Den blivande 30 åringen och kakan

Efter att bottnet var klart fick jag första ordentiga "nervestervet". Satt mig framför datorn och såg på enbuske linnanahde show. När jag kom tillbaka höll Sander på att slicka bordet.

Väldigt rena barn. Och mycket nakna.

När vi gjorde snabbvisiten till citymarket lämna jag barnen framför lego tv och gick och söka marsipan. Där fanns ingen lakrits så köpte chokladströssel istället (att gå bort till godishyllan sku ha varit alltför långt och barnen sku säkert ha rymt nånstans).

Resultatet blev ju helt otroligt fint. Nästan som på receptet. Eller sen inte! Men det var första gången jag lekte med marsipan och tiden var väldigt knapp.

Men smaken var faktiskt jättegod. Smaka syrligt av citron. Sander åt allt och Arthur lämna bara marsipanen.

Vi kan börja med att konstatera att jag blir störd på mig själv. Varför ska jag måsta så mycket och ha så höga krav på mig?!

På fredag kväll klockan 6 for Micke till stan. På lördagen var hans bästa kompis svensexa och han sku vara borta till söndagen. Jag var ännu flunssig och slut och den 1½ timme jag var vaken efter att ungarna somna på fredagen så satt jag på toaletten med lös mage. Jee! Efter det har jag till söndagen klockan 14.10 konstant varit med nåt barn. På lördagkväll somna jag 8, helt slut pga flunssan, mellan 2 barn. På natten var jag vaken sådär 1 timme med en sparkande skrikande Sander och så vakna vi alla 7 och så var det projekt kaka. Ett helt idiotiskt projekt. Men jag hade kommit överens med Arthur om att vi ska laga angry birds griskaka åt pappa till hans födelsedag, hans 30 årsdag, och sen tänkte jag att det ju är roligt om vi sku ha ett litet familjekalas när han kommer hem. Nå men kakan måste bakas, ungar måste föras ut, vessan måste städas, mat ätas och allt annat som händer. Jag hade ju inget bakningstålamod med barn men kände ändå att det måste göras. Fräste mest. Gräddtårtor är inte min grej. Och sen, 20 över 12, när jag talar med min blivande 30 åring så meddelar han att hans pappa kör hem honom. Och då börjar ju paniken. För hade ingen marsipan hemma och Sander måste fås på dagssömn och hemmet var ett bombnedslag (för projekt kababkning med 2 barn leder till bombnedslag och att till allt annat också får ligga). Så rusa iväg till butiken. Dekorera kaka med Arthur på 5 minuter. Städa kök, torka ytor, sopa golv... Och allt det. För min svärfar är ändå så sällan på besök att det kan inte se ut hursomhelst. Och sen tänkte jag att det ju är roligt att bjuda nån på kaka. Och nåt salt behövdes ju också så tina upp bagels och fyllde med philadelhia och lax...

Och min energi är ännu lika med noll, näsan rinner och huvet värker varje gång jag böjer ner mig.

Varför kan jag inte bara låta allt vara och inte stressa över nån kaka och städigare hem? Speciellt när jag faktiskt är rätt slut. Och har helt skitit hår. Och har drömt inatt att hela huvudet är fullt med löss och nu är säker på att jag har såna (rör sig på klubben). Nå men kakan var god och nu är båda barnen extra skrikiga och mammiga då pappa kommit hem.Jee det med. Och jag är ännu flunssig och kan inte fara på länk.