Tålamodet är slut.

Här händer inget och jag är så trött på det. Varannan tanke i mitt huvud är:" kan det inte börja ren" eller " tänker han aldrig komma ut". När jag vakna 7 idag kunde jag inte somna om för jag var så störd över att inget händer, och då är ju inte ens vappen en bra födelsedag. Jag vill träffa den lilla nu.

Men kan väl konstatera att det nog blir en maj baby, sku helt bra ha kunnat bli april baby, men maj är ju nog bättre månad, så det blir nog bra med. Men nu får det gärna bli 1 maj, mitt tålamod är slut. Det enda roliga är att äta och dricka just nu. Har druckit helt sjukt massa mjöd bara därför.

Om denhär graviditeten var lika som den förra så sku jag ha fått liten blödning och värkar förra natten. Det fick jag inte. Och sen om den var lika så borde han vara född imorgon före 3 på dagen. Nå, de är ju inte lika, men kan ändå inte förstå att det ska ta längre nu. Är det min nästäppa och törstighet som gör att han inte vågar komma ut?!

Och andra typers inlägg kommer inte att finnas på denhär bloggen före ungen är ute. Så nu önskar alla att ungen ska ut. NU!

Finaste ungen

Arthur provsitter babysittern. Den har varit i källaren i sådär 1 år. Nu är den jättepop. Babyn kommer säkert aldrig att få vara där när Arthur vill vara där.

Arthur med nya ambulansen.

Idag sku vi fara och wapphandla med bil, men när vi kom till bilen var akkon död (tydligen hade nån lampa blivit på inne). Sen när den blev laddat visa det sig att nåt var fel i däcket och så for den bort från oss för en stund. Så om det blir baby nu blir det taxi. Men om det blir baby nu så är det ju bra att vi var påväg idag annars sku det ha kunna bli en otrevlig överraskning mitt i sjuka värkar.

Och tillbaka till Arthur. För att jag sku kunna handla lite ifred gick Micke och Arthur för att köpa en sandlådsspade åt Arthur. Tillbaka kom de med en ambulans, en båt, ett ämbar, en kratta, en sil, två formar och en spade =) Ambulansen har ätit med Arthur idag, kört hans mat, kört överallt i huset och slutligen somna han med ambulansen i handen. Så lätt att göra en liten glad!

Boktips för förlossning

Efter att jag beslutat mig för att ha en naturlig förlossning så börja jag söka böcker som sku kunna hjälpa mig, men jag hade jättesvårt att hitta nåt. Det finns nog böcker, men om man inte vet om dem är det svårt att söka fram dem.

Jag har köpt en bok och resten har jag lånat från biblioteket. Den bok jag köpt tycker jag att är absolut bäst. Den är skriven av doulan Susanna Heli och heter föda utan rädsla.
Boken förklarar varför man kan bli rädd under förlossningen och varför den första instinkten är att fly och spänna sig. Den diskuterar olika rädslor man kan ha och hur man ska hantera dem. Själv känner jag inte att jag är rädd för en förlossning så för mig har det mest intressanta varit de fyra verktygen hon presenterar. De har att göra med andning, avslappning, rösten och tankens kraft. Hon skriver så lätt och tydligt och nu vet jag faktiskt vad jag ska göra när jag får en sjuk värk. Jag ska bara andas tyst, slappna av kroppen och göra mig tung och låta värken ta mig och gå över mig. Hon skriver också jättebra om vad stödpersonen kan göra för att hjälpa och ger massagetips. Kort handlar det också om vad som egentligen händer under en förlossning. Det kanske bästa med boken är endå lathunden. En några sidors sammanfattning om vad man ska göra under värken och tips för vad stödpersonen ska säga och påminna.
Boken är jätte lättläst och lätt att förstå och jag tror att verktygen kommer att hjälpa mig.

Gudrun Abascal har också skrivit några bra böcker. Tyckte lite mera om hennes "att föda: en barnmorskas tankar, råd och erfarenheter" än den andra "att möta förlossningssmärta". Att möta förlossningssmärta tar upp rätt samma saker som föda utan rädsla, men jag tyckte att föda utan rädsla var mycket klarare. Att föda boken tyckte jag att var jättebra från ett förlossningsperspektiv, den förklarar helt vad som händer och varför, men fokuset är inte på vad man ska göra mot smärtan.

Har också kolla it Anna Wilsbys "Innan du föder- en inspirerande guide till den nya psykoprofylaxen". Den var för krånglig för mig, det blev bara invecklat och om jag sku gå in för att andas på nått visst sätt så sku jag känna enorm press på att kunna andas rätt. Men det kan ju funka bra att konsentrera på specifik andning. Andningen i föda utan rädsla går helt enkelt ut på att andas tyst och lugnt and that's it.

Rådgivning 39+3

Nu hoppas jag så innerligt att jag har sista rådgivningsbesöket förbi. Har nästa tid till fredag om en vecka men då måste nog babyn ren kommit ut. Annars kommer det ju att vara en klimpekloss och jag vill inte ha en klimpekloss.

