kaka och städigare hem? Speciellt när jag faktiskt är rätt slut. Och har helt skitit hår. Och har drömt inatt att hela huvudet är fullt med löss och nu är säker på att jag har såna (rör sig på klubben). Nå men kakan var god och nu är båda barnen extra skrikiga och mammiga då pappa kommit hem.Jee det med. Och jag är ännu flunssig och kan inte fara på länk.

Trög och slö

På tisdag-onsdag natt jobba Micke. Jag låg brevid ett hett barn och ett varmt barn. På onsdagen hade Arthur hög feber och var slut, Sander var också varm och jag var också ett varv till läkaren med honom då han igen klaga på öronvärk (som tur var örat bra). Micke hade sovit hela dagen och på kvällen for jag på länk. Bestämde mig för att göra nån slags backträning och sprang upp för samma backe 5 gånger. Nå, det var sen ändå inte en så bra ide. Jag var stolt över att jag inte gav upp när jag bestämt att jag gör det 5 gånger men jag blev jättesvettig och på hemvägen fick jag kallt. Solen gick just då ner och efter det frös jag mest fast jag jogga. Orka ändå inte öka alltför mycket på takten så blev kall. På torsdagen vakna jag med flunssa. Båda barnen var bra igen, lite hosta och rinnande näsa men annors inget. Bra så. Igår då, på torsdag så hade jag min allra sista Arcada tent. Den gick bättre än väntat för min tentläsningsmotivation var 0 då jag visste att jag var igenom kursen. Men snoren rann, huve värkte och kroppen var seg. Och så är det ännu idag. Jag har inte gjort nåt idag. Sett på morgon tv. Vilat i soffan när Micke tog barnen på sagostund. Gått och sova efter lunchen. Sovit i 2 timmar. Vilta lite mera. Lite barn har jag klätt på och gett mat åt och så men annors bara slappat. Och det är så störande! Jag älskar energi och att ha den och vara pigg. Nu är jag bara trög och slö. Och Mickes teori var att nu släppte det när det var sista tenten. Trodde egentligen att det skulle kännas mera men sen har våren också varit så lugn i skolväg. Så nu är jag bara hemmamma i 4 månader. Fast nu ska jag snart börja söka praktik/jobb och sen. Sen är jag klar. Tradenom. Och jag tror jag hellre använder min titel tradenom än ekonomie kandidat för som tradenom kan jag iaf nåt.

Utmaningen

Jag fick en utmaning av Pia och jag gilla frågorna så här kommer det:

1. Vad är ditt tidigaste minne?

Mina tidiga minnen är rätt sena, från skolåldern, och just nu kommer jag inte heller på nåt speciellt där.

2. Om någon skulle bekosta dig en valfri resa, vart skulle du åka?



Dethär kan jag inte svara på med bara en sak. Men safari i Tansania och strandhäng på Sansibar är nåt jag faktiskt skulle vilja göra. Sen är Saychellerna och de stora fina stenarna en dröm. ABC öarna sku också vara roliga att besöka. Men sen sku jag gärna fara till nåt latinamerikanskt land igen. Där finns så massor härligt. Men ändå så älskar jag att resa i Thailand. En jordenrunt resa sku det nog bli!

3. Vilken sorts hobby skulle du vilja påbörja?

Orientering har jag funderat på en längre tid. Det sku vara mera spännande än att endast länka och det sku vara varierande. Har bara inte tagit tag i saken och kan nog hända att det tar länge tills jag gör. Annors sku också villa gå på "aerobic" timmar. Hoppa till musik och göra muskelträningar. Saknar sånt.

4. Har du någonsin blivit opererad?
Nej.

5. Är du en tekniknörd som gärna skulle ha det senaste, eller skulle du inte kunna bry dig mindre?
Jag sku inte kunna bry mig mindre. Jag äger ingen I sak och jag fattar mig inte på de flesta saker. Vi har ingen navigator eller dvd-spelare trots att Micke länge föreslagit att vi ska köpa sånt. Jag sparar på teknik och köper inte sånt. Min telefon går inte heller att surfa på (eller det går men det är så dåligt att det är omöjligt).


Och istället för att skicka vidare detta så utmanar jag dig som läser att svara på följande frågor i kommentarsfältet:

1. Vilket är ditt bästa reseminne?
2. Vad är din favoritmat?
3. Vad gör du allra helst då du är ensam hemma?
4. Vad sku du göra till först om du fick 300 000 euro?

Mera mat

Dagens bakprojekt var bagels. Blev jättegoda fast en plåt blev för ljus och en annan för mörk. Formen blev också skum men med philadelphia ost, kallrökt lax och paprika var det absolut inget fel på smaken. Helt sjuuukt gott!

Gårdagens matlagning var bönbullar. Smaken var faktiskt bra, men tror jag satt lite för mycket potatismjöl och det blev lite klistrigt (hade inga brödsmulor), sen satt jag faktiskt inte 2 tsk cayannepeppar och inte heller 1 msk paprikapulver och fast jag bara satt 1/4 av kryddorna blev det ändå först lite starkt före jag satt i mera ketchup. Men ska absolut laga igen. Arthur åt en halv och konstatera att det inte var hans smak men Sander fick jag imatat några. Dehär ska de få vänja sig vid.

Det andra jag laga igår var lins och morotssås till pasta. Väldigt basic smak och jag gillar. En klick fet yoghurt/gräddfil till och det blir bra.

Hacka en lök och stek i olja. Riv under tiden 2 morötter. Tillsätt 5 dl vatten i stekpannan, de rivna morötterna, 1,5 dl röda linser, 1 burk tomatkross (satt sån som är kryddad med örter färdigt), ½ buljongtärning och låt koka i 20 minuter tills linserna är klara. Krydda med t.ex. oregano och tillsätt 1 dl matlagningsgrädde och låt puttra lite. Sen kan man mixa det om man vill ha en slät sås eller sen äta den bara sådär med pasta.

Matprojektet

Jag lever för olika projekt. Jag älskar att planera och fundera och genast då ett projekt är slut så behöver jag ett nytt. Det borde hända nåt hela tiden, annars blir jag uttråkad. Efter Thailand (som var ett stort projekt) har jag inte haft nåt mer, studierna är ju också nästan slut. Jag har tittat på ny lägenhet några gånger, en dag var jag babysjuk och googla nåt i stil med tredje barn (nej, nej inte nu ännu), jag har funderat på resor och försöker få projekt. Nå sen anmälde jag mig till HCR som är om 8 veckor och det är ju ett litet projekt att arbeta på. Men mitt mest spännande projekt just nu är maten (och jesses så slött det låter). Efter att jag skrev dethär  har jag förundrats hur mycket kött vi egentligen ätit och hur de flesta måltider varit uppbyggda kring kött. Vårt kylskåp har oftast varit fullt efter en stor butiksresa då där funnits 3-4 paket köttprodukter. Nu har jag köpt sådär 2 köttsaker i veckan och det finns utrymme i kylskåpet ( de andra skåpen svämmar istället över) och tänker istället att vi ska äta vegetariskt och sökert sådana recept. Och då landar slutsumman på rätt samma nivå fast jag köper mycket mera ekologiskt. Men jag stör mig på att det inte finns nåt utbut av ekologiskt kött. Det finns maletkött men inget annat. Ekologisk korv finns det gjord på ekologisk gris, men enbart ekologisk gris finns det inte. Eller höna. Olika sorters ägg finns det ju men om jag vill köpa fågelkött så har jag ju ingen aning hurdant djur det är. Priset är ju förstås högre på de ekologiska produkterna men om man istället för två paket vanligt köper ett paket ekologiskt så jämnar det ut sig. Bättre måltidsplanering och mera andra saker med lite kött gör att priset slutligen blir rätt lika.

Pålägg är svårt att hitta såna som jag sku villa stöda. Vi har alltid haft ost och skinka (mest kalkon egentligen). Men det går åt mycket ost och den ekologiska varianten är för dyr. Pålägg så finns det ju inget där djuren haft det trevligare. Men vad sätter man på bröd, förutom grönsaker, om man inte sätter ost eller skinka?

Men för att komma ihåg vad vi nu äter tänkte jag skriva dagens meny.

