Kryssningen

Jag är nyss hemkommen från en dag i Stockholm kryssning. Och igårkväll svor jag och bestämde att jag ALDRIG mera gör om det.

Vi var ju då när Sander var 4 veckor och Arthur 1 år 8 månader. 1000 gånger lättare än nu. Nu med Sander snart 8 månader var det inte lika lätt. Sander sku bara krypa och stå och enda stället han var nöjd på var hytten när han bara fick fara som han ville. Att sitta i restaurang, gå i Stockholm/butiker var halvt omöjligt för han sku inte vara i vagnen/matstolen utan ville helst bara krypa och gå mot allt. Arthur var lite trött och var inte heller alltid så samarbetvillig (fast han var nog superduktig). Sen hade vi ju bara en enkel resevagn och en massa butikskassar...

Och igår efter middagen blev jag i hytten med barnen, från typ 8 framåt, de var så trötta att det skulle inte ha blivit nåt att vara utanför med dem. 11 somna mina änglar och då satt jag själv nästan och grät för hela nattningen var så hopplös. Arthur somnar inte före Sander och Sander sku inte somna, speciellt inte då Arthur bara prata och tände lampan och titta ut genom fönstret.

Och jag som varit helt lugn med tanke på Egypten fasar nu för resan. Att ha Sander i famnen i 5 timmar kommer inte alls att vara så lätt som jag hade tänkt mig.

Julen 2011

Glögg framför tv-julfrid.

Sander fatta sig inte alls på paketen, han var bara trött men ville inte sova. Han ville inte ens se på paketen. Arthur hjälpte honom öppna.

Jag fick den finaste korgen! Fattar inte ännu hur min mamma klarat av att beställa den. Den är så fin och passar perfekt.

Mina paket eller paket till hela familjen eller mig och Micke. Vi fick också knivar och knivställning från Fiskars. Helt jättefint. Kameran fick jag ju av Micke tidigare.

Sanders paket. Urgulli nalle och söta tofflor. Av mig fick han likadan traktor som Arthur har.

Arthurs paket. Duplo häststall och massa legosaker, polisbilar, sopset, väskor, bok och av mig ett pussel.

Och racerbilsdräkt av sin morbror.

Sander spydde ner mig och jag bytte till en alltför kort klänning. Julklappskaos. Micke fick ratt och pedal till playstationen av mig. Han var superduper överraskad.

Juldagen var så vacker. Vi gick till Liessaari på glögg, skink, pepparkakspiknik. Jag kunde inte äta nåt, var så äcklad av mat ännu.

Det var helt sjukt vackert där det inte blåste.

Glögg-älskaren.

Sander sov sött i sin nya mössa. Arthur somna på hemvägen brevid honom.

Min mamma fick en musmatta med bilder av barnen och där hade jag skrivit god jul 2010. Lite fel gick det väl. Men julen 2011 var bra. Massa god mat, ingen snö, regnväder, överenergiskt barn, ett trött barn och massa paket. Är glad att vi fira hemma, sku ha blivit galen nån annenstans. Arthur somna 11 på julafton och sov en 4 timmars tupplur sen på juldagen. Passa mig bra för jag var inne i min bok, juldagen bara läste jag.

Storm status

Vi hade det helt bra i stormen, och vårt terasstak sitter ännu kvar fast jag nog varit säker på att det flyger iväg när som helst. I Lojo var vi utan ström några minuter igår, sen for vi på kaffe till Lee i Pojo och de var utan ström hela dagen. Sen blev vi övernatten hos mamma i Pojo och där hade vi mestadels ström men till kvällen dog den för en stund. Idag i Lojo har vi varit utan Internet enda tills nu. Imorgon far jag, barnen och mamma på en dag i Stockholm kryssning och då borde allt som kallas storm vara över. Annars tänker jag klä mig och barnen i flytväster för hela resan.

Och jag läste klart den andra Mikael och Lisbeth boken och den sluta ju helt katastrofalt. Som tur fanns tredje i biblioteket och nu sku jag helst bara läsa. Det är orsaken varför jag läser så sällan. Jag kan sen inte göra något annat. Inget. Och jag hinner inte läsa 600 sidor före resan imorgon, jag sku ju gärna ha det över före då.

Klappat och klart

Pepparkakscheescaken är lagad, likaså sillröran och en lista har skrivits på vad som skall tas från frysen imorgon, all mat är klar förutom fyllda ägg. Paketen ligger under granen (eftersom vi inte har tomte kändes det roligt med lite spänning för Arthur imorgon). Skinkan når snart den magiska temperaturen 10 grader och får sen fara in i ugnen för natten. Hela familjen är nybadad och ren. Köket är skinande rent och det finns ingen disk. Kaffekokaren är laddad och bordet torkat. Nu kan lugnet och julen börja och jag kan fortsätta "hänga" med Lisbeth Salander och Mikael Blomqvist. Dethär blir nog bara en så bra jul!

Skinkan

Yes för att skinkan tinat och hade en innertemperatur på 5 grader.

Bu för att skinkan var så tung att den slinta lite från mina händer vilket resulterade i en massa skinkvätska allestans i köket. Hur tänkte jag när jag köpte en 8 kilos skinka för två vuxna, ett barn och en baby?! Troligen är den nog ändå slut på annandag jul.

Vinter picnic

Idag ville jag ha lite omväxling* från parken. Därför kom jag på att vi kan göra vinterpicnic. Så jag satt pepparkakor i en ask, koka vatten för varm svartvinbärssaft, tog med två muggar, en tuttflaska, en flaska ersättning och kameran och så gick vi till stranden. Perfekt sysselsättning på årets kortaste dag.


*Speciellt då en dagmamma har ett litet dagisbarn på max 1,5 år som bara får sitta ensam på den kalla, kalla marken och gnälla och gråta. Själv talar hon bara med de andra tanterna. Aldrig att hon tar det i famnen eller hjälper upp det eller försöka få barnet muntrare. Det stör mig så sjukt massor och jag blir alltid lika upprörd så jag vill inte se det mera. Varför ska det vara så svårt att ha lessna barn i famnen?! Alla barn borde få famnplats då man är lessen.

Å så springer man

Idag var vi på jul-picnic till stranden. När vi var påväg tillbaka sa Arthur "kaki kommer" och visa varifrån det kommer. Han var seriös.

Jag lyfte ungen in i vagnen och sa att han ska hålla. "Hålla, hålla kakin" För Arthur kan nog inte ännu inte hålla. Jag sa att jag springer hem (typ 400 meter).

Hela vägen ropa jag "hålla, hålla". Tillbaka fick jag "springa, springa". Och jag sprang. Och han ropa bara springa, springa. Med min urusla kondition var det helt hemskt. Dessutom hade jag 25 kg barn och 25 kg barnvagn jag skuffa på. Och tjock vinterrock. Men jag sprang.

Fick snabbt upp dörren, av med kläderna på ungen och snabbt på pottan och tillbaka ut och skuffa vagnen för Sander som sku somna.

Då kom Arthur och sa: "Ingen kaki komma". All dendär svetten och stånken helt i onödan.

Dethär är småbarnsvardagens action-scen.

Dagarna före jul

Och vad har jag hållit på med nu då, sista dagarna före julen 2011?

Nå, jag har bakat maltlimpor. Sen har jag städat köket om och om och om igen. Jag har handlat julmat och nu tinar en 8 kg skinka i kylskåpet. Vi har varit på besök till den sötaste guddottern och hennes familj och Arthur fick busa med sin bästa kompis Emil (Emil är nog så nära bästa kompis Arthur kan ha i denhär åldern). Varit till Ikea och köpt stolar och mera badkar. Städat hemma, det som görs hela tiden. Haft besök av bror+flickvän. Arthur vänta hela, hela dagen och blev sen bara hyper. Lite som jag misstänker att han sku bli om vi sku tala om att julgubben kommer och ifall en julgubbe sen sku komma (vi har ingen julgubbe). Vi har varit ute, både i uppehåll och regn, oftare i det sistnämnda. Jag gjorde en kort länk en dag.

Sen har Sander ändrat sin rutin. Han sover ca 2 timmar på förmiddagen och är sen vaken när Arthur sover och sover igen på eftermiddagen. Då när Arthur sover hänger han i mitt ben och gnäller och är endast nöjd i famnen eller när jag sitter på golvet. Idag måste vi gå ut bara för att han vägra somna inne och bara gnällde och jag hade så på nerverna. Jag behöver att båda sover samtidigt! Sander håller äntligen på att få igenom tänderna 3 och mer så jag förstår hans gnäll, men har ändå svårt att orka med det. Arthur igen ska inte äta, han tar nån sked och hoppar upp och ner från stolen och springer runt och tar kanske en sked till eller så klottar och leker han med maten bara. Sen tar han frukter eller nåt mellan målen. Tänker börja binda fast honom i stolen snart.