Denhär graviditeten har också löpt rätt smärtfritt. Det jobbigaste har varit foglossningen men det har inte varit lika jobbigt som sist då jag servera, då fick jag också ont i ryggen vilket jag inte alls haft nu. Blodtrycket har hela tiden varit bra, urinet har alltid varit bra, babyns hjärtljud har legat omkring 140 hela tiden och sf måttet varit kring 33 nu på slutrakan. Idag när jag var på den gamla vanliga vågen (hade en ny sist då jag gått upp 2 kg) så hade jag gått ner så nu är den totala viktuppgången för denna graviditet 8,5 kg. Och det är nåt jag är helt nöjd med. Det betyder att jag väger lika mycket nu som riktigt före Arthur föddes, fast jag hade 2 kg extra i början av graviditeten. Har alltså sparat in 2 kg. Denhär gången ska jag bara äta mindre sött sen med baby så att jag inte går upp en massa efter att ha gått ner. Idealt sku vara om jag gick ner några kilo, men det är inte så noga.

Babyn verkar ha rätt trångt i magen och rör sig rätt lite, eller iaf lite stora rörelser, och det är rätt jobbigt. Sku så villa ha ut honom så att det inte bara är på mitt ansvar att se att han lever. Snälla liten kom ut nu! NU!

Idag

Ingen baby idag. Har ren börjat tappa hoppet på att en baby nånsin kommer ut och då är det bara 39+2. Min näsa har börjat kittla och halsen småsvida, början till förkylning. Har dragit panadol hot och frukt och grönt idag.

På förmiddagen var vi på familjecentret och lyssna på småbarns hjärn och känslomässiga utveckling. Arthur var mammig, men söt. Sen lite skola hemma, fixa färdigt grupparbete. Micke ville göra nåt och jag ville inte laga mat så vi åt en megamiddag med en massa, massa mat på Rosso. Efter det lite lekparkshäng och apotekbesök.

Så nu är jag död. Mer än död. Kan bara ligga i soffan. Har gjort det nu i 2 timmar. Och bara Arthur somnat så ska jag också somna. Därför är min text också lite trött.

Men det positiva med att ligga i soffan var att jag såg på nelonens nya serie neljät häät, och där gifte sig Jenny och Tommen helt på samma platser som vi. Det var Pojo kyrka och inte Karis (som egentligen är Raseborg) som de sa på tv:n. Blev helt nostalgisk. Pojo kyrka är fin och Högåsa en helt toppen festplats.

Ingmariini mot flora

Jag tycker om att äta naturligt och så rent som möjligt, undvika en massa konstiga ämnen och tillsatser. Tror det "rena" är bättre för kroppen.

Så jag föll för ingmariini pålägget. Inte endast smör, utan också lite olja iblandat, men inga tillsatser. Och det är jättegott.

Men sen tänkte jag att det är lite väl salt (salthalt 1,2) och att det nog sku vara bättre med nåt som har mera växtoljor som nu är så jätteviktiga. Speciellt då vi inte använder alltför mycket sallad med oljor. Så efter några veckor köpte jag igen vårt gamla vanliga flora med en massa tillsatser (de skriver ut namnet istället för E-kodernar) Men nu smakar det så otroligt blä. Det är helt smaklöst och jag vill inte äta det. Ingen annan för den delen heller.

Så nu är det stora dilemmat. Rent och gott eller äckligt och möjligen hälsosammare? Hur ska man veta? Sku nu inte bara nån kunna säga vad som är bättre!

Vad har du valt?

1 eller 11

Denhär dagen kan gå och dra ett gammalt surt täcke över sig. Eller nåt ännu äckligare. Denhär dagen är bara skit. Igen en gång.

Hela dagens program har rört sig kring Arthurs öronkoll (efter öroninflamationen) som var 13.15. Problemet har hela tiden varit att han vanligen sover då. Så vi var inne hela förmiddagen, baka, bada, lekte, åt, damsuga, så på tv. Arthur var rätt busig och jag tappa nu halvt nerverna hela tiden, allt bara flög och var skit och han sku rådda och jaa...

Sen kom vi till hälsostationen. Och vänta, och vänta, och vänta. Arthur var hyper när han var så trött men helt sjukt duktig. Kvart före 2 kommer vi äntligen till info luckan och frågar att var e problemet när ingen ännu heller kommit?!! Då sa hon att vår tid hade varit 11.15 idag. En tid som sku ha varit så vettig och bra. Men jag har skrivit två gånger att den är klockan ett och helt från början varit inställd på 1. Det var den enda, absolut enda tiden, som gick att få inom 6 veckor efter inflammationen, annars sku jag inte ens tagit den. Så antingen har hon sagt fel i telefon, eller så vet jag inte skillnad på yksi och yksitoista.

Och egentligen var det Micke som sku fixa allt dethär, men han hitta inte numret och kunde inte ringa. Så gissa vem jag är störd på nu!?

Halv timme senare:
Och så är jag igen så glad över att ha en blogg och bara få ut allt skit. Nu är allt ren mycket bättre, det var bara en missad tid, inget värre och so what att Arthur går och sova senare ikväll när han sover tupplur till 4. Hela världen faller inte på grund av det. Vi kan fast se på shaun the sheep i en timme på kvällen och det är inte heller sist och slutligen så farligt. Alla lever och mår bra.