Morgonmål: Idag åt jag och Sander naturell yoghurt och Lidl mysli. Vanligtvis äter vi gröt men yoghurten håller på att bli gammal. Arthur vakna mycket senare och åt rågbröd med smör och paprikabitar. Samtidigt drack Sander mjölk och åt paprika.

Lunch: Lindströmsbiffar gjorda med 3 potatisar och 3 rödbetor och 1 paket ekologiskt nötkött. Till det mörk makaroni, morotsragu och grönsallad med grynost, olja och vinäger.

Mellanmål: Laga äppelmannagröt men medan Sander skrek sitt eftermiddagsskrik så tog Arthur skorpa och sen åt de mest skorpa med smör och ost.

Middag: Vi laga majs grynostplättar som vi åt med paprikabitar och majs. Som efterrätt åt vi äppel.

Kvällsmål: Arthur åt 3 färska plommon (som hade flygit över halv jorden från sydafrika!), mandlar och russin. Sander åt dadlar och russin. Till alla mål har barnen druckit mjölk. Jag har ätit samma saker men skippat kvällsmål. Kvällsmålet hör till vår rutin och om det inte blir kvällsmål så konstaterar Arthur "men vi har inte ätit kvällsmål!" och då kan man ju inte gå och sova...

Sea Life och grottan.

Egenltigen sku jag ha skola idag, min sista föreläsning, eventuellt nånsin. Men det sku vara mest presentationer och jag får ändå inte närvaropoäng när jag var borta så mycket på grund av resan. Så jag skippa det. Gick på sagostund med barnen istället. Men Micke sku också till stan och jag har ju haft tråkigt här hemma så passa på att fara med. Så mitt på dagen for vi och barnen sov nån minut i bilen före vi kom till Sea Life. De var så förväntansfulla och glada där, sprang från akvarium till akvarium och skrek "titta mamma, titta!!!!". Som tur märkte de inte den enda ormen som fanns där (en boa råka jag läsa) och som tur fick jag dem stannade för vi gick förbi den när buren var öppen och en arbetare höll i den. Jag sku ha dött om vi sku ha måsta stannat och se. Jag är livrädd för ormar men vill inte överföra rädslan. Sen åt vi lite banan jag hade med men sen gick vi ändå på cafe och de fick dela en berlinermunk (då fick Sander utbrott när jag skar den itu för det passa inte alls, så är det att vara nästan 2!). Efter det tog vi spårvagnen (hur exotiskt är inte det för barn som i dagens läge endast åker bil?!) och Sander ville inte alls komma ut. Men så gick vi på Hagnäs torg till "leikkiluolan" som är där under och så kunde jag berätta åt Arthur att vi hade bott där när han var liten och vad vi hade gjort. Kändes konstigt. Barnen älska lekgrottan och speciellt bollhavet och hoppslotten och tunlarna. Och Sander en skottkärra och lastbilar. De var så nöjda så. Sen kom vi smidigt iväg och åka ännutill metro till järnvägsstationen och gick till Mc Donalds. Då var båda så slut och mittiallt märkte jag att Arthur låg på golvet mitt i kön när jag sku beställa mat. Sander blev ledsen när han inte genast fick sin "bulla" och sku inte gå nånstans (härligt när man själv håller bricka i handen). Men det löste sig snabbt och båda släva i sig maten och åt så fint så. Sen tog vi ännu mera spårvagn för att fara till Micke och bilen. Och då såg vi ännu brandbil och ambulans med blinkarna på och det krona hela dagen. Och dagen var så extremt lyckad. Sanders utbrott var jättefå och båda betedde sig så bra och tog bara in allt i omgivningen och lyssna på vad jag sa. Jag var super tålamodig och orka prata och berätta konstant i 5 timmar. Det blev faktiskt ännu mera lyckat än vad jag trott. Speciellt då båda slockna som små ljus i bilen påvägen hem. Härligt med lite omväxling.

Klagohjul och skilsmässor

Igår kom nyaste Kodin Kuvalehti igen och där var en kolumn skriven av en psykolog/psykoterapeut som konstatera i stora drag att "skilj er inte utan tänk på barnen". Hon mena att det ibland är tråkigt och att vardagen är tråkigt men att bara för att man inte har lust eller orkar så ska man skilja sig (nog förstås då om det finns alkoholproblem, svartsjuka, våld och sånt i bakgrunden). Att en en helt vanlig man är tillräckligt bra och att man ska inte förvänta sig nåt annat plötsligt. Och så har jag också alltid tyckt, och tycker också. Jag har alltid förfasat sig över par som skiljer sig, speciellt då barnen är små eller om man varit tillsammans kort eller lång tid. Ja. Oftast egentligen, alltid om barn är inblandade. Jag har tyckt att man inte kämpat tillräckligt och att man inte ska ge upp utan försöka tillsammans och att man nu iaf sku gå och prata med nån för att tillsammans försöka lösa situationen. Nå, men så många skilsmässor har jag inte upplevt på nära håll, men alltid hör man ju om nån som skilt sig.

Och för att nu inte nån ska få fel bild, så nej, vi håller inte på att skilja oss. Absolut inte. Just nu är det faktiskt jättebra. Men vi var där igen, eller jag var där igen. Andra gången inom ett år då jag konstatera att jag kan ju lika bra sköta dethär själv. Och därför har jag funderat mycket på processen, för att förstår hur det gick så, för jag har ju alltid varit medveten om riskerna så att säga. Och nu vet jag varför det går så lätt så för oss, iaf i denna livssituation med små barn och jag som är mest hemma. Såhär går det då om man generaliserar stort: Jag är mycket hemma med barn som är barn och som ibland har det dåligt och kräver mycket, Micke kommer hem och jag börjar tjata över nåt som han gjort fel, nåt han glömt, nåt som är skit eller nåt annat. Jag kanske klagar över att han inte tömt diskmaskinen på natten, att han inte deltar, att han inte bryr sig eller nåt annat som att han köper fel saker i butiken. Till slut blir ju han troligen störd och irriterad och det sägs fula saker och jag blir arg för att han blir upprörd över inget för inte mena jag ju nåt dåligt och jag... Men dethär var då kanske dag 1 men inför dag 2 så har vi aldrig hunnit reda upp nåt så situationen fortsätter och irritationen växer på båda håll. Micke kanske konstaterar att ok, han gör inget om det bara klagas och kritiseras och jag börjar göra ännu mera för att kompensera det han inte gör. Jag blir argare och mera irriterad över att sköta allt själv och sen blir det ännu djupare. Dag 4 kanske det mest är snäsningar och fräsningar som flyger och allt är skit. Och då förstår jag så bra, så bra varför det tar slut mellan så många. Speciellt om man inte kommer ut från det.


Jag har förstått att om man vill se nån förändring så måste man först ändra sig själv och sen förvänta det av andra. Men jag är oftast lugn (men jag kan också vara totatlt likgiltig i många dagar och det är nog grymt) och han är den som lättare tappar tålamodet. Och då har jag ju tänkt att det är där det ligger, jag gör ju inget "fel". Och jag har alltid tänkt att det är bäst att säga sånt som stör (t.ex. att han sätter sakerna från diskmaskinen på fel ställen) och sen blir det ju en lång lista. Men är det sen sist och slutligen så relevant? Och nu har jag börjar lämna bort mycket tjat och bara vara en trevligare person medan han pånytt har tagit ett steg in i familjen och deltar i matlagningen (hur härligt är det inte att ha hela familjen i köket?!) och så försöker vi faktiskt prata med varandra varje kväll. Ibland fasar jag för att vi går tillbaka till det jobbiga klagohjulet men man kan ju bara leva i stunden och göra det bästa nu.

Och när jag skrivit dethär ser jag hur korkat det låter, saker som är fel och görs fel, men en liten sak kan bli till nåt så stort om man inte kan prata och ha nåt stöd. Och igår prata jag om dethär med goda vänner och då konstatera jag att inte har jag nåt emot att dra större delen av lasset om jag har nån att prata med, nåt stöd, nån som jag vet att är på min sida. Men om den andra bara fräser och är irriterad och inte vill bry sig så då känns det skit att dra större delen av lasset. Och då börjar klagohjulet.

Och dethär var en svår text att skriva, väldigt terapeutisk, men svår. För vill ju inte såra nån och jag är inte heller helt 100 % på att detta är min teori och detta är exakt vad jag tänker, men ändå så ska jag nog trycka publicera.

En dag i text och bilder

Jag har haft så tråkigt så tråkigt de senaste dagarna. Så idag fundera jag på sätt att pigga upp mig och konstatera att jag ska fota massor. Och det var ju lite roligt.

Morgonmål. Sander vakna först och när vi fått morgonmål lagat och Sander just börjat äta så vakna Arthur (så är det alltid!). Men sen gjorde de nåt och jag åt och sen till slut åt Arthur när han hunnit vakna lite. Havregrynsgröt med hallonsylt var de idag. Arthur är inte morgnomålsmänniska och inte heller så förtjust i gröt men för nån dag sen satt jag sylt på hans gröt och allt for ner. Ser nyttan som större än onyttan av sockret.

Sander busa medan Arthur åt och hällde ut mysli som han hittat nånstans. Och så fejkskratta han masso.

En stund efter dethär tappa jag nerverna och sa fula saker och gömde mig under täcket och Micke fick ta över. Jag har bara varit för mycket med barnen och jag orkar inte hela tiden. Micke fatta och jag hade en slapp förmiddag. Först satt jag vid datan och sökte saker och Micke lekte med barnen inne. Sen en dusch medan de laga sig i skick för att gå ut.

När de gick ut börja jag laga lunchen helt i fred. Hade köket för mig själv i 1 timme. Laga ugnslax med potatismos och en sallad med avokado, tomat, rödlök, paprika och en massa lime. På min sallad satt jag en massa koriander. Jag älskar den smak kombon. Älskar. Arthur åt bara fisk medan Sander åt bara mos.

Sanders mediciner. Han har ännu 4 dagar kvar av kuren men bar är han nog nu.

Efter lunchen for jag och köpa en ny bilstol (en isofix maxi-cosi bältesstol som ska fungera som extra stol för korta resor om vi far nånstans med t.ex. mamma för hon har nu en stol och jag orkar inte varje gång montera om våra) och till butiken. Sander sov när jag kom hem och Micke och Arthur börja titta på pippi.

Jag baka hamburgarsemlor.

Micke for på jobb och vi laga batatsoppa tills imorgon med Arthur. Vi spela också Uno. På eftermiddagen sku vi gå och skrinna men märkte att banan inte var skött. Så vi var lite i pulkabacken och sen i parken. Hemma lekte vi med duplon.

Dagens middag var hamburgare med grönsaksbiff. Arthur ville inte ha biff (fast han inte ens smakat!) så han fick grynost i istället. Men biffarna var inte goda så det var lite miss. Semlorna blev bra.

Sen blev det dags för "buuis" och efter dagens tatonka avsnitt med skrämmande ormar är Arthur orolig för ormar. Tack för det!

Sen lekte vi ännu mera med duplon före vi tog tävling i att plocka undan dem och gick i duschen. Som kvällsmål åt barnen corn flakes och i samband med det slängde Sander en tallrik helt på flit i golvet. Den ungen och hans temperament!! Han hade dessutom ingen orsak att vara arg för han sku själv få sätta sina flingor och allt var som det sku. Men nej, arg ska man bli. Sen blev jag arg och han fick sitta där utan mat en stund. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och nu sover båda. Och jag hoppas de ska sova gott för jag sa att Micke ska bli på jobbet och sova då han slutar 23 och börjar igen 8. Men Arthur har nu tagit för vana att på natten komma och krypa brevid mig i vår säng och inatt när jag genast satt honom tillbaka så höll vi på i 1 timme med att han sku somna och ändå kom han en halv timme senare dit igen. På morgonen när vi tala om det sa han nåt om att det var en trollkarl utanför. Och trångt är det ju för att Sander också är i vår säng, eller han kommer också dit i nåt skede. Och båda ska ju ligga fast i mig från nåndera hållet och jag jag blir helt styv sen. Fast inatt har vi hela sängen så då går det ju.