lördag, juni 4

No way

Just nu går tankarna från: "jag säger upp mig som mamma" till " att det är bara en dag i mitt liv, om 40 år kommer jag inte ihåg det" till att " Arthur är ännu jätteliten och menar inget illa" till "jag blir gaaaaalen" till " vad fan ska vi göra med Arthurs somnande?"

Å ja, Arthur vägra somna för vilan fast vi höll på i 1,5 h. Han är slut, jag är slut och denhär dagen slutar INTE bra.

5 kommentarer:

Nina sa...

Åh, hoppas det är en engångsgrej! Jag känner så igen mig! Vår dotter har haft lång insomningssträcka sen hon föddes. Varje sovstund föregicks av 1h kämpande. Som tur är e det enbart en nattning per dygn nuförtiden, som dessutom bara är mysig med saga, sång o. tystnad. OM vi vågar försöka med syskon nångång så ska jag testa med att göra ingenting vid sovdags. Det var det enda (ej heller sovskolor) som vi inte gjorde.

Pia sa...

Tycker du fortfarande sömnskolor är av ondo och att barn tar den sömn de behöver?? ;)

Michaela sa...

Nä, tycker nog ändå inte om "skrikskolor", för mjuka sömnskolor där man lyssnar på sitt inre och barnet är jag nog helt okej med. Det som jag är emot är att låta barnet skrika sig till sömns och slockna av utmattning.

Men när Micke kom ut efter att ha fått den hysteriske Arthur att somna för natten konstatera han också att han aldrig sku kunna genomföra nån skriksömnskola för det kändes så hemskt.

Men jaa, vi är i ett vägskäl med Arthurs somnande, måste bara besluta hur vi ska fortsätta och vad som nu sist och slutligen är bäst.

Pia sa...

Jo, inte är jag för att låta ban gråta heller... Men det är ju inte vad en sömnskola! Men, han verkar väl göra det i alla fall, gråta sig till sömn alltså.. Så om man med en strikt rutin låter barnet skrika sig till sömns, är det inte bättre då ifall det ger nån effekt? Bara en tanke. (Uppfatta inte min kommentar negaiv)

Michaela sa...

Tanken med sömnskolor är bra, det är bara rådet att inte ta upp barn och bara låta dem skrika som jag är emot, tycker man ska lyssna på det inre. Så därför har jag döpt vissa till skrikskolor.

Men nää, Arthur brukar nog inte gråta sig till sömns, det händer nog jättesällan och bara när han är övertrött, som denhär gången då han inte sov något alls på dagen. Och de få gånger han gråter före han somnar så är iaf någon där och tröstar och är brevid, han behöver inte ligga och gråta för sig själv.