Nu

Ja, då va det ren 39 fulla veckor avklarade av denna graviditet. Och just nu är inte alls bra tid att föda. Micke är sjuk med flunssa och feber och jag vill faktiskt att han kommer med på förlossningen. Om han inte är med känns det helt onödigt att ens föda. Så nu måste han bli snabbt frisk. Sen har han också mognadsprov imorgon så nu får faktiskt inget hända. På fredag sku han kunna vara helt frisk och då sku babyn få komma och sen kan han på måndan presentera sitt examensarbete i lugn och ro. Jaa, och jag vet att jag inte över huvudtaget kan påverka prosessen, men eftersom jag inte kan det så måste jag ju planera när det sku vara bäst.

Så idag när Micke varit sjuk och legat hela dagen i sängen har jag hängt med den snorige Arthur. På förmiddagen i parken där jag träffa min doula med son, på dagen sov Arthur en över 3 timmars tupplur (Micke sov närmare 4 timmar och jag sådär halv timme) och på eftermiddagen städa vi hela huset och var länge ute och gunga. En helt vanlig, halvtråkig dag med andra ord.

Kalasdag

Kalas

Idag var vi på 2 årskalas och jessus vad det var varmt ute på landet. Det var ju riktigt hett och jag sku så gärna gått i flip flops och kjol. Åt årets första grillkorv med sallad och en massa godis och shokokaka. Jättelyckat kalas. Arthur är tyvärr bara ännu snörvligare och Micke håller också på att bli sjuk. Lyckad timning för dem. Jag ska iaf inte bli sjuk. Men med en sjuk Arthur så sover jag dåligt, för han ska sova fast i mig och på min dyna och hostar och härjar hela halva natten.

Arthur var lite oartig och ville börja damsuga hos gärsterna.

Önskan uppfylldes ej

Hur härligt skulle det inte ha varit om allt kommit igång idag så som jag igår tänkte?! Nå, det gjorde det ju inte. Så ingen 24:e baby. För det vet jag ju också, att förlossningen kommer att starta på natten/morgonsidan och absolut inte på dagen.

Så idag bakar vi pizza till lunch, torkar Arthurs rinnande näsa och hälsar på hos Arthurs farföräldrar.

38+4 och att inte veta

I graviditeten är denhär tiden den absolut jobbigaste. Att inte veta och kunna planera är helt otroligt irriterande. Att veta att det är snart men inte om det är om två dagar eller två veckor är så störande. Om denhär babyn sku födas samma dag som Arthur föddes sku den komma den 1 maj, alltså om 8 dagar. Det är inte många dagar dit, och de går ju snabbt. Men jag har ju tänkt att han kommer nån dag före, och absolut inte efter 3.5, inte under några omständigheter, och då kommer det väl just att gå så.

Imorgon sku vara en bra dag att föda. Då sku båda barnen vara födda den 24:e. Då sku mamma också kunna se efter Arthur. Det sku få komma igång snabbt på morgonen, där en 6-tiden så att jag är utvilad och så sku den lilla kunna titta ut där en 12-1 tiden på dagen.

Om inte imorgon så är nästa chans först nästa torsdag, och efter det först den 3.5. Så snälla baby, kom imorgon. Tack!

Man påstår väl att omföderskor ser tecken när nåt ska hända i god tid före. Min kropp säger mig att det händer snart, sammandragningarna är kraftigare, det molar i ryggen och huvudet känns lågt nere. Men fast jag nu tror och tycker så är det ju ingen garanti på när nåt sku hända. Kan vara om några timmar eller många, många dagar/veckor. Slutsats: Sista veckorna är absolut jobbigast.

Högholmen dag

Halv 10 lämna vi hemmet och for mot högholmen. Vädret var toppen för högholmen besök och nu har vi ju tid.

Micke och Arthur fick gå och se på exotiska djur (ormar), ingen ide att jag för över min rädsla på Arthur.

Mina favoriter var lejonungarna. Sku så villa ha en. De är så söta.

Arthur gillar djur helt massor men hans kärlek till fordon och maskiner är nog större.

Sen hade vi lite picniclunch. Pasta med ketchup åt Arthur, vindruvor och semlor. Med massa barn är ju egen mat ett måste. Semlor för 5 personer blir över 30 euro, och då bara semlor.

Björnarna var jättepigga och sprang och lekte och var superunderhållande.

På hemvägen över bron kunde vi beundra vårt fina bostadsområde, den sannfinländska betongdjungeln.

Medan vi vänta på bussen och Arthur sov åt jag årets första, och säkert sista, pehmis. Tror alltid att det ska vara godare än vad det sist och slutligen är. Vårigt och varmt var det iaf.

Före vi börja komma hemmåt hände nåt hemskt vid lekplatsen. 3 åriga Ada med vit rock försvann plötsligt. Hennes pappa hade kollat efter det yngre syskonet i rutchbanan och märkte mittiallt att andra barnet var borta. Han börja ropa och söka och springa av och an. Man såg hur paniken växte. Han hitta henne ingenstans. Sen börja mamman (nu antar jag ju bara vem som var vem) springa omkring och leta och ingenstans fanns hon. Vattnet var bara 20 meter från lekplatsen och det kan ju locka 3 åringar. Vi gick ner vid stranden och se om hon sku vara där och så gjorde också några andra föräldrar. Hela situationen vara i säkert 15-20 minuter och jag kan inte ens föreställa mig paniken hos föräldrarna, jag var också jätte orolig. Men just när vi sku börja gå så hörde vi att hon hittats, hon hade gått jättelångt in mot ön och var vid nåt cafe, ett ställe dit man aldrig kunde ana att hon hunnit.

Jättefint att hon hittades, men det bevisa bara hur snabbt nåt kan hända och hur jäkla försiktig man måste vara. Så nu skrota Micke mina planer om tre barn. Vi kan tydligen bara ha två så att ena föräldern alltid ser efter den ena, och andra andra.

Nå kanske han ändrar sig sen när Arthur börjar skolan och får egen telefon=) Är väl typ 31 år då så nu borde det ju ännu gå att få barn då.

Långfredag

Eftersom det är långfredag idag så passa Arthur på att vakna ren halv 7, dagen ska ju liksom vara lång (han har nu en tid/några dagar vaknat efter 7 eller halv 8 och det har varit lyxigt).

Så vi har hunnit med mycket idag ren. Jag mår massa bättre idag än igår, beror säkert på att jag och Micke är vänner igen. Det är så jobbigt och tungt att vara osams, och därför kan jag inte vara arg alltför länge fast han är hur skitstövlig som helst.

Jag är ingen påskmänniska och orkar egentligen inte alls med påsken. Påskgräs är det enda pynt vi har och så finns det två påskägg i skåpet. Men glad påsk till alla påskfirare!

Vi har bakat semlor. Hjälpredan var hjälpsam till en början men sen börja han bara spilla vatten överallt.

Solrosfrö-russin semlor är mums!

Sen gick hela familjen ut. +10 och mulet, helt toppen väder, ända tills det börja regna.

Arthur gunga lite.

Sen kom vi till Tokoi parken och det börja regna. Det störde inte Arthur.

Det mest intressanta var "putstraktorerna"

och sandlådslekar.

Sen kom vi hem och sku äta en trevlig lunch tillsammans. Lunchen var god men tillsammans blev det inte. Arthur var övertrött/hungrig och bara skrek och allt var skit så måste läsa en bok när han åt i min famn, sen blev han bättre när han fick i sig mat, men då hade Micke ren ätit för länge sen. Så han fick ta Arthur och leka och jag kunde i lugn och ro äta min lunch själv.

Skit, skit, skit

Allt är bara skit just nu. Så skit.

Micke är just nu en sån skit (och så får man inte säga om sin man eller en annan människa, men just nu är det bara så) och klimatet här hemma är isande och jag är förbannad och besviken och ser inte alls fram emot en förlossning där han ska vara med som nåt sorts stöd.

Jag har gått upp 2 kg på 1 vecka. Och fast det är hur normalt som helst så hatar jag det.

Jag har börjat få ont i ryggen i samband med sammandragningarna och igår låg jag hela kvällen med värmedyna på ryggen och kunde inte göra nåt. Vill inte alls föda nu. Allt är bara skit.

Efter att tröttheten lättat mycket har den nu kommit tillbaka, jag sku inte orka göra något alls, bara ligga och se på serier med värmedyna på ryggen. Har säkert mest att göra med punkt 1 eller så är det nån sorts viloperiod inför förlossningen.

38+1

Nu är jag här då. I veckorna +/-40. Och det är inte alls så värst roligt. Roligt joo att vi snart får träffa vårt nästa barn, tråkigt när man inte vet när det händer men endå på nåt plan måste räkna med att det kan hända när som helst. Allt måste vara rätt klart, ifall det nu sku hända just nu, men när allt är klart så har man ju inget att göra på möjligen 4 veckor.

Vi har nu allt rätt klart. Vi var till Ikea igår och köpa säng, likadan som Arthur har och den får komma på andra sidan sängen brevid mig. Men till en början tror jag sidan får vara på plats, för ifall denhär babyn sover bra själv ser jag ingen vits i att ha den som förlängning på vår säng. Måste bara bygga upp den ännu och hitta täcke nånstansifrån.

Min sötis påväg till Ikea igår, han är ett kameratroll. Han fick en duplolastbil av sin murre (mormor) och han älskar den så massor.

Jag var också idag och klippa håret, blir säkert inte av på en tid sen. Klippte det vanliga. Så kort att jag får fast det, i lager och en massa tunnande. Nån snygg bild av mig själv fick jag inte. Ser trött och uppsvullen ut, fast jag egentligen inte är nåndera.

Val av bostadsplats

Ja. Nu kom jag på hur man ska veta i vilken statsdel man vill bo i i en stor stad man inte känner till. Man kolla på vilket parti som fått flest röster och så flyttar man till det område som motsvarar ens partivärderingar bäst.

Undrar hur situationen ser ut i Esbo. Det är dit jag just nu är mest intresserad att flytta, men jag vill inte flytta till Esbos Jakobacka.

Valresultat 2

Jag gick igår och sova 10. Var så trött. Vakna halv 4 efter att jag drömt att Soini var statsminister och ps var största partiet. Drömmen var så verklig så jag måste stiga upp, sätta på tv:n och kolla att nu inte sannfinländarna ändå blivit störst.

Jag var glad att samlpartiet blivit störst men chokad över hur bra det gått för sdp och ps. Människor måste på riktigt vara olyckliga i detta land. Men vad är man så olycklig över? Vad är det som är så fel? Är nog ändå helt säker på att det är grejer som ps inte kan göra så mycket åt. Tror allt som oftast att man bara har sig själv att se i spegeln. Men det är tyvärr bara jag. 20 % av finländarna tycks tro att Soini kan göra nåt åt saken.

Valresultat

Jag vill inte bo i dethär landet om sannfinländarna är i regeringen, jag vill inte. De får inte vara där. Nej, nej. Det blir inte till nåt. Hoppas så att samlingspartiet blir störst och att de på nåt vis håller sannfinländarna ut ur regeringen. Om sdp blir störst och bildar regering med sannfinländarna flyttar jag. (Nå nästan iaf)

Är helt chockad över resultatet nu då 40 % av rösterna är räknade. 19 % till sannfinländarna och samlingspartiet och sdp jämt.

Lördag natt och eftermiddag

Mitt skolarbete framskrider fint och jag tänker få det klart imorgon. Sen ska jag ta det lugnt och börja fundera på säng åt babyn och köksgardiner och sånt.

Denhär dagen har varit en trevlig dag, fast det inte riktigt såg ut så där en halv 5 tiden. Vi var hos Mickes föräldrar igår hela kvällen (han böt däcken på bilen och jag och Arthur lekte ute) och Arthur somna i bilen halv 9. Han hade som kvällsmål druckit 2 dl välling, så vi böt till engångsblöja före vi starta ifall han sku somna. En engångsblöja håller endå stora mängder bättre. Han sov som en stock enda till 4. Sen gnyla han och jag paja (jag tog Mickes plats inatt för jag ville vara nära honom) och kände att sängen var lite fuktig. Sen efter en stund konstatera jag att om sängen är våt måste han ju å vara våt. Han var genomblöt och kall. Tog bort kläderna och han hade väl kallt och kunde inte somna om, men kunde inte heller ligga under täcket. Till slut fick Micke gå efter kläder å då sku Arthur stiga upp. Han sku se på tv, sitta vid datan och skrek som en galning när han inte fick som han ville. Fick honom till sängen genom att lova läsa böcker, så klockan 5 läste vi böcker! Nå, tror vi båda somna om äntligen där en kvart över 5. Konstatera att nätterna efter några veckor med största sannolikhet består av att vara flera timmar vaken per natt. Inte nåt jag direkt ser fram emot.

Han vakna på dagen efter sin vanliga 1,5 h och jag gick till sängen för att mysa med honom. Men han hade så skönt så han somna om på min dyna och ville inte alls vakna på nytt. Så sött.

Sen gick vi till parken. Sandlådan och tunneln var pop idag. Jaa, eller tunneln enda tills han snubbla och slog hål i läppen och blödde ner mina kläder.

Micke kom till parken så jag kunde bara sitta på en bänk och se ut som en shabbig hemmamamma. Där satt jag sen och ropa åt Arthur att han inte sku sätta sand på gungan.

På hemvägen ville Arthur gunga riktig gunga, och det gick faktiskt riktigt bra. Enda tills vi sku gå in. Då blev han förbannad. Han sku ju gunga mera.

Tiden tar slut

Idag när jag satt på föreläsningen kände jag av ordentligare sammandragningar (säkert för att jag hade tid att känna och för att jag sovit mycket mindre) och jag kom på att det kan ju helt bra hända att babyn denhär gången kommer i typ vecka 38+nåt eller typ 39+0. (Eller för den delen gå till 41+6).

Då fick jag lite panik. Har ännu skoluppgifter ogjorda och fick en till idag som kräver mycket tid (så att jag inte behöver göra den 2&3.5 då jag på riktigt tror jag ska föda). Så nu är det press. Helst skall alla mina skoluppgifter vara klara senast på måndag för på tisdag är det faktiskt 38+0 och jag vill hellre mysa med baby (ja, ja, kanske det inte är mysigt) ifall han sku födas tidigare än att stressa med abc-analyser.

Dethär veckoslutet skall bara ägnas åt att skriva.

Upp och ner

Denhär dagen har varit upp och ner. På förmiddagen var jag hur glad och pigg som helst men ju längre dagen gått destu mera slut (på alla möjliga sätt) har jag varit. Men snart är den slut och imorgonbitti far jag till skolan (kanske sista gången före babyn, nästa lektion är 2.5) med Mickes slutarbete i handen. Sen är typ 1 års helvete över.

Och jag som hatar vågar och nästan hade bestämt mig att vägra stiga på den på rådgivningsbesöket idag blev jätteglad. Jag vägde 100 gram mindre sen förra veckan. Var så rädd att det sku vara 1 kg till, så som sist. Annars var allt bra, så som alltid. De tyckte han hade sjunkit och att huvudet satt fast, och det är ju också bara bra.

Lite till

Och vad händer här då när jag plötsligt blivit så tyst? Nå, Mickes slutarbete är det som händer. Och det ser bra ut, det kommer att bli klart och han kommer troligen att bli godkänd. Imorgon är sista dagen han (och lite jag) jobbar med det. Sen är det över, och det är nog så jäkla skönt för alla. Mognadsprov kommer han att ha den 6.5. Ännu en dag mindre då jag kan föda. För tillfället är bra dagar 26.4, 27.4 (fast då har Arthur läkare), 28.4 och 4.5. Och nån av dagarna har jag säkert tandläkare, har inte skrivit upp när den var.