Sen har jag också lånat två tjocka deckare från biblioteket. Så det ska jag börja med nu. Har också fått två rubrikförslag av lärare så har inte likadan stress med slutarbetet mer.

Min jul

Min talang för konst är helt otrolig!

Ska hänga med dessa yrbollar på julen.

Tydligen är det julafton om en vecka. Har haft julafton länge planerad och den ska bara bli så lugn. Vi ska inte göra nåt, bara vara hemma. Jag ska ta två internetfria dagar och inte ens se mot en dator den 24 och 25. Jag ska leka med barnen, gå på promenader med familjen, äta gott och kanske läsa en bok. All mat ska också vara färdig före julafton så att det är så lite stress som möjligt då. Kanske jag också far på en länk för att bli mera energisk och harmonisk. Kanske far vi till kyrkan eller någon gravgård eller så är vi bara hemma. På julafton ska vi äta risgrynsgröt till morgonmål, pasta-skinksallad till lunch och stort fiskbord och lite skinka till middag. Som efterrätt blir det cheescake på pepparkaksbotten. Sen sku det väl komma pippi från tv:n 8-tiden och det ska vi se på.

Arthur får nog inga skidor, onödigt med skidor om det aldrig kommer snö. Så nu ska han få simringar (såna för armarna) istället. Måste bara hitta såna.

Och jag hoppas så att alla världens barn sku få en kärleksfull jul och en nykter jul. Mina ögon börjar vattnas varje gång jag ser reklamer om att man ska ge sitt barn en nykter jul. Det är så hemskt att barnens fest och barnens helg blir till något fult och hemskt. På julafton super man inte. Ett eller två glas vin, men inte överdrivet.

Tumiskväll med Sander

Min kumpanjon denhär kvällen. Tuttmannen. Han fick gå i badet och ha hela badkaret för sig själv. Annars är det en massa sparkande och tråmande när båda ska vara i det lilla. Tror nog vi får köpa ett till sen ändå. Båda älskar badet så och det är ju nog trångt.

Jag åt sallad i soffan framför x-factor och Sander var bara nöjd vid soffkanten. Sen blev den ännu urgod efterrätt. Pepparkakor med vaniljiglass.

Micke har jobb julfest idag och Arthur for till min mamma i Pojo övernatten. Han far så gärna till henne, när jag sa att efter vilan kommer hon så gick han och la sig under täcket, fast klockan var 8! Och i Pojo har han också Jigsi hunden och han får gå med henne i skogen.

Det har varit mycket den senaste tiden. Micke jobba 5 dagar, hade 1 ledig och jobba igen 6 dagar och jag har haft skola och mycket kvällar med barnen (kvällarna är tyngst) så det är skönt med lite avlastning. För med endast Sander får jag en timme mera på kvällen och kan sitta framför tv:n och äta och hela tiden ha tv:n på. Sen gå saker också lite smidigare när inte nån drar ut allting eller ska se och röra på precis allt.

Tossorna

Eftersom jag ska vistas i mild sol med bikini på om sådär 6-7 veckor bestämde jag mig för att jag måste börja träna ens lite. Snygg i bikini kommer jag aldrig att se ut, men lite mindre dallrig sku nog vara helt ok. Och det ska jag bli med mina nya goretex tossor. Nu kan jag inte mera skylla på vått väder. Fast det har jag ju inte, problemet var att mina andra tossor var sönder. Kommer nu också att bli en mera harmonisk person.

Mina gamla tossor var från 2007/2008. Det var på tiden.

Ge mig en ide!

Om det är nåt jag hatar innerligt är det att komma på rubrik till slutarbete. Känns som att jag snart får antingen gråt eller spyattack. Jag kommer inte på nåt vettigt. Blir helt galen. Jag kan ju göra om vad som helst. Känns helt lika som sist och kommer ännu ihåg hur jag hata det och hur skit arbetet blev.

Bananerna skippa jag. Sen tänkte jag supply chain management och tygblöjsbutiker, sen var jag inne på import igen, sen tänkte jag föpackning och ekologisk plast i nåt skede och nu är jag helt slut. Nu vill jag ha en uppdragsgivare. Hitta nåt företag som vill ha gratis arbetskraft. Fast då blir man mera bunden igen och det är inte passligt.

Har du nåt logistiskt problem (typ lager, distribution, import, transport, spedition, inköp) som borde lösas? Eller ens funderas på? Jag gör det helt gratis bara nån ger mig en ide. Nåt som är konstig eller inte funkar eller stör eller nåt. Vad som helst. Får det nog till logistik.

Fem före akuten

När jag nattar Sander brukar Arthur leka i lekrummet. Idag gjorde han det inte. Jag trodde att han åt banan för jag hörde att han var i köket. Han var länge tyst och Sander sku inte somna. Sen hörde jag ett konstigt "kolande", och dethär är vad jag såg i köket när jag genast rusa ut med Sander. Arthur stod då med kniven i högsta hugg. Den stora kniven. Den vassa kniven. Kniven. Dethär är röran han hade fått till stånd. Ett under att inte han skurit av nåt finger eller knivstuckit sig själv. Måst ha krävt ganska mycket svängande att få en sån röra.

Och sen försökte jag natta båda samtidigt och det var så hemskt och plågsamt och jag har använt all min sista kraft för att ens vara lite förståndig. Och så har jag ännu två kvällar till då Micke är på jobb/julfest.

Nästa projekt

Jag låna alla bibliotekets böcker som har med logistik, spedition och import att göra. Kanske jag får nån ide från dem.

Idag var sista dagen jag körde till skolan år 2011. På våren 2012 kör jag sådär 20 gånger och sen blir det igen först oktober 2012. Sen har jag två dagar i veckan till februari-mars 2013. Och sen har jag alla kurser klara och ska bara göra praktik (jag gör det helt fel väg).

Jag är nu också klar med assistentuppdraget jag hade för logistikens grunder och jag har lämnat in alla arbeten för kursen spedition och fötullning. Så nu måste jag ta tag i nästa projekt. Examensarbetet. Efter 3 veckor (jag kunde tydligen inte räkna tidigare) skall jag veta vad jag skriver om, och det sku ju vara så mycket lättare om jag ens jobbat lite inom branchen. Jag måste bara hitta ett problem.

Och vad glad jag är att jag beställde resan igår och ren betala lite av den. Idag damp tv-licensen, elräkningen och fotoräkningen ner i postlådan.

Egypten bokad

Den 30.1 åker jag, barnen och min mamma hit. Jee.

Och jag som var (är?) anti-charter far på en charter-resa med all inclusive och jag tänker endast vara på hotellområdet. På hotellområdet som har en massa barnaktiviteter. Men det ska bli så skönt. Jag behöver inte laga mat på en vecka, jag behöver inte putsa golv, jag behöver inte torka bord, inte tvätta kläder, inte klä på kurakläder. Och det är mera lyx än nåt annat det nu. Hektiskt kommer det ju ändå att bli, men lite, lite värme och mycket service kommer att passa helt perfekt. Sen så har jag ju också ensam ansvar över barnen (för om Micke är med är vi två om ansvaret, men om jag är med mamma har jag ansvaret ensam fast hon oftast är till större "nytta" än Micke) och då ska det vara lätt.

Jag räknar med att inget terroraktigt händer på den orten för den är lite mindre, och sen litar jag på finnmatkat och utrikesministeriet och att de meddelar ifall situationen ändras radikalt. Åt Sander tänker jag släpa med ALL mat så att han inte i misstag får någo magproblem. Snabbt räknat blir det väl 16 stora burkar, 16 gröt-tetror, nån fruktpure och mängder ersättning. Får kanske tänka om och försöka fixa vattenkokare. Potta ska jag väl å släpa med.

Det kommer att bli så bra för Arthurs vinteratopiska hud. Och så skönt för mig. Så nu kan jag fortsätta med det vanliga livet (komma på rubrik till slutarbete!) för när jag får en ide så måste det ske genast. Så är det alltid. Med förra resan, med vårt hem, med allt. Denhär iden tog som tur bara en dag.

Egypten

Vi fundera ju ren på hösten att fara nånstans med barnen, jag och mamma (Micke har ju jobb), men det blev inget i och med flytten och husköpet.

Så nu funderar vi igen, har funderat länge. En vecka all inclusive nånstans som inte är alltför långt borta (dumt att flyga i 12 timmar och bara stanna en vecka). Kanarieöarna - för dyrt, Dubai-för dyrt, Kap Verde -för långt borta (men billigt), Egypten-osäkert och matförgifning, Thailand-för dyrt och långt borta, Allt i Europa-för kallt.

Men nu ser det ändå ut att bli Egypten. Bara för att komma bort från regn och rusk. Om vi bara hålls vi hotellet, dricker mycket vatten och äter vettigt så blir det nog bra. Och priset talar nog för Egypten också. 600 euro/pers med all inclusive.

Måste nu bara få Arthur vaccinerad mot hepatit A, och det är kanske svårt eftersom han är med i finip och fått någo vaccin då i början

Senare:
Inget problem med hepatit A för han har antingen fått hepatit B eller pneumokock spruta. Så han får hepatit A. Sen checka jag också med Sander ifall han kan få nåt (sa att han var 9 månader, varifrån fick jag det, han är ju 7!). Nå men iaf så om man far på resa med över 6 månaders så ger man MPR vaccinet före resan och sen en till dos vid 1½ år. Det hade jag faktiskt ingen aning om.

Så nu ska jag bara hitta hotell. Yes vad bra.

Faaan

• Fan med hela förmiddagen
• Fan med hundägare som inte plockar upp hundskit
• Fasiken med Arthur som ligger i diken och ska slicka i sig allt som påminner snö och sen har hundskit allestans
  
• Fan med församlingens dagklubbsjulfest, att ha endast sittprogram för småbarn är en skit ide och att ännu tycka att ingen får äta medhavd mat (som alltid) och bara bjuda på pepparkakor och saft får mig att se rött (eller vilken färg det nu är)
• Fasiken med Arthur som vägra kisa före vilan, senast gjorde han det efter att han vakna på morgon. Kommer att få torka. Fan.
  
• Fasiken med Arthur som varit som bortbytt idag: inte nästan äti nåt, gjort allt som inte ska göras, varit helt hyper, skuffat mat, barn och Sander, slickat snö/is, vägrat lyssna på mig, satt upp fingret mot mig och utbrytet NEJ! flera gånger. Going insane.
  
• Fan med hemmet som är ett bombnedslag
• Fan med att jag inte vet vad mitt slutarbete ska handla om och jag ska ha inledningen skriven om 2½ vecka
  
• Och mest FAN med mig som varit en rytande oförsåtende morsa idag. Men hur ska man orka varje dag och hur ska man få bort all irritation från kroppen?! Att smälla i sig mängder av pepparkakor och lussekatter hjälper inte.

Och nu när de små änglarna äntligen sover är alternativen:

-Vila på sängen

-Städa råttboet

-Läs igenom arbeten och skriv feedback på dem.

Dårmiddagen och äggröra

Vi kom in 16.15. Sander hade som tur somnat, fast han inte riktigt ville. Jag värmde pastalåda med räkor, spenat och smältost åt mig och Arthur. Sander vakna. Arthur sku inte äta pasta. Satt ensam vid matbordet och åt så länge maten var varm. Arthur vädra kylskåpet men kom sen till bordet och hällde mjölken över pastan. Jag blev glad och skrek att nu äter han upp det. Sen åt han upp pastalåda blandat med mjölk, eller kanske det var så att jag mata.

Sander fick sen ägg och ugnspotatis. För Sander sku helst bara äta själv olika sorters bitar, det gillar han mest. Och förstående som jag är så ger jag ju lite fingermat åt honom 1-2 gånger i dagen fast jag själv ogillar klottet och allt extra besvär. Men om han inte igen har nåt eget att äta på så är han konstant uppe på bordet, nu är det bara med sådär 10 sekunders mellanrum.

Resultatet var äggröra. Medan jag såg att Sander inte klättra på bordet och satt bitar in i munnen på honom så smeta Arthur in all gula i bordet.
Sander försöker så och ska bara själv. Helt annan typ än Arthur som inte gör något själv ännu.
Jee, vi heller ut allt!
Och så kom Arthur och busa. Han går bakom Sanders stol så att Sander blir helt stolli när han inte ser Arthur.
"Lelp, lelp mamma, Arthur falli" "Lelp, lelp"

Sen klättra Arthur upp och hitta julgodis men hämta dem snällt åt mig. Men sen lyckades jag fälla dem i golvet och golvet var fyllt av ägg och kola. Samtidigt när jag och Arthur plocka in det så kröp Sander i äggröran på bordet. Han kan helt enkelt inte sitta på plats i sin matstol.

Jag ogillar fingermat väldigt starkt.

Helt normal baby tydligen

Sander är nu 7 månader och 5 dagar. När jag skrev dethär inlägget var Arthur 7 månader 10 dagar.

Så Sander är tydligen helt normal då han klänger i benen och drar ner mina byxor(vilket egentligen är helt ok när han hittills varit så lite mammig) och sen när han är i famnen ska han bara bort. Sen ska han inte heller sova eller somna. Han har nu skippat tredje tuppluren några dagar och sen bara varit trött, trött och vaken 5-6 timmar i sträck och ändå inte velat somna. På nätterna sku han också helst sova i famnen och genast när han sätts ner börjar ylandet.

Fota två barn

Att ta foton på två barn är störtomöligt. Antingen tittar ena bort, har en ful min eller bara försvinner från fotot. Dethär är det bästa jag tror jag åstadkommit under tre fotosessioner med barnen. Har knäppt säkert närmare 100 foton och ETT är någorlunda vettigt. Sen så finns det då 99 foton i denhär stilen:

Lördag i december

Idag sku vi gå på gammaldags julmarknad i Lojo. Men vädret var överhuvudtaget inte på vår sida. Duggregn sku ha gått bra men ösregn och storm var nog lite för mycket.

Så vi for och simma med min mamma. Micke sov efter nattskiftet. Det var Sanders första gång i simhallen. Det gick bra men det var hektiskt, sku aldrig ha klarat det ensam. Sen åt vi cafe lunch och bulla och så somna båda barnen så fint i bilen påvägen hem.

Nu sitter jag och äter socker och gräddegodis. Klokt det med.

Mellan 13.45 och 15.25

13.40 väckte jag Arthur. Sander och Micke sov. Vi vispa grädde med Arthur och åt sen plommonkräm med grädde. Jag hade lust för det men blev nog besviken. Arthur åt bara grädde.

Jag och Arthur gick snabbt ut en sväng i snöovädret. Vi åka pulka, byggde mini snögubbe, ploga vår gård (fatta, vår gård och ploga, sku inte ha kunnat tro det 1 år sen) och laga små snöbollar till en lykta. En lykta som brann i 3 minuter och var hel i 5. Arthur åt bara en massa snö, igen.

Sen kom vi in igen till Sander 15.25 när Micke sku på nattjobb som börja 4. Arthur klättra upp på en stol och stod sen där och åt en banan. Till middag åt vi broccoli, batat, morot och kokt ägg. Och pepparkakor.

Julfiilis och minnen

Kom igår på att mina stackars barn inte fått höra nån julmusik. Så jag börja sjunga (Arthur försökte nog stoppa mig...) . Och sen började jag minnas tillbaka i tiden.

När jag gick på åttan/nian i högstadiet och var med i Karis-Pojo Lucia sjöng jag och Lee ett solo framför hela skolan . Och det lät så hemskt och jag fattar inte hur vi gick med på det. Intalar mig själv att jag miste min sångröst efter att jag var i Ecuador men tror inte att fallet var så. Och solot vi sjöng var skitsvårt och sen var iaf jag helt jätte, jättenervös över att stå framför högstadiet och gymnasiet (blev just då i det skedet när vi sjöng och rösten bar inte alls). Sången var min favoritsång, som ännu idag också är min favoritjulsång, julen är här, men slutet som börjar med "giiiiv oss av den frid som rår...." är så svårt.

Nåja. Det var roligt att vara med i luciatåget, vi gick runt hela dagen till skolor och åldringshem. Så hade vi med oss skolans, milt sagt, konstiga, religionslärare som spela gitarr. Kommer ännu ihåg hur glada vissa åldringar blev.

Sen har jag också en julfest i skolan uppträtt med nån dans, det måste varit på åttan det. Vi var 5 flickor och den ena ville vara i huvudrollen så vi andra hade på oss stora mansskjortor och hängiga byxor medan hon hade tighta kläder. Vi träna typ hela hösten och sen ändra vi oss på slutet och sku slutligen skita i allt. Det resultatet var inte heller det bästa och har ingen aning om vare sig låt eller rörelser.

Lydnad

I dagens hbl skrivs det om barnaga i Finland och att många föräldrar godkänner att man knäpper på fingret, drar i håret/öra m.m.

Sen har de plockat ut kommentarer från kaksplus diskussionen och där har nån konstaterat: "Det är bra om barnet förstår att olydnad leder till bestraffning. I Finland leder bångstyrighet till... ja vadå? Hos oss verkar det iband som om "utvisning" är kul"

Det som stör mig så mycket är att föräldrar ser lydnad som en önskvärd egenskap hos ett barn, för inte är ju lydnad nåt som är bra att kunna som vuxen. Och föräldrarnas uppgift är ju att lära barnen för livet. Viktigare än lydnad är ju att kunna tänka själv, stå på sig och sammarbete med olika människor. Inte så att man lyder och gör vad nån annan säger utan att göra motstånd. Blir så trött på att lydiga barn är vad som eftersträvas i många familjer ännu idag. Jag tycker absolut att det skall finnas gränser, barn ska lära sig vad som är rätt och fel och annat nyttigt som behövs för framtiden. Men lydnad hör inte dit, och jag blir så trött när människor talar om att "nu ska du lyda", "han/hon lyder inte alls"... Jag tror att man med respekt och förståelse och kompromisser lär barnet respekt, förståelse och sammarbetsförmåga, sånt som jag ser som viktiga egenskaper. Och inte att nu får du smäll eller hamnar i skamvrån om du inte gör som jag säger.

Och enkelt är det ju inte, men man kan iaf försöka sträva bort från enbart lydnad.

Julklappar

I år har jag gått in för en ny linje för dethär med julklappar åt andra. Jag vägrar ge nåt skrot som människan aldrig kommer att använda, nåt som antingen tar onödigt utrymme eller som inte alls passar in. Människor har massa saker och det är svårt att veta vad som behövs och vad vem tycker om. Så de fyra vuxna perspner/par som vi ger julklappar åt har alla blivit tillfrågade vad de önskar sig och i det fallet har "ingenting" inte varit ett alternativ. För nåt får de ju ändå och bättre att de får nåt användbart.

Och inte är det ju så att de spesifikt sagt vad det ska vara utan mera vad de typ kan tänkas önska sig. Hittills har jag fått kokböcker och kryddor. Helt utmärkt ju! Nåt att gå efter.

Och jag (vi) då. Nå jag vill ha mumintallrikar. Både låga och höga. Jag tycker faktiskt om dem och de passar ihop med våra blåa tema tallrikar och de är så pigga att se på. De vi har används nästan hela tiden. Eller nåt till bastun, nu kör vi med plastämbar och Ikeakopp. Sen sku jag också villa ha en hula-ring, verkar helt sjukt kul och mina magmuskler sku få lite träning.

Det var det.

Syskonuppfostran

Barn utvecklas hela tiden och det får man också göras som föräldrar, men det är just då förändringen sker för barnen som det är svårt för mig som förälder att veta vilken väg man skall ta. Jag funderar några dagar/veckor på saken, försöker läsa lite om just det, för att sen slutligen bilda mig en åsikt som vägleder mig i föräldraskapet. Hittills har det funkat bra. Har kännt mig säker i mitt föräldraskap efter att ibland varit borttappad i några dagar.

Just nu är båda barnen bra. Arthur hade lite svårt när vi flytta hit och var lite omöjlig och Sander har nu haft lite gnällperioder, men just nu är båda rätt bra, i sig själv. Men nu är det syskonskapet jag funderar på. För det känns inte alls så självklart. Sander vill vara med och göra det som Arthur gör och Arthur vill ibland också stå på pallen ensam, leka i soffan själv, leka med nån leksak ensam, sitta i badet själv eller krama mamma då Sander är i famnen. Sen igen så borde Sander få hålla den leksak han har, han borde få vara i famnen när han är det och han borde få vara med och leka. Och han borde absolut få en massa uppmärksamhet och baby-gulli-gull.

Jag har nog alltid vågat lämna dem ensam, och de är nog ofta tillsammans i lekrummet utan övervakning (för korta stunder då). Men nu har Arthur börjat knuffa bort Sander ibland, eller sparka om han vill ha bort honom från pallen/matstolen och en gång bet han honom i badet. Och det är aldrig okej, och det har jag nog visat. Men sen måste jag ju erbjuda ett alternativ åt Arthur, för han måste ju också få vara ifred ibland, måst han inte? Så nu är dealen den att han ska ropa på mamma/pappa så att vi hjälper bort Sander. Men det funkar ju inte sen när de är äldre, att mamma/pappa alltid ska komma emellan.

Och sen har Arthur också börja "bossa" Sander och ropar "neeej, Sandäää, neeej" och pekar med fingret när han t.ex. vrider på damsugarens effekt och så försöker Arthur stoppa honom från att göra sånt som Sander inte får (typ gunga på ugnsluckan). Just nu gör vi nu inget det, låter honom säga nej, men jag vet inte...

Sen är ju Arthur ännu också jättemammig och om jag gullar mycket med Sander blir han sotis och ska i min famn och om Micke är hemma så ska "Sandä pappa amppu" och ofta blir det sen så.

Just nu är konskevensen för Arthur den att han inte får vara med och leka om han gör nåt dumt mot Sander. Så om han skuffar Sanders händer från soffan får han gå bort från soffan, eller om han inte låter Sander hänga på damsugarn när han gör det får han gå bort från damsugarn. Jag tror på logiska konsekvenser som har nåt med varandra att göra så det är väl den ändå vettiga konsekvensen.

Nåja, det finns mycket med syskonskapet jag funderar på men problemet är att det finns jättelitet skrivet om det. Iaf har jag svårt att hitta nåt.

Och sen är ju ännu frågan att vad vill vi uppnå med syskonuppfostran? Var kan det gå snett och hur är det om det går bra?

Pulka

Idag var jag och åka pulka med Arthur medan Sander sov i vagnen. Och det var så sjuuukt roligt. Jag ska åka pulka hela vintern. Vintern kan ju till och med vara roligt om man får åka pulka.

Och det allra, allra bästa är ju att vi har den bästa pulka-kullen 50 meter från vår ytterdörr. Det kan inte bli bättre liksom.

Nu hoppas jag då bara att det ska finnas lite snö och vara sådär -2 grader hela vintern.

60 års kalaset

Arthur äter lite riskaka före middagen.

Finaste Salamandern. Vägra ta en tredje tupplur men var ändå så duktig så.

Jag.

Arthur tittar på buu-klubben. Han är nog så söt med sitt blonda lockiga hår.

I år blev det inget självständighetsdagsfirande, utan istället var vi på barnens farfars 60 års middag. Och det var sånt jäkla kaos före vi for. Vi beslöt med Micke att från och med nu ska allt göras klart när barnen sover. Ena gnällde, andra sku kramas, ena sku inte äta mellanmål och grät efter russin ur endast muminpaketet, andra fick inte igen äta enligt ena, min enda vettiga bh var spårlöst försvunnen och jag sprang omkring i endast underbyxo, Micke fick inte upp sitt skjortpaket och sku ännu i duschen, mina tånaglar var så långa att de måste klippas så att inte strumpbyxorna sku gå sönder, ena sket just före vi sku gå ut och sen sku ännu allt packas ihop. För vi släpa ju med legolåda, wc-ring, bil leksaker och böcker, mat och blöjor och byteskläder och kramdjurar och filtar. Legona lekte de minimalt med och wc-ringen vägra Arthur använda och klara sig helt bra på vanliga vessan.

Men de sötaste barnen av alla betedde sig helt exemplariskt på festen och somnade tyst och fint på hemvägen och så bar vi bara in de sovande barnen. Perfekt.

Å nu e de vinter å skidan den slinter å...

Idag var jag smått avundsjuk på Micke som fick gå ut med barnen i vinterlandet. Jag sku också ha velat åka pulka i vår pulkabacke och se vad Arthur tyckte om snön istället för att sitta inne och skriva på speditionshandboken. Arthur var så salig i pukan, han hade suttit där hela tiden. Sander sov.

Och nu när det kommit snö så väntar Arthur på att "krinna" (skrinna) för jag har köpt begagnade skrinnskor åt honom och han tror att det är roligt att skrinna. Snart märker han nog hur jobbigt och hemskt det egentligen är. För jag hatar nog att skrinna, har alltid varit så skit på de. Men jag vill nog ändå uppmuntra mina barn till det. Så bara det blir is så ska vi nog krinna. Suck.