Livsnjutaren ammar/sover och jag bloggarMin lillis blir ren 8 veckor. Och han är så god så. Charmar och ler som en sol när man talar med honom. Spinner tillbaka med agu, agu ljud. Han ser lite ut som en halvskallig gammal gubbe, men det gör honom bara mera sig själv och så fin så.
Han är 60 cm lång och väger 5,660 (300 gram mer än Arthur vid 2 mån) och allt är bra med honom. Han fick inget rota-vaccin, nåt jag säkert får ångra. Men Arthur bara skrek av det och jag tycker de är för små att få det och sen är det inte livsviktigt. Och sen hann jag inte sätta in mig i hela frågan, glömde det väl med repövningar, dop, tysklandsgäster och midsommar, så när de igår fråga om vi ska ge det var det tryggare att säga nej. Alla andra vaccin kommer han nog att få.
Han är en livsnjutare och tycker om att äta förrätt, huvudrätt och efterrätt. Har lite aning om hur ofta han äter, men rätt ofta är det nog, alltid då han är vaken. Han sku helst ligga och suga länge och lugnt och njuta men om jag är ensam med barnen blir han ofta avbruten (av mig) och vill sen snabbt ha mera. Sover gör han ofta och när han varit 1 timme vaken krävs iaf en 5 minuters sömn, oftast mycket mera, typ 2. Natten börjar oftast då Arthur somnat och det blir tyst, så det är omkring 9 kastande med många timmar. Första sömnpasset är omkring 4 timmar, sen äter han med typ 1½-2 h mellanrum och omkring halv 7 så knorrar han så mycket att vi måste stiga upp så att inte Arthur vaknar. Efter att jag på dopet högt klaga på att han skiter 3 gånger per natt har han inte skitit en enda gång nattetid och jag har sluppit byta blöja.
Han har varit jättenöjd och somnat rätt lätt och skrikit jättelite men nu dem senaste dagarna har han haft så svårt att somna och varit jättetrött och vrålat som en brandsiren. Helt tydligt nån krisfas. Så han får nu hänga massa i sjal.
Det var vår tvåa det. En liten som hänger med i vardagen och inte ännu en enda gång i träningssyfte legat på mage på golvet.
2 kommentarer:
rotan är väl alltid ett lidande för barnet och får man en värre variant av den är det ett STORT lidande -vår pojke var på sjukhus i 5 dagar för detdär förbaskade virusets skull och han har aldrig varit i så dåligt skick som då (visst, det var inte livsfarligt tack vare sjukhusvård men ändå) så jag har ångrat redigt att jag inte betalade för vaccinet då när det gällde för honom och glatt mig åt att vaccinet kommit med i vaccineringsprogrammet när minstingen föddes.
Förstår din poäng väldigt bra, men sen så ger ju inte vaccinet heller 100 % skydd, och alla får ju inte den värre varianten, och vissa får grymma biverkningar. Och eftersom han inte börjar dagis före 2 och Arthur fick vaccinet så känns det som att risken inte är lika stor att han får hemsk variant av det. Men man vet ju aldrig.
Skicka en kommentar