Men nu blir han klar, får papper i juni och då kan vi ha kombinerat dop och examensfest. Allt gå helt enligt planen. Bara en dag kvar. Ajo, sen hade jag ju också själv ett arbete som ska vara klart före jag föder. Men sen är det sommarlov och mammalov.

3 veckor kvar

Magen i 36+6 i ett smått kaotiskt sovrum med bilpojke i bakgrunden

Igår var första gången som jag kom på att jag helt på riktigt, troligtvis jättesnart, kommer att få hålla VÅR lilla megalätta beibis i famnen (för allt är megalätt som är lättare än 13 kg). Att vi på riktigt snart kommer att ha en baby här hemma. Jag har inte haft babyfeber på jättelänge, men igår när jag konstatera att det faktiskt troligtvis blir så, blev jag jätte lycklig och babysugen.

Med Arthur såg jag mest fram emot att få byta kläder på honom. Nå, det var ju inte så roligt sen sist och slutligen. Nu är det nog det att ha nåt litet, lätt i famnen och bara titta och snusa på det. Ska också bli jättespännande och se hurdan person det blir.

Förlossningen är jag ännu rätt lugn med. Har köpt världens bästa förlossningsbok och jag känner mig lugn inför förlossningen. Med lugn, harmoni och avslappning kommer det att gå bra. Lite orolig är jag för tiden efter. Mest för hur jag skall räcka till och orka. Jag sku snabbt villa hem från sjukhuset för om jag är länge borta kommer Arthur att vara extra besvärlig när jag kommer hem, men sen å andra sidan sku det ju vara bra att först komma hem när mjölken stigit. Men sen vill jag nu inte bo flera än 1 natt i ett rum med en massa andra babyn och mammor, och ser hellre att Micke är hemma med Arthur än i familjerum med mig. Då sku Arthur måsta fara nån annanstans och sen igen vara besvärligare hemma.

Jag hoppas att amningen kommer igång bra och löper rätt smärtfritt, sku inte orka med alla amningsproblem som jag hade med Arthur. Och jag vill så gärna amma, gärna mycket längre än med Arthur (6 mån), dessutom tror jag att det med två barn är mycket lättare att helamma än att hålla på med ersättning.

Jag vill inte tappa tålamodet med Arthur. Jag vill så gärna vara lugn och förståndig, men hur ska jag klara det när jag är trött och alla bara skriker. Det kommer att vara tungt. Svårare kommer det också att vara då Arthur inte ännu äter själv (han har haft egen sked i över halvt år men har inget intresse att äta ordentligt själv) och inte säger ett enda ord (skakar på huvudet och pekar gör han nog).

38 fulla veckor är det nästa tisdag. Efter det kan det väl hända när som helst, men jag är rätt säker på att det faller rätt nära samma tid som Arthur föddes. Om denna sku födas samtidigt sku det vara 1.5 (inte en bra dag), så kanske 1 vecka tidigare, under påsken, sku vara bättre. Men det är ju nåt som jag inte kan påverka, måste bara vara förberedd på att det kan ske närsomhelst efter den 19:e. Helt sjukt att det är så snart. Säng har den lilla inte ännu heller, tror det sen ändå får bli en likadan ikea säng som vi nu har och så sätter vi den på andra sidan. Allt annat är nog klart, har t.o.m miniblöjor hemma ren.

Eftermiddagens bilder

Det var så fint idag så vi var ute både på morgon och eftermiddag. Arthur hade vårhalaren på för första gången, och jag börja fundera om vi ändå borde ha hållit 98 istället för att byta till 92.

Sandlådan på "vår gård". Utanför vår dörr finns familjehuset Sahrami (som har språkkurser för invandrare och familjecafe och annan verksamhet). De har en inhängnad gård med sandlåda, rutchbana och gungor. Och på eftermiddagen är där sol.

Arthur var glad.

Lite seriös, men det var för att jag prata i telefon (och tog samtidigt en miljon bilder av min sötis).

Sen kom Micke dit och Arthur blev så glad. Arthur har för övrigt blivit världens gungfantast, han ska gunga hur länge som helst. Förr har 1 minut räckt, idag gunga han i 13. Det är tråkigt att bara ge fart och jag frågar många gånger att ska jag lyfta bort honom. Han bara skakar på huvet.

Jag var allt annat än vacker. Röda iso-syöte mjukis byxor, yllesockor och skor (och en rock som just och just går fast). Ska så köpa ett par vindtäta utebyxor sen när magbabyn är ute. Igår hade jag så sjuka ben av att ha haft för kallt på fötterna så från och med nu går jag bara med yllesockor.

Bumbisar

Har nån annan sett på bumbibjörnarna som liten? Både jag och Micke har iaf. De var så bäst. Och sången är ju så bra och glad.

Har haft en skön söndag. Bibloteket stängde ren 4 så Micke har varit hemma hela kvällen. 4 dagar kvar, och sen, sen ska vi bara vara alla tillsammans i 6-7 veckor. Underbart.

Godiset och dagen

Igår och idag har vi godisdag. Mitt godis för dethär veckoslutet är dehär:

Leivon kauralastu suklainen

De är så sjuukt, sjuukt goda! Kan inte sluta äta dem. Så jag rekommenderar dem inte.

Och ikväll skall jag ut och äta med familjeförberedelskurs mammorna till Farouge, och före det så kommer min doula hit och prata. Solen skiner och jag och Arthur har städat badrummet på moron så att det också skiner. Fin dag idag alltså.

Ett litet under

Idag har det skett nåt som kan klassas som ett under i livet med Arthur, och jag är ännu helt stum av förundran.
Arthur har alltid haft svårt att somna och han somnar aldrig av misstag, det krävs nåt för att han ska somna. Ibland har det varit skumpning, ibland hår, ibland nåt annat, men aldrig så att han bara sådär sku ha somnat i en sitter/soffa/nåt.

Idag somna han vid matbordet. Vi kom in, han blev serverad mat på 2 minuter (ute vill han aldrig in och äta och när vi kommer in så ska det vara mat GENAST!), han åt stor portion potatis-purjo soppa med viltskav, sen ville han ha knäckebröd så det fick han men jag tyckte att han såg lite trött ut. Nå sen satt han där och åt knäckebröd och ögona gick bara fast. Han öppna dem, drack lite mjölk, åt mera knäckebröd och så gick de fast igen. Jag satt bara och titta, var så förvånad. De var fast länge, lite mera knäckebröd och så tog jag honom i famnen så att han inte sku falla. Och så sov han. Han sov. Helt otroligt. Måste genast ringa till Micke och han kunde inte heller tro att det var sant. Han somna sittandes vid matbordet. Helt otroligt.

Vårförmiddag

Vi gick ut till andra linjens lekpark för första gången. Arthur ville gå själv och det är ju bra. Men sen när vi kommer ner dit på marknivån så är det ju livsfarligt, så mycket bilar och så lite förstånd i den lilla hjärnan. Idag ska vi köpa koppel.

En liten man som är jätteglad i en megasnöintäckt park.

Han var väldigt facinerad av större pojkars (2-3 åringar) lekar och sprang efter dem och gjorde vad de gjordet. Loppiskurabyxor satt jag på, men det blev helt våta igenom. Gör kurakläder det eller är det skillnad på märke? Som tur är hans halare vattentät.

På hemvägen var jag och rösta och via butiken så Arthur fick sitta i vagnen. Såhär såg det ut hela tiden. Han deppar och är ledsen, tycker inte alls om att sitta där.

När vi kom upp på vårt lock fick han gå själv och då blev han igen glad. Ankaret är en fin sevärdhet.

Sen hitta han en fin hög med hundskit som han satt och lekte med och hade hanskarna fulla av hundskit. Härligt. Och traktorn som han har i handen har följt med hela tiden och han har helt själv hållit i den, hela tiden. Utan den traktorn kan vi inte gå ut. Den ska vara med ute och han släpper inte den, inte ens när han faller.

Sen fick jag bära in en hungrig skrikande unge som ville klättra in i nån annans cykelkärra, snabbt ta bort alla kläder, försöka skölja bort hundskitet från kläderna och få fram mat på bordet på en sekund. Och det lyckades. En massa ketchup smällde han i sig (och lite korngryn, kikärtsbiff och en tomat), medan jag åt en varm koppen soppa (vårt kylskåp plötsligt var tomt). Nu vilar han och jag borde reda upp kaoshuset.

Duktiga mannen

Jag har nog en så duktig och fin man. Ibland glömmer jag bort det. Idag har jag kommit ihåg det. Bilden är tagen sådär 1 månad före Arthur föddes. Just nu hinner vi inte ha så roligt som då. Nu ska Micke bli klar!

Idag for Micke till biblioteket klockan 9. Hem kom han klockan 8. Hela dagen var han bara på biblioteket och skrev. Det enda han åt var 2 hela reissumies smörgåsar och drack en Ed, han sku gå nånstans och äta men han hade så bra skrivväxel i.

Han är nog så duktig. Men det är säkert för att han fått en deadline (mest av mig, så att han får papper i juni, Arcada motiverar inte alls sina socionomstuderande att bli klara). Efter 9 dagar skall hans examensarbete vara inne. Under den tiden genomför han också sin undersökning, men han ska nog hinna. Jag ska se till det. För sen, sen kan jag börja slöa och vila upp mig för förlossning och babytiden. Just nu blir nog vilande inte till nåt för mig. Arthur har nån kris, ska vara i min famn konstant och blir megalessen för minsta lilla motgång/besvikelse och behöver ännu mera famn. Hoppas krisen blir kort.

Gränssättning

Det talas hit och dit om gränser för barn och att det ska vara den vuxna som bestämmer. Har sett det som självklart och inte riktigt förtstått vad problemet är. Nu tror jag att jag börjar förstå.

Arthur och jag väcktes 20 före 7 av att grannungen protesttjöt helt otroligt. Det var alltför tidigt för Arthur. Han fick titta på ett pikku kakkonen barnprogram medan han satt på pottan och sen stängde jag av och sa att vi äter moronmål och att han får titta mera efter att han ätit.

Då börja det. Han kasta och slängde sig, sku vara i famnen, inte i famnen, visa bara att tv:n ska sättas på, han ska se på barnprogram, försökte slå och var bara allmänt megabesvärlig. Äta kom inte ens på frågan, än mindre att sitta i den egna matstolen. I min famn var det enda stället där han inte tjöt som en stucken gris, men där bara kasta han sig. Han sku bara se på tv.

Och det sku ha varit så enkelt att sätta på tv:n och släva i gröten framgör den, men eftersom jag ren dragit det så långt så kan jag ju inte sen mittiallt ge efter, speciellt med tanke på att han nu lär sig innebörden av språket (först mat, sen tv). Och sen tycker jag att det är fel signal åt barnet om det att man är jobbig betyder att man får vad man vill. Och att ha tv:n stängd när man äter är inte en helt huvudlös regel, det är rätt vettigt. Så den hölls stängd.

Halv timme senare släppte situationen när jag lyckades få in en sked gröt i munnen, sen gick resten av bara farten och sen blev han arg igen för att kiwin tog slut och vi inte hade mera.

Men hur lätt sku det inte ha varit att sätta på dendär förbaskade maskinen?!

Snabb förlossning

Arthurs kompis Elias blev storebror på lördag, och det gick megasnabbt. Konstigt att han nu är storebror och att Arthur snart kommer att vara det. De är ju ännu så små.

Svårt att va söt

Jag, the perfect wife, har gjort det igen. Kom hem från skolan och det första, absolut första, jag lyckades med var att bli flyförbannad på Micke. Varför går det så lätt? Jag var så inställd på att vara söt och gullig och snäll, men sen var jag nog ändå allt annat.

Denhär gången var det för att Arthur hade alltför mycket kläder på sig när han sov inne i vagnen (öppnad vinteråkpåse, öppnad vinterrock, varm långärmad skjorta och ännu en tröja) och kunde bara inte förstå att Micke inte hade tänkt på det utan att jag också sku ha måsta säga till om det på förhand: att han bara behöver långärmad skjorta då han är i påsen. Nå. Istället för att bli så upprörd borde jag bara lugnt ha konstaterat att han har hett och lämnat det när saken var fixad. För Arthur han sov ju bara han.

36+0

Nu börjar denhär graviditeten vara på slutrakan, och då börjar oron stiga. Jag vet att risken är jätteliten att det sku hända nåt åt den lilla krabaten i magen, men jag vet också att risken finns och om barnet sku dö i magen händer det ofta i slutändan. Och det enda jag kan göra är att följa med rörelser, men när det börjar vara trångt i magen känns det som att jag hela tiden måste vara observant på rörelser. Jobbigt. Men endå vill jag inte ha ut den lilla ännu, har så mycket kvar att göra.

Idag var det läkarcheck. Allt såg bra ut, hade väl lite mjuknat där nere men allt var fast och så. Storleken bestämde vi också att var helt normal och kommer säkert att vara där kring 3,5 kg om han föds samtidigt som Arthur, läkaren hade lite svårt med ultraljudsmaskinen och det medgav hon med. Huvudet var ännu neråt men det hade väl inte sjunkit helt in än. Vikt hade det kommit till alltför mycket och det känns inte alls bra, måst vara megastrikt med maten nu. 1kg/vecka är inte ok.

Annars tänkte jag snart kasta in lite saker för en sjukhusväska för sen när nåt börjar hända så måst jag fokusera på Arthur och hans grejs och inte nån väska. Denhär gången vill jag ha mitt shampo med och kanske nån bok. Annars är väl allt nästan klart. Säng eller sovplats har den lilla ännu inte, men kanske det fixar sig på nåt sätt. Ersättning ska vi också köpa nån burk av så att vi har ifall det behövs. Nya tuttar till tuttflaskan har jag köpt. Våtservetter sku kankse å va bra att ha å så funderar jag lite på bröstgummi, men jag önskar att det inte sku göra så ont som sist så kanske det är onödigt.

Lite fel

Var ikväll ut och äta med några kompisar och det var så jätteroligt och skönt att komma bort och tala i lugn och ro och skratta och bara vara.

Men det känns fel. Har varit en helt hemsk mamma idag, just en sån jag aldrig sku vara som gormar och inte orkar förstå och som bara sku villa vara ifred. Och en ännu värre fru, har bara klagat och kritiserat allt som Micke gjort och han som hade saknat oss. Känner mig hemsk.

Imorgon måste jag vara en bättre människa. Vi är alltså tillbaka i stan.

Pojoliv

Livet på landet är nog så annarlunda. Här kan Arthur springa själv på gåvägarna, man behöver inte akta en massa bilar eller människor, han kan gå i skogen, rulla ner för snöfulla diken och bara kasta sig i varje snöhög han ser. Han är som en helt annan unge, så nöjd så, och inatt sov han hela 11 timmar, det har inte hänt sen tiden före tutten. Men då var vi också på promenad med Jigi före sovdags och han sprang som en dåre och hade så roligt och skönt och kinderna var riktigt röda och trötta när jag natta.

Så nu måste vi flytta och skaffa hund. Nå, kanske inte ändå hund, det är för mycket. Men han älskar nog Jigi så massor, matar den hela tiden, ger alla leksaker, kastar snö och käppar åt henne och vill hela tiden se henne. Flyttande och vart ska vi fundera mera på. Men nu till butiken och sen ska vi baka pizza.