onsdag, juni 8

Det jobbigaste

Här fokuserar jag endast på Arthur, han värkar skeptisk.

Han envisades med att ha för stora shorts på och sopa balkongen.
Micke trodde vi hade inbrottstjuvar när han kom, men det var Arthur som öppnat dörren när han vänta på pappa. Pappa sku leka kopetikopp (för mamma amma).

Jag har mycket funderat över hurdan Sander är som baby, är han faktiskt så mycket "lättare" än Arthur? För att vara ensam med honom känns så lungt, och inte alls så jobbigt som sist. Och nu är Sander nöjdare än Arthur, men nu är han också missnöjd, vill äta ofta och vaknar typ lika mycket som Arthur. Jag tror största skillnaden ändå är mitt lugn och sommaren. Med Arthur stressa jag mycket mer, nu är jag bara chill och inser att jag inte kan påverka saker. Sen kan jag ju också ammma varsomhelst (som idag i parken då jag amma samtidigt som jag sprang efter Arthur) så jag måste inte fundera så mycket på det.

Nå de sagt så är Sander ändå lite konstig nu. Kanske värmen, kanske mjölkökning eller sen 5 veckors klänget (enligt växa och upptäcka världen). Så idag har han mest varit i famnen/bröstet och det ger mig så dåligt samvete. En stund går bra men sen ser jag på Arthur hur han å vill i famnen eller vill ha mig nånstans och det känns grymt att inte kunna fokusera på honom. Idag amma jag när han var färdig att gå ut, i parken på förmiddagen var all fokus på Sander, alla gånger han ätit har jag ammat brevid, sen amma jag när jag natta för dagssömn och också när han vakna och ville i famn. Nå som tur sov Sander andra utegången och vi kunde gå hand i hand och se på båtarna och när Micke kom fick Sander sova på hans bröst så att jag och Arthur hade lite tumistid. Så nu är allt lugnare i mig.

Och nu låter det helt som om Arthur var viktigast och så är det ju inte. Men Sander kräver högljutt det han behöver och sen måste Arthur bara snällt titta på hur nån annan genast får mamma. Idag är det den vägen det dåliga samvetet går, imorgon är det kanske tvärtom, men det finns där hela tiden och det är det absolut jobbigaste med två små som behöver mamma.

Inga kommentarer: