Arthur skall inte steka strömming mera. Och det tror jag nog inte heller att han kommer att göra på länge. Båda barnen rulla strömmingen i rågmjölet och jag hetta upp smör och olja i panna. Sen satt jag i en strömming och Arthur ville också. Det gjorde han. Sen satt han en till. Och så börja skriket. Rusa iväg med honom till badrummet för att få handen under vatten. Och efter det hade han handen i vatten i 3 timmar. Inte för att jag sa så utan för att han blev helt hysterisk varje gång han försökte ta bort den. Det sved så. Ringde efter två timmar till jouren för att fråga hur det skall skötas (för internet ger inget entydigt svar). De sa att vi sku komma dit. Ringde mamma och fråga om hon kan komma och se efter Sander för att åka med två barn och taxi där en 8-tiden när det är sovdags locka inte alls. Hon tyckte att jag var hysterisk som ska visa upp nåt så litet. Det tycker hon ännu också. Och så är det kanske, men jag har inte kunskapen att avgöra vad som är fiffigt när och jag fick rådet av hälsovårdaren att komma dit. Dessutom är det bara 3 km bort, om det var 60 km sku jag suttit hela natten med Arthur i famnen och vattenkoppen i en hand. Vi åka också bil med vattenkoppen.
När vi kom fram var det helt fullsatt och jag bestämde att sova med vattenkoppen nog är det bästa alternativet om inte nån hälsovårdare kan göra nåt. Men hälsovårdaren tog genast och satt salva på det och packa in det och det lätta genast. Arthur konstatera att han alltid vill gå dit och göra sådär. Så hela besöket tog som tur bara halv timme. Och nu har Arthur handen i paket och skall ha det så till söndagen. Och jag är en hysterisk förälder som för minsta lilla far till läkare.
Och dethär är vad jag fotat idag före vår kvällskris. Kurakläder på och så var vi i pulkabacken och efter det och sparka boll på lerplanen. Lite påsk är det också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar