Egenltigen sku jag ha skola idag, min sista föreläsning, eventuellt nånsin. Men det sku vara mest presentationer och jag får ändå inte närvaropoäng när jag var borta så mycket på grund av resan. Så jag skippa det. Gick på sagostund med barnen istället. Men Micke sku också till stan och jag har ju haft tråkigt här hemma så passa på att fara med. Så mitt på dagen for vi och barnen sov nån minut i bilen före vi kom till Sea Life. De var så förväntansfulla och glada där, sprang från akvarium till akvarium och skrek "titta mamma, titta!!!!". Som tur märkte de inte den enda ormen som fanns där (en boa råka jag läsa) och som tur fick jag dem stannade för vi gick förbi den när buren var öppen och en arbetare höll i den. Jag sku ha dött om vi sku ha måsta stannat och se. Jag är livrädd för ormar men vill inte överföra rädslan. Sen åt vi lite banan jag hade med men sen gick vi ändå på cafe och de fick dela en berlinermunk (då fick Sander utbrott när jag skar den itu för det passa inte alls, så är det att vara nästan 2!). Efter det tog vi spårvagnen (hur exotiskt är inte det för barn som i dagens läge endast åker bil?!) och Sander ville inte alls komma ut. Men så gick vi på Hagnäs torg till "leikkiluolan" som är där under och så kunde jag berätta åt Arthur att vi hade bott där när han var liten och vad vi hade gjort. Kändes konstigt. Barnen älska lekgrottan och speciellt bollhavet och hoppslotten och tunlarna. Och Sander en skottkärra och lastbilar. De var så nöjda så. Sen kom vi smidigt iväg och åka ännutill metro till järnvägsstationen och gick till Mc Donalds. Då var båda så slut och mittiallt märkte jag att Arthur låg på golvet mitt i kön när jag sku beställa mat. Sander blev ledsen när han inte genast fick sin "bulla" och sku inte gå nånstans (härligt när man själv håller bricka i handen). Men det löste sig snabbt och båda släva i sig maten och åt så fint så. Sen tog vi ännu mera spårvagn för att fara till Micke och bilen. Och då såg vi ännu brandbil och ambulans med blinkarna på och det krona hela dagen. Och dagen var så extremt lyckad. Sanders utbrott var jättefå och båda betedde sig så bra och tog bara in allt i omgivningen och lyssna på vad jag sa. Jag var super tålamodig och orka prata och berätta konstant i 5 timmar. Det blev faktiskt ännu mera lyckat än vad jag trott. Speciellt då båda slockna som små ljus i bilen påvägen hem. Härligt med lite omväxling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar