Grejen med 8 åriga Erika har tagit så hårt på mig. Och jag har fasat för denhär dagen. Jag vill inte veta. Jag kan inte ta in det. Jag vill bara gråta. Skrika. Slå. Vill inte att det sku ha hänt. Jag kan inte ta upp denhär grejen igen. På hösten hade jag det riktigt jobbigt. Det plåga mig i veckor och på nätterna kunde jag få det i huvudet utan att få bort det, till slut tog jag upp det med Micke och fick det att dämpa. Eller jag förbjöd mig att tänka på det. Så gör jag nu också då jag skriver dethär. Förbjuder tankarna att gå längre. Att föreställa mig hur hemskt det måste varit. Jag sku behöva nåt som gör det godtagbart, ens på nåt plan, men det finns ju inte. Och nu börjar väl rättegången. Kan jag iaf ana. När jag satt på text tv så stod det nåt om 8 årings rättegång. Jag satt genast bort. När jag gick till hs.fi stod det nåt om det till först. Jag tryckte X. Nu sökte jag träningskläder och såg iltalehtis huvudrubrik, nåt om förskräckliga bilder, mera lästa jag inte utan börja skriva dethär. JAG VILL INTE VETA!!!! Det gör inte mig gott att veta. Det gör bara så fans ont och det finns inget jag kan göra.
Och nu måste jag bara hålla mig borta. Inte läsa några nyheter på några dagar. Och så måste jag försöka komma tillbaka och bort från denhär äckliga känslan.
5 kommentarer:
Har inte hørt någonting om den dær saken men kænner igjen mig. Hær ær det en pojke Christoffer (død i 2005) som blev misshandlad. Och den saken ær uppe i media nu igjen och det tar sjukt inom mig. Dessutom har det kommit ut en bok om saken men den sku jag nog inte klara av att læsa. Men det ær væl bra att det kommer ut också så att folk får veta vad som kan føregå utan att man ser det.. Hemskt på alla sætt och vis.
Har samma känsla! Helt hemskt! Man kan endast läsa första raderna o sen vill man gå o spy! Barnskyddsnämnden borde också få straff, hur fan kan dom tillåta ngt såhär hemskt!
Dom människorna skall inte någonsin komma på fri fot! Detta är ju värre än jammu setä.....
Jag skonar mig själv och läser inte om händelsen. Det lillajag läst fick mig att må så dåligt så jag tror inte jag ska utsätta mig alls för känslan mera då jag dessutom hört att så många i min bekantskapskrets reagerat mycke starkt på händelsen... Ja fy. Hur kan det gå så fel! Och att föräldrarna flera gånger blivit anmälda men slunkit genom systemet ändå! Det är ju också helt oförlåtligt!
Dagny: Jag förstår inte vem som sku villa läsa böcker om så grymma saker. Jag förstår att det kan vara terapeutiskt att skriva, men aldrig att läsa.
Katarina: Jag har inte ens låtit mig läsa nåt. Fast lite nyfiken är jag på försvaret. Vad säger de för att försvara sig?! Men jag vet att om jag läser ren det så läser jag nåt annt och sen försvinner den infon aldrig.
Pia: Jag läste en grej för länge sen på iltasanomat och tänkte att det är bättre att jag vet för att förstå lite. Men det var bara så grymt, så grymt. Ångrar att jag läst det. Och ja, hur kan de ha sluppit igenom?! Jag tänker nog genast anmäla och göra nåt om jag sku misstänka att barn far illa. Men kanske systemet bara är så skit. Har ju ingen aning. Som tur, väl.
Ja, jag tror det var 8 anmälningar som föräldrarna fått till barnskyddet, menvarje gång hade de placerat barnet tillbaka.. Sånahär saker bör ju tas på allvar! Jag menar 8 gånger, det kan ju inte vara 8 missbedömningar tycker man ju..usch usch usch
Skicka en kommentar